Martin

Tom Woods, radiovärlden Jason Stapleton samt komikern Dave Smith ansluter till Libertarian Party. Duell mellan Woods och nuvarande partiodförande Niklas Zarork förutspås. Jag vill lämna svensk politik och prata lite om amerikansk istället. En sån här liten... Ja, en liten lustighet kan man säga från den amerikanska politiska scenen.

Medans... Trump har toppmöte med Putin och FBI försöker sänka Trump med sina rysklandsutredningar och så vidare. Så kan vi ta en lite uppfriskande titt på vad som händer i marginalerna. Under åtminstone ett års tid så har det varit ett friktion kan man säga mellan Libertarian Party i USA och kan man säga alla andra libertarianer i landet.

Vi pratade om tidigare av det bubbla så vi behöver inte reiterera nödvändigtvis alla punkter. Men man kan säga att Libertarian Party har spårat ur någonting fullständigt horribelt. Dels är de inte libertarianer i någon egentlig mening längre men de håller också på med rent. Det är extremt anskrämliga saker som är i strid med libertarianismen, de attackerar riktiga libertarianer och så vidare.

Och på deras senaste konvent, när deras usla ordförande Niklas Sarwak blev omvald, så hade man också Bill Weld, den gamla republikanen som inte är libertarian någonstans, som sprang runt på konventet och förberedde sin run for president. Han var vice president kandidat förra gången. Han vill vara kanske presidentkandidat rent av nästa gång.

Och Tom Woods som vill tillhöra en mer, kan man säga, en mer moderat version av den konservativa falangen i USA. Han är högerlibertarian med amerikanska måttmätt, vilket eventuellt gör honom till vänsterlibertarian med svenska måttmätt. Men han är bra, han är en riktigt stabil, klok, sympatisk person tycker jag personligen. Jag gillar ju Tom Woods väldigt mycket.

Jag lyssnar ganska ofta på hans program och sådär. Tom Woods har börjat reagera, han blir ju ganska förbannad. Han är en väldigt god, modig person egentligen. Men ibland så tänder han till. Det var nu senast... Han gjorde ett specialavsnitt nu i början av juli som jag hörde. Som var riktigt bra. Det kanske står i den här, jag vet inte om det finns en länk från den här artikeln. Men i alla fall, Tom Woods, det här var i samband med Libertarian Partys kongress. Tom Woods blev inbjuden av någonting som kallas för Mises-kåkus, alltså en av falangerna kan man säga, från Libertarian Party, Mises-falangen.

Att hålla ett tal för dem. Och det talet spelades in och släpptes som ett specialavsnitt av hans podcast. Rubriken var, ska se om jag får det rätt, rubriken var Wake people up, don't put them to sleep.

Jag blev impad av Woods tal. Jag rekommenderar det. Alla som är intresserade rekommenderar att lyssna på hans tal. Han sa bland annat en väldigt kärnfull sak som är väldigt svår att argumentera emot. Där sa han apropå Bill Weld att det finns några kärnfrågor som en amerikansk libertarian måste inta och som är så fundamentala att om man inte håller med om de här två sakerna då kan man bara inte vara libertarian.

Man kan absolut inte vara presidentkandidat. De två frågorna som han lyfter fram är dels att man måste vara anti-war, måste vara mot krig. amerikanska krigsäventyr, utrikespolitiken som den drivs. Man har en sån här antiimperialistisk antikrigslinje. Och problemet här med Bill Weld då, det är att han då, han var för Irakkriget och sen så blev han emot det senare, men han hade bara sagt såhär, ja men det var ett misstag.

Det var, jag kom på bättre tankar liksom. Han har inte egentligen bett om ursäkt, han har inte gjort någonting, ansträngt sig för att göra botobättring. Antikrig End the Fed för Antiwar och End the Fed.

Vad är ens poängen? Så kan vi inte börja med det? Bara börja med de här två frågorna. Och Bill Welder naturligtvis inte för att lägga ner det i Fed. Han är för att ha centralbanksystem. Han tror att det behövs för att jämna ut cyklik, ekonomi och så vidare. Så plötsligt är det som att Tom Woods står och håller ett kampanjtal för hur man ska ta över Libertarian Party. Det är det han gör.

Och nu säger Niklas Sarlbrooks att, ja men så här, någon säger så här, men Niklas... Är inte det här en utmaning mot dig och din positionsmodförande? Nej, säger han, för Tom Woods är inte medlem i Libertarian Party. Det spelar ingen roll vad icke-medlemmar säger. Varför Tom Woods svarar, app, app, app, app, app, jag har precis gått ner, jag har precis löst ett medlemskap. Nu har Tom Woods och hans kompisar, Dave Smith, som är komiker och är ofta med i podcast och sånt där, Jason Stapleton som har en av de största libertarianska podcastarna i USA.

Nu har alla gått med i Libertarian Party. Och även om de inte har sagt det officiellt, så är det liksom... Det ser ju ut som att de har någon sorts plan att någonting... att någonting skulle hända. Och det är ju ganska stort va? För att... De här personerna är ju... Det är ju inte vem som helst. Jag vet inte hur man ska...

