Martin

Vox Dei, J.B. Burrys argument för yttrandefrihet bygger på falska premisser. Ofta citerade Erasmus är tagen ur sin kontext och är förespråkare av absolut kungamakt. Ingen manifesterad logik bakom påståendet att yttrandefrihet är en rättighet. Yttrandefrihet så kallad är en mycket spännande fråga.

Det är något som... som jag själv pratar om ofta och även i våra diskussioner så finns det en hel del ambivalens och oklarhet kring vad vi egentligen menar med det här begreppet. Därför att ibland, jag skulle säga att det var länge sedan jag gjorde det, men ibland har jag suttit i radiobubblan och hänvisat till yttrandefriheten som en sorts upphöjd princip och har ondgjort mig av att det inte finns någon yttrandefrihet längre och det är en inskränkning av yttrandefriheten och såna saker.

Men samtidigt som jag också pratar om rörelse i bubblan. Så är det så att från ett principiellt libertarianskt perspektiv så finns det inget som heter yttrandefrihet i termer av en rättighet. Från det libertarianska perspektivet så finns det en... De basala kategorierna som vi rör oss med är självägande. Och i självägande så härleder man en mer generaliserad äganderätt.

Utöver det så finns det inga särskilda rättigheter som kan härledas filosofiskt från ett libertarianskt perspektiv. Utan i den utsträckning som man har någonting som man kan kalla för yttrandefrihet så kan man säga att det är ett specialfall av äganderätten. Om det här låter mystiskt så kan vi ta bara ett enkelt exempel. Anta att jag befinner mig på min egen mark, en plätt land som jag äger.

Jag kanske äger en mikrofon och högtalareutrustning. Jag får naturligtvis befinna mig på min egen mark och säga saker. Vi kan skippa högtalaren för om det rör sig över gränserna till andras mark blir det mer komplicerat. Men jag får stå på min egen mark, mitt eget hus och säga vad jag vill. Och orsaken att jag får det är inte min mark. Det är inte att det finns något som heter yttrandefrihet, utan orsaken är att jag äger marken, jag äger huset, jag får förfoga mig min egendom på vilket sätt jag vill.

Så om jag vill blanda min befintliga egendom med akustiska vibrationer, ljudvågor som jag utstöter, så är det en användande av min egendom som är tillåten enligt grundläggande liberalska principer. Om jag nu klättrar över staketet och går hem till min granne, knackar på dörren och går in i min grannes hus som han äger, Och nu ställer jag mig och pratar om saker, kanske säger saker som min granne inte alls vill höra, som inte han gillar.

Då har jag gått från att agera i enlighet med äganderättsprincipen till att bryta mot min grannes äganderätt. genom att utstöta mina ljudvågor på hans mark. Vilket innebär att min yttrandefrihet finns i en bemärkelse i den mån den kan garanteras av min äganderätt, men den upphör totalt och fullständigt när den kommer i konflikt med andra personers äganderätt.

Vilket innebär att i ett sorts idealiserat libertarianskt samhälle, i vad vi kallar då en naturlig ordning, så skulle man inte ha yttrandefrihet. Annat än om privata markägare bestämmer sig för att instifta en sorts yttrandefrihetssystem. och säga att här tillåter vi vem som helst att komma in.

Nicholas

Men det finns ju för all del kommersiella... Det går ju att göra pengar på det.

Martin

Absolut, det är en oerhört eftertraktad produkt, en tjänst som man kan erbjuda. Alltifrån en offentlig plats, kanske en kafé. Jag tänkte på en sån här... Folk står på en sockerlåda, vad heter det, Speakers Corner. Finns det något som heter det i London? Jag vet inte hur det heter i skåne. Det är inte vem som helst tror jag kan komma och hålla tal och ha debatter och sådana saker.

Nu på internet naturligtvis finns det Flashback-forum i Sverige, bra exempel på en sajt som har specialiserat sig på ytterligare nyfikenhet. Så det är lite som ett clearinghouse för information som man inte får uttrycka på andra ställen. Nu finns det ju väldigt mycket begränsningar, bara om man skriver flashback, jättemycket begränsningar. Det innebär att det inte är yttrandefrihet i någon sorts totalbemärkelse.

Vilket återigen är ett exempel på att varje person eller organisation som tillhandahåller en arena, en plats, ett forum, en kanal, har i enlighet med sin ägande rätt rätt att begränsa yttranden. Och därför är det så.

