Martin

Tom Slater, Emmanuel Macron, alltmer maktfullkomlig, låter parlamentet sammanträda i Versailles, där han meddelar att han vill kringskära dess makt. Medarbetare underblåser personkult, genom jämförelse med romerske guden Jupiter. Ja, det här är ett ämne som vi faktiskt inte pratat så mycket om i Radio Bubbla. Ja, jag undvek prata om det franska.

presidentvalet när det begav sig. Tyckte inte det var så intressant. Så vi har faktiskt inte haft, så vitt jag kan minnas, några inslag om om valet, åtminstone inte på djupet, eller om Frankrikes nya president Emmanuel Macron. Han är en intressant figur. På ett sätt är det som att han kom lite grann från ingenstans. Han har inte en jättelång typisk politisk karriär bakom sig.

Han var ju en del av François Hollande's regering. Han var minister i hans regering. Men sen bröt han sig loss och startade ett eget parti. Det har varit lite oklart. För många även i Frankrike, var han egentligen står någonstans? Han är en så här ung, ser bra ut, karismatisk och fascinerande person.

Folk verkar tycka att han ger ett intelligent och bildat intryck. Men det är en ganska personorienterad politisk kampanj, inklusive då ett politiskt parti som bara är orienterat kring honom. Det är en ganska personorienterad politik. Han har haft enorma politiska framgångar. Han vann presidentvalet och kort därefter så var det parlamentsval där hans parti tillsammans med koalitionspartier faktiskt fick egen majoritet.

i den franska nationalförsamlingen. Så att Macron har skaffat sig på kort tid oerhört stor makt i Frankrike. Han har beträtt sig på vissa sätt som är ovanliga och får folk att höja på ögonbrynen. En sån sak är att han inte pratar med medierna alls. Sen han tillträdde som president så har han gjort en enda intervju.

Och en av hans medarbetare, om han inte gjort någon intervju de senaste dagarna, den läste jag för några dagar sedan, han gjorde inte en enda intervju. Och bland hans medarbetare hänvisar till att Makrons intellekt, hans tankar är så komplexa och sofistikerade att de inte kan göras rättvisa i en simpel intervju. Men det här gör istället att det är väldigt mycket spekulationer om vad han egentligen vill och vad han håller på med.

Och alla signaler som kommer från den franska statsförvaltningen och politiska systemen tyder på att Macron jobbar väldigt flitigt nu på att koncentrera så mycket makt som möjligt i sina egna händer. Han har väldigt mycket personligt inflytande, väldigt många processer. som går tillbaks till Macron. Och det är en ganska mystisk process där fler och fler övriga delar av politiken liksom klipps ut ur ur beslutsprocessen.

Allting går tillbaks till den mystiska Macron som vars medarbetare även då, förutom att säga att hans tankar är så sofistikerade att de inte kan uttrycka sin intervju, så har de också jämfört honom med Jupiter. Den romerske guden Jupiter. Det. Känns som Zeus på grekiska. Överhuvudet kan man säga för gudaskaran. Deras orden, om ni svenskar ska förstå vad som avses med Jupiter.

Så det är en spännande utveckling tycker jag. Tom Slater på Sparck Online är inte den första personen som påpekar att Emmanuel Macron tycks ha starka monarkiska tendenser. Det ska man i och för sig säga att Macron är ju knappast den första franska presidenten.

som flörtar med landets monarkiska traditioner, som använder sig av av den här pompa och ståt från den gamla regimen för att stärka sin position. Men det väckte ändå en hel del ögonbryn när Macron sammankallade parlamentet inte till det vanliga stället där de brukar sammanträda, utan han ville att de skulle komma till Versailles, till det gamla kungliga palatset i Versailles, så att han kunde tala till dem på ett sätt som som historiskt sett har gjorts dels av kungar helt enkelt, och dels av presidenter i vissa väldigt speciella lägen när det har varit stora nationella kriser.

