Martin

Donald Trump väntas underteckna exekutivorder kopplad till sociala medier under torsdagen. Uppgifter gör gällande att man ser över de aktuella möjligheterna för teknikbolag att moderera användaregenererat innehållsmaterial, vilket idag stipuleras i Communications Decency Act från 1996. Bakomliggande även en diskussion om Sektion 230, vilken skyddar plattformsägarna från legalt ansvar för det innehåll som användarna publicerar.

Vi pratade i förra inslaget om den våg av mycket våldsamma destruktiva kravaller som sveper över USA just nu. Och då sa vi i förbefarten att det finns en koppling mellan den fysiska sammandrabbningarna på gatorna och den digitala sammandrabbning som äger rum just nu på internet. Och den senare då som vi ska prata om nu, det är någonting som givetvis har pågått längre de här kravallerna samtidigt som kravallen också har en längre historia.

Men jag kan konstatera att de här kravallerna kommer lägligt med tanke på att det finns många som inte vill fokusera så mycket på det som händer på internet just nu. och som vi ska återkomma till, så samspelar de också på ett intressant sätt. Det finns för oss en väldigt långvarig konflikt mellan, vi kan förenkla det som är i fokus, det är en konflikt mellan Donald Trump och de stora sociala medieplattformarna på internet.

Trump själv är en väldigt flitig användare av Twitter. Han använder Twitter som en sorts primär kommunikationskanal kan man säga, där han själv kan uttrycka sig. Han kommunicerar direkt till miljontals människor och det verkar som att han twittrar ganska ofiltrerat. Jag har ju personligen länge haft misstanke om att det inte är Donald Trump som twittrar från hans konto.

Det är ingen snack om sakerna att det är väldigt personliga tweets och att Trump står bakom allting och sånt där. Min hunch är att det är Don Jr som har mycket ansvar för att han twittrar. för Twitterkontot. Det är bara en tanke som jag har fått många gånger. Men Trump är en totalt vild twittrare som alla säkert vet.

Håller inte tillbaka utan skriver liksom alla möjliga väldigt kontroversiella saker och använder Twitter otroligt effektivt. på många olika sätt för att föra ut information, ge folk idéer, attackera människor, vinkla hur folk ser på nyheter. Han är en mästare på Twitter och det finns ju garanterat ingen någonsin som har använt Twitter på sätt som har haft så mycket impact som Donald Trump.

Han är världens mest inflytelserika på Twitter. Men det finns alltid en konflikt. mellan Trump och Twitter och Trump och Facebook och Trump och Google. Därför att alla de här plattformarna har ju en politisk agenda som går på tvärs mot Trump. De hatar Trump. Och det är liksom motvilligt som Twitter låter Trump vara på plattformen. Och hela tiden, alltså verkligen dagligen i flera års tid så växte röster för att Twitter, det är oanställd att ni låter Trump vara på Twitter.

Sprida sina lögner, sprida sina rasistiska våldsklorifierande jada Ni måste stänga av Donald Trump. Ropen skallar oavbrutet. Och någon gång den senaste veckan så inträffade en eskalering. Och som det såg ut från utsidan så började eskaleringscykeln. Medan Trump skickade ut en tweet om Joe Scarborough.

Joe Scarborough som är en förrättad ledamot av representanthuset. Som numera är journalist. Han har ett program som heter Morning Joe. Där han och hans fru, Micka Brzezinski, är programledare. De är numera gifta med varandra. De gjorde programmet i många år. Utan att vara gifta var de officiellt bara vänner. Men sedan en dag sen var de vänner. för något år sedan ungefär så meddelade de att att förresten vi skiljer oss från våra tidigare makar och vi gifter oss med varandra istället.

Så att nu är det ett äkta par som har programmet. Så Joe Scarborough han är känd, han är republikan på pappret då, han satt för republikanerna i kongressen, men han är känd som på den absoluta vänsterkanten av det republikanska partiet och han är givetvis då en fanatisk anti-Trump figur. Det har inte alltid varit så men numera är det så och det finns väldigt mycket ont i det.

Det är inte bara Trump som har blivit blodad, det har varit Skarbrad och Otti Spetsen. Alla de här attackerna mot Trump, alla lugnare, konspirationsteorierna om samverkan med Ryssland osv. Rush Limbo har en ganska intressant förklaring av varför Trump svarar så mycket. Förlåt, jag ska gå och packa upp lite mer här bara. Det som hände då för någon vecka sedan, det var att Trump började twittra om en incident som inträffade för ganska många år sedan när Joe Scarborough satt i representanthuset, då en av hans medarbetare i hans stav dog.

