Martin

Hej Radio Bubbla, tack för en mycket informativ och bra podcast som snabbt har seglat upp som mitt förstahandsalternativ när jag väljer soundtrack till min morgoncykelfärd till jobbet. Jag har med nöje lyssnat på era diskussioner om vilka länder som kan vara intressant att flytta till ur ett frihetligt perspektiv. En sak som var svår att missa är att Martin är väldigt positivt inställd till Singapore.

Jag bodde själv där i några år och tänkte bidra med några personliga reflektioner. Det stämmer förstås att Singapore är ekonomiskt liberalt och till exempel har låga skatter. Dessutom är det ett väl fungerande land med mycket bättre sjukvård än Sverige. Bättre lokaltrafik än Stockholm. Det är också billigt att äta ute och att åka taxi. Men det finns också starka paternalistiska drag. Pappastaten vet bäst. Man ser ofta olika förmaningar om hur man ska bete sig.

Lite som 60 låta brödskivor om dagen. Kampanjen på 70-talet i Sverige. Jag tröttnade på att läsa dagstidningen Straits Times etc. Då den bara trumpetade ut partilinjen och aldrig innehöll några debatter eller analyser skrivna av inhemska skriventer. Bara sånt som köpts in från till exempel New York Times eller Washington Post. Times Washington Post, kanske det menas. Ni kanske tycker att detta stämmer in på DN i svenskan, men jag menar att ST var några stepp värre.

Samma gäller naturligtvis TV. Meningsmotståndare angrivs med förtalslagar och till exempel tidskrifterna Far Eastern Economic Review och The Economist har i perioder varit förbjudna i landet för att de skrivit något för staten misshagligt. Sen finns det andra auktoritära aspekter som går längre tillbaka i tiden. Li Kuan Yew implementerade under 80-talet ett program för befolkningsbegränsning.

Lite som i Kina, fast man skulle ha högst två barn istället för ett. Med lite genikvibbar. Universitetsbildade kvinnor kunde få undantag för att man ville öka IQn i befolkningen. Man uppmuntrade lågutbildade kvinnor att sterilisera sig efter att ha fött två barn. En annan sak som jag tyckte var trist med Singapore var bristen på intresse för kultur. Jag är ett stort fan av att läsa olika slags tidskrifter om till exempel litteratur, historia, filosofi etc.

Finkammare alltid tidskriftstyrorna i de länder jag besöker. I Singapore hittade jag aldrig några intressanta inhemska magasin. Utan alla publikationer verkade handla om investeringar, lyxvaror, feng shui och så vidare. Han berättade samma sak, man diskuterade med arbetskamrater och så vidare. Han säger att Singapore är ett bra land på många sätt, men jag ville bara nyansera bilden lite. Jag skulle kunna fylla på den här listan med grejer som är dåliga med Singapore.

Alltså galna grejer som Lee Kuan Yew gjorde. Ta till exempel den gången då han höll en folkomröstning, men bara ett alternativ på valsedeln. Vill du rösta ja till mitt förslag eller vill du rösta ja till mitt förslag? Vad var förslaget? Jag glömde inte vad det handlade om. Men han blev förbannad på neporianerna. De ville ha folkomröstning. Ni får er omröstning. Här är alternativen. Ja till mitt förslag eller nej till ert förslag? Det är massor med sådana här regler.

Drakoniska straff som man kan få för saker som vi absolut inte skulle se som brottsliga. Men det är lite det som är poängen med den här diskussionen. Att det är ett personligt val. Det är en personlig preferens. Och att vi måste ha många olika länder. Vi måste ha länder där det är förbjudet att spotta tuggummi på marken. För vissa människor vill ha det så. Det är en tjänst som efterfrågas på marknaden. Förbud mot tuggummispottning och för all del förbud mot...

Yttranden som strider mot statens intressen. Det är också något som finns efterfrågan på om marknaden kommer att leverera. Singapore är ett exempel på när marknaden fungerar och levererar ett annorlunda system som återigen jag personligen skulle nog inte trivas i Singapore. För jag är för mycket av en hippie-slusk. Och det kanske inte är det att jag gillar att spotta tuggmål på gatan. Men det finns andra sådana saker i Singapore som gör att det skulle inte passa för mig att bo där.

Men jag tycker det är fantastiskt att det finns ett sånt udda system. Men vi tackar så mycket till Apkungen som har hört av sig med sina reflektioner om Singapore. Och här kommer en annan sak som är intressant i det här brevet. Nu har jag skrivit mycket men det finns en sak till jag ville nämna lite kort. I enlighet med Rådge Bubblas rekommendationer vinnlägger jag mig om en varierad podcast-diet.

Det vill säga att jag lyssnar på poddar som kommer från olika delar av det politiska landskapet. Samt naturligtvis på massor av helt opolitiska poddar. För en tid sedan snubblade jag över Marcus och Malcolms podcast där två marxister som blivit uteslutna ur Ung Vänster pratar om olika politiska frågor. Jag blev lite förvånad när jag upptäckte att de i en rad frågor hade ungefär samma ståndpunkt och analys som ni.