Boris

Ja, det är som du. Jag gick med i SOS-arna.

Martin

Ja, ja, alltså jag måste ha tunnelat i munnen. Det är som om du och jag och Klaus Bern, partner och Fnord-spotting skulle gå med på en och samma dag i klassiskt liberala partiet och säga, nu ska vi göra någonting av det här. Nu ska vi på allvar försöka göra någonting bra av att ha ett frihetligt parti i Sverige.

Och jag ska för alldeles inte utesluta att någonting i den stilen skulle kunna hända någon gång. Fan tro, men jag ska aldrig säga aldrig. Och det är väl liksom i det här fallet att det skulle eventuellt ge KLP något större trovärdighet bland libertarianer, men jag tror inte det skulle vara någon game changer för partiet opinionsmässigt utanför frihetsrörelsen. Jag tror inte det egentligen skulle spela någon roll.

Nej. Jag är ändå glad att det här håller på att hända i USA. Dels så kommer det vara väldigt festligt att få höra Tom Woods konfrontera diverse spånskallare i Libertarian Party i sin podcast. Kanske även om hon har debatt eller sånt där. Det kommer vara jättebra underhållning för libertarianiga nördar som undertecknad. Men det som är ännu mer spännande nu är att det mumlas och hoppas i olika kretsar om att det här skulle kunna vara första steget för Tom Woods mot att bli presidentkandidat.

Libertarian Party kommer ju inte att vinna presidentposten någonsin, men en kandidat som Tom Woods skulle kunna göra en sorts begränsad repris av Ron Paul-kampanjen. Tom Woods skulle faktiskt vara en kandidat som höjer sig över mängden och därför eventuellt skulle kunna sprida libertarianska idéer till bredare lagar.

Han har en väldigt intressant profil. för en presidentkandidat, även om det bara är en symbolisk opinionsbildande presidentkandidatur. Tom Godes, han är... Jag kan tänka mig att han kanske är lite för snäll. Han är väldigt vänlig och nyanserad och på alla sätt väldigt anständig och gentlemannamässig. Det är en del av hans persona att vara väldigt normal, vi skulle säga svennig eller normal, normig.

Han är lite töntig. Han brukar säga så här att jag är så square som det är möjligt att vara. Men samtidigt, han kan rita till när det behövs. Och att vara en konventionell och stillsam person, det är egentligen någonting som man söker efter i en ledare i de flesta lägen. Och Ron Paul till exempel, jag tror att en stor del av hans framgångskoncept var just att han var väldigt normal och städad, väldigt presidential som han säger i huvudsak.

Han var som en klok, snäll, gammal farfar som man hade mycket respekt för. Han var ingen exemplisk galning på något enda sätt. Och sen så är det ju som folk i min generation är yngre och börjar förstå bättre än tidigare generationer. It's hip to be square, som de säger i USA. Jag tror att det kan vara ganska hip med en tönt som Tom Woods faktiskt.

Det är något som jag också faktiskt... Nä, men om man tillåts drömma bort lirian, skapar man en liten bubbla där man kan drömma om en sorts alternativ historielinje? så skulle man kunna tänka sig Tom Woods running for president. Och det tycker jag är en ganska värmande tanke om man bortser ifrån allting som händer i världen.

Boris

Ja, men ligger det inte där i hela undertexten i den här artikeln egentligen? Att skulle de verkligen gå in i detta, de här personerna, utan att det finns ett uttalat praktiskt politiskt mål?

Martin

Nej, jag tror inte det. Alltså det kan ju vara för att gå in och trolla och härja i LP, men... Ja,

Boris

men det behöver de inte. De kan ju liksom... De syns i debatten ändå, mildt uttryck, så de behöver ju inte partiet som plattform för att synas och höras mera. Men det måste vara så att de verkligen satt upp ett mål att dit ska vi. Och det kan bli rejält uppgiggande.

Martin

Ja, jag gissar att Tom Woods, att vi skulle behöva jobba ganska hårt på att övertyga honom. Men ja, det skulle vara ganska kul. Öhm. Ni som inte är så bekanta med Tom Woods, det här är ett utmärkt tillfälle att titta lite grann på hans podcast. Han har släppt 1100 avsnitt av sin podcast. Det är väl bara Stefan Molyneux i den här genren som är mer produktiv än Tom Woods.

Han släpper fem avsnitt i veckan. För övrigt, när Tom Woods är gäst på Stefan Molyneux, när han är med på Stefan Molyneux program, eller de gör program tillsammans, tycker jag är en av de bästa. Det är sällan som Tom Woods kommer till sin rätt på så fina sätt som när han och Mollenö är i en konversation i en förmåga som Mollenö har med många tänkar. Om man är ny och vill ha en introduktion till Tom Woods så kan jag tipsa om att kolla på någon av hans samtal med Stefan Mollenö som är riktigt rappa och rolig och intressanta.