En ung kvinna som hittades död på kontoret i representanthuset. Och så vilket jag vet så har det här aldrig betraktats som ett brott. Men Trump, det finns liksom lykten och konspirationsteori kan man säga om att... Det var inte själva verket att det var Joe Scarborough som mördade henne. Eventuellt för att täcka upp typen av affär som de hade tillsammans och sånt där. Och vid det här laget så vet vi också att Joe Scarborough är en notorisk äktenskapsbrytare.

Men det Trump började göra, han började twittra och sa saker som Cold case, police should investigate och såna här saker. Så han antydde då att polisen borde undersöka Joe Scarborough för att han har gjort det här. Så varför håller han på med det här? Varför börjar han attackera Joe Scarborough? Och Rush Limbo som sagt, han har en intressant teori, han säger att Trump är skitförbannad på Joe Scarborough. För Joe Scarborough var alltid väldigt inställsam till Trump.

Så även efter att Trump blev president så ville Scarborough och Micah Brzezinski smöra det för Trump. De ville komma till moralago, de ville ha bästa platserna på middagen och så vidare. Då ville de synas med Trump, synas på bild och så vidare. Men sen då... Då var de väldigt inställsamma, men sen blev de... Superaggressiva antitrump och attackerade honom och ljög honom.

De ljög och ljög Och de här konspirationsteorierna om Ryssland, de ljuger fortfarande. Trots att de här teorierna är fullständigt debankade sedan flera år tillbaka. Och trots att de la enorma mängder pengar och flera år på Muller utredningar och så vidare. Det finns ingenting, absolut ingenting att ta på i den här utredningen. De fortsätter att påstå att Trump är en rysk agent och så vidare.

Så eventuellt så är det här Trumps sätt att säga att... Jaha, men vi ska se då, Joe Scarborough, och titta på alla ni andra. Se hur det känns för er när ni blir anklagade för någonting som ni absolut inte har någonting med att göra. Ni får en totalt falsk anklagelse som ni plötsligt måste försvara er mot i offentligheten. Ja, hur som helst, han attackerade Joe Scarborough på det här sättet, men antyda, han skrev det inte rakt ut, men han var antydda att det eventuellt fanns någon oegentlighet att han hade mördat någon.

Och det här ledde till en explosion där Micah Brzezinski, George Gabos fru men många andra sa att nu har Trump gått över gränsen. Det här, nu är liksom alla från, alla på vänster och alla vänsterrepublikaner mitt romni, du sa, nu är det över gränsen och Trump är så anständig. Och framförallt då, till Twitter, Jack Dorsey, Twittergrundaren, du måste agera nu, Twitter måste stoppa Trump.

Du måste stänga av dem, du kan inte tillåta det här att anklaga. Drar Scarborough från den här grejen. Precis i den här vevan, precis efter att det här hände så verkar det som att Twitter bytte policy jämt med Trump på Twitter. Det är förmodligen så bara en ting som de hittade på dem. De satte någonting i rullning som de, jag gissar att de hade förberett sedan tidigare men de har inte aktiverat den planen. Och det första tecknet då var att Trump twittrade någonting och då lade Twitter in en särskild fakta-koll-ruta.

De sa, i princip säger de så här, obvs att det här är ett tvivelaktigt påstående. Klicka här för att få fakta om frågan. De varnar läsarna för att det här är inte tillförlitligt, det som Trump har skrivit. Och den tweeten då, den handlade om poströstning. Vi pratade om det tidigare och det bubblar en väldigt kontroversiell fråga just nu. Och Trump skrev i sin tweet att om det blir generell poströstning...

i valet så kommer det utan tvekan leda till massivt röstfusk. Och han beskrev hur det kommer gå till, man kommer få falska röstsedlar, man kommer skäla urnorna med röstsedlar och så vidare. Så vi kan inte ha det för då kommer det bli a rigged election. This will be a rigged election, no way, säger Trump. Och det här, här kände Twitter att de skulle gå in för första gången och faktakolla Trump.