Nicholas

Därför är själva begreppet yttrandefrihet väldigt suspekt och problematiskt. Man tar begreppet och så packar man bara in så mycket av sina egna värderingar. som det bara går och så säger man det här är demokrati.

Vi skulle ju bara kunna omdefiniera yttrandefrihet och av ren bekvämlighet kunna säga att det här är den riktiga definitionen. Men ska man hålla någon typ av intellektuell hederlighet får man väl förhålla sig till vad de flesta människor menar majoriteten av gångarna de använder uttrycket.

Martin

Mm. Jättebra exempel, bra jämförelse med demokrati. Det finns ju faktiskt libertarianer som försöker göra de argumenten. Jag vet inte hur man ska kalla dem, libertarianer och... Ingen nämnde, ingen glömde, men det finns ett resonemang som går precis så att marknadsekonomin är den sanna demokratin därför att konsumenter kan själv välja om de ska konsumera någonting eller inte, gå ut och in i affärsrelationer och därför är marknadsekonomin mycket mer demokratisk, sant demokratisk än den politiska demokratin.

Alla ni som gillar demokrati, ni ska komma till oss och bli libertarianer och gilla marknadsdemokrati på grund av demokrati. ska börja med att förklara hur problematiskt det argumentet är. Mycket mer ärligt är att säga att libertarianer är svurena fiender till demokrati. Vi vill inte ha demokrati utan istället vill vi ha en marknadsekonomi som på alla de viktiga sätten är nästan som inversen av demokrati, om man inte är trixad med språket. Inlägget från Vox Dei, jag vet inte om det är så intressant.

Nicholas

Jag har aldrig hört talas om J.B.Burry. Jag har hört namnet Erasmus, men jag känner inte till citatet här. Jag tror inte det är så många yttrandefrihetsförespråkare som lutar sig mot de här två auktoriteterna.

Martin

Det är kanske lite obskriva referenser, du har rätt i det. Erasmus. Erasmus av Rotterdam. Desiderius Erasmus Rotterdamus. Han var en holländsk antar jag. Han var en förlöpare till reformationen. Teolog och filolog. Är det han som Erasmus-programmet är döpt efter? Ja, exakt. Han hade många idéer om pedagogik och utbildning och sånt där. Jag tror att det är han som Erasmus-programmet är döpt efter.

Kontexten här är en av hans böcker. Jag ska säga titeln exakt hur voksten är jag skrivit ut den. Den heter The Education of a Christian Prince. Konstigt att utbilda en kristenprins, en kristenförste. Det här är faktiskt intressant. Det var en bok som Erasmus av Rotterdam skrev, nu är vi väl i förarätt nu, han skrev den här boken för en yngling som hette prins Karl.

–Var han prins eller förste? –Han var prins. Han var en Habsburgprins som Selimera kom att bli Habsburgsjäsaren Karl V. Karl V som jag och Nikolaus lyssnade på en föreläsning om så sent som i lördags. I korpnestets värdskap så hade vi den andra i ordningen av våra historieföreläsningar som handlade om äventyr och konflikter på Medelhavet under 1500-talet.

Där spelade Karl V en väldigt stor roll. Det var konstigt sammanträffande att vi var på den föreläsningen i lördags. Det är ytterligare en av fördelarna med att bli medlem i Bullerpremien, att man får tillgång till de här historieförläsningarna. Den här boken som handlar om vad är den bästa statusuppfostran för en förste, skrevs samtidigt som Försten av Machiavelli.

De är samtida? Jag tror att det var så att Rasmus skrev sin bok några år efter att Försten skrevs. som Machiavelli skrev, men den publicerades innan Machiavelli publicerades.

Nicholas

Okej, så ingen av dem är skriven som svar på den andra boken?

Martin

Nej, exakt. De är oberoende av varandra, men nästan precis samtida. Och de har väldigt olika inriktning. Förlåt, det här är totalt tangent. Machiavelli är väldigt cynisk och pragmatisk och pratar mycket om listo, opportunism och rävsspel och sådana här saker. Mer där. Medan Rasmus lägger väldigt mycket fokus på moralisk integritet och dygdighet och att kungligheten måste uppfostras med absolut mest högstående, raffinerade moraler.

