Martin

Bronze Age Pervert Argentinske presidentkandidaten Xavier Millejs åsikter om att kraftigt minska statens storlek skaver hos den breda dissidentrörelsen som för ett antal år sedan avfällde libertarianismen till förmån för ekonomisk nationalism vakt förknippad med Steve Bannon.

Men Argentina har haft ekonomiska populistnationalister i regeringen i decennier. Och vill man ha konservativ socialism så finns exemplet där med dess effekter. Vi pratade för några veckor sedan om Xavier Millet, den exentriske libertarianen, mycket exentriske libertarianen som har seglat upp då som en överraskande politisk utmanare i Argentina.

Jag har blivit mycket förtjust i honom, jag har fortsatt följa honom. Det har dykt ut ännu mer fantastiska videoklipp där han talar fritt i hjärtat. Jag är väldigt glad att få en förvändning att prata om honom igen i Råd i Bubbla. Det är ju inte så särskilt sannolikt att han faktiskt vinner på valdagen den 22 oktober och tar över Argentina. Så vi får passa på att njuta av spektaklet så länge det varar under valrörelsen.

Jag håller såklart tummarna för att han vinner, men jag tror att det är mer sannolikt att han inte vinner. Nu är det så att ingen mindre än Costin Alamario har skrivit en artikel om att han vinner. under sitt gamla alias Bronze Age Pervert som han plockar fram ibland även när han skriver en seriös artikel. Det finns såvitt jag vet ingen officiell information om var Costin Alamaria har bott.

Förutom att han kommer från Rumänien och sen bodde han länge i USA när han läste på Yale och så vidare. Men inofficiellt har det framgått att han har bott i Latinamerika. Förmodligen har han bott ganska länge både i Brasilien och Argentina. Alltså var det dit han tog vägen efter tiden vid Yale. Så har jag uppfanns att det är i alla fall. Och han har skrivit rätt mycket om latinamerikansk politik. Så till exempel 2018 när Bolsonaro kom i ropet så skrev han då underfritt riktiga namn, alltså Costin Alamoglio, och försökte ge en mer rättvisande bild av Bolsonaro och så vidare.

Så den här artikeln, det är ett slags försvar av Javier Melei från kritiker på högerkanten som har avfärdat honom, kanske lite reflexmässigt, för att han är libertarian. Det är ett utslag av en generell... Det är nästan som en allergisk reaktion som stora delar av högern har. Så fort någon pratar om att de vill minska staten så börjar folk tjuta i höga sky om att det är nyliberalism och det är bara...

Det som är mer fascionabelt inom högern och det har varit länge givetvis, i många generationer egentligen det är en sorts ekonomisk populism eller ekonomisk nationalism eller det som Alain Maria associerar med Steve Bannon tycker att det är roligt att han drar upp Steve Bannon Det är lite godtyckligt, men han tar upp det som ett exempel. Han kallar det för banonismen. Eftersom vi i Radio Bubbla gillar Steve Bannon så kan vi gärna ta till oss den här idén om banonismen som en dominerande idé inom dissidenthögen.

Vilket egentligen är ganska, jag tror det handlar mer om, det är mer ett retorisk grepp för att dra uppmärksamhet åt olika håll. Han har en kul kommentar som jag uppskattar mycket och känner igen mig i sentimentet när han säger att högen. låter mer och mer som en gammal tjomskiistisk marxistisk professor som sitter i en tonfiskfläckad kavaj och ältar monotont om IMF och WEF och nyliberalismen och den dumma hyperkapitalismen atomiseringen nedbrytningen av traditionella gemenskaper och så vidare.

Och sen ältar man också att man ska ha en dialog med vänstern, med socialismen, man måste ha en klassanalys. Det finns faktiskt någonting att hämta i den postraciella, multiraciella arbetarklassdemokratin som Bram Sage Pervert skriver då. Som om de här sakerna vore de nyaste och mest revolutionerande idéerna.

Och som om det fanns en genuin framtidsutsikt av att de här människorna, dissidenthögern, ska bli ett avant-garde som leder miljontals urbana proletärer mot den borgerliga angroliberala ordningen. Så en poäng då som han vill göra i den här artikeln, det är att visa på att den här... Den här högerpopulistiska kritiken av den nyliberala högern, alltså till exempel Bannons kritik av medströmsrepublikaner, den har kanske en viss begriplighet och rimlighet i USA, där det nyliberala etablissemanget har varit i makten väldigt länge.

