Martin

Patrik Paulow, härdsmältad när svensk media tar Al-Qaidas parti och sörjer förlusten av Östra Aleppo efter regeringsstyrkorna vunnit, förmedlar bara maktens perspektiv och har givit upp ambition om kritiskt granskande journalistik. Det är inte lätt nu för tiden att hitta bra analyser av det svenska medielandskapet.

Man hittar dem på de mest oväntade ställena, eller inte. Den här artikeln kommer till oss som proletären. Det är en ganska gedigen genomgång av hur svenska medier har förhållit sig till Syrienkriget i allmänhet och i synnerhet befrielsen av Aleppo. Den process där till och med jag har svårt att prata om det.

Vågar man säga befrielsen? Vågar man säga regimen? Kan man säga rebeller, opposition? Det är det här som är problemet. Vi har en annan länk som vi kan titta på alldeles strax för att klargöra. Men bara för att introducera det här problemet då. I svenska medier så har man rapporterat väldigt, väldigt ensidigt om vad som hände i Aleppo de senaste veckorna.

Och man har i princip återskapat exakt det narrativ som den amerikanska statsledningen, den amerikanska politikerna, har skrivit. militären plånglat ut. Man rapar upp sådana saker som John Kerry står och säger till exempel att när Aleppo erövras av en koalition anförda av så kallade Assad-lojalister, man säger, Assad-regeringen, och befrias då från det här samresuriet av islamistiska grupper som har hållit stora delar av Aleppo, då riktar man in sig helt och hållet på att Att attackera regeringssidan och anklaga dem för att göra övergrepp.

Man lägger betoningen på hur många sjukhus som har bombats sönder och så vidare. Och inte med ett ord nämner man de övergrepp som sker. som de här islamisterna har begått. Och man nämner inte heller, vilket man alltid brukar göra i liknande sammanhang, man nämner inte att tusentals människor är ute på gatorna i Aleppo, lyriska av glädje och firar att de har blivit befriade, som de ser på saken.

Istället lyfter man fram olika exempel på folk som har varit i Aleppo och som nu tvingas lämna på grund av den här situationen. Regimskiftet i stan. Det finns till exempel de här familjerna som har varit aktiv på Twitter. Och twittrat om vad som händer i Aleppo, hur hemska regimen är. Och också gjort sådana saker som att, ja, det här blir vår sista tweet.

Nu är det slut, nu kommer vi dö. Tack alla skriver de på Twitter. Nästa dag så blir de intervjuade i tv av BBC och CNN. och fyra andra kanaler. Och det blir startskottet för nästa steg i deras Twitter-karriär. Många av de här människorna är aktivister. Det är lätt att se på Twitter att de är aktivister. Som har nätverk internationellt, är finansierade bland andra. Det är en sorts propaganda.

Maskerad som att det är slumpmässiga civilister som råkar skriva på Twitter och har 30 000 följare. Men den här typen av saker köper man med hull och hår. Om man ser det också i retoriken, några exempel här till exempel. Margot Wallström säger Den syriska regimen har med ryskt stöd bombat civila områden utan urskiljning. Sjukhus och skolor har usats för riktade attacker.

Oppositionen i de östra delarna av Aleppo har förlorat. Hon beklagar det här. Aftonbladet Lederskiden, fint exempel. De säger att Putin och Assad massakerar kvinnor och barn. och slår mot den politiska oppositionen som har haft en fristad i östra Aleppo. Och så säger de också att revolutionen är förmodligen besegrad.

Det de pratar om här är en grupp personer som för några år sedan av amerikanerna utnämndes som den moderata oppositionen. Men som vid det här laget är fullständigt dominerade av Al-Qaida eller Nusrafronten som de kallar sig numera. Och andra liknande islamistiska organisationer. Det de vill är att införa...

införa sharia och sektaristiskt islamistiskt styre i de här delarna. Det vi har att välja mellan är det å ena sidan teokratiska islamofascister som Nazim Nikolaus Taleb kallar dem för i den här artikeln som vi kan titta på och å andra sidan en auktoritär regim.

Inget av de här är bra alternativ, men det är det media gör. De låtsas som att den ena sidan är superdålig och den andra sidan måste vara okej eftersom NATO har sagt att vi ska vara mot Assad.

Boris

Tittar man tillbaka på de senaste 17 årens historia så även om jag en gång bejakat militära interventioner i området som jag var. Så summerar man vad som har hänt de här 17 åren så är det helt uppenbart tycker jag att världen, inte bara Västra Asien, världen hade sett vidare bättre ut om man inte hade intervenerat mot brutala diktatorer som Saddam Hussein, Muammar Gaddafi och idag Assad.

Världen hade sett bättre ut om människan hade haft det bättre, även i den formen av. Diktaturer, för då hade de i lugn och ro kunnat bygga upp parallella samhällen, civila samhällen och sakta men säkert hade världen förändrats. Men det som har skapats nu, det är ingen överdelelse att det är en katastrof utan liken vi ser. Och det sjuka är att USA lyckas få media i nästan hela världen och så att säga, folkligt uttryckt, heja på fel sida kontinuerligt.

Undertexter från Amara.org-gemenskapen Som i frågan om Aleppo och det som händer i Syrien. Assad är inget vidrigt alternativ. Men det helvete som skulle släppas loss om de här rubbade islamofasistiska grupperna fick helga fritt i Syrien, det ville vi inte ens föreställa oss.

