Transkribering
Hälften av medlemmarna i Kommunistiska partiet i Malmö bryter sig ut och skapar nytt parti
Martin
Hälften av medlemmarna i kommunistiska partiet i Malmö bryter sig ut och skapar nytt parti. Nils Littorin säger att vänstern, blivit en del av eliten som avfärdar arbetarklassens åsikter som främmande och problematiska, ska verka kommunalt mot kaotisk massinvandring, för assimilation av invandrare och klasskamp. Ja, det är splittring inom kommunistiska partiet i Malmö.
Kommunistiska partiet, partibeteckning K, mera kända kanske i svensk politisk historia som R-arna, de har ju en lång historia av splittringar, givetvis. Den kanske mest kända splittringen är väl den som ägde rum 1970, då den moderna, den nuvarande formen av partiet bildades genom en splittring av, hoppas jag säger det rätt nu Boris, KFML.
kommunistiska förbundet Marxist-Leninisterna som då av vissa ansågs var för akademiska och byråkratiska och Stockholm-centrerade och gamla KFML, Soce-KFML som det kallades då, hade förfallit till reformism och då bröt sig de sanna kommunisterna ut och bildade KFMLR där R stod för revolutionärerna.
Och sen så bytte KFML namn till KKPMLR några år senare. Och det är därför de kallas för R'arna i svensk politisk slang. Och nu på 2000-talet, jag tror det var 2005, så bytte de namn igen. De bytte namn till Kommunistiska Partiet kort och gott, och då heter de alltså K som partiebeteckning. Sen givetvis så att KFML var ju också resultatet av en splittring förstås, som var utbrytning, tror jag, av UR.
VPK som skedde något år tidigare. Och VPK i sin tur var givetvis en utbrytning också i sin tur från SAP då 1917. Så det är så den här rörelsen utvecklas hela tiden. Genom celldelning utvecklas den från generation till generation. Ja, R'h är kanske mest kända i bredare kretsar utanför vänsterpolitiska kretsar för sin tidning Proletären som ju har gott anseende i alla möjliga kretsar.
Det har länkats många gånger från bubbla till exempel. Ibland så kanske vi länkar till et cetera eller något sånt där på lite ironiskt sätt eller för att vi skämsbubblar som vi säger ibland. Vi länkar för att dra uppmärksamhet till någonting som är dåligt. Men proletären länkar vi till oironiskt. Det händer inte allt för sällan faktiskt. Därför att vi må vara oense med proletären om det allra mesta men vi är förmånansvärt dikasinnade vad gäller till exempel internationell politik.
Och proletären har många gånger haft den bästa svenska rapporteringen om USAs krig i Mellanöstern. Den typen av frågor. Så att nu för tiden så har vi mer och mer gemensamt med gamla kommunisterna. Fast även på andra politiska fronter. Så här säger en sådan kommunist. Från att ha varit folkets röst har vänstern blivit en del av eliten som avfärdar arbetarklassens åsikter som främmande och problematiska.
De förstår inte varför många arbetare inte tycker att mångkultur, HBTQ-rörelsen och Greta Thunberg är något fantastiskt, utan tror att vi befinner oss i 1930-talets Tyskland och att arbetare som röstar på SD smittats av någon nazistisk sjuke. Den som säger det här är alltså Nils Litorin som leder den nya utbrytningen ur kommunistiska partiet.
Lite oklart om han är släkt med den mer bekanta moderatpolitiken Litorin. Jag gissar att det bara finns en Litorin-familj i Sverige som är förmodligen släkt på något sätt. Nils Litorin i alla fall, han är läkare och har tidigare varit... Jag googlade honom så fick jag upp en bild. sida på Lunds universitet där han beskrivs som forskarstudent i klinisk mikrobiologi, men han tituleras läkare i de här politiska sammanhangen.
Men han är tydligen en framstående kommunist i Skåne och tidigare satt han i partistyrelsen för Kommunistiska partiet och numera är han ledare för det här nya Utbrytet partiet som ännu inte fått något namn, men som ska ställa upp i kommunalvalet i Malmö. Och de är väldigt baserade. som vi skulle säga. De säger till exempel att den här invandringen som vi har i Sverige handlar mycket om en liberal ekonomisk migration som leder till låglönekonkurrens och ghettoisering av bostadsområden.
