Martin

Vatikanen och Pove Franciscus förkunnar att kyrkan ej tillåter välsignelser av samkönade partnerskap och om sådana utfärdats är de ogiltiga. Svar på formell begäran från flertal församlingar. Frågan om samkönade äktenskap är fortfarande en stridsfråga inom katoliska kyrkan. I västvärlden i stort kan man väl säga att den frågan är i stort sett helt överspelad.

Det var någonting som de globala eliterna bestämde sig för att vi skulle ha och när de tryckte på knappen så tog det, ja det tog väl ett årtionde eller något sånt där tills nästan alla länder på ett bräde hade legaliserat, ja legaliserat homöktenskaper inför ett någon form av registrerat partnerskap med samma praktiska innebörd. Och även i katolska kyrkan så har förändringen gått snabbt, åtminstone vad man ser till attityderna.

Och vi lärde oss i den här artikeln att det finns präster. Många präster runt om i världen har börjat välsigna homosexuella pars partnerskap i särskilda ceremonier. För att liksom, approximera att ha faktiska katolska homo-äktenskap. Och samma präster vill att det här ska bli en katholisk kyrka. en officiellt sanktionerad institution att man ska kunna ge den här typen av välsignelser även då med vatikanens goda minnen.

Så det finns ett upprop med präster från USA, Tyskland, Österrike några av de länder som nämns i den här texten. Men givetvis så finns det prästerna i nästan alla länder därför att det är en helt och hållet internationell en globalistisk tendens som ligger bakom. I Tyskland är det särskilt intressant därför att I Tyskland har man också två biskoppar som ger stöd till den här praktiken om prästerlig välsignelse av homorelationer.

En av dem heter dessutom Marx, vilket klingar roligt i icke-tyska öron. Marx är ett ganska vanligt namn i Tyskland så det är egentligen inte kul. Även Reinhard Marx anses vara en viktig rådgivare till Pauwen. Men i den här frågan är de inte överens då, därför att Pauwen säger nej. Han säger att det här är ingenting som vi kan godkänna och vi kan inte försigna de här besignalserna. Men, givetvis så är vår påve Francisco's sedan länge positiv till samkönande partnerskap.

Det här var någonting som han pratade om innan han blev påve när han var biskop på Buenos Aires. Att han var generellt positiv till det. Han ville att de skulle ha en särskild lagstiftning som skulle ingå partnerskap och så vidare. Men, vad är det han säger? De kan inte gifta sig. Det är strid emot. den kristna teologin och liturgin och så vidare. Men han är ju generellt väldigt öppensinnad. Ett av de här kända exemplen är att han för några år sedan fick en fråga om hur han ser på homosexuella som gör sitt bästa för att leva enligt kyrkans regler.

Och då svarade han med en fråga, nämligen Vem är jag att döma? Du är påven. Det borde räcka en bit kan man tycka. Ingår i jobbet. Uppenbarligen så är påven också öppen för diskussionen. Det blir inga påföljder från de här prästerna som väl signar homopar. Ingen blir exkommuniserad. Det är ingen förpåhälsning av inkompositionen. Och det ska man ha i åtanke också. Man kastar ju å andra sidan ut konservativa katoliker, som SSPX och sådana här grupper.

Och kastar man ju ut ur kyrkan och har refs och rättarting. Vad tror du Boris, kan traditionella katoliker andas ut nu trygga i förvissningen om att kyrkans ledning kraftfullt har tagit ställning mot homosexuell äktenskap? Absolut.

Boris

Det är väl länge sedan. Finns det några riktiga katoliker kvar? Men om vi antar att... Inte i kyrkan,

Martin

men det finns väl då SSPX och några utanför. Ja,

Boris

precis. Under Francisco Stonberg, nej alltså de kan inte andas ut. Ingen kan andas ut därför att det här kan bara vara, det är taktiskt drag alltså. Han har ju faktiskt visat att trots en lite konstig framtoning så är han ju en väldigt skicklig organisationsbyggare. En person som är bra på att skaffa sig makt i byråkratin. Han har ju motat iväg folk och plockat in folk som går på hans linje.