Allt det här handlar väl om att Rasmus ville bli privatlärare till den blivande kejsaren. Han försökte väl pejla in vad habsburgarna ville ha. Vi ska inte prata om Rasmus för poängen här var ju att det inte var så. inte var så relevant vem de här tänkarna var. Men det finns ett klassiskt citat som är då I en fri stat så ska även tungor vara fria. Och det visar på att det citatet är taget ur sitt sammanhang. Som man säger numera.

Nicholas

För det första är inte Erasmus eget citat.

Martin

Nej just det, för han citerar Kejsare Tiberius. Rokerske kejsare Tiberius. Vilket då av vissa olika skäl det kan vara. Och inte i den bästa förebilden. Pratar om medborgarrätt och sådana saker. Men det är också att i i själva kontexten så skriver han då om om en absolut monarki. Den specifika kontexten är att Han anser att en kung inte ska bry sig om majestätsbrott.

Alltså negativa yttranden som riktas direkt mot kungen. Kungen ska vara storsint och inte bry sig om de sakerna. Det är ungefär kontexten till recitatet. Förlåt, jag känner att vi spårade ur lite grann när vi gick tillbaka till artikeln. Jag ville mest prata om yttrandefrihet.

Nicholas

Ja, det finns en annan principiell aspekt vi inte ska glömma. Du tog upp ägande rätt, men man kan ju inte... Man kan ändå föreställa sig vilken typ av yttrandefrihet ska gälla. Du är ute till havs och skickar ut piratradio som människor faktiskt har gjort. Eller du befinner dig bara på någon icke-homestädad jordplätt, eller uppe i rymden eller vad det kan vara. Du är på någon plats där ingen annans egendom, ingen annan kan av egendomsrättsliga skäl hävda att de har rätt att begränsa.

Finns det fortfarande principer som kan begränsa vad som är egendom? vad du ska få säga där. För att en grej som man ofta hör från yttrandefrihetsförespråkare, jag vet, Dave Rubin upprepar den här principen ofta. Han säger så här att man ska få säga vad man vill så länge det inte är hot om våld mot andra människor.

Han brukar inte ta upp i det där grejen men jag tänker gissa att han även inkluderar det där. Så att man får inte bedra folk och man får inte hot om våld. Resonemanget har ju lite samma problem som när ett artister säger att de är motstöld. Och så säger man så här, ja men skatt då? Nej, nej, nej. Men det räknas inte. Det går inte.

Och jag menar, strikt talat håller jag med människor som säger att det är dåligt med stöld. Det är inte bara strikt talat. Jag håller såklart med om att det är dåligt med stöld, men man ska dra det hela vägen. Skatt ska också vara förbåten. Och om vi drar till exempel Rubens resonemang till så här. sin spets hot om våld. Det innebär då rimligtvis inte bara att man skriver ett brev till någon och säger Jag vet var du bor, jag ska skära halsen av dig.

Det måste ju också vara att man står på sin såplåda någonstans och ropar att nu ska vi införa socialism eller socialdemokrati eller för all del någon annan typ av stadsbildning där vi ska gå runt och reglera människor eller beskatta vad vi ska göra därför att. När du förespråkar politiska ingrepp i människors liv så är det faktiskt också ett våldshot.

Det är inte du som utövar våldet, men det krävs inte. Det finns ingen människa som... Jag har i alla fall aldrig hört talas om det, att någon säger att det är okej att hota så länge det inte är dig själv du hotar med. Du får liksom skicka din brorsa på att spö upp någon så länge du inte själv hotar med att det är du som personligen ska slå någon eller döda någon. Det är det ingen som tycker och som sagt, ska vi dra det till sin spets så gäller det även stater vilket innebär att om folk står och propagerar för socialism på sin egen plats.

Piratradion ute i havet. Ska det verkligen vara tillåtet eller ska det vara något man har rätt att förhindra med våld? Jag kan tycka att det är ganska rimligt att fördriva socialister med våld. Även om de sitter på sin egen lilla markplätt och säger att nu ska vi införa det fantastiska kommunistsamhället. Jag kan för all del vara så pass tolerant att de kan få markplätt på andra sidan jorden där de kan få sitta och tycka det.