Martin

Jag rekommenderar alla att titta på den här artikeln som vi har skriven av Nassim Nikolas Taleb. Syriens alternativ, övrecentraliserad och enväldig. Men nominellt demokratisk ordning eller teokratisk islamofasism. Massivt propaganda kampanj pågår i väst för det senare alternativet. Men i den här artikeln så har han en tabell, en väldigt pedagogisk tabell.

Två kolumnar, Assadregimen och de så kallade moderata rebellerna. Och han går igenom då deras ideologiska orientering, typ av regim, syn på kvinnor, vilken truppsammansättning de har, vem som stödjer dem, vem de attackerar, hur de behandlar minoriteter. och hur deras PR-maskinerier ser ut. Vi ska inte gå igenom allt det här i detalj nu, jag vill bara rekommendera er att titta på den här.

Slutsatsen är väldigt entydig när man ser det på det här sättet. Nämligen att du har asadregimen som är väldigt dålig, men som åtminstone inte är den absolut sämsta. Man kan tänka sig att det inte är att de har förstoronande drag, men det kunde ha varit värre. Framförallt om man tittar i den andra kolumnen och tittar på de här som säger att Assad, han är inget föredömen när det gäller att ha ett fritt och öppet samhälle.

Men de som är på andra sidan, de är väldigt uttryckliga motståndare mot allt vad frihet, rättigheter, demokrati heter. Därför att de är hardcore islamister. Man kan tycka att det är trist att Assad är understödd av Ryssland och Iran och Hezbollah och sådana här krafter. Men det ser även tristare ut på andra sidan.

Där är det Al-Qaida, salafister och wahabister, Saudiarabien. Katar, Frenad avbraten, Turkiet och naturligtvis det amerikanska utrikesdepartementet. Så att det är en riktigt sjuk bild som framträder. Och jag tycker själv att det är svårt. Jag tycker själv att det är svårt att prata om det här utan att hamna fel. För det är också fel tycker jag att säga att de här sidorna är lika dåliga.

Det är två bara lika dåliga alternativ som man väljer mellan. Riktigt så enkelt är det inte här i världen. Att man bara kan avfärda och säga att det är pest och kola och de är lika dåliga. Det är något väldigt sjukt här med att det finns en massiv PR-kampanj för den här al-Qaida-Saudi-Qatar-koalitionen där i stort sett hela västvärldens mainstream-media Särskilt såklart de stora fina tidningarna som Dagens Nyheter eller New York Times och sånt där. Och stora think tanks, PR-byråer som pumpats fulla med pengar av kungen i Qatar och såna här saker.

Boris

Och det jag vill säga, kom ihåg, vi var inne i början på att det var en del av det här. Det här kulturella självmordet som västvärlden gör och vi ser faktiskt hur stödjerna av de här islamofascisterna i Syrien och andra delar av västasien är en del i det kulturella självmordet.

Som du säger att det går inte alltid att smita undan när man säger att det är pest eller kola. Jag tror man måste säga att i de stater vi diskuterar just nu. Så är det faktiskt så att de brutala diktatorer som satt där och som nu är bortintervenerade med hjälp av USA och islam och fascister.

De brutala diktatorerna var ändå bättre. Det som har släppts loss nu i USA är krafter som har totalt utplånat kraften. Men kristenheten i det här området, den finns inte längre. Och snart är det kopternas Egyptens tur. Så att vi tillåter alltså att en av de grundvalarna för vår civilisation utplånas. Och så hejar vi på de krafter som vill utplåna dem. Det är sinnesvagt.

Martin

Och samtidigt är det så ironiskt nog ett sorts utslag av av en sorts kulturimperialism kan man säga. Grundtanken, kanske inte hos de som ytterst håller i trådarna, men grundtanken hos de som blir duperade är att de här länderna i Mellanöstern de är i grunden precis som vi. De längtar innerst inne efter att ha västerländsk, liberal, demokratisk politik.

Så om de bara får chansen att ha val precis som man har i Europa och har medborgerliga rättigheter, samma typ av styrdokultur, så kommer de naturligt att gravitera mot det och söka sig till det, därför att det är den oundvikliga pilen, riktningen i den historiska utvecklingen i vilken allting rör sig. Och det är därför som man så naivt köper till exempel idén om att den arabiska våren, en enorm frihetsrevolution och äntligen så störta diktaturerna, Och nu kommer det snart bli som i Tyskland, i Irak och i Egypten, bara de får ha fria val.

Och det är den här projiceringen, att inbilda sig att alla människor måste nödvändigtvis vara som vi, och ha precis samma preferenser som vi och vara på väg i samma utvecklingsriktning som vi. Det är det som är grunden till att man kan bli lurad på det här sättet. Det är man i själva verket, och det var ju många också som sa det direkt när den arabiska våren kom, Det var en bit innan vi började sända Radio Bubbla tyvärr, men det var ju många som sa att det här kommer gå åt helvete.

Visst, det är dåligt med diktatorer på sätt och vis, men det är också det enda, diktatorerna är det enda som står mellan det här landet och att det tas över av islamister. Och de som sa det, de var inte så få, de har fått precis rätt. De har fått precis rätt i Egypten, Irak, Libyen, Syrien. De var nära att få rätt i Syrien och så vidare. Alla, alla länder. Än är det samma sak. Någon gång tycker man att de människorna skulle vakna upp och lära sig.

Men jag tror att de kommer inte göra det på ett tag. Det är väldigt svårt för dem att dra den här slutsatsen. Hur ska man förklara det här mysteriet? Att det inte naturligt och automatiskt graviterar mot västerländsk liberaldemokrati i Irak.