Martin

Det bestialiska islamiska terrormordet på Samuel Partin. har ju fått väldigt intressanta reaktioner i Frankrike, landet där det hände. Jag tänkte att vi kan prata lite grann om det också. Vi pratade alldeles nyss om tidskift och kvartal och svenska reaktioner och sånt där. Men det som händer i Frankrike är givetvis mer intressant.

Emmanuel Macron, Frankrikes ledare, har tagit en aktiv roll. Han har klivit fram, han har hållit tal, han har gjort väldigt tydliga markeringar, tagit ställning helt enkelt och sagt att Frankrike ska inte vika sig en tum för islamister och deras terror. Det är sekulära frankrikesvärderingar som gäller och vi fortsätter göra våra franska grejer och vi fortsätter publicera Mohammed-karikatyrer.

Om vi känner för att publicera en bild på Mohammed så kommer vi göra det. Och om ni försöker hota oss igen så ska ni få se på annat. Och det har de fått då. Bara i anslutning till själva det här mordet så har man gripit 11 personer. Jag vet inte exakt vad de är misstänkta för, det är en så stor konspiration. Det verkar inte som att det är en sån här grej som 11 personer tillsammans tänkte ut.

Men desto bättre än, de ändå griper 11 personer. Och häromdagen sa de också att de ska utvisa 231 radikaliserade utlänningar. Vissa av dem sitter redan i fängelse, andra säger att de kommer gripa sig inom kort. Och de har en särskild funktion i franska staten som spårar sådana här radikala element. Så de har allt i ögonen på dem. Men nu säger de att nu tar vi några hundra av dem här och kastar ut dem i landet.

Synd att de inte kastar ut allihopa men de ska börja med en stort land. Diskussionen är att begränsa asylrätten. Därför att den här mördaren, varannan vecka då, han kom ju då från Tchetchenien som asylsökande. Så nu säger man att det där uppenbarligen så funkar inte det här systemet, vi måste ha hårdare kontroller. Vi måste granska folk som vill in och försöka filtrera bort dem som är asylrätt.

islamistiska galningar. Det var en länk också om en bosnisk familj som blev utvisad, hela familjen, utan dottern. Som en reaktion på att de misshandlade dottern och rakade av henne allt hår. Som straff för att hon var, hon blev ihop med en man som var inte bosnier utan serb. Han var serb och kristen. Och hon kom från en muslimsk bosnisk familj.

Och då fick hon en sån här riktigt sjukt straff. Och nu gör franska myndigheter att de kastar ut familjen, flickan får stanna och hon tas om hand om myndigheterna tills hon blir myndig. Det här var bara några axplock som jag har sett här de senaste dagarna. Det finns fler exempel, det är massor med manifestationer runt om i Frankrike, folk går ut på gatorna i solidaritet med samhällsparti, försvar för yttrandefriheten, motstånd mot islam och så vidare. Så Boris, vad ska man säga om de här franska reaktionerna? Är det inte imponerande och uppmuntrande att Macron och Frankrike reagerar så starkt? Det är inte uppmuntrande att Macron och Frankrike reagerar så starkt.

Boris

Jo, alltså tala om att jag har alltid varit tveksam till den lilla tvärhanden. Men han har ju klivit in i en större kostym nu och hans tal låter bra och alla sådana saker. Och det finns alla skäl i världen att stödja allt de gör. Samtidigt så är vi ju i en situation där vi har en stor kraft att göra.

Vill jag signalera en viss tveksamhet. Går man tillbaka och tittar på Macrons tal och den franska statens åtgärder som sedan tillträdde. Det fanns inget nytt i hans... han har fått mycket beröm för talet vid minnesöktiden för Samhällepartiet. Men han har sagt samma sak sju, åtta gånger förut. Alltså det politiska närminnetshalvänheten är så väldigt kort.

Den här föreställningen har vi sett förut. Och man har haft deportationer och utvisningar tidigare. Åh! Och problemet för mig med Makrons tal är att det är en variant på det vi pratade om nyss, det vitfällska. Alltså att det är inget fel på islam, islam är hemma i Sverige.

Det är islamisterna vi vill åt. Vi deporterar de värsta till Nordafrika nu. Det är där de här 32-31 kommer att hamna. De har varit där och bäddat. Men själva tanken på att islam, en rimlig tanke även i Frankrike, att islam är en omöjlig religion även i Frankrike, givetvis. Det är en omöjlig religion även i Frankrike, givetvis.

Men den finns inte där, utan det man är ute efter, det tar bort de värsta, det man ser som de värsta uttrycken. Man förstår liksom inte att våldet kommer att genereras om och om och om igen. Därför att islam finns i väldigt stor omfattning i Frankrike. Där de förmed sig är en brutal och våldsam kultur.

Det är som två kontinentalplattor som möts och nöter mot varandra. De här jordbehövningarna kommer. De kan utvisa varenda registrerad islamist de har den franska säkerhetstjänsten. Om sju och en halv vecka så är det lika många igen. Det är för att den grundläggande kulturella och sociala motsättningen finns där och den kommer att alstra terrorism. Och det där vill de inte ta i riktigt.

Martin

Nej, du har givetvis precis rätt Boris. Jag blir bara lite sådär. Jag vet inte, det är uppfriskande på något sätt. För att man är svensk, man tänker sig Vad var Stefan Löfvens starkaste jobb på någonsin? På ett muslimskt terrordåd. Det har ju varit några stycken i Sverige under hans tid som Sveriges ledare. Och jag menar, om han höll ett makrontal då skulle man ju smälla av. Så det finns ju ändå grader i...

