Martin

Daniel Larrison Det här artiklet från The American Conservative som påpekar en......ja, det gör ett riktigt påpekande......att i amerikansk politisk diskurs, när man pratar om utrikespolitik, så finns det en term som ständigt återkommer och som folk på nästan hela det politiska spektrumet refererar till.

Man pratar om amerikanskt ledarskap. Som exempel här så får vi ett citat från en artikel i The New York Times som säger......över... De beskriver ett mellanöstern tyngt av konflikter och kaos, desperata efter amerikanskt ledarskap. Desperate for American leadership. Det är en sån formulering som återkommer jämt och ständigt.

Och för amerikaner så har den börjat låta normal. Men utifrån sett så är det tämligen vansinnigt, det här språkbruket. Och som Larry som påpekar så... Det man menar med ledarskap är att använda militär kraft som ett verktyg för att lösa komplicerade internationella problem. Men det man normalt menar med ledarskap är något helt annat.

Till exempel då, som han ger som exempel definitionen, att riktigt ledarskap är att vara personen som andra människor gladeligen och med självsäkerhet vill följa. Enkelt uttryckt motsatsen till det som USA håller på med i Mellanöstern. Och man kan också fråga sig om till exempel befolkningen i Yemen törstar efter ännu mer amerikanskt ledarskap.

Där de hukar under bombmattorna som läggs ut över Yemens civilbefolkning med aktivt stöd från USA som hjälper sin allierade kraft Saudi-Arabien för att bomba Yemen sönder samman just nu. Frågan är om de vill ha mer amerikansk ledarskap i Yemen eller kanske mindre? Eller om de kanske inte alls ser det som ledarskap att få sina hus underbombade?

Boris

Ja, precis. Nu har vi 15 års erfarenhet av ett väldigt aktivt så kallat amerikanskt ledarskap i Västasien. Det var väldigt få människor som trängtade efter 15 år till av detta aktiva ledarskap. Och i de länder som de har gått in i så har det enda resultatet blivit massmord, etniska och religiösa rensningar och sönderslagen infrastruktur.