Han är väl inte riktigt säker på att kunna släppa loss i den här frågan utan att skapa sprickor i det här ändå rätt dumtåliga bygget. Och framförallt är han lite orolig för reaktionerna i den katolska kyrkan i tredje världen, alltså i Afrika, Asien och Latinamerika.

Där står, i de kulturerna står inte homosexualitet jättehögt i kurs alltså. I, någonstans, och definitivt inte i de katoliska kyrkorna. Så att även om det finns afrikanska biskoppar som går på Francisco's linje och definitivt latinamerikanska så skulle man, tillhör de ändå minoritet hans, laquejer på området.

Och det skulle skaka om alltså i. Och det är ju liksom där de mest aktiva och största skalarna av katoliker finns. Det är ju på kontinenterna utanför Europa, det gamla kärnområdet. Och i USA så har ju antalet aktiva katoliker minskat väldigt, väldigt mycket.

Och man har ju en hård phalang där som är mot Franciscus och liberalisering av kyrkan Stockmars. Den skulle också riskera att sprickas slutgiltigt. Så han bidar sin tid bara och när han känner att det här kan genomföras utan större, när man bara behöver stänga ut några stycken, då gör han det. Men det kommer nog att ta ett tag.

Martin

Ja, men det är intressant att det är så självklart antagande på något sätt. Man undrar snarare hur länge det dröjer innan påven, kanske nästa påve. Börjar. och kanske börjar exkommunicera präster som vägrar viga vögpar. Ungefär som man i Sverige kastar ut kvinnoprästemotstånd och så vidare.

Boris

Precis, för det du sa nästa påve, det är ju ett tecken på alltså att när du säger så, så är det ju också insikten om att det är ganska kört då. Alltså i och med att den sittande påve han har ju varit som Stalin, han har liksom byggt ett parti, håller jag på att säga, en kyrka som i Det centrala byggkratin faktiskt är hans. Det är inte mycket sprickor där och det finns inga mångstansvickor.

Nästa påve kommer att, när de samlas så kommer det vara folk som han har tillsatt och de kommer hålla fast vid hans linje. Så att som jag säger, om inte nu så blir det nästa påve.

Martin

Jag tycker att det finns ett par saker som är intressanta med den här utvecklingen. Alltså varför den här agendan egentligen drivs? Bögar får redan, bögar och flator får registrera sina partnerskap. De har de här juridiska formerna, ekvivalenta med äktenskap. Så man kan tycka att det är lite av ett mysterium, varför de fortfarande har en massa krav på samhället i det här avseendet.

Att de officiellt ska få säga att de ingår i ett äktenskap istället för bara partnerskap. Eller att kyrkan ska välsigna dem. Så det handlar umbart om någonting mer än någon typ av idealistisk, symbolisk eller möjligen teologisk fördel som man vill ha. Och en tänkbar tolkning är att det handlar om en religiös önskan att vara välsignad av kyrkan.

Det vill säga, orsaken till att man vill ha ett officiellt katolskt homoäktenskap är att man är så väldigt katolsk att man inte vill leva utanför kyrkans välsignelse. Men det framstår som en ganska absurd idé därför att kyrkan har... i alla tider varit en svuren fiende till homosexualitet. Och fram till i föregår så hade det varit totalt otänkbart att katolska präster skulle välsigna homosexuella parbildningar.

Så det är lite om, det är lite tillspässat, men det är lite som om jag skulle vara satanist och insistera på att jag vill att katolska präster ska välsigna min baphomet-staty och uttala sitt stöd för mina djuroffer, de djävulen. Om man ser det på det sättet så kan man se vad som egentligen ligger bakom. Varför skulle en satanist kräva kyrkans medverkan i satanistiska ritualer som kyrkan är motståndare till?

Man är ju bra dum i huvudet om man tror att satanisten ställer det kravet på grund av sin djupa kristna pietet. Så självklart handlar det om någonting annat och det är inte svårt att se vad. Orsaken är att man hatar kyrkan, man vill skada den. Genom att forcera den, att välsigna någonting som den alltid hatat, så kan man förutmjuka och försvaga den. Och precis så tror jag att det är en behov av äktenskap också.