Men det skedde då efter ett enormt Det har fått enormt stort tryck under de föregående dagar efter det här debaclet med Joe Scarborough och gamla mordanklagelserna. Om man klickar på den här länken då, då står det att Trump gör ounderbyggda påståenden om att poströstning leder till valfusk.

De här påståendena är unsubstantiated. CNN, Washington Post och andra. Det här är vad Twitter säger när man klickar på sidan. Och sen så skickar de länkar där de säger att det inte är så. Och det är väldigt intressant för att... Det de har faktakollat, det är inte ett påstående som Trump gör om verkligheten eller om historien. Han säger någonting om framtiden. Han gör en förutsägelse om framtiden. Och Twitter säger att förutsägelsen är inkorrekt.

Det är en sak om Trump säger att han säger något felaktigt om historien. Där det finns ett konsensus om vad som egentligen hände och så vidare. Men han pratar om framtiden och det är en sak om framtiden. Kanske inte behöver bokstävera ut det här, men per definition så kan ingen veta vad som händer i framtiden. Ingen kan veta hurvida poströstning kommunerar till valfusk och så vidare, för det har inte hänt än. Men det här var det som Twitter gjorde.

Och det är intressant också att de gjorde det igen. Nämligen, och det här är superintressant, i relation till kravallerna i Minneapolis. När Trump twittrade och sa att det är en katastrof det som händer, jag kan inte bara luta mig tillbaka och titta på det här. Och han kallar dem för thugs, de som gör upplopp och han säger att det är vanheder, minnet av George Floyd och så vidare.

Och sen sa han också, de ökande orden, When the looting starts, the shooting starts. Och det här flaggade Twitter som ett, ja, som en sorts oacceptabel våldsbejakande uttalande från presidenten. Så nu har man alltså på två tillfällen på kort tid gjort den här typen av interventioner i Trumps twittrande.

Ja. Så Trump sa, han svarade och sa att... Att det här är inte acceptabelt. Om ni ska hålla på att censurera mig och andra konservativa röster så kommer vi inte tolerera det. Vi kommer att reglera er. Om vi behöver så kommer vi stänga ner er. Men det här kommer ni inte komma undan med. Ni kan inte tillåtas tysta politiska dissidenter. Och bara några dagar senare så dampade ner den här exekutiva orden.

Och återigen, det här var ingenting som man fick idén då och sen så skrev man ihop den väldigt snabbt och tryckte ut den. Utan precis som Twitters censurfunktioner på sajten som rullas ut nu så fanns ju givetvis den här exekutiva orden i bakfickan redo att presenteras när man fick en möjlighet. Så att en läsning av den här situationen...

är att Trump skapade den här öppningen genom att börja attackera Joe Scarborough. Han började trycka där han visste att det verkligen skulle kännas för fördemokraterna. Och på det stället så provocerade han fram den här reaktionen där folk krävde av Twitter att de skulle censurera honom och Twitter gick in och censurerade och det gav Trump den här förevändningen att lägga fram den här exekutiva orden som han hade förberett sen länge.

Och nu är det i rullning det som han pratat om väldigt länge och spekulerat kring. Och innan vi går vidare och pratar, jag tänkte att jag kan dyka ner lite grann i detaljerna kring den här exekutiva orden Men innan dess så behöver jag vila min hals lite grann. Hur har den här situationen sett ut från ditt perspektiv Boris? Det här uppspelet med Twitter och Joe Scarborough och Twitter-censurer fram och tillbaka. Är jag för konspiratorisk när jag tänker att kanske Trump har provocerat fram den här reaktionen?

Boris

Ja. Jag tror det. Jag tycker nog sett utifrån, jag har inte pratat med honom på ett tag, men jag tycker han verkade rätt taget på sängen själv. Man kan väl ha spelat över sig, men man fick nog en känsla av att han och hans omgivning bara, men vad i helvete? Men man ska vara konspiratorisk. Twittergrejerna har legat och väntat. Det ingår i det här stora spelet.

Alltså att starta upploppen, flytta fram positionerna, tränga presidenten och blockera hans möjlighet att kommunicera med omvärlden. Om man tittar på den ganska provokativa tonen i Trumps twittrar så hade ju Twitter med sin inställning med tanke på att de ingår i det här spelet.

Man hade kunnat välja andra tweets också och köra censurgrejen på dem eller varningsflagsgrejen. Så jag tror att Trump var ganska oförbredd och slog tillbaka hårt. Det skrämmande tycker jag är hur man är beredd att... Det är inte bara det att man censurerar uttalanden om hur det skulle kunna bli, vilket ju är befängt.

