Martin

Hur gör Rysslands ekonomiska problem värre i regionerna än på federal nivå? Kan det resultera i ökade spänningar och ge bränsle åt splittring av landet? Den här artikeln kan vi läsa hos MarketWatch och de har publicerat en analys från Stratfor, Strategic Forecasting Inc som är grundat av George Friedman 1996 i Texas.

Textning.nu Ingressen till artikeln är Vladimir Putin kräver mer pengar från regionerna. Nu börjar fler göra motstånd. Artikeln ger en liten bakgrund då, att efter två och ett halvt år av dålig ekonomi så ser Ryssland ut att ha återhämtat sig något och kanske till och med kommer gå ur sin lånkonjunktur i år.

Staten Impores har förbättrat kreditbetyget för landet och höjt den från negativ till stabil. Utländska investerare har börjat återvända till att placera i Ryssland. Man har vant sig lite vid de här sanktionerna och statens finanser ser lite bättre ut efter att man anpassat sig till ett lägre oljepris.

Men det är inte guld och gröna skogar ännu, även om just dessa två är viktiga industrier för Ryssland. Under förra året så sänkte en fjärdedel av ryska bolag lönerna för sina anställda och andelen fattiga har ökat med 15%. Det är det här mätpunkten man kallar för poverty rate. Det är en arbetsvärdhet.

ribba man har satt. De familjer som hamnar under den ribban ingår i gruppen fattiga. Det är alltså den gruppen som har ökat med 15 procent. Ryssland är som bekant världens största land. Landet är indelat i 85 regioner. Två av dem erkänns dock inte internationellt ännu. Det är Krim och Sevastopol som man annekterade från Ukraina 2014.

Enligt Finansministeriet i Ryssland så är endast 10 av 85 av de här regionerna utbildade. i hyfsat ekonomisk skick. Och det är en halvering sedan 2015. Vissa regioners ekonomi fungerar hjälpligt men bara för att de får subsidier från Moskva.

Medan 70 av de här regionerna skickar i snitt 63 procent av sina intäkter till Moskva. Så det är alltså mer än hälften av alla intäkter som de tar in i regionerna slussas vidare till Moskva. Ett antal påbud från Putin har gjort att regionerna tvingas ta på sig budgetposter som de inte hade förut och helt enkelt inte har täckning för i sina budgetar.

Som exempelvis att rusta upp gamla bostadskvarter och sånt. Man kan säga att Moskva lägger sig i det som förut var regionernas angelägenheter. Det ryktas om att Moskva tillåter regionerna att ha ett underskott på så mycket som 10% under en begränsad tid så länge man lovar att komma på fötter igenom om några år. Den värsta regionen är Sarkasien i södra Sibirien som har ett underskott på hela 43%.

Regionerna lånar upp underskotten för att täcka sina utgifter och det gör man från kremkontrollerade banker. Stenden Poors menar att regionerna är skyldiga ungefär 100 miljarder dollar. Vilket i så fall skulle vara större delen av den ryska statsskulden enligt artikeln. Vidare enligt artikeln så leder allt det här till att spänningarna mellan regionerna och Moskva ökar.

Och historiskt sett har de här regionerna påverkat sig. Jätts väldigt hög grad av autonomi eftersom det säger sig självt att det är praktiskt omöjligt för Moskva att hålla alla i schack samtidigt. Det är ett så otroligt stort land med olika språk, olika religioner och olika typer av ekonomier och så vidare. Analysen i den här artikeln menar att den här ekonomiska krisen kan göra att de här utbrytda republikerna kan få ny luft under vingarna.

Lite som efter Sovjets kollaps, man kan tänka sig, Syssenien minus de här religiösa undertornen, utan snarare utifrån ett ekonomiskt perspektiv, att man har en sån här... vill bryta sig loss från centralmakten. Standard Poor's fortsätter här i artikeln och menar att regionerna behöver låna 20% till i år bara för att täcka sina egna räntekostnader.

Det är helt klart inte hållbart i längden. Ett dussin regioner har slutat betala sina räntor och hela fyra regioner har deklarerat konkurs på internationella lån. Artikeln citerar även presidenten i Tatarstan som har uttalat sig mycket kritiskt mot de ska kriga. Han drar en liknelse att Moskva ställde högre krav på betalningar så kan man jämföra det med Stalins förstatligande av små gårdar och när man satte ihop dem till stora centralägda storgårdar vilket såklart gav masssvält och död.

Då kontrar Medvedev med att Tatarstan ska veta sin plats. Putin kallar problemet för allvarligt och har initierat ett antal reformer som kommer innebära striktare budgetregler för regionerna. Med andra ord att man lägger sig i ännu mer. Men hur detta ska sanktioneras är oklart i den här artikeln.

