Martin

Justin Raimondo, Rothbards fasta motstånd mot krigsapparaten, bevarar libertariansk kompass än idag. Att kasta av sig imperiets ok är den centrala uppgiften. Det här är en redogörelse från den alltid lika rekorderlig Justin Raimondo, som är chef på Antiwar.com. Den här berättar om hur den moderna libertarianska rörelsen uppstod, på sätt och vis.

Alltså den amerikanska, som är den mest tongivande grenen. För ganska länge sedan nu pratade man inom det republikanska partiet till exempel om om Old Right och New Right. Man kan säga att det som nu är en libertarianska rörelse växte fram ur Old Right, den gamla högern.

En av de stora, den stora stridsfrågan, framför alla andra kan man säga, var just frågan om militära interventioner, imperialism, isolationism. Och redan på 50-talet så var Marie Rothbard ute och gjorde kontroversiella ställningstaganden i den här frågan. Bland annat som det nämns i inledningen till den här artikeln, när han 1956 i presidentvalet ställde sig bakom Adlai Stevenson, som var en ovanligt vänsterorienterad demokrat, en riktig vänsterdemokrat, mot Dwight Eisenhower, som var republikanernas kandidat.

Textning.nu Han gjorde det med den glasklara principiella motiveringen som för övrigt är samma motivering som han alltid använder i varje val efter det. Och som Walter Block och andra fortsätter att använda sig av nu som Rothbard inte är med oss längre. Stevenson var den kandidaten som var klart mest fientlig till militaristiska äventyr i USA.

imperialistiska system. på hemmaplan.

De två går alltid hand i hand med tydliga kausal samband mellan sig. Så det var över de här frågorna som Rothbard bröt med inte minst William F. Buckley Jr. på National Review och den klicken som sen blev väldigt inflytelserika och ur dem så kom den neokonservativa tendensen som sen har dominerat i Republikanska partiet och i amerikansk politik överlag.