En utveckling som endast gagnar storföretagen. Och han säger att vänstern vågar inte erkänna de problem som har kommit idag med mångkultur och kulturkrockar och så vidare. Och som han säger, partier som inte ens kan prata om vissa problem blir ju helt meningslösa. Feltänkt integrationspolitik, okontrollerad invandring, hederskultur och klankultur som importeras med katastrofala resultat.
Han tar avstånd från mångkultur, HBTQ och klimatrörelsen som statliga ideologier som trycks ner i halsen på folk och pratar om att det är en osund personkult kring Greta Thunberg. Det är massor med sådana här spännande situationer. Det är en massa perlor där. Ja, det är en massa perlor från Nils Litorina. Han verkar väldigt pigg. Han har skrivit en debattartikel i Expressen.
Därför lämnar jag den illröda vänstersäkten. Vi har ingen länk till den på Bubbla men den rekommenderas. Vi kan lägga in den i avsnittsbeskrivningen här. Och han har också publicerat en artikel på Det goda samhället. Den konservativa sajten Det goda samhället. Som är en intervju som han har gjort med en författare. Som han först försökte få publicerad i Proletären. Men som Proletären tackade nej till för att den var för kontroversiell.
För att de inte vill ha något material som ifrågasätter det. Mångkulturalismen. Då gick han istället och publicerade den på Det goda samhället. Han märkte att den var ganska pigg och intressant typ, den här Nils Littorin.
Boris
Martin
Ja, ska vi se. Det var någonting som jag inte hade så bra koll på. Göran Adamsson som har skrivit en bok som heter Svensk mångfaldspolitik en kritik från vänster Har jag missat det låter ju också intressant Han är docent i socialt arbete Och säger att vänster har fört en Trojansk häst över tröskeln Ja bra Vad är det som händer Under nästan En sak som jag tycker mig läsa ut i den här situationen är att Till och med ärrorna har fallit till föga för den identitetspolitiska vågen.
Sådana termer brukar man använda ibland. Målkulturalism, genus, hbtq och så vidare har blivit viktigare än ekonomiska frågor. Om man tittar tillbaka några årtionden så har ju Kommunistiska partiet och en del av KPML har ju stått emot de här tendenserna, och inte minst under Frank Bådes ledarskap. Frank Både som var ledare för partiet i årtionden.
Han var ju känd som en hetsk motståndare till de här idéerna. Han var motståndare till feminism, han var motståndare till homosexualitet. Jag vet inte exakt vad han sa om invandring, men garanterat var han inte för massinvandring heller. Så jag har tänkt att de har hållit fast på den linjen, att de fortfarande är ganska sunda. Och jag tycker att jag snabbt upp sådana signaler ganska ofta från deras företrädare.
Men nu så indikerar Nils Litorin att det börjar bli väldigt lågt i tak internt i kommunistiska partiet. För att de här nya postsocialistiska ideologierna har börjat ta över även där. Och därför måste då Litorin och hans likasinnade brytas ut.
Boris
Ja, det har egentligen varit så. Jag är nästan förvånad över vad de hållit ut så länge. För att det sista dokumentet, det här två grejerna du nämnde nu gjorde mig väldigt uppvikad. Men det sista dokumentet eller någon slags manifest från vänster som... En skränta som gjorde mig lite upplivad var Frank Bådes utträdesbrev ur kommuniska partiet.
Där han just tog upp de här sakerna som du tänker dig. Förutom att han blivit lösande i hans fall och att han var så förbannad över att partiet inte ville driva frågorna till kris i Göteborg. Sen kom resten på ett svep och han var ju väldigt tydlig i utträdesbrevet och intervjuade efteråt. Han är en proletär individ och har faktiskt efteråt nått år eller två av något skäl.
Han är ju väldigt, han var vid utträden senare också, alltid varit väldigt tydligt anti-islamisk eller anti-muslimisk kan man säga. Han har sagt att det liksom, om det kommer folk från den kulturriksdagsrätten så innebär det i sig problem. De andra kulturkretserna, de som han utriktade, de kommer att lyssna på sin mulla i första hand och inte på oss.