Sedan har man gjort, Putin har gjort mediala utspel och rysk media har gjort spektakel och gjort sådana här Yo MTV Cribs-inslag om de här regionella... presidenternas lyxliv, diamanter och presenter till prostituerade och så vidare.

Så Putin har använt media som vanligt för att positionera sig gentemot de här regionerna, enligt artikeln. Den 23 januari gick Putin ut och krävde att alla presidenter i de här regionerna ska redovisa sina personliga förmögenheter och lagt sig i regionernas val och tillsättande av tjänstemän och så vidare.

Det är en väldigt intressant artikel som om man ska tro artikeln så målar det en ganska illavarslande bild över hur relationerna ser ut mellan regionerna och Moskva. Jag personligen tycker att det här påminner lite om att läsa om hur den svenska staten agerar mot de svenska kommunerna där man helt enkelt dumpar över kostnadsposter på kommunerna som kommunerna själva inte har en chans att kunna finansiera. Vad är din analys Martin?

Johnny

Det finns definitivt likheter till Sverige. En annan likhet är att vi har ju... bankrupta kommuner i Sverige, Malmö till exempel, som går back helt otroligt. Malmö kan bara existera på grund av det kallade kommunala utjämningssystemet, där andra delar av Sverige får subventionera slöseriet, ineffektiviteten och det allmänna vansinnet i Malmö.

Om man tog bort det kommunala utjämningssystemet, då blir det en del av Sverige som blir bankrupta. Då skulle saker och ting inte kunna fortsätta i Malmö. För att kommunen skulle inte kunna göra det de gör. Man skulle behöva göra väldigt drastiska förändringar. Där har man en liknande situation. Där man har väldigt dåliga kommuner som styrs på ett ansvarslöst sätt. Eller som inte är långsiktigt hållbart. Men som hålls under armarna av centralmakten.

Och även om det kanske är långsökt att dra parallellen mellan Putin och Löfven. i det här sammanhanget så finns det vissa likheter. Putin har också ett spelteoretiskt problem med alla sina olika regioner. Som du var inne på, det finns många regioner att han inte kan handgripligt kontrollera alla regioner samtidigt.

Om alla gjorde uppror samtidigt så att nu förklarar vi oss självständiga så finns det ingenting som Ryssland kan göra åt det. Med hela sin militärmakt, sina kärnvapen och allting så skulle de ändå behöva välja tre, fyra ställen. som de ska tvinga att vara kvar. Resten skulle bara kunna gå ur Island. Därför är han ju beroende av de starka män. som leder de här regionerna.

Därför måste han hela tiden ge dem en massa godis. Det är ju bara de personligen intresserade av de här starka männen. Därför är det ju också mycket på den nivån, på den här regionnivån, som mycket av svågerkapitalismen och korruptionen händer i Ryssland. Man ser oligarker, de kommer ofta upp. i någon oblast där de kanske är gubernör eller har nära kontakter med de som styr.

Och Putin måste låta det här hända, även om det kanske finns periodvis en sorts antikorruptionsagenda i Moskva. Och Putin tycker nog inte det är superbra med oligarker som poppar upp överallt och får så mycket inflytande. Han ska alltså nog hellre säga att det inte är så, men... Han har inte så mycket val, för om han inte låter folk hålla på med sånt, om han inte ger dem de gråzonsbelöningarna till folk som styr ut regionerna, så kommer Ryssland spricka, precis som Sovjetunionen sprack.

Och det är ju på återstånd största skräck. Det är ju Moskvas största skräck, alltid. Inte bara nu, utan i hundratals år så är det det stora hotet för Moskva. Det är ju naturligtvis en landinvasion över den nordeuropeiska slätten. Kavaleriet, oavsett om det är hästar eller stridsvagnar rullar fram genom polen. Det är ju den ena grejen som de är väldigt paranoida över. Men det andra är att hålla ihop det här stora, spretiga, onaturliga imperiet som de har byggt.

Och det finns inte så mycket som håller ihop egentligen, liksom de bortdelarna av Sibirien som säger att det ska vara en del av Ryssland. Eller för den delen, de delarna av Ryssland som ligger neråt Caucasus till, eller åt Östeuropa. Det ryska kärnlandet är ganska litet. Regionen kring Moskva, de industrialiserade delarna en bit söderut, Sankt Petersburg såklart. Men i övrigt så finns det en väldigt stor osäkerhet.

