Martin

Labour vinner söndagsval i Storbritannien med 34% av rösterna och 64% av platserna i parlamentet. Medan Nigel Farage parti Reform UK får 14% av rösterna men under 1% av platserna. Det har varit val i Storbritannien och som väntat så resulterade det i ett maktskifte.

Det var inte överraskande. Tvärtom så var det motsatsen till överraskande. Men ändå såklart en stor förändring i brittisk politik. Där då Labour går från en marginaliserad minoritetsportion till att ha en egen majoritet med rejäl marginal. Med nästan två tredjedelar av platserna i parlamentet. Och bakgrunden här, vi pratade ganska mycket om det så vi ska inte uppehålla så mycket.

Men Torepartiet, konservativpartiet har dominerat brittisk politik nu i 14 års tid. Så att senaste gången som Labour vann ett val. Det var under ledning av Tony Blair 2005, alltså för 19 år sedan. En evighet. Jag upprepar att det känns som en evighet, men det är en evighet i politiken. En generation sedan. Och sen hade vi David Cameron som vann 2010-2015.

Theresa May, Boris Johnson. Boris Johnson vann stor seger 2019 i valet. Men sen dess har Tories varit i fritt fall. Och de har bytt partiledare två gånger. En av dem var premiärminister i mindre än två månader och inför det här valet så var det allmänt vedertaget att Tories skulle kollapsa. Ingen har trott något annat, inte ens de mest optimistiska konservativa propagandisterna har egentligen sagt något annat än att det kommer gå absolut åt helvete för Tories.

Det finns flera olika skäl till det men nästan alla verkar överens om att partiet har haft en enormt inkompetent, principlös och allmänt motbjudande ledning. De har absolut svikit alla konservativa principer. De har också bedrivit en politik som har gått exakt diametralt mot vad man har gått i val på.

Till exempel invandringspolitiken. Tories har haft som linje i valen att åtminstone lägga band någorlunda på invandringen, att det inte eskalerar för mycket. Men det man har gjort är att man har expanderat den på ett enormt sätt och tagit in miljontals nya invandrare. på bara några få år och de problemen eskalerar i Storbritannien just nu. Så det är en sjuk situation där alla verkar överens om att Tories är helt värdelösa, de förtjänar att förlora.

Även folk som typiskt röstar på det partiet verkar överens. Och den enda begripliga orsak som kan formuleras för att rösta på Tories i det här valet det var att försöka förhindra att Labour tog makten. Ett uppmärksammat exempel, kanske särskilt bekant i våra kretsar, är Peter Hitchens. Som i åratal har varit en mycket hetsk kritiker av Tories. Alltså verkligen Tories-hatare.

De är inga riktiga konservativa. Han är mer reaktionär typ. Och nu har han plötsligt börjat kampanja för att folk ska rösta på Tories. För att stoppa Labour. För att Labour under Keir Starmer utgör enligt Peter Hitchens då ett exceptionellt stort hot. Ja, vi kanske kan återkomma till Peter Hitchens senare. Men det blev hur som helst inte som han ville. Utan Keir Starmer blev ny premiärminister. Han tillträdde för... 400 dagar sedan.

Så det är lite extremt det som hänt med Torepartiet i det här valet. Jag vet inte exakt vilka historiska paralleller som finns men det jag spontant tänker på det är det som man kallar för pasokifieringen av diverse socialdemokratiska partier som ägde rum i flera länder under tiotalet antar jag. Pasok det var ju grekiska socialistpartiet som gick från jag tror att de gick från 43 till 13 procent i valet.

Jag tror att det var 2012. Och sen hände liknande saker i Frankrike, i Tyskland, i Nederländerna och så vidare. Och såklart i Storbritannien, där Labour kraschade totalt under Jeremy Corbyn. Pinades under Boris Johnson. Men nu verkar den här trenden ha reverserats på flera håll, inklusive i Storbritannien. Och nu är det istället Tory-partiet som kollapsar. Jag vet inte om det är en reversering av trenden eller om det är samma trend där det är Tories som blir pasokkifierade.

För att de har gjort samma katastrofala misstag som de gamla socialdemokratiska partierna gjorde. Vad säger du Boris? Hur kan man bäst förstå den här nästan totala implusionen som Tories har genomgått?

Boris

Tittar man bara på Storbritannien och den politiska klassen, de som är aktiva där, så är det ju avskrap. Och och. Tories i och med att de har suttit i regeringsmakten. ett tag nu så blir det ju extra tydligt att det är avskrap man har att göra med.

