Martin

Joakim Andersen Rasism, språk, politiskt plastbegrepp som bygger på projicering och bör dekonstrueras. Central byggsten i idébygge som omöjliggör hedliga diskussioner. Oskar Ray bjuder oss idag på en analys av begreppet rasist. Det är ett bekant ord som blir vanligare och vanligare i dagetal i den politiska debatten.

Allt mer förekommande, men samtidigt allt mer svårt att uttolka och förstå vad som egentligen menas. Här konstateras i den här intressanta texten att det finns en tendens, en modern tendens, som kallas för dekonstruktion. Där man försöker analysera språket, vända och vrida på uttryck, försöka komma bakom de ytliga meningarna.

Till exempel ställer man sig frågor som, men vem är egentligen svensk? Vad är egentligen manligt och kvinnligt? Man ifrågasätter språket för att underminera och ifrågasätta diskussioner. Men problemet med det här, som Oscar Eyew säger, det finns något intressant i dekonstruktionen. Det är en del av den postmodernistiska tendens som har intressanta och konstruktiva inslag.

Problemet är bara att man går bara... några få steg fram i den dekonstruktiva processen. Därför att man fortsätter inte genom att ställa sig de frågor som blir nödvändiga. Det är ganska enkelt att konstatera att till exempel manligt och kvinnligt är sociala konstruktioner.

Det behöver man inte vara någon Einstein för att se, för det är väldigt stor skillnad på vad man menar med manligt och kvinnligt idag, för 100 år sedan, för 500 år sedan. Det är skillnad i Sverige och pappa är nya gnia, som tas som exempel här i artikeln. Men det är bara första steget. Sen måste man fråga sig hur förhåller sig de här sociala konstruktionerna till till exempel biologiska fenomen och sociala strukturer som vi har omkring oss?

Varför har de uppstått? Vilka funktioner fyller de socialt och psykologiskt? Är de bra? Är de dåliga? Sånt där skulle vara intressant att prata om. Men det är inte det som den här normkritiska... dekonstruktionen ägnar sig åt. De har bestämt sig från början om vilka slutsatser man ska komma fram till. Deras dekonstruktion av språket är i praktiken väldigt selektiv och egentligen avsedd som ett vapen.

Det är ett sätt att komma åt sina fiender och hindra människor från att kommunicera och uttrycka uppfattningar. Man vill alltid stänga ner diskussioner. Man pratar om manligt och kvinnligt. Det är ett sätt att komma åt sina fiender och hindra människor från att kommunicera och uttrycka uppfattningar. Eller om svenskheten, kan alltid stänga ner en sån diskussion genom Europa, men vad då, vad är egentligen manligt och kvinnligt? Det där är bara sociala konstruktioner. Som om det var ett rimligt skäl att inte prata om fenomenet.

Boris

Ja, därför att om någonting som till exempel manligt, kvinnligt eller nationell identitet eller gruppidentitet förändras över tid och tar sig olika uttryck så bevisar ju inte det att... Grunden inte finns där, utan det är snarare tvärtom. Om någonting förändras så visar det sig att det finns en kärna eftersom det förändras över tiden.

Men det här är ju också, just det här att hela tiden tala om det här, vi, vi är alla lika. Det finns en slags, skilj inte på manligt, kvinnligt skilj inte på nationer. Det finns bara ett stort vi. Det är också ett utmärkt vapen för, inte bara för döda distributioner, utan för att stoppa folk från att hävda sin individuella särart, egenart och i slutändan till och med sin egendom.

Det är för att, det vi inte vågar prata om, att det är en fullt rimlig reaktion. Eller tänk så här. Ingen skulle kunna tycka att det var konstigt om jag sa att jag har väldigt svårt för punken. Jag är alldeles yr och illamående när jag hör punkmusik. Det är inget konstigt. Men jag skulle aldrig kunna säga att jag uthärdar inte greker och grekisk kultur.

Jag vill yr och illamående. Jag måste ha med greker att göra. Dem är helt väselsfrämmande. Jag känner att marken rämnar under mig. i värsta fall blir jag alldeles arg på dem. Alltså det är en fullt rimlig mänsklig reaktion att precis som man inte tycker om olika former av musik det är ju rimligt att inte tycka om andra former av kultur. Alltså det finns i den meningen inget vi.

En del kulturer samsas jättebra nationella och andra samsas inte. Och en del individer, och det där kan också vara skilt inom en nationell kultur, vilka kulturer de enskilda individerna har haft svårt för. Men det är faktiskt, höll jag på att säga, att jag gillar uttrycket den mänskliga rättigheten och att säga att nej, jag gillar inte den här kulturen eller de kulturella uttrycken. Det är ett sätt att finna sig själv och hävda sin egen art och den måste vi ju alla ha.

Och det är ju, tänker man efter sig, en komplett absurd tankegång att vi alla skulle tycka om varandra. Ibland tycker man inte ens om varandra i sin egen släkt. Så det är ett mäktigt vapen det här för att passivisera oss.