Och lite grann så är det ju så i Sverige också, att centralregimen i Stockholm är också beroende av att hålla sina starka män glada i till exempel Malmö. Så det är inte unikt för Ryssland, men det är förmodligen på en extrem nivå i Ryssland. Kina har ju liknande problem också, alltså svårigheter att bara hålla ihop landet.

Indien skulle kunna få det till exempel, och i Brasilien har man sett lite liknande tecken. Och sen är det klart i USA, men det är mest prat liksom. Kalifornien ska gå ur och sånt där, men i Ryssland. I det skarpa läget. Det är verkligen en sån här megatrend som man måste hålla ögonen på. Det gör vi ofta i Radio Bubbla såklart. Men inom ett par årtionden så är det inte alls säkert att Ryssland finns kvar i sin nuvarande form.

Martin

Jag håller med. En annan reflektion är att... Jag undrar om det inte är exakt på det här sättet som alla... onaturliga, förstora stater håller ihop ett land genom att hålla sina starka, lokala män om ryggen, bumpa upp dem och ge dem fina poster i storstan om de har visat sig lojala i något decennium eller två.

Socialdemokratin i Sverige rekryterar ju alltid från ut i landet när det ska tillsättas fina poster i storstan. Och incitamentstrukturerna är ju jättetydliga att vara partietillag. Jag ser många paralleller mellan Ryssland och Sverige här, även precis som du säger.

Det är ju mer accentuerat i Ryssland som har en korruption som nästan, man kan säga att man kan skära luften med en kniv. Den är ju jättetydlig i Ryssland. i Ryssland. Putin är ju oligarkernas oligark på något sätt. Och det kan man kanske inte kalla Löfven för. Men samtidigt så är det ju så att socialdemokratin fungerar i praktiken.

Att man är lojal mot partiet och för det belönas man efter trogen tjänst med någon landstingshävdningspost eller ambassadör någonstans.

Johnny

Det svenska systemet, du pratar ju om Ryssland, du ska inte fördjupa dig så mycket i det svenska systemet. Nej. Men det finns ju också förutom de enskilda potentaterna. som får sin belöning, som blir en landshövding eller en ambassadör på Island eller något sånt där. Så finns hela fackföreningsrörelsen, hela LO-komplexet, som har enormt stort inflytande och som egentligen är de som håller i trådarna i det socialdemokratiska systemet.

Och de i sin tur befinner sig i en nära allians med de stora kapitalistfamiljerna i Sverige. De är väldigt få. Kapitalkonstruktionen i Sverige är extremt hög. Det är väldigt få familjer som äger en väldigt stor del av hela ekonomin. Deras maktstruktur har i hundra års tid byggt på att de gör upp med LO. Det är inte samma typ av oligarkiska struktur i Sverige. Det är landshövdingarna som blir miljardärer. Tittar man några steg till så finns det andra ganska slående likheter.

Martin

Du nämnde Kalifornien också. Jag håller med om att just Kalifornien kanske är ett uttryck för politisk populism här, eftersom i alla fall i storstäderna i Kalifornien så var man inte så förtjust i Trump. Men det är en intressant trend som vi har varit inne på i radion tidigare, där Texas har pratat om att bryta sig loss från den federala supermakten.

Nu gör man samma sak i Kalifornien. Sen har vi Katalonien och Skottland och Grekland i Europa där man har Madrid eller Bryssel som supermakt. Det är ju definitivt en trend som bygger på någon form av nationalism, inte i rasistiska termer utan snarare i ordets rätta bemärkelse, alltså födelse, som inte har med staten att göra utan regionen som man känner att man tillhör.

Det där är någonting man kan tänka på om man bor i det avlånga landet Sverige. Känner man sig svensk eller känner man sig som sörmlänning eller gottlänning osv. När den absurda situationen uppstår att Moskva hundratals mil bort lägger sig i för mycket i lokala angelägenheter då ger man också bränslet i de här...

nationalistiska strömmarna. Sen tycker jag att man dumpar över skulder på regioner och dumpar över ansvar, som man kallar det för, på regioner. Det vill säga att centralmakten bestämmer att nu ska delstater eller regioner göra på det här sättet och det får ni finansiera själva. Det är ju också en väldigt stark trend och också ett stort problem med artificiella för stora unioner.

Man kan prata om Romariket som i stor grad byggde på dekret som i sin tur byggde på att man hade kontroll över militärmakten i regionerna, vilket man sedan inte klarade av att finansiera och så brakade skiten samman. Det är likadant med centralmakten i Bryssel och Washington DC, att även om man inte ännu har militär som trampar runt, på gatorna så är det ju i praktiken så att man kontrollerar de lokala ekonomierna genom federala lagstiftning och så kallad ansvarsfördelning. Så det är en intressant trend som vi ser på flera platser i världen.