I det lokalsamhälle jag vill bo i kommer det inte att vara tillåtet. Då kommer såna människor fördrivas, oavsett hur mycket de äger marken de sitter på. Givetvis får man diskutera vad man vill i abstrakta termer. Man kan få ha en abstrakt filosofisk diskussion, men när någon går så långt att de säger att nu ska vi införa demokrati i det här samhället och så ska vi rösta om hur stor del av din egendom du får behålla, då har de faktiskt gått över gränsen för det.

För vad jag skulle säga är tillåtna yttranden. Och jag kan givetvis här då för att komma tillbaka till det här... Definitionsfrågan säga att det här är bara en libertariansk definition av yttrandefrihet. Men givetvis så uppfyller den inte någon annan människas definition av yttrandefrihet. Därför att om vi säger att du får säga vad du vill politiskt så länge det är libertarianskt då tycker nog de flesta människor att vi har tändit lite för mycket på definitionerna av yttrandefrihet. av yttrandefrihetsbegreppet.

Martin

Ja, okej, vi har många trådar här, men bra, för det var precis den här riktningen som jag hoppades att vi kunde dra diskussionen. Till att börja med då, du tar upp Dave Rubin som exempel då. Han brukar upprepa den principen ofta. Att det inte är glasklart då vad han har för, vad egentligen är principiella grunder, när man skiljer olika typer av ytranden från varandra. Det där är ett problem som också är värt att påpika, tycker jag. Det finns inom libertariansk teoribildning.

Till exempel om man tittar på bedrägeri så finns det en hyfsat hävdbunden teori bland libertarianer som formuleras av Rothbard och annat. Jag hoppas att jag inte säger fel nu. Som går ut på att om du ingår i ett avtal och säger att du ska leverera x men i stället levererar y, eller du levererar bara hälften av x Det är ekvivalent med att du har stulit av en kvart.

av motparten, vilket innebär att bedrägeri blir förbjudet, det blir en våldsindicering och en otillåten handling på samma grunder som stöld är otillåten. Det är en annan form av stöld, stöld med andra medel.

Nicholas

Om inte annat brukar man klumpa ihop fråd med force i icke-aggressionsprincipen.

Martin

Det är ju det du är efter. Det är ju lite misstänkt att man alltid säger force and fraud, eller man ofta säger force och fråd. Varför måste man nämna det explicit som ett tillägg? Jo, det är för att det inte är uppenbart att fråd är ett exempel på. Men låt oss då gå vidare till ett nästa steg som är ännu mer problematiskt. Vi pratar om förtal eller ärekränkning. Även där finns det ett sorts libertarianskt tydlighetsresonemang där man resonerar kring att, till exempel, i någon utsträckning så äger människor bilden av sig själva och om någon annan lugnaktigt försämrar bilden av sig själv så att kanske dina möjligheter i livet minskar.

Du kan inte göra affärer på samma sätt för att människor har en massa felaktiga idéer om dig på grund av ryktespridning och smutskastning och så vidare. Då är det ett brott mot din kränkning av din äganderätt till den offentliga bilden av dig själv. Jag vill reservera mig här, för jag gör inte den här teorin full rättvisa.

Men jag tror att det kan ändå belysa den mer generella poängen, som är att det inte är glasklart. Det finns inte glasklara stringenta skillnader mellan den typen av tal som alla libertarianer vill tillåta respektive den typen av tal som nästan alla libertarianer vill förbjuda. Så det finns olika typer av problem här som är värda att prata om.

Och du tog upp frågan om socialistisk propaganda, att offentligt propagera för kanske en socialistisk revolution eller något sånt där. Och det är ett väldigt bra exempel för att till att börja med... Det är uppenbart för alla som inte är kommunister att det är en potentiellt farlig och skadlig sak med kommunistisk agitation.

Om inte annat för att vi har sett i historien hur otroligt blodiga revolutioner, efterföljande förtrycksapparater, massmord och så vidare har börjat med att en enskild kommunist står på ett torg och skanderar och lockar till sig människor och duperar dem med sin kommunistiska propaganda. Vilket innebär att det här är ett beteende som har kostnader. Kostnader som påförs andra människor än den som talar.

Så om man säger att det här är någonting som absolut måste tillåtas så har man någon typ av felaktig premiss i sitt resonemang. Man kanske har premissen till exempel att inget yttrande någonsin medför kostnader för tredje part. Vilket är en felaktig premiss. Eller så kanske man har premissen att andra människor har en skyldig reaktion.

att bära kostnader som påförs av andra syttranden. Men om man använder det här testet för hur skulle saker och ting fungera i ett fritt samhälle, i en naturlig ordning, så är det med all sannolikhet, enligt alla rimliga resonemang så, att människor skulle inte tolerera socialistisk agitation. Och till exempel antar att ett gäng konservativa libertarianer bildar ett gated community någonstans.