Jag tror att det är den grundläggande drivkraften bakom. De som driver de här frågorna, de hatar det som kyrkan egentligen står för. De vill ha en helt annan kyrka. Mer specifikt så vill de ha en kyrka som står för precis de värderingar som råkar vara politiskt korrekta just den här säsongen. En kyrka som hela tiden är lyhörd och... som uppdaterar sina trosatser till det som de progressiva intellektuella på Harvard och New York Times predikar för tillfället.

Det kan kanske vara lite charmigt med en eftersläpning på ett årtionde eller så, men nu när det har gått 15 år, 20 år sedan homosexuella fick igenom alla sina krav i resten av samhället, då är det liksom bara pinsamt och sunkigt. att kyrkan fortfarande inte har uppdaterat sina åsikter?

Boris

Ja, det är som ni säger, det är de ytterliga verkande krafter som vill skada kyrkan. Är det snarare inte kyrkan som institution, utan som vill skada den kristna tron som avskyden av mängder av själ för vad den representerar. traditionellt och historiskt. Men som vi varit inne på, det finns ju också inre krafter som bejakar den här utvecklingen.

Jag tror inte man ska underskatta faktiskt andelen homosexuella präster och andra verksamma i den katolska kyrkan, så som har gått in i den katolska kyrkan just för att kunna hantera sin homosexualitet. Vilket vi vet inte alltid har gått så bra. I deras intresse finns det ju liksom att kyrkan river den sista vallen mot homosexualiteterna.

Och säger att det är klart att vi ska viga dem också. Det finns ju några vallar till att ta bort. Man kan tänka sig att nästa steg blir att när det här kriget är vunnet så riktar man in sig på att om katoliska präster behöver inte leva i celibat och de har tagit bort det då blir det tredje slaget som ska utkämpas att homöksynskap tillåtna präster få gifta sig, alltså då måste ju även två homosexuella präster till exempel få gifta sig eller en homosexuell präst få gifta sig med en annan man och så vidare så det finns krafter i kyrkan och sen finns det ju också Alla kyrkor, alla religiösa kristna riktningar dras med problemet att de blir mindre och mer och mer betydelselösa.

Då tittar man sig omkring här i världen efter var finns det folk vi kan ta hand om? Var finns det folk vi kan ut alla vårt stöd för så att de ansluter sig till oss? Då ligger fortfarande Det är liksom kvd-rörelsen, alltså hela HBTQ, KFMLR-rörelsen. De hittar alltid på något nytt varje vecka när det gäller varför och hur de är förtryckta. Det är en evig, det kan ju katoliska kyrkor och andra kyrkor uttala i varje vecka en ny stödgrej och kanske värva någon ny medlem. Det här kommer hålla på länge.

Martin

Det är en väldigt bra poäng, det ligger mycket i det såklart, särskilt i katoliska kyrkorna. Prästerskapet av folk inom kyrkan, främst prästerna, de har den här komplicerade reaktionen på en personlig nivå med homosexualitet. Många sökte dit av den orsaker och generellt sett tror jag att präster är mer queer än andra människor. Det är ett särskilt krux i den frågan. Samtidigt så finns det en mycket bredare tendens att oavsett om det handlar om homosexualitet eller om det handlar om andra saker så är nästan alla kyrkor i västvärlden nästan oerhört snabba på att absorbera alla typer av politiskt korrekta utvecklingar.

Det finns ingen stadga alls kvar, det finns väldigt lite, det finns väldigt lite intresse för att bevara traditioner och så vidare. Det som framförallt fascinerar mig när jag ser de här, i hela spektrumet av trender, det är vilken oerhört stark kulturell och politisk kraft det är som går fram som en ångvält över hela civilisationen. När till och med katolska kyrkan är helt chanslös.

En kyrka som existerat i snart 2000 år och som under större delen av den tiden har varit totalt dominerande i hela vår kultursvärld. Kyrkan, kyrkornas kyrka, den här oroliga klippan. är nu ett röd för vinden. Därför att nu finns det en mycket mäktigare kraft. Inte en officiell organisation, men det är någonting i stil med en religion.

En kryptoreligion eller en ersättningsreligion. Vissa säger att det är en religion, en sorts post-tihistisk version av kristendomen eller sånt där. Man kan kärkbarn av många namn, man kan beskriva det på många olika sätt. Man kan säga kanske den denne. den postmarxistiska vänsterhegemonin eller den liberaldemokratiska dekadensideologin.