Alltså inte i meningen liksom trasproletariat utan avskrap intellektuellt och förmågemässigt sett. Alltså det har ju varit en räcka premiärministrar och det säger sig självt liksom att ett parti som till slut släpper fram en asiat till premiärministerposten.

Jag tror faktiskt det bidrog väldigt mycket. Alltså dels ville väljarna straffa ett parti där man tyckte att det leds ju att befolka sig av idioter. Det hade varit en jävla cirkus på minister-och premiärministerposterna. Och det är alltid väldigt mycket skumma affärer med brittiska parlamentsledamöter och ministrar.

Och lite småsnusk. Men det har det alltid varit. Så nu har det varit... Extra mycket. Och i kombination med att. Där man slänger upp som sista kort. Det är en asiat. Det blir för mycket. Men så liksom. Det är röst. Bortröstan av Tore som ett uttryck för allmän. Vemhjälse. Inget annat. Man vill ställa piska dem helt enkelt. Då röstar man på Labour.

Och samma sak. Det kommer att vara så här. rundgång av pacifiering. För att tittar man på Keith Stormer och den regering han väldigt raskt utsåg så är det ett gäng dumskallar, dem också. Och Keith Stormer i sig är för vissa inte asiat men liksom en otroligt alltså var hittar man en person utan sig?

Alltså till och med den gamla Torin den. John Mayer hade ju mer karisma än Keir Starmer. Så de kommer ju liksom straffas ut ganska snart också. Man går in i en, alltså det är inte så mycket en grekisk situation som en italiensk situation som Storbritannien går in i. Alltså en totalt värdelös politisk klass.

Där det kommer att uppkomma nya partier också. Och gamla små partier går framåt. Liberaldemokraterna gick ju ganska starkt framåt i det här valet. Och vi såg Faragepartiet dyka upp då som faktiskt fick 4 miljoner röster. Lite mer. Så vad vi ser framför oss är att det kommer att bli mycket snabbare byten. Snabbare och snabbare bestraffningar av de olika partierna. Och många nyval. Alltså det blir Italien ut i havet på något sätt.

Martin

Tror du att Toropartiet kommer att finnas kvar i sin nuvarande form eller kommer de att splittra partiet? Kanske ha en nyliberal falang, en populistisk falang. Kanske Farage suger upp, han kanske lockar över de mer nationalistiska, populistiska torgpartisterna till sitt parti.

Boris

Ja, tack. Jag var inte tydlig där. Med en italiensk situation menar jag att de gamla kolosserna går sönder till slut. Precis som kristdemokraterna i Italien. Bara delas upp. Kommunistpartiet delas upp. Socialistpartiet delas upp. Det dyker hela tiden upp nya partier. Femstjärnerörelsen. Legan växer och sen plötsligt från ingenstans kommer Italiens bröder. Det blir mer liv i luckan. Det behöver inte vara något negativt att det blir en italiensk situation. Det kan på sikt vara ganska bra.

Martin

Men det finns ju på åtminstone kort medellång sikt, det finns ett stort strategiskt problem där för den brittiska högern om man nu kan prata om något sånt. Och det är den här splittringen. Alltså Tories är splittrade mellan sig nyliberaler och populister. Förut pratade de om drys och wets. Och sen finns splittringen mellan Tories och Reform Party, förarspartiet. Men också Reform, de är ganska mjuka.

Så det finns ju också en hel del oexploterad politisk opinion till höger om Farage. För att han har gått ganska långt åt mitten, framförallt i den här varulösen. Så den brittiska högern är väldigt splittrad. Och om någonting så verkar den gå mot större splittring snarare än att den ska enas på något sätt i närtid. Och det innebär ju på grund av hur det brittiska valsystemet fungerar. Det vill säga att man har de här geografiska enmansvalkretsarna.

First past the post, som de kallar det. Det innebär att Labour förmodligen kommer att kunna hålla sig kvar vid makten väldigt länge. Därför att Labour är geografiskt koncentrerade i valkretsar som de är väldigt skickliga på. De arrangerar valen, sina valkampanjer på så sätt att de fokuserar väldigt hårt på de valkretsar som de måste vinna. Framförallt i stort svar som råderna, i förstäderna och så vidare.

