Martin

För ett år sedan ungefär fick vi ett brev från en radiobubblaryssnare som tillhör den gamla svenska romska gruppen i Sverige. De som förr i tiden kallades för tattare, som felaktigt kallades för tattare för att de blandades ihop med tattarer. Men som i själva verket var roman i folk.

Men bara den första vågen som kom kan man säga till Sverige. Där fick vi ett alternativt perspektiv. jämfört med de mer officiella företrädarna, för romerna säger, sådana här Soraya Post och sådana här ganska högljudda personer. För någon vecka sedan ungefär så fick vi ett nytt brev från samma brevskrivare. Delvis för att vi efterfrågade lite mer information när vi pratade om Svarta Saras festival i Saint Marie de la Mer för tidigare år.

Så jag tänkte passa sig bra på en söndagsändning och gräva ner sig i ett intressant lyssnarbrev. Här kommer ytterligare några rader från vår romsk vän. Hej Martin och Boris! I maj hade ni ett inslag om Svarta Saras festival i Saint Marie de la Mer, om roman i folk som vallfärdade dit. Och ni efterlyste då mer kunskaper om roman i folken.

Jag har ju tidigare skrivit och känner att det nu är dags att bryta mot våra tabun igen. Lång tid har passerat sedan jag sist skrev och jag har späkat mitt kött för den synden och delat med mig sparsamt. Vad gäller vårt sätt att se på tid och Gud som talades om sista gången så finns det mycket att säga. Och nu pratar jag enbart om detta utifrån en västeuropeisk, syrensk horisont och kan inte uttala mig om balkanromers syn på saken.

I grund och botten finns det ett antal gamla romska gudar som inte längre kan kommas ihåg av någon, men som äldre inom folket minns att man kunde komma ihåg för. Gud själv är devla. Och det är inte otänkbart att brittiskans Devil kommer ur romanins Devla, och inte från det mer långsökta spanska Diabolo, eftersom att roman i folk sågs som djävulstyrkare av folket i England under medeltiden.

Devla eller Develn har idag mer eller mindre sammanflätats med den kristna guden. Samtidigt som man dyrkar gud har man i regel inte någon särskilt stark känsla för svartrockarna, det vill säga svenska kyrkan. som de kallas framförallt i Västra Sverige. Dock är det inte helt ovanligt att romani folk läser Bibeln och deltar i frikyrkliga rörelser, exempelvis pingstkyrkan.

Djävulen på romani kallas bäng, b-e-n-g, och det är även härifrån det svenska slangordet bäng och bängen kommer ifrån. Tiden i vår värld är både cirkulär och linjär på samma gång. När en person i romani folket dör så hamnar han eller hon i himlen. Om det är en släkting till dig så kan han eller hon tillbedias som en ängel och kan komma till undsättning i svåra situationer.

Oftast sker detta genom att släktingen kommer till dig i en dröm och ger varningar eller råd. Döda släktingar kan fritt färdas mellan himlen och jordelivet så länge det finns någon kvar i jordelivet som minns dem. Först när alla deras efterlevande som kan minnas den avlidne också dör så upphör efterlivet. Så i himmelriket finns som mest 3-4 generationer samtidigt, medan de är döda.

När ingen som kan minnas personen längre finns i livet så föds personen om till ett nytt djur eller en ny människa. De döda, men ändå är på nytt födda, kallas för mule. De döda. Rött är dödens färg och den bärs på begravningar eller när man uppsöker gravar eller platser där någon dött tidigare. Flera hundra år bakåt i tiden i vissa fall. När jag var liten tog min farfar på sig en röd snusnärstuk som han band runt halsen.

Sen tog han med mig långt upp på fjällen i Hardangervidda i Norge, där en mycket avlägsen förfader blev brakt om livet för flera hundra år sedan. Tyvärr är mitt eget minne så dåligt att jag tvivlar på att jag själv skulle hitta till samma plats idag att visa för mina barnbarn i framtiden, så dessa traditioner sinar ur tiden nu. Familjesynen är också i viss mån cirkulär, och till skillnad från vad många tror så är det inte eviga äktenskapet som är den som är mest känd.

