Button-svg Transkribering

Det förflutna mer närvarande i samtiden än i det förflutna

Martin

En 1 aspekt av det här som som ganska många har skrivit om, som jag tycker är väldigt intressant, det är att digital teknik digital teknik används för att reproducera äldre tiders kulturella artefakter. Vilket gör att hela historien nu är universellt tillgänglig på ett sätt som den inte har varit tidigare.

Så om vi tittar på musik till exempel, så kan vi se att Spotify... Och innan Spotify så var det kanske Pirate Bay och Casat och BBS:er och så vidare. De här plattformarna, de gör gammal musik, gammal film och så vidare. Nu är väldigt lätt tillgängliga. Så att den konkurrerar med och tränger ut nya uttryck på ett sätt som inte riktigt liknar vad vad vi haft tidigare.

Så det innebär att varje nytt experiment som tas på ett sånt här kulturellt område är omedelbart I direkt konkurrens inte bara med 2:a samtida experiment, 2:a 2:a hudskott, utan utan I konkurrens med de bästa uttrycken från historien. Som ju också förstås har filtrerats genom genom årtiondena och så att säga överlevt tidens tand in I vår tid.

Man konkurrerar med den den musik som görs, ny musik som görs nu konkurrerar med den allra bästa musiken från sjuttiotalet och från från sextiotalet och så vidare. Och det var inte så på samma sätt innan det fanns mp tre-filer. Men när man hittade musik via det där radio och skivaffärer och så vidare, då var man som musikintresserad person mer naturligt exponerad för nya uttryck för saker som hände I samtiden. Och det fanns ett större utrymme för också såna saker som trender och modern.

Vilket vilket I grunden handlar om att människor bedriver ett sorts kollektiva experiment med innovation. Så att den här hypermodern tekniken, den gör på ett sorts paradoxalt eller ironiskt sätt att det förflutna är mycket mer närvarande än det var I det förflutna. Och det och det det är spöklikt och det har också en kvävande effekt på kulturen.

Man kanske kan säga att det är ett slags estetisk motsvarighet till hur en viss generation av människor dominerar samhället långt efter sin kraftdagar. Sitter på alla ekonomiska resurser och all ekonomisk makt och dikterar villkoren för samhället istället för att nya generationer släpps fram. Ingen generation nämnd, ingen generation glömd. Så att förr I tiden så hade man subkulturella miljöer som var mer isolerade än de var innan internet.

Så att det fanns mer av skyddad tid och skyddat utrymme för experiment. Nu jämförs allting automatiskt med vad som än är på internet. Vilket I praktiken såklart betyder vad som vad som trendar på de gigantiska monolitiska internetplattformarna. Och om det uppstår nån intressant subkultur någonstans så sugs den omedelbart upp till global kommersialisering.

För det är det enda som nån kan tänka idag är... Kan vara relevant att göra med ett intressant nytt uttryck. Slå mynt av det I så stor skala som möjligt, helst på hela planeten. Så att om man inte bara... Om man inte råkar vara med precis när några galningar skapar nåt nytt I nåt litet sammanhang, då får man bara liksom likformighet och kommersialism över internet.

Och det här är ju... Det är lite grann en käpphäst för mig. Det här är nånting som jag också tänker på väldigt mycket och som jag känner påverkar mig personligen och som jag som jag kämpar med. Jag skulle ju på sätt och vis vilja vara en mer offentlig intellektuell. Jag skulle vilja bygga en större podcastpublik, vara med I allmänna samtal och debatter, skriva böcker och så vidare.

Därför att jag tycker att mina idéer är värdefulla och jag skulle gärna ge dem en större plats I världen. Men jag avskyr tanken på att allting jag gör omedelbart ska exponeras för en masspublik och och jämföras med vad pöbelmässiga internetprofiler håller på med. Och att det inte finns nåt annat sammanhang där nånting kan kan spelas ut. Så att istället då så har jag min egen lilla såhär obskyra klick, en liten publik som är väldigt begränsad och dit jag bara liksom släpper in enstaka nya personer varje år.

Och det är lite... I mitt fall det är extremt. Det är för extremt. Till och med jag själv tycker det. Jag har skjutit mig I foten med den här slutenheten och jag försöker ändra på det. Jag ska försöka öppna upp lite mer, släppa in lite mer. Jag lyssnar, är radiobubble och sånt där. Jag gjorde till och med sveb-tv-debut rätt nyligen, såg du det Boris? Ja. Jajamän. Om ni bara visste vilken omtumlande, vilket steg det var för mig att att tacka ja till en till en sveb-tv-medverkan.

Ja, hur som helst. Jag jag jag är akut medveten om och också starkt äcklad av att min egen intellektuella produktion, vad jag än gör, den naturligtvis ställs mot ja jag ska inte nämna några namn. Men jag känner också att på många sätt så så så är det bara en konkret mekanism som jag kan se när det händer. Och I perioder, jag, till exempel I radiobubbla, då jag har varit mer utåtriktad.