Men situationen är helt annorlunda i Argentina. Det här är hans huvudpoängartikel då, att... Därför att i Argentina så har populister haft makten i flera generationer. Så att den politik som de ekonomiska populisterna, de ekonomiska nationalisterna vill ha, det är i praktiken den politik som man faktiskt har bedrivit i Argentina. Och den har visat sig ha katastrofala konsekvenser.

Och därför är det fullt begripligt och högstimligt att väljarna i just Argentina vill lyssna på, och kanske till och med rösta på, en libertariansk hardliner. Så att deras siffra på det är att... Grundaren av den moderna argentinska politiska ordningen, Joan Perron, i vars namn, Perronismen, som landet har styrt sedan dess, i olika charteringar, det finns olika politiska block, det finns högerperronister, västerperronister osv.

Perron var en sån figur, en populist, som på vissa sätt var höger, men som samtidigt byggde allianser med arbetarklassen och arbetarklassorganisationer, fackföreningar osv. Han bedrev en ekonomisk vänsterpolitik samtidigt som han stod för nationalism, katoliska familjevärderingar osv. Så att kostningen i alarmerier är att säga att det här är precis vad den populistiska högen önskar sig.

Argentina hade banonismen som officiell politik på steroider i årtionden. Titta vart det ledde. Ja, jag tycker ju att uppfriskande är försvaret för libertarianismen, men jag är nyfiken på Boris, vad du säger om hans analys av Argentina och peronismen?

Boris

Jo, men alltså, den här är vanligtvis läsvärd och... Första halvan, det är en bländande genomgång av vilket omöjligt land det är. När han går igenom olika alternativ och säger att han inte tror att det finns någon styrande hand bakom det här, säger han någonstans att... Fan, han säger... Things really are that stupid.

Alltså, det är ett land bortom räddning. Men sen bara liksom diskutera olika alternativ där. Jag tycker det blir lite knepigt när han tar in. Han har rätt när han beskriver Argentina. Alltså det är, vi ska komma ihåg att vid 19-talets början så tillhörde det världens tio rikaste och mest utvecklade länder.

Och det är inte så jäkla illa. De hade till exempel världens största buljongtärningsfabrik. Gigantiskt komplex. Bara det. Och hela världen använde buljong från Argentina. De har inte den kvar. Men alltså i och med att Perón tar makten 1946 så går ju allting åt helvete.

Det är han alldeles rätt. Man ska bara tänka på, jag tror inte många inser hur många peronistiska presidenter som Argentina har haft. Perón Campora, la stilipoeta, sa Camano Duhalde med nämnden. Kyrkern är Kirchner och Kirchners fru nu som vice president till Fernandes, det är hon som bestämmer och håller på att rensa ut all opposition i rättsapparaten, så kan man inte ägna sig åt att tala henne för korruption.

Peronismen, alltså grunden där är ju inte... det där tycker jag kan bli lite orättvis. Det där för att peronismens grundidé är ju inte... Banonismens, nu stänger vi, om så behöver vi stänga gränserna av handelskrig och satsa på infrastruktur och vita arbetarklass. De får jobba igen. Utan det är ju liksom klientelism helt enkelt.

Dra in pengar, dela ut bidrag till alla. Och sen, nationalismen låg ju i början där i att man slängde ut, nationalisera tog över och slängde ut framförallt alla brittiska entreprenörer. Det var ju britterna som gjorde Argentina till ett rikt framgångsland som exporterade sig rikt och mätt.

i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Målaggrunder från argentinska fotbollarna också. Det var ju en ren och skär idiotåtgärd. Men annars är ju peronismen, alltså den är arabisk nästan. Saddam Hussein, socialism. Klaner, korruption och bidrag. Därför har landet gått i stå helt enkelt. Och en extremt obehaglig blandning av olika folkgrupper som är allvarliga.

Man får inte blanda folkslag hur som helst. Sen... Och lite... Alltså han... Ibland tycker jag att Bapp fångas av sin egna formulering. Alltså att han struntar i hur historien verkligen var. Därför ser han inte riktigt stjärningslinjerna i dagens Argentina, säger jag för mätet. För han betonar det här med att... Peronismen betonade liksom traditionella och konservativa kärnvärden.