En jättestark tradition i alla roman i släkten. I min släkt och vad jag har hört från egna, gamla och från huruvanför så var äktenskapet bara en fas eller påtvingad formalitet från bönderna och man kunde skaffa barn i flera olika och komplicerade konstellationer så länge man höll sig inom stammen. Av vad jag har hört från många gamla så var det inte heller ovanligt att systrar kunde byta barn med varandra fram och tillbaks lite hur som helst och de faktiska föräldrarna var obesentliga.

Men inom vissa släkten är det väldigt tabu med skilsmässor var äktenskapet är heligt. Inte heller var blodet så betydelsefullt för, som det må hända kommit att bli på senare tid. Ett barn som föddes in i stammen, oavsett vem pappan var, blev ändå en fullvärdig medlem så länge barnet skolades inom släkten. Om ett barn med helt rent blod däremot tvångsomhände togs och sedan växte upp bland bönderna, skulle barnet aldrig återvända till roman i folket.

Det är denna mekanism som troligen med tiden kommit att skapa allt fler rivaliserande stammar med samma ursprung, då varje utstött person som ville tillbaka in i roman i folket med tiden kunde ge upphov till en ny självutnamnt stamm och så vidare. Som avslutning kan jag säga att den svarta korpen som ni valde för Korax är en minst sagt intressant gestalt inom roman i folkets sagovärld.

Korpen är det högst stående djuret inom vår livsavskådning och symboliserar intelligens och visdom. Det finns en gammal berättelse som handlar om alla andra gamla och numera bortglömda berättelser. Och den säger att alla dessa berättelser skrevs ner för länge länge sedan långt långt in i en mörk mörk skog som är den mörkaste på denna jord. För att få läsa i den boken måste man vara av äkta resande släkt och man måste ha rent och vackert hjärta för att kunna gå in i denna mörka skog.

För att få läsa i den boken måste man vara av äkta resande släkt. Man måste ha ett rent och vackert hjärta för att kunna gå in i denna mörka skog. För boken ligger i ett gammalt träd i den skogen. Och i det trädet sitter en svart fågel. Kallochirklå. Vänlig hälsning. Ännu en fascinerande inblick. Det är väldigt roliga de här roman i breven tycker jag. Tänk att vi prickade in deras heligaste symboliska djur. När vi satte symbol för Korax.

Boris

Ja, men det tror jag beror på att vi har just det här med det rena goda hjärtat. Trots att våra sändningar präglar av lågintensivt hat så i hjärtat är vi rena.

Martin

Ja, det kan vara så. Vi har någon fränskap till Kallo och Kirklum.

Boris

Ja, jag tror det.

Martin

Känner du att du fick lite svar på din fråga om det här med cirkulär respektive linjär tid? Det var ju du som ställde den frågan i den tidigare sändningen.

Boris

Ja, lite grann. Det är det knepiga med att tycka med romer, romers kultur, religion och tidsuppfattning och även förhållanden till de som är icke-romer är att försöka man läsa på det där vilket jag gjorde ett tag förra året så för varje bok man läser så tänker man, nu fattar jag, så läser du nästa bok.

Och så inser man att, nej men så var det ju inte alls. och lite grann få samma tjänster här. Egentligen skulle jag vilja gå i svaremål. Vilket känns konstigt att göra när någon som är på insidan av kulturen hävdar någonting. Men det där bidrar egentligen bara, tycker jag, till den ökande fascinationen för den romska kulturen.

Så den här länken som jag har här är väldigt faktaspeckad och borde göra en dyster till synnes om det romska folkets framtid. Tack för mig, och det här är en av mina favoritmän. Jag har nog kvar den här romantiska... Det ska mycket till för att ta koll på min romantiska uppfattning av romerna. Hur många tiggar jag än möter på väg till jobbet.

Martin

Det som är min ursprungliga fascination, som jag helt enkelt tycker är intressant, det är ju att hur man använder och vrider på saken så är... då man är i folken med väldigt självständiga och självtillräckliga grupper. Vissa kanske skulle säga att de delvis har varit parasitiska grupper, men oavsett så har de varit väldigt, väldigt oberoende och gått sin egen väg.

