Martin

En intressant sak med NATO-inträdet är hur man har krattat manegen för det inhemskt i politiken och kulturen i Sverige. Det har överlag funnits nästan en konsensus i Sverige om att alliansfriheten har tjänat landet väl och att man inte ska gå med i något. Det har givetvis alltid funnits en pro-NATO-falang i svensk politik men den har varit marginaliserad.

Det har funnits ett ganska stort samförstånd i Sverige. Det är ingenting vi ska...

De kommer undan med de här sakerna. Det är ingen som syner bluffen. Och det verkar inte finnas något motstånd överhuvudtaget i form av, vare sig inom politiken eller några krafter utanför, den här lilla klickan av professionella politiker som i praktiken fattar alla beslut. Att de kan göra snabba 180-svängar även i stora frågor, det är vi välbekanta med.

Men man kan fundera över resten av befolkningen desto mer. Jag såg en artikel jag tror det var förra veckan jag vet inte hur gammal den var men den handlar om opinionsmätningar i samband med NATO-frågan. Det stod där det var någon av de här statsvetarna från Göteborg eller vad det brukar vara som håller på med de här analyserna. De sa att opinionsvändningen i NATO-frågan är den största och snabbaste någonsin i svensk politisk historia.

För att man gick på några veckor i princip från... Från att 35% av svenskarna var för NATO-inträde till att 64% var för NATO-inträde. Och det tillskrivs givetvis den ryska invasionen av Ukraina. Det var det som fick svenska folket att byta fot. Jag kan undra lite grann hur många som egentligen är så naiva att de tror på den typen av förklaringar.

Det är väl de allra flesta antar jag. Men det är folk som faktiskt försöker tänka. Så min... Jag har blivit förvånad en gång till. Inte första gången. Men än en gång har jag blivit förvånad. Men min tanke är snarare att. Vi har fått ännu ett bevis här. För att etablissemanget i Sverige. Kan slå i folket precis vad som helst. Att skifta opinionen från en tredjedel. Till två tredjedelar. I en ödesfråga. En historisk ödesfråga.

Jag vet inte om det är imponerande. För att om man kollar på. Coronavirus episoden. Och ser vilka extrema saker som folk accepterade. Så fort överheten gav en vink eller en nick, ännu mer i andra länder än Sverige såklart, men även i Sverige, så kanske man bara ska konstatera att det här är helt normalt nu. Jag tänker ju delvis när jag ser de här idéerna om att svenskarna har bytt fot och uppfattning och så vidare, att opinionen har inte alls ändrats.

Det finns inget sånt som opinionen. Det enda som finns är kommandohöjder, propaganda och... en ofattbart fåraktig befolkning som ivrigt sväljer precis allt de matas med. Och framförallt så är det en att folk i allmänhet beter sig på det här sättet det är inte så förvånande. Men det finns liksom inga andra makthavare inga andra eliter, ingen som helst mot balans, mot vikt i det svenska samhället.

Och jag tror att, jag antar att de flesta människor inte ens förstår att det är ett alternativ att ha en annan uppfattning än den officiellt påbjudna uppfattningen. säkert i hög utsträckning för att de helt enkelt inte har någon kontakt med alternativa uppfattningar. Förutom genom propagandan för den officiellt koduppfattningen som ibland refererar till att det finns andra uppfattningar, välvarda ordalag såklart.

Det är så i Sverige och många andra länder i nästan alla politiska frågor. Som vi pratade om förut att 91% av befolkningen konsumerar aldrig någonsin några alternativa medier. Det är en av de mest klargörande siffror som finns. Det här som vi har nämnt tidigare. I den senaste stora undersökningen som jag har sett i alla fall. Så var det bara 9% av befolkningen. Som någon gång konsumerade någon form av aktiva medier.

De andra 91% har noll kontakt med uppfattningar utanför det officiella propagandapaketet. Vi har det här lilla miraklet att vi har ett parti som Sverigedemokraterna. Som har kommit in i riksdagen mot etablissemangets vilja. Det måste man tillstå. Men. Samtidigt så kan vi se att SD på många sätt är det mest hunsade partiet. Det som är mest ängsligt över att gå över gränser för vad som är PK.

Det är partiet som är särklassnabbast på att avtrycka den för att utesluta medlemmar. De flesta viktiga frågor så är inte Sverigedemokraterna alls ett alternativt etablissemangslinje. Utan de tenderar snarare att vara de ivrigaste påhejarna av alla möjliga vansinnesbeslut utom i sin specifika. profilfrågan. För att de är så desperata att visa hur rumsrenade de är.

NATO-frågan är såklart NATO-frågan och Ukraina-frågan är såklart ett bra exempel på det. Och alla ideologiska frågor som har mer någon filosofisk dimension där SD är 99% överens mellan andra partier. Så att när de pratar om att opinionen har skiftat om NATO så är jag benägen att tänka att det där är en gigantisk lögn. En ännu större lögn än lögnen om att svenskar nu lever säkrare efter ett NATO-inträde och sånt där som vi kanske kan nämna.

...komma tillbaka till. Boris, frågan som jag vill ställa till dig egentligen är att, kan du hjälpa mig att tänka kring det här? Hur går ett sånt där historiskt så kallat opinionsskifte till? Har folk faktiskt börjat tänka annorlunda i någon meningsfull bemärkelse? Är jag kanske för cynisk när jag säger att det här har drivits igenom 100% ovanifrån? Men vad är det egentligen som har förändrats? Varför svängde de svenska... förmenta eliterna i det svenska etablissemanget på det här väldigt snabba drastiska sättet. Vad var det som hände?