Åh... var katolsk. Och det var inte peronismen alls. Alltså, när Peron stöttas första gången av militären, 56 var det väl, man bombade till och med Plasade majorer, några hundra ströck med, så var det för sex skandaler och hans kamp mot kyrkan. Jag hade uppdagats att han hade haft... Han hade en sexförbindelse med en 14-åring och han hade undertecknat lagförslag om att legalisera prostitution.

Och det var något mer moraliskt upplösande. Och så lät han deportera några katoliska präster som protesterade mot en skörelevnad som utgick på olika sätt från presidentpalatset. Och de här sakerna utlöste att flygvapnet och flottan, som alltid varit fästen för starkt katolska högerkrafter, genomförde statsgruppen.

Och där går fortfarande en brottyta i argentinska samhället och det där verkar han inte se. Han ska liksom passa in. eller något annat. Det är illa nog med peronismen men så att han ska framställa den som... Hans framställning av den är inte rätt i alla delar. Man ska vara gnällig.

Martin

Ja, det får du gärna vara. Vad det gäller klientelismen så har ju Alain Marie ett ganska intressant resonemang där han han pratar om massinvandring, massinvandringsfrågan och han säger såhär att högerpopulister... kommer i slutändan alltid ge med sig. Han säger det, alltid kommer de ge med sig till slut, över tid. Och de kommer släppa in den här störtfloden av migranter.

Och orsaken här, säger han, är att i retoriken så säger man att man är motståndare till invandring för att billig importerad arbetskraft undergräver den inhemska arbetarklassen ställning. Att det är resultatet av svåger kapitalistiska oligarker som bara bryr sig om kortsiktig ekonomisk vinning och så orkestrerar de den här massinvandringen för att konkurrensutsätta sin arbetskraft och så vidare.

Men när man väl kommer till makten, säger Alain Marie, då inser man att det inte alls var kapitalisterna som drev på för massinvandring. Utan det var någonting annat, det var ett politiskt spel. Det var inte kapitalisterna som importerade billiga arbetskraft, det var vänstern som importerade röstbostkap. Och problemet med den populistiska positionen är att den ser konflikten mellan å ena sidan fattiga och traditionellt sinnade personer.

Mm. och å andra sidan rika och dekadenta eliter. Och då blir den logiska slutpunkten, det blir liksom att, ja men varför inte importera lite folk från andra länder som ändå är hedliga, hårt arbetande, familjeorienterade personer. Och det här är ju exakt vad man hör många republikaner i USA säga om mexikaner. Ja men latinos, de är faktiskt katoliker.

Opinionsundersökningar visar att latinos är mer konservativa än amerikaner i allmänhet. Så att de är en potentiell allierad till oss. Potentiellt en mycket stark allierad. En allierad som kan växa väldigt snabbt om vi drar i rätt politiska spakar. I Sverige så hör man faktiskt också då och då folk till höger prata om att muslimer, muslimer är faktiskt väldigt konservativa.

Säga vad man vill om muslimanerna men de är i alla fall inte feminister och de håller bögarna kort. I muslimska länder har man faktiskt rätt låga skatter. Som konservativ vitman så skulle man nog ändå klara sig ganska bra under sharia. Man låter skägget växa ut lite längre, kanske ta sin extrafru. Det är ändå bättre än att leva under Globo-Homo. Det här är grejer som jag citerar nu, fritt minnets saker som jag hör folk säga.

Halvbeskämt, halvpåallvarande, men det betyder att man är öppen för den riktningen. Man vill treva, utforska lite den riktningen. Och i USA har man kommit väldigt långt. Det är den riktningen vad gäller mexikaner. Och jag tror att ett problem med... Alla Marias resonemang generellt är att han pratar egentligen bara om amerikansk politik. Han är väldigt intresserad av den amerikanska politiska scenen.

Så det är det som du också identifierar, Bo. Han projicerar hela tiden den amerikanska politiska diskursen. Och liksom alla problem som finns kring det republikanska partiet. Det är det som han är intresserad av egentligen. Dels är han intresserad av Platon och Nietzsche och de här sakerna. Dels är han intresserad av hur det republikanska partiet utvecklas i USA. Det man märkte tidigare på hans debattartikel, han skrev på American Mind till exempel, där han fick massa filosofiska frågor.

Men han gav liksom så här nördiga svar om hur GOP ska utvecklas och sånt där. Men i alla fall, jag tycker det här argumentet som han för fram om hur höga populister oundvikligen kommer börja förespråka massinvandring. Jag är inte säker på att jag håller med, men det är värt att tänka på den här den här idén om att ekonom om du är ekonomisk populist.

