Martin

Justin Raimondo, Rothbards fasta motstånd mot krigsapparaten, bevarar libertariansk kompass än idag. Att kasta av sig imperiets ok är den centrala uppgiften. Det här är en redogörelse från den alltid lika rekorderlig Justin Raimondo, som är chef på Antiwar.com. Den här berättar om hur den moderna libertarianska rörelsen uppstod, på sätt och vis.

Alltså den amerikanska, som är den mest tongivande grenen. För ganska länge sedan nu pratade man inom det republikanska partiet till exempel om om Old Right och New Right. Man kan säga att det som nu är en libertarianska rörelse växte fram ur Old Right, den gamla högern.

En av de stora, den stora stridsfrågan, framför alla andra kan man säga, var just frågan om militära interventioner, imperialism, isolationism. Och redan på 50-talet så var Marie Rothbard ute och gjorde kontroversiella ställningstaganden i den här frågan. Bland annat som det nämns i inledningen till den här artikeln, när han 1956 i presidentvalet ställde sig bakom Adlai Stevenson, som var en ovanligt vänsterorienterad demokrat, en riktig vänsterdemokrat, mot Dwight Eisenhower, som var republikanernas kandidat.

Textning.nu Han gjorde det med den glasklara principiella motiveringen som för övrigt är samma motivering som han alltid använder i varje val efter det. Och som Walter Block och andra fortsätter att använda sig av nu som Rothbard inte är med oss längre. Stevenson var den kandidaten som var klart mest fientlig till militaristiska äventyr i USA.

imperialistiska system. på hemmaplan.

De två går alltid hand i hand med tydliga kausal samband mellan sig. Så det var över de här frågorna som Rothbard bröt med inte minst William F. Buckley Jr. på National Review och den klicken som sen blev väldigt inflytelserika och ur dem så kom den neokonservativa tendensen som sen har dominerat i Republikanska partiet och i amerikansk politik överlag.

Men redan 1952-1956 så var Rothbard ute och påpekade vilken stor skillnad det här är och att dom här backliga, Republikanerna har övergett både alla konservativa och liberala principer. Som det citeras i den här artikeln så sa Buckley också själv att We have to accept big government for the duration. Därför att om vi inte har big government så kan vi inte föra krig.

Boris

Och nyckelordet där är ju for the duration för jag tror väldigt många... Inbillda sig på något sätt att, nej men det är begränsat tid. Vi väljer nu att föra krig och så ger vi... Så tillåter vi högt skattetryck, centralisering, inskränkning av demokratiska friorättigheter och så vidare. Vi ställer landet på krigsfot. Ford duration.

Och när kriget är vunnet, då går militären tillbaka till barackerna och så hemförlorar de och så vidare. Och det där funkar ju inte. Det blir inte en duration, det blir en eternity. Har man väl gett dem lillfingret så tar de hela handen.

Martin

Sen tar de kroppen och ikläder och uniform och skickar ut det och erövrar nya marknader.

Priskontroller, rationering av essentiella varor och så vidare. Konfiskering av ekonomiska resurser, omställning från civilproduktion till militärproduktion och så vidare. Och naturligtvis långtgående ekonomiska och sociala åtaganden för människor. Dels soldater, men också de familjer som blir lämnade hemma när soldaterna dör och så vidare.

Så att under första och andra världskriget, båda de gånger, så expanderade staten enormt mycket. Och efter kriget så var det inte så att man rullade tillbaks de här statliga expansionen. Naturligtvis var det inte så att man rullade tillbaks dem, utan de blev istället permanentade. Och det som man några år tidigare hade sagt att det här är bara för kriget, det är bara tillfället, vi måste få vinna kriget. Det visade sig att det var tydligen helt nödvändigt även efter kriget.

Och det var framförallt under första världskriget och andra världskriget som vi såg de här enorma offensiverna. av att staten flyttade fram sina positioner, inte minst i USA, men naturligtvis också i Storbritannien. Storbritannien som gick all in på socialism efter andra världskriget, för att hela samhället hade brutits ner av krigsekonomi och militaristisk disciplin, informationskontroll och så vidare.

Det här är ett glasklart samband för alla som är intresserade av att se. Jag blev upplivd med den här artikeln, jag tycker den är välskriven och det är en väldigt viktig poäng. Libertarianer idag måste fortsätta fokusera på den här frågan. Fortsätta att motsätta sig krig och militarism och interventionism i alla former.

Boris

Jag brottar sig med det där dagligen för jag måste kontrollera min... Min lust att för mänsklighetens goda intervenera i olika... Som gammal internationalistisk inriktad marxism får man ju jävligt ofta lust att tänka att även det här landet borde man ju ockupera och införa bättre villkor på bagunettspetsarna. Så det gör ju att jag och sådana som jag ibland liksom går armkrok med nya konservativa vilket jag gjorde i början på 90-talet, eller 2000-talet.

Men sen ser man ju resultatet av detta och inser att... Det är därför jag tycker den här artikeln är så bra, för den påminner mig om gamla misstag och att det finns ingen tillfällighet, ingen begränsad duration, utan det är bara ett trappsteg till de bygger på, ner på trappan som går till helvete helt enkelt. Och det här artikeln bör liksom läsas av alla, därför att den påminner en om att...

Man kan liksom inte kompromissa i sina ståndpunkter dagligdags i de här frågorna. För varje kompromiss gör att motståndaren, eller säga staten, det militärindustriella komplexet blir starkare. Och det leder aldrig, aldrig, aldrig till något gott.