Jag är verkligen ingen expert på fransk politik, men det är så jag har förstått i alla fall. Och då höll han då det här talet, det här var ju måndags, och höjde ytterligare många ögonbryn genom att säga att han vill formalisera många av de här kriserna. inskränkningar av de politiska systemen, minska parlamentet inflytande, koncentrera mer makt i sig själv. I viss rapportering så har man väldigt härligt nyspråksaktigt sagt att Macron ska upplösa, han ska avsluta det undantagstillståndet som har varit i Frankrike de senaste åren på grund av terror.

Som har haft undantagstillstånd och han har förlängt det gång på gång. Nu ska Macron förlänga det. ta slut på undantagssystemet. Vad bra, vad bra kanske du tänker, kära lyssnare. Men han ska ta slut på det genom att permanenta samma regler i permanent lagstiftning. Så det ska inte vara ett undantag, samma regler, men de ska skrivas in i lagen istället. Så det är en väldigt spännande utveckling i Frankrike. Där den här unga, han är väldigt ung. Han är min ålder, den här mannen Macron. Han har kommit lite grann från ingenstans och plötsligt är han som Napoleon. Visst är det fascinerande Boris?

Boris

Ja, men alltså obegripligt också. Det här är den här typen av händelser i politiken som gör att jag känner mig själv som en utomjording. Om man då och då såg Nyheterns dag, under de två valkampanjerna till presidenten. för presidentskapet och sen parlamentet. Och om det räcker med att betrakta foten av honom.

och sen lyssnar och hör en massa anhängare lovorden. Då känner jag liksom att... Nej men jag får... Vad han... Alltså det måste finnas någon så total desperat dumhet hos människor efter någonting nytt. Så de sväljer vad som helst alltså. Det är det ena. Jag begriper inte alls... Det gamla politikerskiktet var ju ruttet och totalt korrumperat hur man än vred och vände på det.

Och det som har kommit nu det är liksom bara... Det är ju ingenting. Men ändå den där hysterin. Och ut i världen också. Och sen, jag får på något sätt kalla fötter när jag tittar på honom. Den första personen jag tänker på när jag tittar på honom är... När jag ser Macron, det är Gustav Fridolin. De till och med låter likadant. Och ser lika barnsliga ut. Alltså, min hjärnans analysförmåga slutar här på något sätt. Det här är ett fenomen som jag inte fattar, som jag bara finner obehagligt.

Martin

Frankrikes Gustav Fridolin? Ja. Det är en intressant liknelse, ordentligt.

Boris

Tänk dig själv, Gustaf Ferdolin skulle bli statsminister och börja kalla folk till......ta ut kungarna och kalla folk till drottning Holm eller nånting sånt där för att tala om vad som gäller. Och jag får hela tiden känslan av att det är någon annan som styr honom. Han ser inte ut som en person som kan fatta beslut eller tycka någonting, helt enkelt. Man vill bara gå fram och tolka honom bakom öronen.

Martin

Du tror att det är någon annan som styr Macron? Jag som tycker att han verkar vara så självständig och stark person. Han har ju en intressant yrkesbakgrund. Han är inte som Fridolin i folkhögskolläta. Han har ju jobbat på bank. Vad var det nu banken hette som han jobbade på Macron?

Boris

Nej, du får inte säga något. Säg inte R-ordet.

Martin

Jag måste kolla upp på Wikipedia nu, vad var den hette? Ja just det, Rothschild. Rothschild Company. Det hette tydligen bankerna jag jobbade på. Jag tror inte att det är någon som styr Macron. Jag tycker han verkar vara sin egen man.

Boris

Jag gissar ju på fru, ni får se.

Martin

På ett sätt så tror jag att den här processen som mystifierar i Boris, på ett sätt så kan det väl vara den här väldigt gamla politiska mekanismen som redan Platon till exempel beskrev. Att det finns en cyklicitet i hur politiska system utvecklas och en av faserna i cykeln är att man har ett demokratiskt system som misslyckas.

