Martin

Då kommer vi till ett lyssnarbrev som är ganska speciellt. Vi har ju tidigare haft flera oerhört intressanta brev från den brevskrivare som vi kallar för Houston, Texas. Houston hör av sig på alla möjliga teman. Men det senaste brevet... Ja, vi... Det var inte utan att vi blev lite förvånade när vi läste det här brevet.

Vi är väldigt, väldigt förtjusta i Houston, Texas och hans brev. Vi vill väldigt gärna att han ska fortsätta rapportera om hur det är att komma till Texas som svensk och uppleva den här islossningen i sin själ.

Boris

Rent mentalt behöver man höra de här rapporterna för att uthärda.

Martin

Det är direkt frihetsinducerande att lyssna på Houstons brev om hur det går för honom i Texas. Hur härligt det är med stora bilar som drar en massa bensin och vägarna som är trasiga för att ingen har betvingats betala skatt för att finansiera dem. Hur man slänger skräp, inte källsorterat i papperskorgen. Och känner hur bara friheten bubblar inom en.

Så vi vill ha mer sådana saker och därför så ska vi ska vi först behandla just de senaste brev som kommit in. Houdy radio bubblan. Här kommer nya hälsningar från Houston, enligt er uppmaning att fortsätta berätta om hur det känns att utvandra från kära Sverige. Jag har vid det här laget så mycket att skriva om att jag helt enkelt måste dela upp det på flera brev med olika teman, och i detta måste jag tyvärr avstå från mina iakttagelser och istället tyvärr framföra lite kritik, pådriven av er slarviga entusiasm för den så kallade evolutionsteorin i förra avsnittet.

Jag brukade skratta högt åt bibelbältes fundamentalisterna som ville ha bort evolutionsläraren från skolböckerna, men nu har jag kommit att sätta skrattet i halsen. När ni gladeligen läser upp någon slags nya så kallade bevis för evolutionsteorin så lyssnar jag glatt och hoppas att äntligen få höra någonting substantiellt, eftersom jag har kommit att respektera er intellektuellt. Men det ni pratar om är uteslutande variationer inom en ras, både när det gäller Askenasim och fåglarna.

Om detta ska kallas evolution så bör det möjligen kallas mikroevolution. Det är inga som helst bevis för att vi har härstammat från en sten, som evolutionsläraren i förlängningen säger. Att inse det befängda i evolutionsteorin, bortsett då från nämnda mikroevolution, har varit en av de mest intellektuellt befriande upplevelserna i mitt liv. När man ser ett gäng presidentansikten på en bergsvägg så är det uppenbart att någon har designat dem och att det inte är vinden som slumpmässigt råkar skapa dem.

Men när man ser de faktiska presidenterna ska man tänka att de kom till helt slumpmässigt. Befängt. Om man vidare sätter sig in i det här så upptäcker man till sin förvåning att flera av de generiska bilderna vi har fått med oss från den statliga utbildningen är direkt fel. Bilden av hästens evolution som vi alla sett är falsifierad sen 50 år tillbaka. Bilden av det tidiga mänskliga embryots likhet med något kräldjur visade sig vara falsifierad redan när den publicerades på Darwinstid och den så kallade vetenskapsmannen som ritade det fick sparken och blev bötfälld.

Men bilden var kvar i böckerna, och så vidare. Likaså fick vi höra att svanskotan och blindtarmen var kvarlevade från en evolutionär process. Men idag vet vi bättre. Den som vill övertyga sig om dessa organ och kroppsdelars funktion kan ju i vetenskapligt syfte gå till läkaren och operera bort dem. Om man inte bor i Sverige förstås, för där är det svårt att få en kirurgtid. Likaså uppmanar jag er att titta på de benbitar från de så kallade missing link-skeletten som hittats.

Vem som helst som inte investerat sin karriär i att hitta benbitar kan ju se att om några som helst slutsatser kan dras från dessa så är det i bästa fall oerhört vilda gissningar. Vi har helt enkelt absolut inget som helst bevis för att någon art någon gång på något sätt gett en avkomma som varit någonting annat än samma som dess förälder.

Förvisso är det oklart vad kind faktiskt betyder enligt Bibelns berättelse. Och Gud gjorde djuren av jord efter sin egen varv och kattel efter sin egen varv och allt som rör sig på jorden efter sin egen varv.

