Martin

Kinesiska Geely Group, världens femte största producent av mejerivaror, organiserar anställda i företagsmilis och blir första privata aktören bland alla de stora företagen i landet som börjat etablera väpnade förband som en följd av kommunistpartiets vilja att förstärka sin kontroll. Ska kunna sättas in vid social oro och motsträckande.

En lite udda spännande nyhet från... Från CNN om någonting som kinesiska företag håller på med som från ett västerländskt perspektiv verkar ganska främmande. Kanske inte helt främmande, det kan vi återkomma till. Men från ett svenskt perspektiv så kanske inte helt främmande. Men det är en ganska udda sak då att man på företag upprättar milicier, alltså militära förband som styrs av...

av kommunistpartiet eller av folkets, kinesiska folkets folkets befrielsarmee. De är centralt styrda och lyder någonstans under under armén. Men de organiseras och finansieras på företagen och givetvis ser de till för att operera lokalt. Och det är lite oklart i den här rapporteringen, olika tolkningar vad betyder det?

Varför håller de på med det här? Vad ska de här förbanden användas till? Så en tolkning som finns, jag har sett ett nytt artikel om det här, det är att det är lite kina-alarmister och de säger att det här är en förberedelse för krig med Taiwan. De håller på ofta med krishantering och sånt där med de här förbanden. Om fastlandet attackeras av Taiwan eller Japan eller USA och sånt där så måste man organisera skydd mot flygräder och det ena och det andra.

Måste man finnas ute på företagen och så vidare. Jag har sett den här förklaringen och det är en förberedelse. Tycker vi inte att det verkar särskilt trovärdigt. Det här är någonting som är mycket mer internt. Och det finns ju också en historia. Alltså kinesiska kommunistpartiet har en lång historia av att organisera decentraliserade beliser. Det var ju så man kom till makten såklart till att börja med.

Men det är också någonting som Mao sysslade med i flera vågor. Jag tror att en av de här episoderna kallas för Feng Xiao eller något sånt där. Där Mao gick ut och piskade upp en lokal mobilisering för att göra upp med reaktionära krafter i samhället. Jag tror man kan säga att det är en ganska typisk maoistisk strategi. Intressant på sätt och vis eftersom man kan se hur den använder sig av decentralisering och spontanitet.

Snarare än kanske en mer sovjetisk stil att man ska centralstyra allting i detalj. Men när Mao går ut och säger att... Att ni måste liksom organisera er. Och agera mot reaktionära krafter. Det betyder ju ungefär då. Rika människor. Folk som fortfarande äger någonting. Som kanske äger en bit land någonstans. Eller bara folk. Folk ute i byn. Som inte alltid marscherar i takt.

Med revolutionära påbud och så vidare. Så det handlar mer om att släppa loss ett pöbelväld. Och ge folk carte blanche. Att ge sig på. Vem då man hister ett sentiment mot. Och en intressant sak som jag läste om. Det är att Xi Jinping har börjat prata om det här. Feng Xiao igen. Han har använt det ordet i åtminstone ett tal. Och pratat om den erfarenheten som Kina har.

Att man kanske skulle göra något sånt igen. Det är implikationen tydligen i det han säger. Så det är någonting internt. Och sen säger folk då. Lite som CNN här. Det är Xi Jinping och kommunistpartiet stärker sitt grepp. Stärker sitt grepp genom att placera ut militära förband på företagen. Men varför? Varför känner partiet ett behov av att ha en stor militär närvaro på landets företag?

Är det en styrkedemonstration kanske? Det är väl ingen som är direkt överraskad av att man kan göra så här. Men frågan är varför man känner sig tvungen att göra det. Vad är det man är rädd för? Och det kanske mest närliggande svaret är att man är bekymrad på riktigt över uppror. Folkliga uppror som kan sätta ekonomin ur spel. Allt som behöver militärverktyg. För att slå ner kanske strejker.

Och generellt att se till att maskinerna. Hålls igång. Och se till att det inte kommer något. Något grus i det stora kinesiska. Boris. Du som kan Kina. Jag vet inte om vi inte behöver spekulera lite lika mycket. Kan du förklara vad det här handlar om?

Boris

Nej men det kan enbart vara. Inre orsaker. Det har ju varit det. För att tala svensk. Använda svenskt uttryck arbetsplats och oroligheter på många ställen de senaste åren. Och Xi Jinping är ju uppenbart en man som vill ha ordning och styra hårdare. Och inte tänker tillåta någon form av oro eller strejker som kan störa export.

Gör att de som har produktion i Kina känner att det här är inte så jäkla stabilt. Vi flyttar till Indien istället. Nu gäller det att snabbt kunna ingripa mot stora massor strejkande arbetare. Och man kan tänka sig andra sociala oroligheter. Kina är ju på det sättet en kruter. Det finns mängder av människor med rötter på landsbygden. Som sliter och svettas långliga perioder i storstäderna.

Under ganska svåra förhållanden ibland. Och så har man bönderna. Så att det är regimens intresse. Men jag tror att det är minst lika mycket i företagsledningarnas intresse. Alltså vi talar ju här om stora, alltså vansinnigt stora, starka, helvetestora företag. Med egna starka ledningar.