Jag brukar själv tänka ibland på det som den permanenta progressiva revolutionen. Det tycker jag är en ganska exakt beskrivning därför att i allt väsentligt så är det en och samma revolutionära process som har pågått i ungefär 500 års tid. Desto mer permanent revolution är en kul marxistisk term. Men när den permanenta revolutionen vill förändra samhället? Då är kyrkan inte ens ett problem.

Man behöver inte göra något särskilt för att påverka kyrkan. För att kyrkan står i vägen. Därför att man har redan resten av samhället i ett hjärngrepp. Kanske ett ännu starkare grepp än kyrkan hade i sin kraftstarf. Så att krossa förut mycket kyrkan, det blir knappt ens en eftertanke. Och det finns inget behov av att påverka utifrån överhuvudtaget, därför att givetvis har man präster och biskoppar som gör hela jobbet åt den.

Eftersom de redan har blivit precis lika grundligt indoktrinerade som alla andra, och deras sekulära, progressiva värderingar är långt viktigare för dem än deras förmenta kristna tro.

Boris

Men jag tror också det är att, jag minns när jag pratade om religion, För många program sedan, då kom vi in på att du tog upp tanken på att, eller kom fram till att, alltså man behöver i historien inte se kyrkan som en kraft som står mot den här progressivismen, utan att mycket av progressivismens, och tanken på den permanenta revolutionen, alltså finns inbyggt i den kristna tron från början.

Alltså i sig... är en omstörtare tyvärr. Om vissa tendenser i det kristna, i de kristna tankarna får löpa fritt. Då kommer jag föröda allt som kristenheten ursprungligen står för. Det tror jag man kan se i den moderna teologin. Det tror jag vi kommer in på det senare. Men det finns moderna teologer som är globalister, mångfaldsälskare, dyrka, mångkultur, kramar, islam, som har stark ställning med det.

som teologer. Och så liksom det är inte så mycket Marx eller någon annan som har haft sitt inflytande över dem utan de har kommit fram till det genom att tolka kristna yrkunder på sitt sätt. Så det finns alltså en farlig kärna i kristendomen också, tror jag. Ja,

Martin

det var du som sa det, inte jag. Eller jag sa det lite grann att det finns de som menar att den andra tendensen också är en kärna. en gren av kristendomen. Jag tror ju definitivt att det ligger mycket i det och som du säger, vi har varit inne på det tidigare och det är väl en, ett av våra avsnitt som ligger bakom betalvägg där vi har fördjupat oss. Det var i alla fall senaste gången som vi fördjupat oss i de teorierna om progressivismen som en form av urspårad protestantism.

Så att ja, definitivt tror jag att det ligger mycket i det men jag tycker att vi fortsätter fördjupningarna av de frågorna bakom betalväggen för säkerhetsskull. Vi har några till exempel på, vi använder den här länken om påvän och homoäktenskapen som en ingång, men vi har flera intressanta exempel precis nu på Bubblade Eudodius Sammanträffande. Jag tror att du syftar på den här, ärkebiskopens teologiska sekreterare Jakob Widen ger ut handbok om hur kristna kan omfamna Muhammed som Guds profet.

Så vi pratade nyss då om vatikan och deras inställning till homosexuella partnerskap. på vår hemmaplan i Sverige, den svenska kyrkan som givetvis alltid ligger några steg före den katolska kyrkan. Så vill man ha ett hum om vad som kommer hända i mer traditionellt orienterade kyrkor så kan man titta på den svenska kyrkan som ligger i framkant. Och här har man ju haft, att även vatikanen och påvarna ska man säga har ju haft flörtat väldigt mycket med islam.

Men ännu inte fullt lika mycket som man gör i Sverige. Men nu fortsätter man, tar ytterligare ett kliv framåt då. Det senaste är den här boken som heter Att ge plats för den andra? Som är då skriven av en person som är, jag vet inte exakt vad det betyder, men teologisk sekreterare till arkebiskopen. Och han betonar själv att han har skrivit boken i min roll som forskare och religionsteolog. Min roll som forskare är religionsteologi.