Man censurerar ju... Det här du var inne på, om man hade skrivit en serie tweets om valfurs som har förekommit. Och om man recensererar det så är det nästan värre tror jag. Det är bortanför decision i den amerikanska, till och med i den amerikanska akademiska världen, att valfusk är en integrerad del i det så kallade demokratiska livet i USA.

Det är inget konstigt. Inget val utan valfusk på alla nivåer. Och att valfusket skulle upphöra när man introducerar en allomfattande nytt sätt för alla att till exempel då poströsta. Det är ju så kokosatt. Det övermågar fräckt men det visar hur starka de anser sig vara. Och det är väldigt farligt.

Och det sjuka är ju kommentarerna i svenska medlemsmedier. Både Aftonbladet, Expressen och DN har ju kört linjen att med den exekutiva orden här så försöker Trump driva Twitter åt höger. Han försöker hålla Twitter öppet, det är en helt annan sak.

Så det här ska man faktiskt bli lite orolig för, hur snabbt de flyttar fram sina positioner och upp dem. på det här området och på så befängda grunder. Och jag tror faktiskt att det var inte framprovocerat av Trump utan jag tror det kom lite oväntat. Men han slog ju tillbaka snabbt.

Martin

Samtidigt så vill jag hävda att det definitivt finns en komponent av ett sorts chicken race mellan parterna här. Därför att det har funnits en diskussion väldigt länge om det här sektion 230, ja vad ska man säga, paragraf 230. Vi ska gå in på exakt vad det är för någonting. Men det är något som har diskuterats väldigt länge. Men jag tror att Twitter till exempel och de andra företagen, de har inte trott.

De har trott att Trump bluffar. De har inte trott att någon på allvar skulle kunna gå in och göra en juridisk manöver här. Men det är det som är på väg att hända nu med den här executive ordern som heter Executive Order on Preventing Online Censorship. Och den är läsvärden här. Jag vet inte om jag har länken till Vita huset på Bubbla, men den är lätt att hitta i alla fall om man söker. Och det är enkelt att man kan utanvidare läsa själva texten själv.

Det är alltid bra tips att läsa originalkällorna. Den är väldigt ledigt skriven, den här executive orden. Man får känslan av att den är väldigt Trumpsk. Alltså det är inte Trump själv som har skrivit den. Det kan det inte ha varit, men den som har skrivit den har verkligen känsla för hur Trump tänker och hur han brukar prata och så vidare. Det finns en inramning som har att göra med hur Twitter, Facebook, Instagram, Youtube, de som nämns sådär tror jag, har utvecklats och fått enormt mycket makt.

Hur de formar, hur händelser tolkas i offentligheten, att de kan censurera, de kan ta bort, de kan få information och försvinna. De kan kontrollera vad folk ser och vad de inte ser. Vad dum. och att de inte längre använder de möjligheterna. De är inte längre fora för fria och öppna diskussioner. De sysslar till exempel med selektiv, politiskt motiverad censur.

Till exempel sätter de varningsetikett på vissa politiska tweets men inte på andra. Och man tar också upp att de här företagen är kollaboratörer med Kina. Google nämns inte vid namn men i koden. Det finns en passage som väldigt tydligt handlar om Google. Man säger att ett amerikanskt företag skapade en sökmotor för det kinesiska kommunistpartiet som svartlistade sökningar på mänskliga rättigheter.

Och är ganska säker på att det syftar på Google. Man säger då att Google är medlöpare till det kinesiska kommunistpartiet, ett verktyg för det kinesiska kommunistpartiet. Och det gäller många av de här plattformarna, även Twitter och sådär. Man har olika versioner av tjänsten i olika länder. Så att man spelar med i kinesisk censur eller turkisk censur och så vidare. Men huvudpunkten då i den här exekutiva orden, det är ju det som kallas för sektion 230.

Som är en del av en lag från 1996 som heter Communications Decency Act. Och den juridiska bakgrunden här, det är någonting som ofta beskrivs på fel sätt. Inte bara i mainstream-medierna utan även i alternativa medier som är intresserade av de här frågorna. Så jag ska försöka hålla tungan rätt i mun och beskriva även bakgrunden här. Innan den här lagen kom till på 90-talet så fanns det en juridisk utveckling i USA som var en del av det.

som äventyrade som man såg det. de stora online-plattformarna som fanns redan då. Och problemet var att det förekom innehåll på de här plattformarna som användare postade, till exempel på ett internetforum, som den som drev forumet ville ta bort, ville censurera, kanske om det var olämpligt, om det var något som inte var barnvänligt eller något som var rasistiskt eller vad det nu var för någonting.