Boris

Nej men alltså opinionen har, precis nu säger alltså, opinionen har inte ändrat sig för att det finns inte någon begriplig mening, någon opinion som grundar sig, som utgår från att det är liksom informerade medborgare som tar ställning till det. situationen i Sverige och Sveriges plats i världen.

Martin

Det finns ingen opinionsbildning i Sverige. Det finns ingen fri opinionsbildning. Det finns bara regim kontrollerad. Det är någonting som överhuvudtaget inte existerar.

Boris

Ja, jag tror att det är värre än... Om man grubblar lite på det där så kan man ju jämföra med det... Det som gör mig bekymrad i det här sammanhanget är följande. Om man tittar på det gamla Östeuropa så kunde man liksom alltid prata med folk mellan skål och vägg med viss övergift.

Där hade vi också bara styrda media, mildt uttryckt. Men folk vägde, mätte och värderade det de upplevde och försökte tolka signalerna uppifrån. Varje minut efter nu, både utrikespolitiskt och inrikespolitiskt. Alltså min upplevelse av Sverige sedan rätt många år är att ingen bryr sig längre.

Alltså att man tar del av vad som sägs. Man gör inte det minsta lilla försök att väga och mäta det mot sin egen verklighet eller erfarenhet eller hitta logiska motsägelser. Utan man läser och sväljer och man läser knappt. Man tittar på rubriker liksom. Det räcker för man ska veta vad man ska tycka. Det är opinionen.

Det är ingen överdrift att säga att det är värre än i det gamla Östeuropa. Folk tänker överhuvudtaget inte. När läget är sådant, då har de styrande väldigt lätt att byta fot. Det är komplett oproblematiskt. Socialdemokratin, denna folkrörelse.

Gjorde det med hjälp av några illa besökta videokonferenser. Sen var det ju klart. Det knorrades inte ens. Bara Göran Greider som knorrade. Alltså du kan få svenskar att göra vad som helst idag. Vilket är skräcken jag hade med tanke på framtiden.

Martin

Var det någonting som kom från Washington? Att Washington sa nu är det dags. Nu ska ni komma in i NATO. Eller var det liksom. Kom impulsen på något sätt ändå inifrån Sverige?

Boris

Det är dubbelt skulle jag vilja säga. Alltså svenska politikers och makthavares vilja att uppgå i ett större sammanhang. Att känna någon form av betydelse och på det lilla personliga planet göra karriär och bli stor i världen eller åtminstone i någon del av världen. Finn har ju länge funnits där och puttrat och då krävs det väl...

Och det är självklart anser jag att Washington varit här och puffat. Eller puffat på de som har varit i Washington genom åren. Nu är det liksom dags att ni gör så här. Och när man träffas i EU-sammanhang. Så är det ju självklart att det här, alltså det är en lång, man kan ju faktiskt kalla det en påverkansoperation. De kan inte röra sig i sådana sammanhang som EU och FN utan att få den här, nu ska ni komma över, nu ska ni gå in. Allt det är så självklart.

Martin

Finns det en dimension av att de var genuint rädda för Ryssland? Den stora stiga björnen skulle komma och ta dem nu när de har tagit Ukraina. Efter det. Finns det med som en riktig psykologisk faktor? Eller är det som jag är benägen att tro bara en cynisk förevändning?

Boris

Det är ju bara en cynisk förevändning. Därför att de tror ju inte upp på det. För man kan titta på deras uttalanden. Min favoritgrej är ju när förra socialdemokratiska ...utrikesministern också är i Washington och ska möta senatorer och kongressmän och ska förklara varför Sverige måste stötta Sveriges NATO-inträde och snacka med Turkiet.

Hon förklarar att Sverige har ju en så viktig strategisk position i inloppet i St. Petersburg. Liksom, säger man en sån sak... Då är man inte rädd för Ryssland. Allt beteende från svenska politiker oavsett parti visar ju på att man fruktar inte ryssen. Jämför med Sverige under andra världskriget. Då fruktade svenska politiker oavsett parti att bli indragna i detta. Man var verkligen rädd för vad som skulle hända. Kriget var en realitet. svenska politiker beter sig inte som om kriget är realitet då skulle vi aldrig gått in i NATO.

Martin

Det är precis den känslan jag har också att det är exakt tvärtom. Man har ingen som helst verklighetskontakt och man har ingen sund nivå av fruktan för saker som kan hända och man ser det generellt i Europa att europeiska politiker, amerikanska politiker är en sak för att de har sin cyniska blodtörstiga agenda de är bredda och frö.

5,2 miljoner tyskar om det behövs för att flytta den högsta schackbjäs. Men europeiska politiker jag är orolig för krig. Jag är bekymrad. Jag bor här dessutom i gränstrakterna mellan väst och öst. Jag funderar på vad som händer med min familj om de här galningarna eskalerar konflikten med Ryssland. Men de verkar inte vara bekymrade över det alls. För det är som du säger, då skulle de agera helt annorlunda.

Boris

Ja visst.

Martin

Då skulle de göra lite som Viktor Orban. Kanske en person som verkar ha en balanserad approach. Riskmedveten approach.