Så han vill inte att arkebiskopen ska bli allt för, han talar inte för arkebiskopen i den här boken. Här säger han, jag kan ta ett till prat med dig så här då. När det gäller profetbegreppet är det ganska öppet. Det finns profeter och profeterande även efter Jesus uppståndelse, inte minst i Nya Testamentet, säger Ferente-tidningen och beskriver Mohammed som monotismens försvarare.

Boris

Det är precis den här Jacob Ferene jag tänkte på. Mycket av de här tankegångarna som man kan tycka är milt uteknepiga, de växer fram inom kristendomen. Det är väl värt, och där tror jag det finns mycket intressant grävjobb att göra, där man pågår egentligen, på de teologiska institutionerna. Vi renar ju inte bara sekreterare, teologiskt sekreterare, åt de här institutionerna.

vår erkebiskop, utan de har ju också båda doktorerat i Lund i teologi. Och båda har haft Werner Jarnrond som handledare, som har professor på institutionen. Och man kan säga också att Virens doktorshandling, som jag inte har läst, men jag har läst om den de senaste dagarna.

Hope and otherness Den kom 2013 doktorerade han Det finns alla de här tankegångarna som han då har utvecklat i den här mindre skriften om att det finns saker som förbinder faktiskt tre religioner Judendom, Islam, Kristendom och det är det här att alla har profeter vilket kan låta märkligt med män I likheterna ingår också synen på kärlek och kropp enligt den här doktorshandeln och så att man har profeter.

Viren lutar sig hårt i sin doktorshandel mot en teolog och filosof som heter John Hicken, döds några år. Han är den stora, mångkulturella, nästan postmoderna teologen. som jobbade hårt för att sudda bort alla skillnader mellan de tre stora religionerna från ökenområdet.

Och den som var handledare för Viren och Ante Jacquelin, den här katoliken Werner Jean Ronde, han hade i sin tur doktorerat för Viren. i USA för David Tracy och Paul Ricœur. Han hade han som handledare. Det är mycket utdraget av handlingsarbete. Och Paul Ricœur känner alla till som en postmodern tänkare.

Men, han är ett viktig sådan, men inom teologin så är det David Tracy som är det stora namnet. Och han har haft ett oerhört inflytande när det gäller just det här med att... framförallt mottera ner gränserna mellan kristendom och islam och peka på likheterna och peka på nödvändigheterna av att utveckla samarbeten helt enkelt.

Och det bygger liksom på en slags tanke på att man kan inte uttrycka, alltså Tracy och John Hickock var företevläda med en negativ teologi att det var. Man kan aldrig uttrycka vad Gud är eller vad Gud står för. Men man kan alltid uttrycka, eller man kan försöka närmast en förståelse genom att förklara, uttrycka vad Gud inte står för.

Och det här kan med vissa turer och kringeligkrokare leda till att egentligen så är Gud är ogrippbar och det innebär att... Alla religioner är bara uttryck för samma försök att närma sig det ogrippbara. Rent intellektuellt så är det viktigt att samarbeta för att ytterligare kunna utveckla en gemensam negativ ideologi för att närma sig en förståelse för vad Gud är.

Tack för att du tittade! Det undergrävande arbetet sker alltså inte bara mot, för att montera ner kyrkan, utan kyrkan är väldigt bra på att montera ner sig själv, och därmed bidra till att montera ner samhället, det västerländska samhället också. Tyvärr. Det är inte lätt att vara kristen numera.

Martin

Jag tror att jag delvis klamrar mig fast vid vissa... optimistiska idéer med avseende på religion och framförallt kristendomen. Jag vill gärna tro till exempel som vi pratade om i förra inslaget att det är som en kristendomen fortfarande är någon typ av bålverk som försvarar traditionella uppfattningar mot en yttre fiende som attackerar kristendomen och är någonting helt annat.

Men du har en väldigt bra poäng som du gjort flera gånger nu att det går inte att göra en sån tydlig distinktion. Utan problemet är som väl förankrat i kristendomen originerar till och med vissa avseenden inom kristendomen. Jag känner bara att jag är redan så pessimistisk. Jag vill inte bli ännu mer pessimistisk på den punkten också. Ja,

Boris

men det finns hopp. Ta nästa nyhet får du se.