Det är otänkbart att de skulle tolera att en kommunist kommer in i deras villområde och ställer sig på en gathörn och börjar skrika om DAS-kapital och omstört av borgerklassen.

Nicholas

Även om man har köpt ett hus där?

Martin

Om man har köpt ett hus där så skulle han få sparken för att vilja fredningar stadgar skulle förbjuda de beteendena. Det finns ett ökänt Hans Hermann Hoppe-citat om det här, om att demokrater och andra kommunister inte kan tolerera sin frihetlig samhällsordning. De måste separeras och fysiskt avlägsna från samhället. Kontexten där är bland annat det Prister Äran skriver om, att man inte kan...

Man inte kan... om man inte i praktiken skulle tolera kommunistisk propaganda. Då är frågan, givet att man inte skulle tolera kommunistisk propaganda i det offentliga rummet i en frihetlig samhällsordning, varför ska man tolera det i den samhällsordning som vi har nu? Bara för att vi har en stat. Jag skulle göra en parallell här till en diskussion som vi återkommer till ibland, en diskussion där jag delvis har bytt uppfattning.

Vi hade väldigt bra bbs-trådarna här förr. Några månader sedan, jag tror det var i december, apropå att man i Ungern införde nya regler för hur man hanterar tiggare på gatorna i Ungern. Det var nog BBS som öppnade upp en diskussion som tyckte att det verkar vara lite väl hårdhant hantering av de här tiggarna och så vidare. Vi hade en principiell diskussion där som var intressant. Jag kommer tänka på det nu bara när du pratar, Niklas.

Motargumentet är att i ett fritt samhälle ska man ha en tiggare. skulle man med all sannolikhet inte tolerera att folk sitter på gatorna och tigger. Då skulle man ha privat ägande av gator, torg och butiker. Då skulle alla privata markägare säga att här får inte du sitta, stick iväg. Om man inte sticker iväg så skickar man sina privata säkerhetsvakter på dem. Det innebär att det här skenbart libertarianska argumentet, när man säger att staten har ingen rätt att köra bort tiggare från gatorna, staten har ingen rätt att stifta lagar som förbjuder tiggare att göra någonting.

Det är sant i en viss teknisk, filosofisk bemärkelse. Men konsekvensen blir att det förmentligt libertarianska argumentet leder till att samhället förväntas acceptera ett skadligt beteende som aldrig skulle tolereras i ett fritt samhälle. Men nu måste vi tolerera det genererade, destruktiva beteendet för att vi har en stat som har monopoliserat våldsanvändningen.

Och därför finns det så att säga att det finns ett starkt högerlibertarianskt case för att med någon viss brasklatt möjligen liksom, acceptera och ge stöd till idén om ett tiggeriförbud. Därför att det är en mycket bättre approximation av vad som skulle hända i naturlig ordning än det om man förbjuder staten att agera mot tiggare samtidigt som man har förbjudit alla andra att agera mot tiggare.

Precis samma resonemang tror jag applicerar på så kallad yttrandefrihet och till exempel då möjligheten att sprida kommunistisk propaganda. Man kan se det som ett exempel av att det är en stor del av det som är en sorts förorening. Du förgiftar en allmänning som består av hederligt, sanningsenligt tal och rationell diskurs.

Du förgiftar den med illvillig demagogi och destruktiv agitation. Jag har inget enkelt svar på hur man bör agera. Jag vill verkligen inte att svenska staten annorlunda 2019 ska börja efter eget huvud förbjuda folk att säga något.

Nicholas

Det är väldigt osannolikt att staten någonsin kommer att kontrolleras av personer som delar våra uppfattningar. Så statliga ingrepp i... yttrandefriheten kommer i princip alltid vara till vår nackdel. Väldigt sällan kommer den vara till vår fördel.