Och Gud såg att det var bra. Men när vi säger att vi fått nytt stöd för revolutionsteorin så är det vad vi antyder. Jag som datalog vet hur svårt det är att skapa tämligen enkla datastrukturer och hur oerhört mycket övervakande intelligens som krävs. Jag kan också vittna om att det som vi kallar för genetisk programmering inte kan stå för en antydan om hur en skapande process skulle kunna se ut, utan är liksom experimenten att försöka skapa liv i labbmiljö oerhört forcerade, konstgjorda och helt enkelt inte närheten av att vara en datapunkt i någon seriös utvärdering av frågan.

Även om man inte, liksom jag, har en tro som kan förklara livets uppkomst, om än är ett religiöst snarare än vetenskapligt ramverk, så tycker jag att man borde kunna efterfråga i alla fall en intellektuell ärlighet, även bland de vetenskapliga ateisterna. Och om de hade någon skulle de behöva erkänna att evolutionsläraren inte har någonting alls i sin vågskål rent vetenskapligt.

Så, tack. Jag tycker fortfarande att ni är världens bästa radioprogram och jag tror att ni är visa nog att förstå kopplingen mellan kritik och kärlek. Blessings from the Lone Star State. Mm. Det är tungt alltså.

Boris

Ja, det är tungt men mycket lämpligt brev att diskutera så här på en söndag tycker jag.

Martin

Det här är en respons på ett inslag som vi gjorde apropå nyhet för kan det ha varit någon månad sedan, kanske lite drygt, som handlade om fåglar. Den handlade om fåglar, ett exempel, ett eventuellt exempel på att man hade hittat en felande länk mellan två arter, att en art hade evolverat till en annan.

Då pratade vi bland annat om arskenaziska judar som har väldigt mycket speciella genetiska egenskaper. Både väldigt positiva egenskaper och vissa negativa egenskaper som har bekräftats. De har ett genetiskt ursprung, de är till exempel väldigt intelligenta. Men de har också vissa sjukdomar som de dras med som inte andra har. Men det är ju sant, det är sant förstås att till exempel askernasiska judar, det är inte en annan art naturligtvis.

Det är bara en liten variation inom samma art. Jag måste säga spontant att jag tycker inte att... Jag har inte de biologiska kunskaperna för att argumentera på ett stringent sätt för alla de här sakerna. Men dels så tycker jag inte att det verkar särskilt prima facie-osannolikt att det skulle finnas en sån här gradvis utveckling.

Och jag vet inte varför man skulle behöva någon sorts exakt gränsdragning mellan olika arter. Jag vet inte varför, förutom Bibeln då, så vet jag inte varför man skulle behöva dela in saker i kinds eller arter. Det kan väl mycket väl vara en gråzon, en godtycklig gränsdragning, när man säger att någonting har gått över från att vara till en eller andra arten. Man också har såna här situationer där man har vissa kriterier. Kan de para sig med varandra? Kan de få avkomma? Kan de få avkomma som i sin tur kan få avkomma? Och såna här saker.

Boris

Ja, alltså just i det sambandet så... Jag blir lite... Jag förundrade över vår Houston-väns beskrivning av just det här med övergångsfaser. För han beskriver det som att, citat, lika så uppmanar jag er att titta på de benbitar från de så kallade missing link-skeletter som hittats. Alltså, det är ju inte bara en skärva här eller där som vi pratar om.

Det finns ju ordentligt rekonstruerade... Missing link Djur och arter Som till exempel kombinationen av Dinosaurer med fjädrar, valar med fyra ben och så vidare. Det är ju inte en och annan benbit, det är ordentligt rekonstruerade djur helt enkelt, som faktiskt på alla sätt uppfyller alla krav på just missing link djur i evolutionen.

Det är så oändligt mycket mer vi pratar om här än några benbitar. Just den där pass som är ganska viktig i Hjulstånds brev förstår jag inte riktigt. Där skulle jag gärna se en utveckling och en kritik av de här så kallade benbitarna. Ja,

Martin

men eftersom vi blev nästan golvade av Hjulstånds brev här och det kändes snudd på övermäktigt att ta oss an alla de här ingående argumenten. Så har vi tagit hjälp.

Boris

Vi har kallat på kavaleriet. Ja,

Martin

vi har kallat på kavaleriet. Tagit in det riktigt tunga beväpningen. Vi har använt oss av en av Bubbleredaktionens mest potenta resurser, nämligen vår vetenskapsredaktör. Vi hörde av oss och frågade, vill du ta en titt, Gustav, på det här läsbrevet och ge oss en kommentar?

[Speaker 3]

Brevskrivaren ifrågasätter om evolutionsteorin som den framställs i skolorna verkligen stämmer och anför flera olika motargument. Jag ska förklara hur jag ser på saken och ge några perspektiv på frågan i allmänhet och på brevskrivarens synpunkter. Livets uppkomst och väsen var länge det svåraste och mest framträdande som vetenskapen hade att försöka förklara. Det var cellteorin som blev svaret. Allt levande består av celler och alla celler är levande.