Men det här ledde till rättsfall, där domstolar, domare, avgjorde att Att om ni ska hålla på och censurera, ni ska välja vad som ska visas och inte, då är ni publicister. Då är ni inte en öppen plattform, utan då är ni en publicist som begränsar tillgång till vissa typer av innehåll, lyfter fram andra typer av innehåll. Och det innebär att ni är publicistiskt ansvariga för allt innehåll på sajten eftersom ni har valt att reglera vad som finns.

Och problemet med det här då är att från lagens perspektiv, då 1996, problemet med det är att... Då öppnar man upp för stämningar av de här stora företagen. Så att, är det ett företag som har internetplattform, en användarskrivning och något olämpligt, då kan man stämma företaget för den användarkommentaren. Och det var då enligt en rättspraxis som hade börjat växa fram genom ett antal rättsfall.

Och därför så kom man fram till, givetvis då via lobbying från den framgryande internetindustrin, att man skulle stifta en särskild lag som innebar ett undantag från det här. Det vill säga, man skulle ge företagen rätt att blockera innehåll utan att för den saken skulle bli betraktade som publicister.

Och det hette då Communications Decency Act, och primärt så fokuserade de på att man skulle skydda barn. Tänk på barnen, det eviga kungsargumentet i alla politiska diskussioner. Och då sa det att företag ska inte göras ansvariga och öppna för stämning om de har agerat i god tro för att begränsa tillgång till innehåll som anses vara obsent, oanständigt, liderligt, smutsigt, överdrivet våldsamt och trakasserande.

Eller på annat sätt stötande. Min översättning av den faktiska lagtexten. Det finns ju givetvis problem. Det här är ju en total gummiparagraf. Eftersom man inkluderar saker som oanständigt kan man tolka ganska mycket. Men också det här på annat sätt stötande. Otherwise objectionable. Så det räcker med att någon på Twitter har en objection mot någonting. Tycker att någonting är stötande, någonting är olämpligt och man har en invändning mot det.

Så kan man tolka det som att den här lagen applicerar Och det är den här lagparagrafen som de lutar sig emot när de säger att vi får censurera. Eller rättare sagt, vi får censurera utan att för den saken skulle bli ansvariga för allt innehåll på sajten. Men här säger då den här exekutivvården, den här paragrafen, den var inte avsedd att tillåta ett litet antal företag att växa till ett jätteföretag som kontrollerar de här vitala kanalerna för våra nationella samtal.

Att påstå sig vara öppna forum, men i själva verket ägna sig åt storskalig politisk censur, tysta röster som de inte gillar och så vidare. Och det finns också några andra punkter i exekutivvården. Till exempel att man uppmanar myndighetschefer att inte finansiera plattformar som begränsar ytterhörigheten.

Det vill säga att amerikanska myndigheter ska inte till exempel köpa annonser på Facebook och Twitter och så vidare. Lite av en gummiparagraf därför att man uppmanar myndighetschefer att se över och så vidare. Det är inte som att man beordrar. Det är inte som att man säger att från och med nu så får ingen myndighet annonsera på Facebook. Men man öppnar i alla fall upp för den idén, man hotar med den idén kan man säga. Och så finns det lite övriga punkter.

Men från ett politiskt juridiskt perspektiv tycker jag är rätt intressant. Ett perspektiv på den här frågan som diskuteras ibland är att man kan säga att från ett slags snävt libertarianskt perspektiv så finns det folk som säger att företag får göra som de vill med sina egna plattformar. Det är deras servrar, det är deras tjänster som de har byggt upp.

De själva bestämmer vem som får vara där och vem som inte får vara där, vilka åsikter som är okej och så vidare. Att säga åt dem att de inte får göra något sånt, det skulle vara en inskränkning av äganderätten. Det enda som är essentiellt är att det ska finnas möjligheter för andra aktörer att starta egna konkurrerande plattformar. Och så länge den möjligheten finns så finns det inget problem. Det finns ingen monopolsituation, det finns ingen yttrandefrihetsproblematik och så vidare.