Det leder till dålig politik, samhället degenererar och det som händer i nästa cykel är att det kommer en stark man som får folkrettalet på sin sida för att ta över makten från de demokratiska institutionerna, samla makten i hans händer för att på ett mer effektivt sätt kunna implementera en bättre politik och städa upp. Det är inte svårt att tänka sig att det här är vad som pågår i Frankrike just nu, därför att det har varit kaos på så många fronter.

i Frankrike. Och inte minst har det varit jättemånga terrordåd på senaste, och i många många många år så har de haft våldsamma upplopp i förorterna och olika typer av kriminalitet som är utan kontroll. Och här har ju Macron i hög utsträckning framställt sig själv som en stark man som kan rensa upp det här. Och jag tror att just för att Frankrike har varit så enormt vanskött i årtionden så tror jag att nu är folk benägna att testa någonting annat än demokrati och parlamentarism. De är ju så pass frustrerade nu att det känns bra att ha en stark man som styr upp där.

Boris

Ja, den analysen alltså om det cykliska förloppet och ett behov för folkgruppet, den delar jag helt. Den har du alldeles rätt till. Men mitt problem är annorlunda. Det är inte så att jag försöker koketera med att jag förstår inte vad som pågår. Jag gör verkligen inte detta. Jag kan förstå folks totala uppgivning till valmakt.

Hur misskott Frankrike, som så många andra europeiska länder. Men, att man tänker att för gud skulle det ge oss en monark istället. Eller någon som inskränker parlamentets... Makt och envärdigt stiftad lagar, absolut. Jag kan förstå att det behovet uppstår. Men varför i helvete väljer man då Frankrikas Gustaf Fridolin? Det måste ju funnits någon i... Alltså att han lyckas fylla den rollen.

Det är lite oroande för tillståndet i den franska nationen. Om det är han som de ser som ska få slut på terrorismen, den allt förkvävande staten, och så vidare, och så vidare. Jag kan inte se det framför mig helt enkelt. Om de kan det, då fattar jag ingenting.

Martin

Vi får se om vi får någon klarhet i den frågan. Jag följer i alla fall det här med större och större spänning. En sak som jag tycker är väldigt intressant också är att Macron i sin valkampanj publicerar en bok, en sorts manifest som politiker ofta gör. Den boken heter, om jag minns rätt, Revolution.

En av hans återkommande idéer när han läser den här boken är att han vill ha en revolution. Det som han beskriver, the big picture, det är att Frankrike är ett land som inte kan reformeras. Man kan inte gradvis, steg för steg, gå från där Frankrike är nu till ett bra tillstånd. Han påpekar att Frankrike är ett land som förändrar sig själv och utvecklar sig själv genom revolution, genom totala, omfattande förändringsvågor.

Det är också så att det här är ju liksom... De har ett antal republiker i Frankrike för att de haft flera revolutioner och statskupper. Man går från tredje republiken, fjärde republiken, femte republiken och så vidare. Så jag tycker att det inte ligger allt för långt bort att tänka sig att Macron faktiskt siktar på en ytterligare en sån här statskupp i Frankrike och skapa ytterligare en iteration av republiken.

Boris

Det tror jag också. Som du säger, Frankrike har ju aldrig, alltså den icke existerande nationen Frankrikes stadsapparat har ju aldrig lyckats reformera sig själv. Utan den utvecklas ju genom språng helt enkelt och genom att begränsa medborgarnas frihet ytterligare.

Okej. Från den franska revolutionen över Napoleon framåt så har det ju varit så. Och enda lösningen där, måste jag återupprepa med min envisa chart, är att upplösa det vi idag känner som Frankrike.

Martin

Ja, good riddance, upplösning av Frankrike är någonting som vi har återkommit till då och då i rödlig bubbla. Det blir i alla fall ganska spännande rese tror jag, att få se Macron upplösa Frankrike och skapa ett nytt.

Boris

Ja, till slut så måste det bli en sån här, till slut måste ju konflikterna bli så pass stora att det hjälper inte att revolutionera. statsapparaten och att övrigheten tar ett språng framåt in i någon ny formation utan landsändarna kommer bryta sig loss helt enkelt. Och jag tror att han är en medial skapelse styrd av Gud-vet-vem och han kommer inte att kunna skapa ordning, vara sent emot islamisterna i förorterna eller det tryck som finns inne i Frankrike, till exempel från de olika regionerna.