Om du har köpt denna genom den ekonomiska populism, ekonomiska nationalismen så kommer du till slut att överge din, din nationalistiska och etniskt baserade etorik till förmån för att importera nya. nya politiska klienter. Därför att det är den mest rationella strategin givet deras position och deras intressen.

Boris

Ja, jag tycker det där är väldigt skarpsynt. Det är inte alls omöjligt. Skarpsynt ligger framförallt i led 1 där det är en felanalys. Det har varit märkbart i Sverige också. Nej, men Timbre och näringslivet, de vill importera en massa billiga arbetskraft så att de kan ha barnflickor och städerskor betalat svart ungefär.

Och det är det främmande på det hela. För då fastnar man i någon slags artnattalsmässig klassanalys av det hela, vare sig de vill eller inte. Men... Det är snarare så att högern har, om man talar Sverige, svensk höger har varit för massinvandring faktiskt. Därför har man sett den som också, vänstern vill ha massinvandring för att det är röstboskap. Men högern har ju sett ganska förlåtande på massinvandringen för att man tänkte att det bryter sönder fackföreningar till exempel. Det är ju inte så att det är så att det stökar om på arbetsmarknaden och det är till politisk nytta.

Så att det ligger inbyggt liksom att precis som man säger att vilja nyttja massinvandringen för sina egna politiska syfte vem man än är. Och då kommer man börja detektera positiva drag liksom hos de invandrande. Det är därför att ja, det gör det hela bättre och riktigare.

Martin

Jag hörde en gång för Drygt tio år sedan, på den tiden högprofilerad Sverigedemokrat, säger i ett privat sammanhang på en talarkväll i ett mindre sällskap, säger att det bästa scenariot man skulle kunna tänka sig för att få en rejäl konservativ vändning i Sverige vore om man kunde skifta om massinvandringen till att ta in enormt mycket indier, att ta in några miljoner indier till Sverige. De är väldigt reaktionära och har väldigt konstigt reavurderingar jämfört med svenskar. Det skulle vrida Sverige åt höger rejält om vi bara kunde indifiera Sverige.

Boris

Jag vet precis vem du menar. Det där var en kampanj han drev nästan.

Martin

Han var inte en av de politiskt ledande och tongivande sverigedemokraterna. Han var en högprofilerad sverigedemokrater. Så att överallt så dyker den här klientelismens lockelse upp och vi har pratat om tidigare vad Sverigedemokraterna redan gör i högustseende i Sverige. Det kanske är konstigt att ta Sverigedemokraterna som ett exempel eftersom vi knappt räknar dem alls som en del av någon högredan meningsfull bemärkelse.

Boris

Men det är intressant hur det är som man applicerar. Jag gillar ju Tony här också. Framförallt den första halvan, den linerar upp, och lite till, den linerar upp hopplösheten. Det är det jag tycker man känner med varenda land, stort sett varenda land man tittar i, alla länder i Latinamerika.

Det är liksom hopplöst. De är ju resultatet av massinvandring och märkliga blandningar. Och näst efter Brasilien så är Argentina det värsta exemplet alltså. Mängder av olika raser och kulturer och en överlagring av ett gigantiskt klientsystem.

Peronismen är lika inbäddad i den argentinska mentaliteten numera som socieriet i den svenska mentaliteten. Det är ett hopplöst land.

Martin

Ja, intressant Boris att höra dina kommentarer angående Argentina. Det är någonting som jag inte kan särskilt bra alls. Jag tyckte framförallt att det var kul i den här artikeln. Det är väldigt uppfriskande att för en gång skulle få ett helhjärtat försvar för libertarianismen inom den radikala högen. Libertarianismen, för er som inte följer med sakerna, det har varit en ganska bespottad och hånad strömning inom högen i stort.

Det är liksom lite grann... Nördiga, töntiga kusinerna som man skäms lite för och man måste hålla libertarianerna på avstånd. Egentligen är de inte en del av oss, men de tror att de är högre än vi. Så jag tycker det är väldigt kul att få uppbackning från en tongivande högerprofil som Bronze Age Pervert. Jag är lite överraskad också att han gör ett sådant ställningstagande. Det är kanske lite tufft att vara lite konträr nu och försvara.