Martin

Just den aspekten som du tar upp, att det finns skillnader. Det är en absurd tanke att man skulle tycka lika mycket om eller respektera alla kulturer. Den mest primitiva, barbariska, omänskliga kultur som inte ens har skriftspråk eller civiliserade normer. Som ägnar sig åt slaveri och krigföring enbart.

Den kulturen är det som vi har. är varken bättre eller sämre än vin på 1800-talet, Texas eller Singapore. Eller vad man kan tänka sig, någon högstående kultur. Det är en absurd tanke i sig och en tanke som egentligen ingen kan tänka. Men där har vi också ett problem, en symptomatisk sak i den här situationen.

Att de här orden egentligen inte betyder vad man tänker sig. Vi kanske tror att de betyder och vad de på ytan verkar betyda. Till exempel begreppet rasism som den här artikeln handlar om. Det finns en skolboksdefinition som är någonting i stil med att en rasist är en person som hatar personer som har en annan ras eller en annan hudfärg och underförstått som vill skada dem på något sätt.

Och sen går associationerna till Hitler, utrota folk, förslava människor och så vidare. Men grundbetygelsen är att hata människor som en annan hudfärg. Men det är i praktiken inte alls så som det här ordet används. Och det kan vi se på massor av exempel, men ett uppenbart exempel som man också säger öppet nu i politiskt korrekta sammanhang, det är att det finns inget sånt som en rasism från svarta människor riktad mot vita människor.

Av det här kan vi dra en preliminär slutsats. Det som Oscar Wray säger här är att den outtalade definitionen är att en rasist är en vit människa som hatar människor med en annan hudfärg. Eller kort och gott, en vit människa. Och som han påpekar, han menar att det finns en djupt rasistisk världsbild bakom själva den moderna tolkningen av orättrasism.

För min del är kryp i skinnet bara jag ser den här typen av formuleringar. Vad är ens en vit människa? Nu blir jag lite så här dekonstruistisk. Men att identifiera sig själv som vit eller identifiera andra människor som vita är egentligen ett hypermodernt amerikanskt fenomen. Och ingenting som egentligen har någon framkring i den europeiska kulturen. Men jag skulle säga att det finns ett ännu större problem med det här och ett problem med Oscar Reyes resonemang.

Därför att en rasist är inte bara en vit människa. Och det finns många exempel på det här. Till exempel så är det väldigt populärt nu i Sverige att kalla personer som Hanif Bali för rasister. Hanif är inte vit i den normala bemärkelsen. Till och med biologiskt sett är han en arisk folkstam.

Han är inte vit, han är svartmuskig och har svart skägg. Men ändå kan han vara en rasist. Vad kommer det sig? Om vi skrapar lite på ytan så vet vi att en rasist är inte en vit människa. En rasist är en person som inte är vänster. En person som inte ställer sig bakom och kampanjar för vänsterns olika agendor, bara om du håller på med just den här veckan.

Så det det egentligen går tillbaka på är att rasist, precis som en massa andra ord, används som ett generellt vapen mot en viss grupp människor. Och förr i tiden så pratade man till exempel om kapitalister, onda kapitalister, som ställde till det för andra människor. Nu är det i trenden att säga rasister. I framtiden så kommer man att ha andra uttryck. Om hundra år då kanske det är de här otäcka, privilegierade marsjanerna, de som flyttade med Elon Musk till Mars.

De har det riktigt bra förspänt och det är deras fel att vi fattiga, förtryckta jordbor har det så dåligt. Och sen har man hittat på en ny sån här... Men dynamiken kommer vara precis densamma. Och de underliggande sambanden, de underliggande konflikterna, kommer också vara samma.

Boris

Ja, på ett plan ja, på ett annat plan så tror jag att vi har nått dekonstruktionens slutpunkt på något sätt. För att det här användandet av rasistbegreppet som ett vapen mot självständiga människor. Jag tror vi börjar nå slutpunkten därför att du har alltifrån Göran Greide till DNAs så kallade vetenskapsredaktör Bois som nu försöker tala om för oss med sin nya bok att DNA visar att vi alla är samma människor.

Det är så mikroskopiska saker som skiljer oss åt så vi är alla en och samma. Man driver den här gamla ursprungliga jämlikhetstanken. Rätt in i biologismen i och med att vi i princip höll på att säga härstamma från Adams länder så finns det ingen skillnad på oss. Och det är lite grann, som du säger, rasismen kan kopplas till en slags vänstertänkande och det är intressant att se hur den slar över i den totala biologismen.

Och man kommer ju att fota alla former av att tala efter folk och självständiga individer just i detta. Du har inga rätt att vara självständig därför att du delar DNA med alla andra människor i stort sett. Och det är svårt att driva galenskapen längre helt enkelt.