Det skapar bara problem. Så han har alltid varit väldigt tydlig. Redan då för några år sedan så syntes det här i proletären att det fanns ett problem. Det är en utrikesbevakning i vissa fall, men också egentligen de gamla artiklarna om... Det är en tjönskamp och en viss tredje världen romantik som rummar ut på sidorna.
Det är lite grann tredje världen romantik som gör att det blir problem för ett parti som KP. Man kan som vänster, men man kan inte som vänster. inte fjäska för de här statarna i tredje världen. De är efterblivna och en gammal marxist i ståndpunkt är just daterad som efterblivna.
De stora brittiska och franska kommunistpartierna var ju väldigt kolonialistiska i sin hållning långt in på 50 talet. Något av dem sen övergav, vilket var tråkigt.
Martin
Mm. En sak som förvånar mig är att RNA tydligen har gått all in på Greta-kulten.
Boris
Ja, det är ju skrämmande alltså, men det är väl ett tecken på hur långt den politiska friheten har gått. Det blir så lätt utrangerat som... Det är en bittervit man om du angriper Greta. Det går liksom inte. Och det har väl att göra med att R'arna har faktiskt förlorat fortfarande själva i arbetarklassen.
Och då får man samla förtvivlat efter att... –att vinna medlemmar och röster där man kan. Då försöker man göra det i alternativa kretsar– –alltså miljörörelse och invandringskretsar. Man har en gammal tradition av att jobba i dem.
När de två rörelserna ändrar karaktär– –både i miljörörelsen och invandringarna... Det ser ju invandrarmassan ut på ett helt annat sätt idag än det gjorde 1960-1970-talet. Men där man är vana att fiska så kommer man att fortsätta fiska om man lär ideologiskt lätt. Och det är där de har gjort vad,
Martin
då får de helt andra saker på kroken. Jag bara får ta ett stycke här. Han skriver om ärrornas förlorarmentalitet och deras nattståndna praktiker. Trött gammal 68-generation och så vidare.
Men så är det inte. När så den gamle ordföranden ger sig ut på mötesturné för att predika om sovjet, vad annars? Går liksom i Gösta Bergling saga en lättnande suck genom församlingen? Äntligen står prästen i predikstolen. Låt oss glömma bilbränder, skjutningar och så vidare. och SDs allt tajtare grepp om arbetarklassen. Låt oss dricka husets rödvin och sjunga salmer som vi kan utan till.
Hammaren och skäran, Lenin-citaten och de slitna banderollerna med 70-talets paroller har hängt med sedan partiets grundande, vilket ger ett otidsenligt och främmande intryck. Samtidigt har partiet traskat efter i vänsterns identitetspolitiska ökenbandring. Det har varit feminism, HBTQ, antirasism, och en ultraliberal invandringspolitik. När Greta Thunberg i tidskriften Proletären hyllas som vår tidsprofet och Ellen Facken bespottas för att inte hörsamma hennes klimatstrejk är steget till kyrkans tidning inte långt.
Ja, jag ska i alla fall följa med stort intresse vad ni i ditt litteraturintäkter hittat på. Vi pratade ju häromveckan om Östtyskland. Vi pratade om Östtyskland och det faktum att Östtyskland och Östeuropa på många viktiga sätt klarat sig bättre än Västtyskland och Västeuropa. Alltså att realsocialismen visade sig i slutändan sina många avgrundsdjupa brister till trots vara mindre skadlig än västtyskland.
det liberaldemokratiska systemet i väst. Visserligen kördes ekonomin i botten, men kulturen bevarades. Eller den förstördes i alla fall inte lika snabbt. Och även om den ekonomiska kollapsen orsakar stort lidande på kort sikt, så är bilden ganska annorlunda på lång sikt och på en samhällsnivå, därför att ekonomiska bakslag kan samhällen komma tillbaks från. Marknader och kapital kan byggas upp igen, men kulturen kan inte byggas upp.
Den tar mycket längre tid på sig att återhämta sig. Och framförallt är inget som händer automatiskt. Om man bara släpper kulturen fri så återhämtar den sig. På samma sätt som det faktiskt fungerar i mångt och mycket med ekonomin. Att släpper man ekonomin fri så kommer den växa och utvecklas. Utan snarare är det så att kulturell frihet har lett till en accelererande degenerering i väst. Och den relativa ekonomiska friheten har dessutom accelererat förfallet genom syndafloden av kommersiell skräpkultur som har drängt undan all traditionell och högstående kultur.