Alltså Kina är ju inte så jäkla homogent och det har ju varit så under alla perioder sedan kommunisternas maktövertagande att det uppstår ju alltid grupper som vill styra sig själva i städer, i regioner och i företag och stora koncerner som vill rå sig själva vilket är en ganska positiv tendens egentligen och så har det varit även när de haft liksom partibok.

Sitter du i ledningen för ett stort kinesiskt företag då kan du också känna att det är mycket som ligger och jäser. Och man kan aldrig veta och det är säkrast att ha ett eget militärt förband organiserat av de som arbetar här som är lojalt och disciplinerat. För man vet aldrig hur det kan bli. Och ett bra exempel är den stora proletära kulturrevolutionen som ofta framställs som ett vanvettigt kaos, en massa rödgardister som kutade runt och plågade folk och så var det ju också men samtidigt och Mao och andra i partiledningen uppmuntrade ju detta, att stärka sin egen position, men samtidigt så fanns det ju många städer, alltså produktionen fortsatte därför att företagsledningarna organiserade egna garden som höll, liksom där kom inte några rödgardister...

Fick komma innanför fabriksportarna och vifta med maus där röda utan man har hållit produktionen igång och höll rödgardisterna utanför i rätt många städer. Så att det är många, det finns två vitt skilda intressen som också kan komma att krocka framöver om Xi Jinping får för sig att en del regioner och företagsledare har blivit för självständiga och stiva i korken. Det är lite spännande.

Martin

Ja för då ska man ju se det då åtminstone delvis då som en sorts utmaning snarare. Företagsledare utmanar kommunistpartiet.

Boris

Ja men alltså... Det stärker deras position att göra så här. De kan ju säga att det här gör vi för att bevara stabiliteten och säkerheten. Och det kan ju inte Xi Jinping och partiet säga någonting om. Men det är ytterst tror jag att de själva vill ha ett redskap för att säkra sig själva och produktionen. Och vem vet vilka nya strider som kan blåsa upp i landet.

Martin

Det är en annan aspekt av Kinas historia om man går ännu längre tillbaka sen. än revolutionen och Mao och så vidare. Jag antar att det är delvis det som du syftar på Boris. Det är att i många långa tider, tusentals år, så har Kina styrts i hög utsträckning av diverse krigsherrar som har dominerat landet. Man har haft en central makt i Peking i vissa perioder, men inte i alla perioder.

Krigsherrarnas välde är på många sätt motsatsen till ett starkt Peking. Eller kanske någonting som blir nödvändigt när Peking är svagt och inte kan hålla ordningen. Då måste lokala potentater. Beväpna sig ordentligt. För att skydda sig mot banditer. Eller mongoler eller japaner. Vem som det utgör hotet. När man inte får skydd från centralstaten.

Och om man ser det från det perspektivet. Så är det ju en. Väldigt intressant. Och kanske delvis. Hoppengivande tecken. Från ett sinofobiskt perspektiv. Det finns ju också bara någonting romantiskt. Alltså bara bortifrån alla de här kinesiska grejerna. Det finns ju också en väldigt romantisk, härlig idé. Man tänker sig svenska företag. Som bara, nej men nu har vi liksom så här, Volvo och Melisen.

Vi har liksom vårt företag. Ja, det var ett dåligt exempel. Det var ett kinesiskt företag nu. Och nu finns det ett svensk företag kvar. Så skulle man kunna fantisera om att de skapar sina beväpnade förband. Det skulle kunna vara en ganska charmig romantisk utveckling.

Boris

Vi hade ju faktiskt där i Sverige i min gamla hemstad Eskilstuna så sent som på 70-talet så hade åtminstone tre stora företag sina egna skytteklubbar. Och det där var ju väldigt tilltalande.

Martin

Det var jättevanligt det där med skytteklubbar. Alltså nästan alla stora företag och även myndigheter och även till exempel Postverket hade jättestora underjordiska skyttebanor. För att det ansågs vara en naturlig del av svensk företagskultur. Självklart ska man ställa och ta hissen i källaren och skjuta. Lära sig skjuta. Så det var en stor sak. Och givetvis, det svenska näringslivet var ju genommilitariserat.

under kalla kriget. Sverige var ju ett supermilitariserat samhälle. Integrationen mellan staten och militären och näringslivet var extremt tät. Formuleringen som jag hörde en gång från en historiskt bevandrad person var Sverige var inte ett land med ett militärindustriellt komplex. Sverige var ett militärindustriellt komplex som också hade ett bihang i form av en stat och ett socialdemokratiskt parti och så vidare.

Så att Sverige hade ju det fanns ju definitivt sånt här och det finns även andra intressanta saker som att... Folk kunde vara krigsplacerade på ganska oväntade positioner i näringslivet och reklambranschen var integrerad som en del av... Psykologisk krigföring. Och psykförsvaret. Så satt liksom de här.

Sveriges motsvarighet till madmen. Var liksom integrerade med underrättelsetjänsten. Och förberedda för att göra psykologiska krigskampanjer. Så man hade den här enorma integrationen. Men så vitt jag vet. Så handlade allt det där om att bemöta ett externt ho. Allting handlade om att försvara sig mot en rysk invasion. Det handlade inte om att liksom. tygla, upproriska svenskar och sånt där. Det kanske var en positiv sideeffekt, men det var inte det tror jag som han fokuserade på alls.

Boris

Nej, det var tider.