Och Liberaldemokraterna är också väldigt bra på det här det taktiska. De får också många fler platser, en större procentandel av parlamentsplatserna än de får av rösterna för att någon kan spela spelet. Men en väldigt viktig del av att spela spelet är någonting som du dels inte kan göra om du är splittrad. Om du är uppdelad i två eller tre olika partier. Då har du nästan förlorat automatiskt.

Men det är också så att i den mån som man vill spela på med kanske mer nationella eller populistiska strömningar i opinionen så är det någonting som är geografiskt ganska jämnt utspritt över landet. Så du har lite klickar och sånt lite överallt. Men det är väldigt sällsynt att att Du är det största blocket i en enskild valkrets. Vilket i ett sånt här system innebär att du får noll representation i parlamentet.

Och det är lite grann det vi ser med Farage. Han får 14% av rösterna men han får jag tror han fick fem stolar i parlamentet. Så Farage och fyra till kommer in. Så det är en enorm underrepresentation. Och det där är ett systematiskt problem som kommer att finnas kvar. Dels för att de har en populistiskt nationalistisk approach som missgynner som valsystemet och dels för att de kan inte vinna om de är splittrade på det här sättet.

Så att om de ska vinna på sikt så måste någon av de här grupperna äta upp de andra grupperna för att utmana Labour. För Labour kommer inte splittras. Inte det här är ett enormt, stort, nästan hopplöst strategiskt problem i Storbritannien.

Boris

Nej men jag tror Labour kommer att splittras. Det är därför jag pekar lite grann på Italien eller pekar mycket på Italien. Men ingen jävel trodde att det... PCI skulle splittras. Alltså PCI skulle leva till Armageddon och dess ledare blir insläppt genom Perleporten. Men vad fan det är inget. Det är väl så väl av 14 små partier nu.

Och det är för att det fanns så många inbyggda spänningar i PCI precis som det finns i Labour. Och vi har sett att man hanterar en del av de hanterade De uttryck som går att hantera genom uteslutningar. Man slängde en gång i tiden ut Galloway. Man slängde ut Corbyn nu. Men du har ett label som vinner på grund av att man trots allt fick jättemycket Paki och Indieröster.

Och svarta röster från Västindien. Och att man får arbetarklassröster. Och progressiv vänstersidnad medelklass och ungdomar. Men de där har inga gemensamma intressen. Och det finns ingen stark ledare som kan hålla ihop det här. Och de här spänningarna mellan de här olika sociala grupperna har funnits hela tiden i Labour.

Kommer man till bakten så accelereras alltid sådana spänningar. Så jag kan ju se framför mig ett högernationalistiskt alternativ som faktiskt suger upp. Missnöjda arbetarklassväljare i norra England till exempel. Det var ungefär det som skedde i brexitomröstningen.

Det krävs bara en begåvad strateg på högerkanten. Och Farage som ni säger har ju gått mot mitten. Ungefär som... Faktiskt nationell samling har gjort i Frankrike. Och jag tror att det är därifrån det kan börja växa. Jag har gått topp om en mycket, mycket splittringar och framväxt av ett nytt mer nationellt parti.

Och så är det en sak som att stormer per omgående börjar snacka om att nu gäller det att stärka banden med EU, FN, USA och sådana. Och att... Det är jätteviktigt att åka till Davos. Whitehall är så insulärt och tråkigt. Storbritannien måste ut i världen igen. Det går att ösa ur de här källorna som gjorde att brexitsidan en gång vann fortfarande.

Martin

Muslimerna verkar redan börja knoppa av från... från alliansen, har ju tidigare varit en del av Labour-blocket, har numera nu verkar det finnas ett eget muslimst block i brittisk politik. De har till och med egna ledamöter nu som tog Labour-mandat i flera valkretsar och har egna... snuddade snabbt igen rubrikerna på bubblar tidigare i sändningen. Tre stycken tror jag som är öppet muslimska kandidater som bara representerar muslimer och islam.

Och som jag tror de har kampanjat nästan enbart på Gaza-frågan. Och för att Labour inte har varit tydligt anti-israeliska och pro-palestinska så har de liksom släppt den flanken så nu har muslimerna brytits ut. Och när de väl har gjort det och ser att de kan få egna kandidater så innebär det att det förmodligen kommer att finnas ett permanent muslimsblock i parlamentet.

Boris

Ja, säkert.

Martin

Väldigt exotiskt. Men då får jag fråga dig om Keir Starmer. För det finns en debatt om vem han egentligen är. Så en idé om Keir Starmer. Det är att han är liksom en Blairite. Alltså vad vi skulle kalla för en högersjosse. Tredje vägens politik kallas ibland på Tony Blairste. Det som han och Anthony Giddens och andra kokade ihop.

