Martin

Richard Carroll, Shakespeare visar två på helt olika sätt misslyckade monarker i pjäserna Rickard den tredje och Henrik den sjätte. Den gode Henrik är inte starkt nog att hålla sjakaler som Rickard borta från tronen. Stark är Rickard i sin tur ej god och dyktig nog för att kunna regera. Vill du berätta för oss Boris, vad var det här om?

Boris

Jo, alltså för att ge en bakgrund ska man säga att Shakespeare är en av de här dramatikerna som är extremt misshandlad i... i kulturdebatten. I Sverige och andra länder sätter man ofta upp Shakespeare så att folk ska kunna förstå. Det vill säga man gör som Ingmar Bergman, man dramatiserar, man låter folk köra in med motorcykel på scenen eller gå omkring med gestap och rockar så att vi ska fatta vad det handlar om.

Det finns alldeles för många försök att modernisera Shakespeare och flytta in honom i vår tid. Och det andra sättet att misshandla honom är att läsa eller betrakta en Shakespeare-pjäsa och säga att Det var det inte på riktigt. Historiska fakta visar att till exempel de två exempel som Richard Carroll tar upp här att Shakespeare skildrade Henrik den sjätte som en Veko Godman, problemet med Henrik den 6e, rent historiskt sett, de flesta historiker är ensamma, är att han var knäpp helt enkelt.

Han blev knäpp med allt medan tiden gick. Sen var han förvisso en froman som försökte vara god med män. Hans världsfrånvändhet och tilltagande sinnesvukdom gjorde att riket totalt föröddes. Men det är ointressant att historiska fakta var sådana därför att det Carroll pekat på är något helt annat än viktigt. Och detsamma gäller Rickard III, pjäser av honom som han nämner också.

Rickard III är ju inte alls denna modiska slämprop som Shakespeare skildrade honom som. Men det är ointressant. Det är för att det intressanta är ju vad Shakespeare diskuterar i sina... historiska pjäser och kungapjäser. Och det fascinerande med Shakespeare är att dels är han tvungen att anpassa historieskildringar till rådande politisk stämning.

och han lever i elisabethanska England. Tudor och ätter har kopplat åt sig all kontroll. Man bygger upp den absoluta staten. Då får han ju skildra de historiska figurer han diskuterar utifrån ett sätt som gör att han kan få sina pjäser uppsatta. Och det han alltid diskuterar det är alltså hur ska den goda Hur ska den goda monarken vara?

Vad kännetecknar en god monark? Och det är det som gör honom intressant. Som min lärofader på området, Friedrich Engels, en gång sa att när man lyssnar på Shakespeare hör man havets ritande. Men när man hör de samtida franska dramatikerna, då hör man bara klucket från Fontänerna i Versailles.

Han tar de stora frågorna och han ställer alltså hur ska den goda härskaren vara? Men det intressanta är, som flera Shakespeare-kännare pekar på, att han ställer frågan om den goda monarken utifrån att han kommer faktiskt från en samhällsklass, han kommer från den framväxande engelska borgerligheten.

Han är ju en self-made man, Willy Shakespeare. Och när han betraktar England så ser han faktiskt land fortfarande förrött av strider, konflikter, fraktioner och så vidare. Och den fråga han ställer sig är att hur ska ett land ledas för att en sån som jag ska kunna leva och verka och för att det ska få ett samhälle i harmoni.

Alltså Shakespeare egentligen är en slags god Machiavelli. som diskuterar de här frågorna. Och det trådar man ofta bort i moderna uppsättningar. Att det är en diskussion om den absoluta makten och hur den ska utövas för att komma alla i samhället ifrån den oerhört intressanta diskussionen.

Och både Richard III och Henrik VI, som i många andra piaser, så ställs också frågan Hur ska du vara för att understödja den goda monark? Lika mycket som man diskuterar monarkerna så diskuterar ju Shakespeare rådgivarna Vad är en god och vad är en dålig rådgivare? Så vill man orientera sig i dagens politik så har man en stor nytta av Shakespeare.

Då ska man gå till källorna och läsa pjäsar helt enkelt. Det är synnerligen god läsning i sig. Och så slipper man en massa förbannat konstiga moderniserade uppsättningar.

Martin

Vad tycker du man ska börja någonstans om man är nyfiken på Shakespeare och vill börja läsa?

Boris

Det bästa är att man ska läsa. Att börja från, ta de engelska kungapjäserna, som man förenklat kan kalla dem, och följ dem i kronologisk ordning framåt. Det tror jag han utmärkte det för att då får han också ett gott grepp om engelsk historia. Men man ska hellre ta allting som jag sa i början för historisk fakta, men man får liksom kronologin och huvudmotsättningarna klara för sig.