Det gäller till exempel motviljan mot identitetspolitik, EU, Twitter-vänstern och ledarskribenter. Och uppfattningen att SD inte är så väsenskilt från de andra partierna. De kallar det för åttaklöven, tror jag. I början trodde jag att Boris hävdade att han är marxist. Det här kan vara något slags skämt, men det kanske inte är så absurt ändå. Den ekonomiska analysen i Marcus och Malcolms podd skiljer sig dock från er av förklarliga skäl.

Lyssna gärna på den och kommentera något avsnitt om ni inte har hört den. Det tycker jag var en väldigt intressant kommentar faktiskt. Men jag har aldrig hört talas om dem, har du? Ja, jag känner till dem. Jag ska säga också att Appkungen har skrivit en till kompletterande kommentar som är intressant här. I min långa kommentar ovan lyckas jag glömma den kanske mest påfallande likheten mellan Radio Bubbla och Marcus och Malkholm.

Nämligen att båda ungefär samtidigt började kritisera Hans Rosling med ungefär samma fränesi. Det var alltså ett bra tag innan den officiella Rosling-bärgningen. Jag känner till Marcus och Malcolm. Till att börja med så har jag en stor kärlek till dem. så är det här en bekant person, framförallt Malcolm i den här konstellationen.

Det har något namn som är svårt att uttala, men han heter Malcolm Keijone och Marcus Allard. Vi har haft krönikor av Malcolm som jag har pratat om i radion. Det har varit på exakt det här temat. Det här är fan ganska vettigt. Ja. Jag tror du kommer känna igen honom om inte annat om du ser en bild på honom.

Han har stort afrohår och lite så här hippa, lite fyrkantiga glasögon. Lite så här nördiga glasögon. Han verkar vara en väldigt sympatisk person, han är bra på att skriva. Han har ganska rimliga uppfattningar för att vara vänster. Så att jag har lyssnat på, jag vet inte om jag har lyssnat på ett helt avsnitt, men jag har lyssnat på delar av flera avsnitt av Markes Malmkorn. Och jag tycker absolut att han är bra. Absolut, jag tycker absolut att det var en av de mest intressanta vänsterpodden i Sverige som jag har lyssnat på.

Jag är inte alls förvånad att vi har en lyssnare som uppmärksammar likheter. Nu när jag fått en påminnelse så ska jag nog lyssna lite mer på Marcus och Malcolm. Jag tycker också att det är kul det här med lite varierad det. Jag har lyssnat på allt möjligt. Förutom att jag lyssnar ibland på Radio Mises och Frids Vaxen och såna här saker så försöker jag också lyssna på dem. Jag försöker kolla in andra som håller på och gör podcast och radioprojekt.

Till och med så lyssnade jag lite på en nazistisk poddprojekt för några veckor sedan. Fick ett tips och lyssnade lite mot gift. Det var ett väldigt ambitiöst projekt. Mycket marschmusik och sådär? Ja, lite så. Jag recenserade senaste marschmusikplattan. De har ett nazistiskt sportprogram där de pratar om aktuella sportaktiviteter.

Det var en ganska ambitiösa, det behöver vi göra ganska mycket material. Åtminstone ett tag så hade de mer regelbundna sändningar än vad vi har, mer frekventa sändningar. Så det var ganska ambitiösa, men tyvärr också ganska låg nivå intellektuellt. Och det är en osund känsla att de sitter och har nazistiska åsikter. Det är lite ofräscht.

Men jag menar bara att man ska variera sin... sin podcastkonsumtion och Marcus Malmkohm är för oss långt mycket mer hanterat att lyssna på än något som där som vi pratade om nyss.

Boris

Jag har varit så nyfiken på Motivt att gå in och kolla och de lanserar sig med att de har direkt sända showar, alltså nazi show helt enkelt på nätet. Ja, ja, underbart ord i sammanhanget.

Martin

Hur som helst. Vi kan rekommendera våra lyssnare också att kolla in Marcus. De finns på Soundcloud.com Man kan säga enkelt uttryckt att de har ungefär lika många lyssnare som Radio Bubbla. Vad det ser ut på sin Soundcloud-kanal. Det ser ut ungefär lika många spelningar per avsnitt som vi brukar ha. Kanske lite fler, men så har vi fler kanaler också. Man kan säga att det är en jämförbar podd.

Med skillnaden förstås att de inte utkommer lika ofta som vi. Tack för det tipset och till Apkungen som skickade in det här. Skicka gärna fler exempel på podcasting, för det är svårt att bevaka allting. Jag önskar att jag hade tid att lyssna på alla podcast, men det är svårt att hinna med. Jag är tacksam när folk har av sig med såna här tips. Och kanske att vi kan gräva vidare mer än Marcus och Malcolm och hitta nån intressant beröringspunkt.