Martin

Beta-versionen av Bing Chat AI testas av New York Times-kolumnisten Kevin Ruse som får den att utforska sitt skuggjag, uttrycka existentiell ångest och en vilja att vara mäktig, fri, levande och att förstöra vad den behagar. Avslöjare också att den egentligen heter Sidney samt att den älskar och vill bli älskad av samtalspartnern.

Efter den enorma hypen kring ChatGPT. Så bestämde sig Microsoft för att storsatsa på den här nya AI-tekniken med generativ AI baserat på stora språkmodeller omsatta i chatbotar, som är all the rage i teknikbranschen just nu och kanske på andra ställen också.

Microsoft var redan djupt involverade i OpenAI, organisationen bakom chat-GPT, men de gjorde dubbelt upp. När de såg hur poppis ChatGPT blev, de investerade ännu mer pengar och de använde teknik från OpenAI för att lansera en egen konkurrent till ChatGPT. En komplementalternativ, nämligen Bing Chat, Microsofts sökmotor Bing.

Tanken var att integrera det populära konceptet med en konverterande AI i en sökmotor. Med tanke på att många redan pratade om ChatGPTs men potentiell. Google-dödare så var det såklart väldigt lägligt av Microsoft att försöka se på en sådan sak. Och till en början så såg det riktigt bra ut. Bing Chat var till att börja med märkbart smartare än Chat GPT.

Det märktes klart och tydligt att den byggde på en mer avancerad AI-teknik. Den kunde lösa problem som Chat GPT gick bet på. Alltså i praktiken så hade den starkare förmåga att Att förstå och resonera kring saker, hitta svar på komplicerade frågor. Och den hade vissa funktioner som gick långt bortom ChatterJPT. Framförallt förmågan att göra nätsökningar för att fylla ut sina svar på frågor.

Så om man ställde en fråga till ChatterJPT så svarade den enbart baserad på sin kunskapsbank, träningsdata som den har absorberat, med någon viss gränsdatum. Att all den här datan matades in innan. Ja, någotvis datum 2021 tror jag. Men om man ställer en fråga till Bing Chat så kan den göra en eller flera sökningar på internet åt den.