Jag har gått I dialog med 2:a grupper och varit mer mer offentlig, så har också mitt tänkande blivit mer orienterat kring vad 2:a människor tänker på och pratar om. Och I efterhand så känner jag nästan alltid att det har gjort mina tankar mindre intressanta, mindre värdefulla. Det allra mest intressanta är mina tankar, enligt min egen mening, när jag när jag mest tänker själv.

Och har som lågmälda samtal med nära vänner. Även bubblakretsen känner jag ibland blir på sätt och vis en för stor krets för för genuint tänkande. Även om jag försöker bli mer mer explosiv. Men hur hur många hur många tänker ens på de här sakerna? Hur många har ens en tanke på att skydda sig mot de här influenserna?

Nästan ingen såklart. Men det här men det här är liksom, det här är min personliga min personliga relation till det här och orsaken till det jag oftast pratar om är behovet av att återfragmentera internet. Att göra en 1 exodus från de stora plattformarna och starta massvis med småplattformar för små nischade sällskapet. Det handlar inte bara om mig. Det finns det finns förhoppningsvis massvis med människor där ute som som skulle kunna göra saker men som inte kan eller vill göra saker I ett sånt här masssammanhang.

Boris

Nej men det är... Jag känner igen dina tankar väldigt mycket, även om jag horar I offentligheten lite mer så att det är. Mest för att jag var nyfiken på hur mekanismerna fungerar alltså och och... Men det är ju så, jag tror att det är... Det är... Man kan faktiskt gå tillbaka till sjuttiotalet när den I början säger rätt knepiga poeten Elin Ginzberg skrev sin stora skrikdig tal om hur han sett sin generations bästa hjärnor liksom gå under I olika sammanhang.

Och den underliggande tanken är att så fort man ger sig I lag med masspubliken, med offentligheten eller går in I administration och politik och ska ta hand om folk och styra folk eller ska liksom leverera saker som som appellerar till så många som möjligt, då då går då går man under mentalt och järnmässigt var hans dystra slutsats. Och det ligger mycket I den.

Martin

Den moderna versionen av Ginzbergs sentence där är att de bästa de bästa hjärnorna I I sig min generation har ägnat nästan hela sin intellektuella kapacitet åt att sitta på ett av 2, 3, 4 storföretag I Silicon Valley på Google eller Facebook och optimera annonsvisning och dopaminutsöndring av gigantiska reklam, reklamapparater.

Och det är ju det är bara... Det är dags för sanning. Det är exakt det som har hänt så att. Och det är även... Det finns många avhoppare från den sfären som berättar om om hur de hur de fastnat I det det träsket. Sen sen I viss utsträckning så är det ju såklart... Alltså det händer många saker på internet. Det finns också den här fragmenteringen, splittringen I små nischer. Och det är nånting som jag är oändligt tacksam för att internet har med med burit. Därför att annars hade ju jag till exempel inte kunnat haft mina små klickar, till exempel I bubblarnätverket.

Såuppsett visar det så att det finns inte längre en publik utan miljontals små publiker. Och det är också så att på på de här stora plattformarna, de här algoritmstyrda flödena, så är algoritmerna individuella. Det finns mycket material som går viralt och sprids till många och så vidare men I princip så har varje individ ett eget, individanpassat flöde.

Så att man skulle kunna tänka sig att det kanske finns väldigt mycket innovation men den blir aldrig till mainstream-fenomen. Som det kunde bli förr I tiden med med en till många medier, som de tv-radio, där ett litet antal mainstream-aktörer naturligt blev mer dominerande. Därför att alla kollade på samma tv och så vidare.

Så att om om The Beatles var på tv, då blev de väldigt dominerande. Och sen går en hel generation, jag säger inte vilken, och inbillar sig att Beetels gjorde unikt bra musik. När de I själva verket bara råkade existera I en era där den här möjligheten till global likriktning precis hade uppstått på grund av tv. Och därför blev de den tv-formatterade generationens favoritband.

Men men det kan också att göra med perception, alltså vad man man ser och vad man inte ser. När vi när vi tittar tillbaka på nittonhundrasextiotalet så så ser vi ju det beatles. När vi tittar på 2000 tiotalet så ser vi inte all kulturell innovation som faktiskt pågick för att den pågick I diverse kulturella fickor som aldrig blev mainstream.

Och här här kan det ju eventuellt finnas nån sorts paradox. Alltså å ena sidan en fragmentering där internet låter tusentals olika blommor blomma. Å 2:a sidan en likriktning, därför att ingen strömming längre kan ta över och dominera och bli bli mainstream. Så att så att vår motsvarighet till mainstream blir nånting annat.

Nånting som är mer trögrörligt och slätstruket, men som inte heller är kanske lika omfattande. Så att till exempel, jag vet inte vad man ska ta för exempel, men kanske frisyrer. Det kanske var en fråga för Mainstream tidigare. Alla hade samma nedströmsfrisyrer. Alla hade samma frisyr på sextiotalet, sen på sjuttiotalet hade man annan frisyr. Men nuförtiden så är frisyrer nånting som som ses som som som individuella uttryck eller nåt sånt där.