Boris

Jag har svårt att uttrycka det på ett vettigt sätt. När jag lyssnade på Macrons tal i minnestiden så tänkte jag ställa mig upp och sjunga varje resa ungefär. Han är en oerhört god talare och det är ett jäkla patos när han pratar. Det går inte att jämföra honom och de här krukarna vi har som ledare i Sverige. Det är starkt och stort och det har ett oerhört symbolvärde. och gör nytta av det så att det inte är tur tala om detta.

Martin

Jag tror mycket på ledarskap, det vi behöver stora ledare, mer än någonting annat. Och Macron är givetvis inte den, jag skojar ibland om att Macron är Västeuropas Putin och sånt där. Jag tror inte alls på det egentligen. Däremot tror jag att människor som Macron i sina bästa stunder, kanske Donald Trump i viss mån, Putin i viss mån. De är, de är väldigt bra. Det är bra att vi har partiella, imperfekta ledare som vi kan träna oss med.

Så vi kan förbereda oss på hur det kommer kännas när, om vi så småningom får riktiga ledare. Så vi inte är totalt oförberedda när det kommer någon som är rimlig och sund och skridligt verkat och behöver stöd av folk i allmänhet och av folk i medierna och så vidare. Så vi inte blir helt tagna på sängen för att allt vi har sett är...

Stefan Löfven och de totala, maximalt ryddlösa AMÖBA-varelserna som vi har på de flesta. Det är därför jag tänker att det är intressant att se Macron från det här perspektivet. Vi behöver träna oss på något som vi hoppas ska komma i framtiden.

Boris

Det är det viktiga, det är det aktivistperspektiv som du säger som vi måste inta helt enkelt. Det andra, det mer pessimistiska perspektivet. Det är en bra träning helt enkelt för att fler ska tänka rätt också, få föredömen och förebilden. Min tvekan kommer av att man har sett det här inte bara de sju, åtta senaste gångerna, utan det är ju en historisk trend hos den franska centralmakten.

Den är fullt beredd att skrida till verket så fort dess makt utmanas. Makten över territoriet är bra neder islamismen. Men det är samma mekanismer som träder i kraft nu kan man säga som 1880 och 1902 då man upplöste flera katolska ordnar, utvisade alla. Jesuiter i Frankrike till exempel. Och tog över kyrkeregler, domar, slängde ut präster från skolorna, förbjöd dem att ha egna skolor och så vidare.

Martin

Så problemet med islam är inte att islam utmanar kristendomen i Västerland, problemet är att det utmanar den franska staten.

Boris

Tack för att du formulerade det jag borde kunna men inte kunde formulera. Tack, det är det jag får. Macron reagerar va? Ni utmanar vårt maktmonopol. Om det däremot finns 5 miljoner muslimer i Frankrike som inte utmanar maktmonopolet, då är det för honom komplett. Det är det han säger. Välkomna, men håll inte på att hugga huvudet av våra sekulära lärare. Och det är farligt.

Martin

Ja, det är farligt. Vad är ordet? Jag är väldigt skeptisk mot Frankrike. Jag tänker på Frankrike som ett supersekulärt och superetatistiskt samhälle. Där staten har varit i israelion i 200 år. Mer! Ja, mer. Det är det de har. Vad annars skulle kunna finnas i Frankrike som går upp mot islam? Det är en väldigt förbjuden tanke.

Det är tabu för mig som liberal när jag ryser. Jag är lite grann benägen här att tänka att fiendens fiende är min vän. Islam, överordnad, och framförallt militantislamism. Man kan inte göra skillnad, men det är en viss... Om Macron gör den distinktionen så gör han det. Islam är det överordnade hotet på kort sikt, på medellång sikt.

Och om det finns någon stat någonstans som kan vara en allierad mot Islam så är jag benägen att hålla för näsan och säga ja, tack. Jag kommer aldrig igenom lojalitet i franska staten och jag kan bekämpa den för fullt om det skulle behövas. Framförallt efter att vi gjort oss av med islam. Jag väljer ändå att känna mig lite uppmuntrad.

Boris

Jo men det är ju jag också. Så att, inte ett uttalande om den saken alls. Jag har en extrem ambivalens när det gäller Frankrike. Jag har inte riktigt hanterat den än. Men jag har en otrolig avversion mot den franska staten. Är det centralmakten i Paris? Lägg ner Paris. Det ber man om i jättemånga muslimer dessutom. Men i nuläget så, herregud, sätt in statsapparaten mot dem bara. Gasen i botten.

Martin

Här har vi en väldigt knepig fråga. Vill du hellre kämpa mot staten i ett Frankrike utan islam, eller vill du kämpa mot islam i ett Frankrike utan stat? Där har du ambivalensen på antalet...

Boris

Ja, men exakt.

Martin

Utan franska staten kanske vi skulle ha en sportlig chans mot islam?

Boris

Ja, det är så tyst därför att det är tanken som nöter i mitt huvud som jag inte ens vågar diskutera med mig själv riktigt. Men det är ju det som gäller. Kanske är det så att, nu släpper du loss jävulen här, det kanske är så att islam skulle kunna mötas mycket bättre om Om krafterna i Lyon, Marseille, Bordeaux och norra Frankrike står själva mot islam, en av ministerierna i Paris, anför kampen, det är inte omöjligt.