Samma argumentationslinje påpekar också att det är livsfarligt om staten går in och reglerar vad privata aktörer får göra. med sina arena som de har byggt upp. Vad händer då med yttrandefriheten? Vad händer med den politiska friheten om inte privata aktörer får driva partiska plattformar? Och den här typen av argument är inte oviktiga.

Alltså om de som avfärdar sådana argument som totalt irrelevant eller liksom att det inte är värt att reflektera över och bemöta dem ja, sådana personer kommer i alla fall inte få särskilt mycket respekt från mig för sitt politiska tänkande. Tack till elever och personal vid arbetet med det här programmet! Det är inte som att det är helt oviktigt, men problemet då är att den här diskussionen sker i kontext av den här lagen från 1996, section 230.

Och då är det alltså så att internetföretagen, de har fått ett statligt privilegium i form av ett undantag från etablerad rättspraxis. Och det är ett väldigt starkt argument från ett libertarianskt perspektiv, givet att man i libertarianismen inkluderar idén om common law, vilket man rimligen måste göra. kan beskrivas också som att det är ett historiskt fenomen förknippat med anglosaxiska rättstraditioner och så vidare.

Men det är också någonting som finns längre tillbaka och generellt i europeisk kultur, man kan beskriva det som decentraliserad privaträtt eller marknadsbaserad rätt. Med domstolar som upptäcker rättspraxis snarare än politiker som stiftar lagar enbart. Det verkar för mig som att den mest korrekta libertarianska positionen, från ett teoretiskt principiellt libertarianskt perspektiv, så verkar det att den mest korrekta positionen var att avvisa den här lagen från 1996.

Och då återstår rättspraxis, som innebär att företagen är förmodligen ansvariga för allt som publiceras på deras plattformar, eftersom de ägnar sig åt inte bara lite selektivitet utan storskalig censur. Så de är definitivt publicister och om det inte vore för den här lagen, så skulle de vara mottagliga för oändligt många stämningar. Det är inte helt uppenbart hur den här praktiken skulle fungera på en frimarknad, det ska sägas.

Det finns en del som antyder att de här plattformarna skulle kunna stämmas för saker som användare publicerar, men jag är inte helt säker på det. Man kan säga att det är en hypotetisk, empirisk fråga. En fråga om vilket utfall som Common Law skulle ha i en alternativ historilinje. Men jag tror att det är ett... att det är det tyngsta argumentet från ett libertarianskt perspektiv. Det är i alla fall ett mycket starkare argument än att privata företag äger sina servrar och får göra sådant de vill med dem.

Det är ett felaktigt resonemang därför att det bygger på premissen att det inte finns några domstolar. Att det inte ens finns med i bilden. Så att det är sådana personer argumenterar för det är inte att privata företag ska få göra vad de vill med sin egen dom utan det är att en viss kategori av företag ska ha ett undantag från etablerad rättspraxis. Ett undantag som har skrivits specifikt för att möjliggöra för dem att censurera genom att skydda dem från frimarknadskonsekvenserna av att censurera.

Så att det skrivs mycket nu i dagarna om att ja, Trump vill inskränka yttrandefriheten och det ena och det andra men juridiskt sett så tycker jag att det verkar vara en ganska glasklar situation. Det stiftades en lag 1996. som inför ett mycket märkligt undantag för de här företagen och sätter dem i en väldigt privilegierad position.

Så det man gör om man river upp den, eller i det här fallet då, att man beorder myndigheten att göra en mycket mer snäv tolkning av den paragrafen. Det är det man gör i praktiken. Då korrigerar man ett misstag som gjordes och då siktar man in sig på att återgå till det mer orörda läget av marknadsmekanismer och rättspraxis.

Boris

Ja. Men efter den här gedigna genomgången så kommer mina frågor verka extremt boniga. Men så här spelar allt det där någon roll i praktiken. Det ena är ju att för mig blir det de som idag hävdar tar upp argumentet om att privata företag har rätt att göra som de vill bortsett från den praktiska konkreta situationen.