Libertarianismen och liksom attackera högerpopulismen för att den har blivit mer mer tongivande. Men det finns en väldigt viktig poäng här som jag försökte göra många många gånger i Radio Bubbla över åren och som också görs i den här artikeln. Han säger så att vänstern har rätt när de säger att libertarianismen skulle innebära de facto white supremacy. Det säger de i Argentina och det säger de i USA och det är sant i Argentina och det är sant i USA.

Och det är egentligen det det är uppenbart. Vänstern är helt enkelt rätt när de säger det och det är uppenbart för alla utom den här klicken inom högern som har inbildat sig att den vita arbetarklassen inte lider under ett ok av höga skatter och överreglering och så vidare. Utan att den vita arbetarklassen som egentligen är sund och traditionellt sinnad, det är inte att de behöver lägre skatter, de behöver mer stöd av staten.

Men om man inte är förvirrad på det sättet så inser man att det som anständiga människor i väst behöver mer än någonting annat är att statens stövel lyfts från deras nackar. Jag har försökt göra några poängen ofta att libertarianismen är verkligen den mest högriga ideologin av alla. Därför finns det ingen system som är så radikalt elitistiskt som libertarianismen.

Det finns inget system som skulle förstärka ojämlikheter så mycket. Och ta bort alla spärrar mot, liksom, libertarismen har ju väldigt starka socialdarwinistiska inslag. Och därför också en väldigt stor eugenisk potential. Vilket beror på att staten är så otroligt dyscenisk. Men libertarismen är verkligen en extrem högerideologi om man förstår vad den egentligen säger och vilka konsekvenser den egentligen skulle ha för samhället.

På många sätt är det faktiskt så att extremvänstern har rätt på många sätt när de beskriver libertarianismen som en väldigt hemsk och farlig ideologi. Och extremvänstern, dissidenthögen, har fel, absolut fel, när de beskriver libertarianismen som en mesig, mitt emellan, mellanmjölksideologi som är verkningslös.

Libertarianismens problem handlar mer om att faktiskt implementera idéerna just för att de är så extremt elitistiska, antidemokratiska och skulle vara så negativa för så många människor som är liksom förskansade i det nuvarande systemet. Och därför är libertarianismen, den är totalt inkompatibel med demokrati och därför är det svårt för libertarianer att vinna val. Det är ett stort problem som vi måste ta på allvar.

I vår del av den libertarianska strömningen så har vi gett upp ambitionen om att vinna val. Vi tror inte längre att vi kan. Bygga ett libertariansparti och vinna inflytande på politisk väg och klubba genom ett libertariansprogram. Vi har inte den ambitionen överhuvudtaget, men det är ofta det som man tar för givet, framförallt i en amerikansk kontext. Att det är liksom libertarian party eller någonting.

Men det är kul att få det andra perspektivet framlyft lite grann. Att libertismen är en väldigt radikal högre idé och därför är det... Det är också i grunden väldigt rimligt och begripligt och logiskt att det då och då dyker upp en libertariansk kandidat. Eller åtminstone en kandidat som har väldigt starka libertarianska inslag i sina idéer. Milleje är så extrem på det sättet, han är så explicit.

Men även Bolsonaro till exempel var väldigt libertariansk i sin tänkande, i sin retorik, i sin stil och så vidare. Sen är det som sagt, ni andra frågar hur stora chanser de har att lyckas. En sak som Alain Marie påpekar i artikeln är att libertarianer, de upptäcker alltid så småningom vad som behövs för att faktiskt genomföra deras program. Och då upptäcker de att, herregud, vi behöver göra reformer som är så radikala, omstöpningar av staten som är så radikala att i praktiken så måste vi göra en revolution.

Först måste vi vinna valet och sen måste vi göra en radikal revolution. Vi måste upphäva hela det demokratiska systemet. Vi måste militarisera hela statsapparaten. Och då backar de. Då backar de alltid er upp. Trump backade, Bolsonaro backade. Milley kommer förmodligen också backa om han kommer så långt att han får makten. Och inser att han behöver göra en sån enormt radikal uppbrott och revolution.

Men jag vill vara optimist här och säga att just Javier Milley. Han är kanske galen nog att inte backa. För han är helt galen. Han får Trump och Bolsonaro att framstå som väldigt lugna och sansade personer. Folk som väldigt gärna vill komma överens med andra människor, som alltid letar efter den där sköna kompromissen. Art of the deal. Bolsonaro är också skicklig politiker och allt det där, men chauviner med det.