Cellteorins sista grundsten las av läkaren Rudolf Birchow. Med postulatet omnicellula e cellula som förklarar var celler kommer ifrån. Varje cell springer ur en annan cell. Livet spontanas las inte i till exempel en burk eller en likkista, utan det måste finnas en cellulär organism som uppstår. Varje människa springer ur en befruktad äggcell som i sin tur springer ur ett ägg och en spermie som kommer från en människa som har sprungit ur ett annat ägg och så vidare.

På så vis är vi alla på änden av varsin gren på ett träd som sträcker sig tillbaka till tiden. Livets träd förbinder alla människor och alla andra djur och organismer som lever och har levt på vår planet. För mig personligen är den här bilden djupt meningsfull och den inspirerar till börnad och andektighet. Vad har vi då för pris för att grenarna bakåt i tiden har gemensamma ursprung?

Kan man inte, som frågeställaren föreslår, lika gärna tänka sig att varje gren har uppstått oberoende av de andra? Mitt svar är nej. Det finns tungt vägar att själv tro att trädet har en enda stamm. För det första kan vi matcha organismers släktskap genom deras likheter. Och det här är ett sannolikhetsargument. Människors celler är på många sätt mycket snarlika andra djurceller. Vårt DNA har samma struktur, cellerna har samma grundarkitektur och den komplexa informationsbearbetning som celler ägnar sig åt går till på ungefär samma sätt.

Frågeställaren i Houston tycker att det är osannolikt att något är så komplext som en cell kan ha uppstått genom evolutionen. Jag tycker att det vore mer osannolikt att tänka sig att alla organismers celler har uppstått oberoende av varandra. Människor celler en gång. Schimpansce eller en gång, kattse eller en gång, och så vidare. Nästa skäl att tro att det finns en gemensam stam är att evolutionsteorin förutsäger att en sådan stam bildar grenar, vilket motsvarar de arter vi ser idag och de utöda arter som vi kan hitta olika lämningar av.

Klass dagen fullbordade evolutionsteorins grundläggande principer som är eleganta och logiska. Nämligen, i ett system av saker som replikeras och som har variation kommer de varianter som replikeras oftare att tendera att bli fler. Det som replikeras är i det här fallet organismer och deras gener. Men principen är lika tillämplig på vad som helst, till exempel idéer i ett ekosystem av information. Richard Dawkins myntade, som många vet, begreppet mem för en idé som kan replikeras, analogt med gen för en bit DNA som kodar information som kan replikeras.

Eftersom principerna för naturligt urval är så logiska så är det nästan omöjligt att föreställa sig att det naturliga urvalet inte äger rum. Därför brukar personer som inte tror på revolutionsteorin inte ifrågasätta naturligt urval i sig. Det vanliga är att de ifrågasätter det naturliga urvalets räckvidd. Och precis så gör också beredskrivaren från just nu. Han menar att naturligt uval finns, och att det har betydelse, men ifrågasätter om det verkligen kan leda till nybildning av arter.

Han frågar varför vi i så fall inte ser mellanformer mellan arter. En del av det svaret är förstås att artnybildning ofta tar mycket lång tid. Det kan vara hundratusentals år, som vi har väldigt svårt att överblicka i förhållande till vår mänskliga livstid. Ett annat svar är att vi ser arter som är varann närstående, som på sätt och vis är mellanformer. Till exempel kan hästar gå som paras, eller lejon och tigrar. Avkomman blir inte fertil, annars hade de varit varianter av samma art.

Den sovjetske biologen Ilya Ivanov gjorde flera uppmärksammade försök att hybridisera människor och apor på 1920-talet, men utan framgång. Evolutionsteorin stipulerar alltså att livet har uppkommit genom en gradvis selektion till förmån för strukturer som replikerar sig bättre än genomsnittet. Livets allra första uppkomst kan vi bara spekulera om, men det är troligt att det kan ha öppts av bionarliknande molekyler i urhaven som genom sin struktur hade större sannolikhet att binda och bilda molekyler med samma struktur.

Då blev det alltså mera sannolikt att molekyler skulle bildas som hade den strukturen, jämfört med andra molekyler. Genom gradvisa och mycket långsamma utvecklingar av molekylgrupper har de här molekylerna sedan kunnat övergå i mer komplexa strukturer. De har kunnat bilda celler och därefter fler celliga djur. Jag hoppas att brevskrivaren Huston tycker att de här resonemangen har bäring på hans argumentation. Eftersom det är radiobubblan så vill jag avsluta med den politiska reflektionen att det är riskabelt för rörelser att hålla sig med en helt egen verklighetsbild.

