Button-svg Transkribering

Joakim Andersen: Rasism språkpolitiskt plastbegrepp som bygger på projicering, bör dekonstrueras

Redan medlem? Logga in

Få tillgång till alla inslag och transkriberingar från radio bubb.la

  • 20 euro/månad, ingen bindningstid
  • Alla 9 076 inslag från arkivet
  • Över 1 000 timmar ljudmaterial
  • Transkriberingar av alla inslag

För att bli prenumerant, gå till den här sidan:

Martin

Joakim Andersen Rasism, språk, politiskt plastbegrepp som bygger på projicering och bör dekonstrueras. Central byggsten i idébygge som omöjliggör hedliga diskussioner. Oskar Ray bjuder oss idag på en analys av begreppet rasist. Det är ett bekant ord som blir vanligare och vanligare i dagetal i den politiska debatten.

Allt mer förekommande, men samtidigt allt mer svårt att uttolka och förstå vad som egentligen menas. Här konstateras i den här intressanta texten att det finns en tendens, en modern tendens, som kallas för dekonstruktion. Där man försöker analysera språket, vända och vrida på uttryck, försöka komma bakom de ytliga meningarna.

Till exempel ställer man sig frågor som, men vem är egentligen svensk? Vad är egentligen manligt och kvinnligt? Man ifrågasätter språket för att underminera och ifrågasätta diskussioner. Men problemet med det här, som Oscar Eyew säger, det finns något intressant i dekonstruktionen. Det är en del av den postmodernistiska tendens som har intressanta och konstruktiva inslag.

Problemet är bara att man går bara... några få steg fram i den dekonstruktiva processen. Därför att man fortsätter inte genom att ställa sig de frågor som blir nödvändiga. Det är ganska enkelt att konstatera att till exempel manligt och kvinnligt är sociala konstruktioner.

Det behöver man inte vara någon Einstein för att se, för det är väldigt stor skillnad på vad man menar med manligt och kvinnligt idag, för 100 år sedan, för 500 år sedan. Det är skillnad i Sverige och pappa är nya gnia, som tas som exempel här i artikeln. Men det är bara första steget. Sen måste man fråga sig hur förhåller sig de här sociala konstruktionerna till till exempel biologiska fenomen och sociala strukturer som vi har omkring oss?

Varför har de uppstått? Vilka funktioner fyller de socialt och psykologiskt? Är de bra? Är de dåliga? Sånt där skulle vara intressant att prata om. Men det är inte det som den här normkritiska... dekonstruktionen ägnar sig åt. De har bestämt sig från början om vilka slutsatser man ska komma fram till. Deras dekonstruktion av språket är i praktiken väldigt selektiv och egentligen avsedd som ett vapen.