Martin

Jag tror att man ska vara försiktig med att underskatta den progressiva rörelsens möjligheter att göra saker ännu mer extrema och vansinniga.

Boris

Kan någon ta det borta för denna punkt, då ska jag ifall bli imponerad.

Martin

De har slagit knut på sig själva så många gånger och de har alltid haft den här typen av paradoxer, men nu har de den här konflikten med biologi till exempel, där de är extremt motsägelsefulla. Där de till exempel... Vi hade en diskussion om det här i en av de intressanta diskussionsgrupperna igår om homosexualitet och eventuella genetiska förklaringar till homosexualitet.

Där kan man se hur vänstern, så gott som alla frågor, insisterar på att det finns ingen biologisk komponent överhuvudtaget för att förklara människors beteende. Allting är bara sociala konstruktioner, utom i fallet med homosexualitet. För det är hundra procent bestämt av genera, ingen som helst. social faktor alls som avgör vilken sexuell läggning människor har. Så då duger det att vara ultradogmatisk superbiologist.

Mycket, mycket mer biologistisk, deterministisk än vad någon genetiker eller biologiforskare är. För att de här människorna är ju närmast analfabeter i sin okunskap. De bryr sig inte om kunskap heller. Så de har alltid de här konflikterna. Men jag tror... Att det är mer värdefullt att försöka titta lite under ytan och försöka se vad de egentligen pratar om.

Vad är den gemensamma nämnaren mellan de här grupperna som de hatar i olika säsonger? De vita människor är trendet just nu. Kapitalister förr i tiden. En annan sak som är trenden och hatar är till exempel alla sexistiska, straighta cis-män. Män och maskulinitet. Så vad är den gemensamma nämnaren? I mina ögon så är det ju att de här grupperna är starka grupper.

Det finns en sorts kult av svaghet och offerskap. Ja. Att det fina är att vara ett offer, att vara en underprivilegierad, utsatt, kränkt grupp. De försöker alltid lyfta fram sådana här grupper. Förr till exempel var homosexuellen en sån grupp. Nu är de inte lika mycket en sån grupp. Nu börjar homosexuella bli mer en privilegerad grupp.

Som man slår emot istället. Som man ser det underifrån från till exempel en islamisk riktning. Så det är egentligen handlar om syftet att man lyfter upp och dyrkar de här offergrupperna. Egentligen att man hatar motsatsen. Att man hatar styrka. Man hatar självständighet. Och den här typen av retorik är ett sätt att kontrollera starka, självständiga människor.

Så istället för att respektera och hylla människor som är kapabla och gör mycket bra saker så är man rädd för dem och försöker begränsa dem genom att vända hat mot dem. Utmåla dem som exploatörer och brottslingar.

Boris

Ja, och nästa steg som ni kommer att se det är ju att hävda att de som är starka och självständiga och vill gå sin egen väg kommer att betraktas som brottslingar. Genetiskt och mentalt defekta, det ligger alltså inte speciellt långt bort för både Greider och Bois och andra i den vänsterbiologistiska riktningen hävdar ju att vi är kodade till samarbete och uppoffring.

Du är hårdvirad för att offra dig själv för stammen och arten om så behövs, om drottningen påbjuder det. Och de som vill tänka själva kanske inte tycker att de vill göra ett sånt. Man behöver inte offra livet men offra 70% av sina inkomster i skatt. Klart man kan mentalsjukförklara dem. Det ligger i förlängningen av tanken på att... på just det biologistiska sättet att tänka?

Martin

Det ligger förstås väldigt mycket i det du säger, men man skulle också kunna vända på resonemanget och se att de bästa människorna, de som får allra mest gjort, de är i praktiken de som är allra bäst på att samarbeta. De som är bäst på att övertyga andra människor, organisera andra människor och samarbeta med varandra. De är också väldigt generösa och självuppoffrande.

Folk som är ekonomiskt produktiva och bygger stora företag. Tack vare dem så får ett tusentals andra människor jobb. Tack vare deras prestationer så har vi en stor fördel. så blir det miljontals kronor i skatteintäkter som kommer under människor till del. Och de här människorna väljer frivilligt att göra alla de här sakerna. Och det är det här som jag tror är den underliggande skräcken, det är kärnan av hatet.

De här människorna, om vi kallar dem vänster med slarvet uttryck, vi ska använda ett annat ord egentligen, de står inte ut med att de vet egentligen att de är helt beroende av de produktiva, skapande människorna som offrar sin skaparkraft för att vara en del av det här samhället och bygga saker, organisera andra människor och erbjuda de här gåvorna till resten av världen. Och deras altruism, deras generositet är det värsta och mest skrämmande de här människorna vet.

Och det krossar dem att känna att de kan inte vara sådana. Så istället för att beundra sådana människor... och försöka ge dem stöd, försöka göra det lättare för dem att förverka sina visioner eftersom det är till nytta för alla människor. Så försöker man istället begränsa dem, stoppa dem och piska upp hat mot dem. Ja.