Som utomstående betraktare tycker jag att evolutionsteorin inte skulle behöva vara oförenlig med en gudstro, eftersom den religiösa övertygelsen närmast definitionsmässigt handlar om sånt som inte kan bevisa eller motbevisa. Det vilar en slags libertariansk skönhet över verklighetskartor som är grundade på en rationell världsbild, eftersom de gör det troliga att individen kan agera i sitt egen intresse och få önskade resultat. Det var mina synpunkter. Med bästa hälsningar från vetenskapsredaktören överlämnade jag dem till er Martin och Boris.

Martin

Vad skönt det är ändå Boris, att vi har en vetenskapsredaktör som kan rädda oss i de här situationerna. Ja,

Boris

det är faktiskt skönt på många sätt. Vår egen lilla vetenskapliga husläkare där. Jag grubblar på en annan sak just nu, eller vår vän Houston. Jag tänker på kristen evolutions kritik. Och det är ju hur man... Gustav nuddade lite grann med frågan. Det är ju hur man tänker sig... Jag ska uttrycka det som Guds verksamhet på något sätt.

För mig är Gud på många sätt ett stort mysterium och bör vara så. Därför att om vi kan förstå och begripa allt så är ju inte Gud längre på något sätt. Och vår Houston Vans och kreationisternas syn på Gud syner. Jag tycker att den på något sätt för mig... förminskar och reducerar Gute till någon ständigt filande hantverkare som håller på med bananflugor och byter ben på dem och sådana saker.

Alltså, det är en oändligt mycket mer storslagen tanke att han startar maskineriet en gång i tiden och sen utvecklar sig av sin egen kraft.

Martin

Jag håller helt med om det Boris och jag tycker att det är en av de bästa poängerna här. Gustav anspelar på det lite grann när han säger att han tycker att det finns en skönhet och en elegans i evolutions tanken. Jag tycker att du uttrycker det väldigt bra och om jag får spetsa till det resonemanget en vända till vill jag säga att vår vän Houston som han själv säger är i egenskap av datalog borde kunna relatera till den här tanken.

Man tänker sig Gud som en programmerare. som nu ska skapa världen och det är ungefär som att skapa ett kodprojekt. En väldigt konstig tanke, att Gud skulle sätta sig och programmera giraffen, kängurun, bananflugan och så vidare när han bara skulle kunna göra en algoritmisk lösning som är en generell lösning för att skapa arter och låta dem utvecklas och också låta dem förändras över tid och låta systemet själv på ett adaptivt sätt bestämma vilken art ska finnas.

Tanken då att Gud skulle ha så specifika planer, som du säger Boris, att han skulle vara en ständigt filande hantverkare. Det blir en väldigt konstig idé och inte någonting som matchar min intuitiva förståelse av vad Gud är för någonting och hur Gud eventuellt då... Guds vägar är outgrundliga uppenbarligen, men i den mån som man kan unna sig spekulera lite grann.

så verkar det rimligare. Det drar lite grann ett löjesskimmer, tycker jag, över skapelsen. Att tänka sig att någon har slutat tänka ut att hur saker och ting ska funka. Att giraffen ska ha en jättelång hals, till exempel.

Boris

Ja, det är exakt det. Det reducerar gud på något sätt. Det blir lite för mycket av jultomtens verkstad över det hela.

Martin

Nu hoppas jag att Houston, Texas är nöjd med vår hantering av det här brevet. Kanske inte överens med oss, men i alla fall nöjd med att saken har tagits upp för en seriös diskussion. Till och med granskning av Bubblas vetenskapsredaktör. Därför att vi ser fram emot fler brev från Houston, Texas om Houston, Texas.

Hur går det där borta? Hur går det med bilturerna? Har du lyckats skaffa den här nya stora bilen som du skulle jobba upp pengar till? Eller jobbar du fortfarande för att få råd med den? Hur är vädret i Texas? Jag har hört att det är ungefär som på Malta. Vad händer egentligen där borta? Kan du inte skriva, höra av dig och berätta? Textning.nu Berätta hur det känns och berätta om hur din mentala frihet fortsätter att blomma ut.

Boris

Ja, vi behöver faktiskt de där... Det har varit bland de mest upplyftande bedrev vi har fått tycker jag. Just det här förmedlandet av frihetstjänsterna. Att trampa runt i friheten. Jag behövde det faktiskt. Fler sådana.