Alltså en sorts postsocialistisk, postmarxistisk version av socialdemokratin. Sådana som vi i Sverige kallar för högersossar. Hämtade mycket inspiration från Storbritannien. Från den epoken. Och så beskrivs han ibland, Keir Starmer. Han är ingen Jeremy Corbyn, han är ingen västeristisk hardliner. Han är liksom en ny Blair. Men den andra idén om Keir Starmer är att han är en ull vid fårakläder.

Att han egentligen är mycket mer radikal än man kan tro. Och att han har ett radikalt förflutet i trotskistiska grupper. Som han aldrig riktigt har gjort upp med. Tagit avstånd från. En reflektion som jag gör, jag vet inte så mycket om det här, men en reflektion som jag gör är att Keir Starmer ser ut som en tvättäkta fanatiker. Man ser det i hans ögon. Han har en sorts gravallvarlig, humorlös, nihilistisk blick.

Den här neurotiska stelheten runt ögonmuskulaturen. Och paradoxalt, den här typen av personer, det blir som en kraftfull aspekt av ett i övrigt. slappt och lelöst ansikte. Och jag har sett den där blicken åtskilliga gånger förut i politiska kretsar. Och den säger mer än orden som kommer ur munnen på en sån person.

Jag vet inte vem som är bästa exemplet i svensk politik men om man ska ta ett uppenbart exempel så kan det vara till exempel Jonas Sjöstedt. Han har också ett ganska slappt ansikte men han har de här hårda fanatiska ögonen.

Boris

Ja.

Martin

Det där får mig att tro att Starmer mycket väl kan vara en sån djupentrist. Någon som fortfarande i hemlighet håller fast vid de gamla trotteprinciperna. Men så har jag också läst att den trotskristiska grupp som han tillhörde, det var inte liksom vissa trottar är väldigt ortodoxa marxister men hans grupp var snarare någon sorts pionjärer i att mixa in andra idéer, bygga enhetsfronter med miljörörelsen och hbtq-grupper och så vidare.

Vilket är intressant med tanke på hur framgångsrika sådana projekt är i vår tid, men stormer var eventuellt då. pionjär på 70-talet och 80-talet och gjorde sådana saker. Kan du berätta för mig Boris vem Keir Starmer egentligen är?

Boris

Det där med blicken är intressant alltså. Och att det jämför med Jonas Pöstedt. Alltså ja, jag tror båda är fanatiker. Men har inte båda också en ganska on... Alltså de har den fanatikerns stirrande blick. Men... Det finns intelligenta fanatiker och ointelligenta. Både Starmer och Sjöstedt är ointelligenta fanatiker.

De behöver inte vara mindre farliga för det. Men jag har ju varit nyfiken på honom och tittat på tal och debatter med honom. Och han är så in i helvete energilös alltså. Det är, alltså jag hade väntat mig något glimta till. Alltså för att jag skulle verkligen känna att. Det här är en farlig fanatiker.

Martin

Men han behöver inte vara någon stor folktalare, demagog för att vara farlig nu. Han har egen majoritet i parlamentet. Han kan bara tugga på som en duktig trotskistisk autist. Han behöver inte förföra någon vid det här laget. Han har redan vunnit. Han har fem år på sig att göra precis vad han vill.

Boris

Ja, men han har inte det här han har inte ens det här riktigt autistiskt malande som trotskisterna ofta har. Han gör nästan ett ointresserat intryck på mig. Alltså han är en Biden som inte är dementen. Det är, jag får mer intrycket av att, jag vet, nej.

Martin

Du tror alltså inte att det blir en hård och effektiv vänsteragenda som rullas ut nu och Storbritannien omstöps till något helt nytt som aldrig går att reversera som Peter Hitchens säger?

Boris

Nej, alltså stormer kommer ju att ha, även om man skulle visa sig vara en trotskistisk en trist så kommer man att få fullt på med att hålla ordning i sitt jävla parti alltså. Det har varit besvärligt tidigare men sen du pekar på du har muslimerna nu Du har ganska många vänsterradikaler som man ska hantera och höger.

Det gäller att hålla ihop det hela också. Det kommer mycket infighting i partiet och det var det som Tory-politiker fick ägna sig åt mest. Alltså försöka hålla ihop partiet. Jag tror att han är en helt ofarlig figur som kommer att vara glömd.