Och på det sättet så borde de åtminstone i någon utsträckning kunna tjäna som föredöme för andra människor som har varit betydligt mesigare. Det kanske har varit av nödvändighet för att de har blivit tvingade in i den positionen i vissa situationer. Men de har i alla fall haft en väldigt imponerande självständighet och en sådan här isolationistisk ådra som jag tycker är väldigt charmig och intressant.

Boris

Ja, alltså, och den har ju växt ur århundranden av... Alltid när de tvingas bort från Indien och tvingas in i ett liv som legosoldater, vilket man tror var deras ursprungliga roll, och det är så de hamnar i Europa, så är det så att deras kulturen bygger helt enkelt på tanken på att lita aldrig på någon som inte är rom.

Och genom historien så har det ju varit ett ganska förnuftigt förhållningssätt trots allt. Vilket bevisas av praktiken. De lever ju kvar som ett... enskilt folk, trots allt ibland under ganska vidriga villkor som förvisso faktiskt är självvalda. Men det är ändå ett styrkebevis om att där i kärnan av den romska kulturen finns något viktigt och starkt. Tänk på många folkgrupper som har utplånats i verkligen mening i Europa genom historien, men de finns kvar.

Martin

Men nu så är de gamla... Till exempel de gamla, riktiga svenska resandesläkta som vår anonyma brevskrivare kommer ifrån. De har bott här i många hundratals år och det är ju verkligen en svensk minoritet. De är ju ändå lite grann på väg att dö ut. Till exempel så har jag förstått att det är väldigt få i den senaste generationen som talar romani.

Dels så har romani-kunskapen underminerats av att de här personerna som delvis nämns i brevet som har blivit tvångsomhändertagna och växte upp bland de som på brevskrivet kallar för bönderna, bönderna med stort B. Och jag antar att det är... en benämning som romerna använder på icke-romer, de vanliga svenskarna. Alltså de som växer upp bland bönderna och sen kanske de lämnar sig tillbaka till sina familjer eller de får möjlighet att komma tillbaka kanske 15-16 års ålder eller senare.

Då har de gått miste om möjligheten att lära sig roman som barn. Och i många fall så får de inte lära sig på nytt. Och det går ju ändå inte att lära sig tillräckligt bra när man är så pass gammal. Så det har pågått under en längre tag och nu är bara intresset mindre, som det är bland många minoritetsgrupper, att faktiskt lära sig språket. Så det är egentligen under speciella omständigheter bara, som jag har förstått det, som de här svenska romerna lär sig sitt eget språk. Och det tycker jag är sånt som är väldigt sorgligt att se.

Boris

Han nämnde det här med balkanromer och jag håller med om att det är sorgligt att se. Om man tar romerna i Serbien där de är den tredje största nationella minoriteten, de är en bit över 100 000. Där har man haft en fascinerande skickning under 1900-talet. Alltså en del av de romska familjerna och klanerna har ju blivit, i verkligen menar jag, integrerade i samhället.

De har varit militära hjältar, till exempel i Kina. under balkankriget 1912, värdas fortfarande av serbiska nationalister. I modern tid så har det framstående kulturredaktörer bland största dagstidningen, två av de bästa fotbollsspelarna, tydliga romer. De här familjerna har integrerats i samhället och spelar stor roll, men behåller också samtidigt sin kultur och sitt språk.

Och integreringen gör att de på ett sätt har lämnat ett grundläggande moment till romsk kultur och samtidigt behåller de det andra under romsk kultur. Parallellt med detta har man för vissa också haft en del brutala förföljelser av de romer som inte är integrerade i samhället utan som lever i romslum eller vad man ska kalla det.

Jag tror vi kommer att se en utveckling i många länder av att den romska kulturen är en del av samhället. inte integreras, men att de ändå blir fungerande delar på sina egna villkor och med bibehållande av sin egen kultur. Jag hoppas det i alla fall.