Det är inte det är inte exakt min känsla för vad vad som händer. Men det finns en det finns en spänning där. Alltså min bild är att det finns innovation och variation, men bara I väldigt små små sammanhang, avgränsade nischer där det finns radikala typer och det ligger en 1 våt filt över över det allmänna.

Boris

Ja, ändå. Då ska man också komma ihåg alltså att att tidigare I historien har har det ju varit likadant. Att att stora massan är anpassad till nån officiell kristendom till exempel. Men det uppstår alltid stora väckelser, öre, sektorer, reformer, alltså på alla områden.

Och de uppstår ju I begynnelsen kring enskilda personer och är alltid elitiska. Och jag jag tror att det är det som man kan... Som saknas väldigt mycket bland de som tänker själva, skapar själva på det kulturella området. Alltså en 1 väldigt stöddig men berättigad, ofta elitism.

Det här begriper inte folk flertalet. Och det det gör att man kan liksom kristallalisera de grupper som faktiskt begriper. De kommer att söka sig dit. Och internet ger ger såna skapande människor vidaste. Det är svårare att vara liksom upprorisk munk på femtonhundratalet och och få genomslag än det borde vara för den som är en upprorisk konstnär idag att få genomslag.

Så och jag tror det... Alltså det vi ska utgå ifrån, det det är att om man så här 40 år så kommer man upptäcka stor verk som som är skrivna eller målade eller komponerade och och som kanske bara drabbade drabbades av är okända, därför att skaparen när upphovsmannen eller kvinnan inte brydde sig.

Alltså att hon tittade ut över den kulturella marknaden och tänkte att, ja, nej men det... Och litegrann som du, nej men jag är nöjd med att prata med mig själv. Tycker jag själv också börja bli. Och det där man måste bryta sig loss från och se lite mera positivt, aggressivt och optimistiskt på att kunna skapa en motkulturell rörelse som inte alls kommer bli stor som de som springer på en konsert på Friendsarena. De är redan förlorade. Men men jag ser väldigt ljust på möjligheterna.

Martin

Definitivt definitivt så finns ju fantastiska möjligheter att skapa saker, tänka och skapa, förmodligen större än än någonsin. Men I slutändan så är mänskligt skapande nånting som också är en del... Det är ett socialt fenomen, det är en del av en kontext, ett gränssnitt mot samhället.

Och jag jag jag har ju... Jag samlar ju på såna här intressanta personer som driver sina egna intellektuella projekt. Och jag känner till ganska många såna människor som har gjort I vår tid, vad jag tror är liksom banbrytande genombrott. Men som har absolut 0 förutsättningar att få nån typ av genomslag. Vare sig liksom kulturellt eller vetenskapligt eller politiskt eller eller nånting sånt där.

Och det är vanskligt kanske om man säger att, ja men I en annan tid så hade de haft den möjligheten. Men jag tror jag tror att det kanske är så. Och sen tror jag också att det är fler än jag som bara drabbas av av den här känslan av äckel och all generation och känner att... Jag jag känner ju så tämligen att jag har jag har ett antal böcker som jag gärna skulle vilja skriva. För att jag vet att det är många människor som skulle liksom tycka väldigt intressant och ha nytta av att läsa dem och så vidare.

Men jag har... Och jag skulle kunna skriva dem för att ge dem till en mindre krets. Men jag har absolut 0 intresse av att föra ut dem I en större krets. Det det är en extremt motbjudande tanke för mig. Jag jobbar på den, jag försöker komma över. Jag skulle se se om jag om jag... Har lyckats jag har pushat mig själv litegrann senast månaden att försöka omvärdera de här sakerna.

Men det är små små kretsar och personliga kretsar kan nog vara mer kreativa än någonsin. Men det är svårare än någonsin att få ihop det med med en större värld där ute.

Boris

Ja, men under våra samtal framöver ska jag botar ifrån detta eller försöka när jag motvilligan. Men det är inte lätt. Men det finns 1 1... 1 viktigt konstaterande gjord att att den sociala funktionen av kulturen. Och det det är väl kanske det som bekymrar mig mest I det här sammanhanget. För tittar man på kulturen genom historien, alltså konst, statyer, arkitektur, litteratur, så är... Så har alltså det det sociala sammanhanget varit viktigt. Jag tror väldigt mycket av det som skapas idag I essä och skriptform och romanform, man bara talar om litteratur, är ju liksom analyserande och kritik av samtiden och utvecklingen.

Vi vi har vi är på... Det som oroar mig är att vi är på väg helt att förlora det 2:a sociala momentet, alltså kärlekstema till exempel. Är ju snart... Det det skrivs inga stora kärlekssånger längre. Det det är ju bara bloder och blaj. Gråt och gny eller eller liksom svarta priser som stönar.

Det det är bara elände. Alltså vi har... Det sociala sammanhanget och där det innebär att vara människa och vilja ha kontakt med 2:a människor Är på väg att ersätta, sade Rune skriver som. Jag får jag väl inte ha kontakt med så många 2:a människor. Och och det det är jävligt skadligt för kulturen på på sikt. Inga riktiga kärleksbalader kommer att finnas från de här årtiondena, fruktar jag.