Och oavsett exakt hur orsaksambanden ser ut så är det i alla fall en väldigt tydlig korrelation att i de realsocialistiska regimerna i Östeuropa så har det kulturella förfallet saktats ner och inte alls gått lika långt. Och nu står vi inför en situation där de primära politiska konflikterna är kulturella snarare än ekonomiska.
Och jag vet inte Boris, det är lite desorienterande nästan för att jag känner å ena sidan att jag inte riktigt vet vad som är vad längre. Vad är höger, vad är vänster, vem är vän, vem är fiende. Men jag känner också mer och mer att jag inte bryr mig. Jag bryr mig inte så mycket. Jag vill tänka nu på de akuta problemen vi har och fundera på om vi kan lösa dem. Och jag vill att de som har förstört den europeiska civilisationen ska bekämpas och straffas.
Och om det är kommunister som vill göra upp med barnsynet för att de ser det som kapitalistiska avvart eller sånt där, ja men jag har väl vissa invändningar mot deras analys, men jag är beredd att göra gemensam sak med dem. Men åtminstone tills vi är klara med, åtminstone tills vi är klara i finspång. Sen kan vi dividera om hur vi går vidare. Förhoppningsvis så kan vi dela upp Sverige i några olika regioner.
Kan vi testa olika modeller. Äldrarna kan köra sin kommunism nere i Göteborg och kanske i Malmö. Och så kan vi testa en annan modell uppe i Mälardalen. Men jag tänker bara också ibland för att jag lyssnar då och då på den kommunistiska podcasten Marcus Malcom. Och jag tycker varje gång jag lyssnar på dem, jag lyssnar på kanske vart fjärde avsnitt och sånt där. Varje gång så slår de mig att många saker de säger är helt huvudlöst idiotiska.
Men trots det så har jag i praktiken mer gemensamt med dem politiskt än jag har med riksdagspartierna och alla andra som bara står med huvud i sanden. Alltså Marcus och Malcolm, de har ju också ett parti i Örebro som heter Örebropartiet där de försöker driva en populistisk politik på kommunalnivå. Och säga vad man vill om det, men jag anser att det är ett bättre och viktigare projekt än allting som den svenska borgerligheten gör sammanlagt. Så jag vet inte, är det här Boris, är det här den politiska verkligheten nu? Att kommunismen är inte det största hotet utan kommunismen är snarare en potentiell allierad, åtminstone på kort sikt?
Boris
Alltså, kommunismen är... Vi behöver ju allt foton vi kan få om man ska uttrycka det cyniskt. Kommunism är ju inget rejält hot, inte ens Ryssland är ett rejält hot. Steve Bannon var ju faktiskt, jag måste bara nämna att det var en fantastisk intervju i DN med Steve Bannon av Bleck, Kulén, Björn och Klén.
När han fick komma till tal så var väldigt klokt klar analytisk om just det här med Ryssland och kommunismen. som har fiender och vänner i Europa, USA och Kina. Man ska ha hans klara analytiska byggfrihetsförutsättningar till Sverige. Det är ju så att jag tror att på ett väldigt naturligt väg om man ser på Sverige så kommer det till slut att formeras en slags, kanske inte formaliserad front, men att...
Människor som inser att det stora hot vi står inför är liksom i princip en islamisering av landet och ett monumentalt sönderfall. Vi flyttar sig jävla massa många år tillbaka i tiden till ett samhälle vi inte ens kunnat föreställa oss bara för fem år sedan. De som vågar stå upp och säga att det här måste stoppas kommer från olika håll.
Men de anser alla att det här är huvudfaran. Det innebär att då kommer man sluta. Vi ska tväta inbördes och se var vi kan hitta gemensamma sätt att samverka. Hur ska vi kunna få folk till Finnspan? Sen får vi ju dela upp domarplatserna på något schysst sätt.
Men det är vad jag tror kommer att hända. Men sen tror jag också att... En sak jag är övertygad om och egentligen varit länge med är att de här givna politiska kategorierna, de etablerade partierna som bärar av olika typer av ideologier och klassintressen eller skiktintressen och så vidare kommer att försvinna.