Han har ingenting av det där. Han är helt bingal, han sitter i argentinsk tv och skriker så att han liksom spottar och blir hes om hur hur vänstermänniskor är skit, hur de så här bokstavligt talat är skit. De är skit och genskräp. De är fysiskt underlägsna. Inte bara moraliskt och mentalt underlägsna. De är mycket fulare än oss och fattigare än oss.

De vet att de är skit. Nu är de på fallrepet. Äntligen så vinner de goda, vackra, rika människorna över det mänskliga smutset. Han sitter och säger sådana saker. Vi har mycket starkare känslotryck bakom i tv i Argentina. Han kanske är galen nog. Textning.nu Att faktiskt ta en sån här grej hela vägen och åtminstone köra några månader tills de knäpper honom?

Boris

Ja, alltså det är ingen oviktig faktor du tar upp där. Det är den faktiskt monumentala galenskapen hos honom. Och om han nu skulle vinna så kan han mycket väl köra det loppet. Men då blir det säkert någon som skjuter honom. Man ska ju komma ihåg alltså att... Argentina är ju inte bara, när man ser att det är ett peronistiskt land, vad som inrimmer det så mycket.

De har ju sådana, alltså det är ett land fyllt av galningar. Minns bara 70- och 80-talets inbördeskrig mellan peronisterna, där man å ena sidan hade Monteneros. Fanatiska katoliker och liksom marxist-leninist-peronister. Och mot dem stod fanatiska katoliker som var liksom antisemiter och hyllade Hitler.

Och de vicklas på varandra över hela landet. Och till och med de väpnade styrkarna befann sig, man talar ju om militärdikaturen. Men det var ju ständig makthant mellan å ena sidan flottan och flygvapnet och å andra sidan armen. Det är så kluvet skitland där alla är tokiga i huvudet. Så det kan innebära att en hel idore bara smälter in i det hela, får något gjort. Det vore ganska kul. Skulle bli lite lycklig då.

Martin

Boris, har du fått Kostin Alamries avhandling med posten?

Boris

Nej, jag har inte fått den än. Jag kastar mig över den.

Martin

De försökte leverera en till dig förra veckan.

Boris

Ja, det märkte jag inget av.

Martin

Jag fick något mail. Idag ska vi försöka leverera. Den kanske ligger på något uttämpningsställe.

Boris

Jag har inte fått någon lapp än om jag har den och hämtar den.

Martin

Jag fick ett exe förra veckan när hunnit bläddra lite.

Boris

Och den här Brasilien-länken om Alamari som du skickade, den var ju också väldigt... Han är ju alltid väldigt tank... han yr ju iväg, men han är alltid väldigt tank i veckan. Brasilien-grejen var jävligt kul att läsa.

Martin

Han är väldigt smart och väldigt beläst och har mycket intressanta insikter. Men sen har han också en tendens att... Han drar åt det här Bronze Age mindset hållet. Och när han skriver en seriös politisk recéd blir det mer att han förlorar sig själv i någon sorts kåseri. Som att han ska berätta om, jo jag minns när jag bodde på Buenos Aires och jag gick till det här kaféet. För de hade så goda balkanska bakelser. Och sen pratar jag med damen som var föreståndare på kaféet och hon berättar om sina söner och bla Han har ju tappat tråden liksom.

Men det är så viktigt för honom att berätta för oss att han är en man av världen och han har minst bort i Argentina och han har sån kontakt med argentinska damerna och allt vad det är. Han har lite den där tendensen att sväva ut. Det är lite skärmigt på ett sätt. Ja, det gör det faktiskt. Man kan skumma förbi de passagerarna ganska snabbt och komma tillbaka till den glasklara politiska analysen.

Det är hans avhandling rakt av som han har publicerat förutom att han har lagt till ett långt kapitel i början av boken. Där han berättar vad han egentligen menade med sin avhandling. Nu när han inte längre behöver hymla om det och dölja det för att få bli examinerad på Yale och få avhandlingen godkänd. Så nu kan han berätta vad han egentligen menade och vad egentligen syftet var med texten utan att behöva ändra texten.

Han ska ge den här esoteriska boken och nu gör han den exoteriska genom att lägga till ett förklarande kapitel i början. Så det är väl kul grej faktiskt. Tack för mig. Så vi får se i vilken form vi återkommer till Alain Marie's bok.