Martin

Daniel Larrison Det här artiklet från The American Conservative som påpekar en......ja, det gör ett riktigt påpekande......att i amerikansk politisk diskurs, när man pratar om utrikespolitik, så finns det en term som ständigt återkommer och som folk på nästan hela det politiska spektrumet refererar till.

Man pratar om amerikanskt ledarskap. Som exempel här så får vi ett citat från en artikel i The New York Times som säger......över... De beskriver ett mellanöstern tyngt av konflikter och kaos, desperata efter amerikanskt ledarskap. Desperate for American leadership. Det är en sån formulering som återkommer jämt och ständigt.

Och för amerikaner så har den börjat låta normal. Men utifrån sett så är det tämligen vansinnigt, det här språkbruket. Och som Larry som påpekar så... Det man menar med ledarskap är att använda militär kraft som ett verktyg för att lösa komplicerade internationella problem. Men det man normalt menar med ledarskap är något helt annat.

Till exempel då, som han ger som exempel definitionen, att riktigt ledarskap är att vara personen som andra människor gladeligen och med självsäkerhet vill följa. Enkelt uttryckt motsatsen till det som USA håller på med i Mellanöstern. Och man kan också fråga sig om till exempel befolkningen i Yemen törstar efter ännu mer amerikanskt ledarskap.

Där de hukar under bombmattorna som läggs ut över Yemens civilbefolkning med aktivt stöd från USA som hjälper sin allierade kraft Saudi-Arabien för att bomba Yemen sönder samman just nu. Frågan är om de vill ha mer amerikansk ledarskap i Yemen eller kanske mindre? Eller om de kanske inte alls ser det som ledarskap att få sina hus underbombade?

Boris

Ja, precis. Nu har vi 15 års erfarenhet av ett väldigt aktivt så kallat amerikanskt ledarskap i Västasien. Det var väldigt få människor som trängtade efter 15 år till av detta aktiva ledarskap. Och i de länder som de har gått in i så har det enda resultatet blivit massmord, etniska och religiösa rensningar och sönderslagen infrastruktur.

Och ska man kunna utöva ett aktivt ledarskap då ska man ju ha någonting. Och erbjuda. Och jag menar, USA lyckas ju nu, som Donald Trump påpekade faktiskt, vilket många inte låtsas om i presidentvalskampanjerna. Så att någonting USA borde göra, oavsett vilken metod man väljer, rusta upp sin egen infrastruktur. Som ibland påminner om tredje världen, som han sa.

En del av de här länderna behöver en upprustning av sin infrastruktur, men USA är väl kanske inte rätt land att leda en sådan upprustning. Tyvärr, jag hade ju hoppats på att det skulle vara något litet kliv framåt i historien när de klev in i de här länderna. Och det har ju bara fört dem, mildt uttryckt, årtionden tillbaka. Så som han säger här, det är en helt sjuk tankegång att det skulle finnas något.

aktivt amerikansk ledarskap som någon trängtar efter. Inte ens Saudiarabiens kungahus vill ha ett amerikanskt ledarskap. De vill ha amerikanskt understöd för sitt eget ledarskap och expansion i Västra Asien.

Martin

Ett annat retoriskt grepp som han tar upp och diskuterar i den här artikeln är den gyllene mellanvägen mellan olika linjer i amerikansk utrikespolitik. Till exempel då, George W. Bush som uppfattas som en relativt interventionistisk president. Respektive Barack Obama som av vissa märkligt nog uppfattas som en alltför restriktiv, en för lite interventionistisk president.

Då har vi ett exempel här på en person, en sån här policyexpert Efraim Inbar som säger att Vi måste ha en medelväg. Vi behöver inte vara så extrema som George Bush och inte heller vara så extrema som Obama. Vi behöver se en gyrande mellanväg mellan de här två linjerna för att få lagom mycket ledarskap. Det är riktigt sjukt. Man har tappat räkningen nu på hur många krig han driver och hur många krig han har startat och återuppstartat.

Det kan vara värt att påpeka att om man fastnar i en sån diskurs att man tror att det finns en sund medelväg mellan Bush och Obama, då behöver man justera sina premisser en hel del.

Boris

Ja, och sen tycker jag också att det är intressant att för att han tar upp en annan sån här klyscha som... Alltför många använder att citat att den kommande presidenten måste lista ut ett nytt regionalt arrangemang som tar in i beräkningen alla intressen hos huvudaktörerna inklusive Iran och Turkiet.

USA har inte ett ledarskap som kan lista ut hur man ska skapa någon slags ny vinkongress, freder, alla krafter stabiliseras och så vidare. Det måste helt enkelt vara en naturlig process. Och varje försök av USA att skapa något nationellt eller överstatligt arrangemang där allt balanseras kommer bara att accelerera krig och elända.

Martin

Ja, det är ett riktigt sjukt perspektiv. Och i ett sunt perspektiv och också i verkligheten som den faktiskt fungerar så är det befolkningen i Iran, befolkningen i Turkiet som måste ta sig en funderare och komma fram till vad det är för typ av regionalt arrangemang som de behöver. Det är värt att påminna om hur psykotiskt det är när folk går runt och tror att det är USAs sak att bryta upp planerna för en helt annan del av världen och bestämma vad gränserna ska gå mellan länder och vilka politiska fraktioner som ska vara ledande och så vidare.

Den här typen av imperialistiskt tankesätt är så utbrett att man knappt ens märker det. Det här är även i svenska medier. Här står det i dagens nyheter också.

Boris

En viktig aspekt som den gamla och kloka geopolitikern Robert E. Kaplan pekade på härom veckan är att han har börjat omvärdera USAs roll i världen. Han har alltid hävdat tesen att, ja vi kan väl säga mycket om USAs utvecklingspolitik, men var helst det finns amerikanska styrkor så håller sig ändå olika folk och stater någorlunda balanserade.

Tack för mig, ha det bra! Och finns våra hangarfartyg där så visst det kan förekomma elände men det går aldrig över gränsen. Men nu finns det jävligt mycket amerikansk trupp i området och hangarfartygen går knappt att räkna. Men det har ju bara lett till eskalerade massmord, utrensningar, bråk och elände. Så den tesen funkar inte längre. Det finns inget amerikanskt paraply. Eller de amerikanska sängsel som håller allt någorlunda civiliserat. Tyvärr, jag önskar att det var så.

Martin

Ja, det är en extraulda liten position som du har. Du önskar att det är så.

Boris

Jag måste ha lite...

Martin

Om vi bara kunde ha ett bra imperium som styr och ställer hela världen med sina kärnvapen på ett bra sätt.

Boris

Ja, men jag vet. Jag inser ju själv att det är en jävligt märklig position. Just det, jag ser så mycket eländ. Så jag tänker att... Även den där paraplytanken vore ju ganska bra så att folk kan hämta andan, plåsta om sig själva och sina barn och sen resa sig upp och ta kontrollen. Men paraplyhelvetet har ju liksom blåst iväg för länge sedan.