Det kommer att ställas in partier med helt olika typer av ideologier. Partipartierna som kansongerna behöver man byta ganska ofta. Historien ser till att vi gör dem inte annat. Vi kommer att se nya partibildningar som kan växa mycket snabbt också. Jag tror vi kommer att se nya partibildningar som är Sätternationen.
Under den här perioden vi befinner oss i Sätternationen i centrum. Utgå från detta vad behövs för att värna nationen. Det kan vara liksom mura vid gränsen, starkt försvar, självförsörjning, vad som helst. Det är inte patte nu att rita upp det. Och att man faktiskt kommer att behålla... Och att man faktiskt flyttar sådana saker som marxism till...
För mig är marxismen mer en fråga om hur man tolkar världen, hur man förklarar den och så vidare. Det är inte en grundval för politiskt... ställningstagande. Politiskt ställningstagande gör man på helt andra grunder än den. Än en filosofiska förhållning till världen och livet och döden och allt. Och förhoppningsvis kommer liksom de uppenbarligen vilka knappa trodde ens finns förnuftigt folk i svensk vänster.
så kommer de tror jag att kunna göra den här bokskillnaden mellan förhållningssätt till värden och tankemönster man har när man studerar värden för att förstå den. Och skilja det från vad som behövs praktiskt politiskt både på kort och på längre sikt. Så att det kan hända spännande saker.
Och på samma sätt så kommer det förhoppningsvis på andra kanten och sker en liknande utveckling. Det finns flera olika förhållningssätt till världen. Men att man ser det också som sin privata ideologi och att man skriver mer till praktisk handling.
Martin
Och att man får liksom en mer nationellt synade partier. hypotetiska och optimala lösningar som man skulle vilja göra i teorin om man kunde förfråga fritt över saker och designa ett samhälle på bästa sätt.
Men libertarianismen ger nästan ingen vägledning alls på den rent teoretiska abstrakta nivån för politisk ställningstagande. Precis det som du säger, Boris. Jag kan applicera precis samma resonemang. Och när jag tittar mig omkring då i till exempel det svenska politiska landskapet eller det politiska landskapet generellt så är det helt andra saker jag ser, till exempel den nationella frågan och den nationalistiska rörelse, den nationalistiska ledare som kommer.
Som libertarianismen som sådan egentligen inte har särskilt mycket alls att säga om, varken bu eller bä. Men i vår tid verkar det onekligen som att nationalismen är en av de få starka... krafterna som finns som har en positiv potential. Jag lyssnade på ett föredrag av Hans Hermann Hoppe för några veckor sedan när vi var i Wien och han pratar om det.
Man måste förstå nationalismen från ett från ett historiskt perspektiv och inse till exempel att på artonhundratalet så var nationalismen en negativ kraft och en destruktiv kraft därför att italiensk nationalism och tysk nationalism och så vidare användes som ett verktyg för att slå sönder. småstaterna och bygga nya stora centraliserade superstater.
Men i vår tid, påpekar Hoppe då, i vår tid, det är ingen motsättning mellan de här, i vår tid så är nationalismen en positiv kraft, för i vår tid så är nationalismen det som motsätter sig EU-projektet och FN och alla de här överstatliga projekten och den negativa globalismen. Så att lika mycket som vi måste vara negativa till 1800-talets nationalismen, så måste vi vara positiva till 2000-talsnationalismen.
Boris
Martin
Så varför inte? En annan sak som jag kan tänka på är att Nils Litorin, jag tycker han är uppenbarligen en knäppskande, en kommunist. Jag tycker verkligen att han har fel, han har så otroligt fel i många frågor. Samtidigt inser jag att om vi startade ett politiskt parti som hade en renlärig, libertariansk analys och torrförde det, så skulle vi garanterat inte komma någon vart alls. Det skulle vara totalt döfött. Ingen som helst folkligt ger en svar på sådana idéer i Sverige.
Men en... nationalistisk vänster. Det låter för mig som någonting som eventuellt skulle kunna få fotfäste i folkdjupen och faktiskt bli ganska populärt och få lite politiskt inflytande. Var en fri, kör i vind Nils, lite grann. Du ska följa med spänning, kanske till och med kan hjälpa till på tunn.