Man får väl av rent praktiska skäl kanske försvara yttrandefrihet som juridisk princip, men det betyder inte att man ska tro att den kommer att existera i ett fritt samhälle. Har vi tid för en tangentomförtal? Absolut. Du nämnde att det finns ett resonemang, jag tror inte jag har hört det tidigare, men jag kan förstå att man äger rätten till bilden.

av sig själv och så där. Det finns ju motsatt resonemang som har anförts av Walter Block som tar upp att om man vill göra sig av med en förtal som problematiskt inslag i samhället så ska man göra det helt lagligt och helt tillåtet. Därför att som det är idag så måste du ta en stor risk när du förtalar någon.

Därför att det kan påföra stora ekonomiska kostnader om du förlorar en rättstvist, vilket betyder att du signalerar en viss seriositet när du förtalar någon. Du betalar lite. Ja, men det signalerar ingen värd. betala lite av ett pris för att skicka ut den här informationen. Medan som du gör det helt lagligt kommer det inte finnas något pris på det. Vad kommer hända när man sänker priser på något? Ja, det kommer öka i omfattning, vilket gör att förtal kommer bli mycket vanligare.

Men på grund av att det kommer vara så vanligt så kommer ingen människa att ta det på allvar. Man skulle kunna se det som en slags allmänning, fast en negativ allmänning. Att folks benägenhet att tro på och lyssna på förtal är en allmänning och vi kan enkelt förstöra den. den allmänningen genom en vanlig allmänningarnas tragedi, bara gör det lättare att förtala så kommer folk sluta tro på det.

Martin

Förlåt, skulle det här vara ett argument för att...?

Nicholas

För att tillåta förtal. Du tog upp ett resonemang i korthet om varför det eventuellt vore problematiskt att tillåta förtal i ett samhälle.

Martin

Ja, förtal är en otroligt svår fråga. Det är en otrolig svår fråga eftersom den enes lögnaktiga förtal... är den andres persons uppriktiga sanning. För att saker och ting, människors tankar och upplevelser ytterligare än är subjektiva. Det finns oändligt många olika tänkbara perspektiv. Ibland kan man säga att det här är objektivt sant. Det här alternativperspektivet är objektivt osant.

Men i många fall så går det inte att göra. Och det jag tror att vi bör fokusera på och falla tillbaka på är en praktisk marknadslösning. eller en sorts institutionell, evolutionär lösning. Vilket vi i princip har i form av common law. Där du steg för steg så testar du de här sakerna i ett rättsligt förfarande.

Det vill säga, enkelt ut, att människor stämmer varandra. Människor går till en domstol som man har allmänt förtroende, som man båda har godkänt att man kan söka sak i. Och sen har man helt enkelt en rättslig process och domslut. Och då... Baserat på det får man en prejudikat och bygger upp. Man evolverar fram institutioner för att avgöra vilka yttranden som är tillåtna respektive inte.

Jag tror att det är nånting i den stilen som är lösningen. Vi kan inte på förhand deducera från filosofiska principer vilka typer av uttalande som är tillåtna eller inte. Vi måste göra det mer empiriskt, trial and error, i ett kommunal liknande system.

Nicholas

Snarare att vi får deducera från prejudikaten vilka principer som är tillåtna. som låg bakom där men som vi kanske inte kände igen från början.

Martin

Ja, och det är ett mycket mer komplext system som också har mycket att göra till exempel med domstolarnas incitament att upprätthålla sin egen trovärdighet, förtroendekapitalet de har med allmänheten som de behöver för att vinna fler kunder, så att fler ska ta sina processer till deras domstolar och så vidare.

Och det här är inte bara en sorts anarkokapitalistiska system. utopiet och det är också så som europeisk rätt har funkat i hundratals om inte tusentals år i viss utsträckning. Där tror jag vi har mycket svaret. Sen tror jag man kan approximera vilka är några av ekvilibrierna i ett sådant system. Det går att approximera på förhand men definitivt inte heltäckande.

Det bör rimligen också finnas en öppenhet för att man har olika rättstegler i olika regioner i självklart ras. Men det kan värta påpekat. Det är nog bra om det finns vissa samhällen där det är fritt framför förtal. Men det finns andra samhällen där det är väldigt strikta regler och du kan råka riktigt illa ut om du säger någonting negativt om någon annan utan att ha det riktigt bra på fötterna. Och sen får vi se vad som funkar bäst.

Nicholas

Det ska ju nämnas att det finns länder där man kan dömas för förtal trots att rätten håller med om att det är sant.

Martin

Det är ett väldigt bra exempel på det. på spännvidden.