Här kommer min gamla leninism in. Den konkreta situationen är ju att Twitter betraktas som en del av statens förlängda arm. De går i armkrok med staten. Jag kan inte se något annat än att man tjänar den djupa statens syften, önskemål och ingår i deras strategi. Och hur man står tillbaka dem och vilka metoder och lagrum man använder. Det är för mig liksom...

mindre intressanta, alltså libertarianska principer är icke-oviktiga. Men här är det ju faktiskt en strid på liv och död på gatorna. Och om rätten att yttra sig någorlunda fritt, då har man rätt, håller jag på att säga, i vita hus att skjuta iväg vilka extraordinära... Det är det riktiga lagförslag som man kan få igenom för att värja friheten att nyttja sig utan censur på tillgängliga väldigt stora plattformar. De legala finesserna får man, de är tämligen underordnade. Jag har svårt att bekymra mig för de sakerna.

Martin

Det är inte för min del heller så det är det primära. resonemanget. Ja det förstod jag. Jag skulle kunna utveckla det lite mer kanske. Alltså det du säger om djupa staten, att skit i det gäller med djupa staten och så vidare, det är absolut sant. Och desto mer är det inte ens den djupa staten utan det är ju den öppna staten i och med att de har explicit undantagslagstiftning. Alltså definitivt är det med armkrok.

Alltså så som jag tänker på det, och det är exakt i linje med det du säger Boris, det kanske bara lite lite annat perspektiv. Facebook, Twitter, Google, Youtube och så vidare. De är enormt mäktiga aktörer. Och de använder sin makt till att driva politiska agendor. Politiska agendor som jag anser är fullständigt avskyvärda. Livsfarliga, civilisationsfientliga.

Så att det är inte bara det att de inte är öppna och neutrala plattformar som inte tillåter åsiktspluralism och så vidare. De har politiserats och militariserats. De här sociala medieplattformarna är numera... vapenplattformar som utgör direkt hot mot mig och i stort sett allting som jag värdesätter. Därför måste de bekämpas och det här handlar om ett krig och därför gäller samma regler som gäller i alla krig, det vill säga inga regler alls.

I ett krig så avhänder man sig inte möjligheten till motattack, oavsett mer, särskilt om man befinner sig i ett massivt underläge. Det är bara tacka och ta emot, om någon vill agera mot de här företagen. Även om det skulle vara med specifika metoder som är svåra att försvara med principiell resonemang. Som sagt, nu tror jag att man kan försvara från ett principiellt utgångspunkt teoretiskt, juridiskt, politiskt.

Men även om man inte kunde det så är det ändå bara att tacka och ta emot. Att försvara civilisationen mot de som försöker underminera den är, så vidt mig anbelangar det, en överordnad moralisk princip. Därför att om vi låter dem förstöra civilisationen, då finns det ändå ingen moral kvar. Då finns det inte ens någon gemensam moralisk måttstock. Då finns det bara barbari och godtycke kvar. Och det är uppenbarligen ett mycket dystrare scenario än att vi behåller några spillrar av civilisation.

Men vi får på kuppen ännu mer klovfingriga stater som lägger sig i vad som händer på internet och så vidare. Så det finns absolut skäl att bekymra sig över det. Att man kan handla på ett slutande plan och så vidare. Men det är inte där den egentliga konflikten ligger. Utan det handlar om att Att vi har en massiv fiende i ett krig. Man tar ett exempel då. Man kan dra en parallell kanske i något annat område.

Anta att det fanns ett antal stora organisationer i Sverige. Som hade tillgångar värda många miljarder och kontrollerade en massa viktiga informationsflöden. Säg att de här organisationerna äger alla tidningar i Sverige. Och sen antar vi att alla de här företagen som äger alla tidningarna, de är fanatiska anhängare av Ryssland och rysk överhöghet i Östersjöregionen.

Och att tidningarna tar varje tillfälle i akt att argumentera för att Sverige ska underkasta sig i Ryssland. Varje vecka får vi nya snyftreportage om hur ryska befolkningen på Gotland förtrycks av de russofoba svenskarna och Gotland måste återbördas till moder-Ryssland och så vidare. Och alla skriventer som inte hyllar Ryssland och vill att Putin ska styra i Sverige. De kastas ut från tidningarna enbart lojala putinister får komma till tals.

Och när det organiseras proryska kravaller i svenska städer då sluter tidningarna upp som en man och förklarar att alla som ifrågasätter de fredliga goda protesterna de är bara rasistiska konspirationsteoretiker hela bunten. Om någon ifrågasätter att alla tidningar i Sverige är fanatiskt proryska då ställer sig i genast en massa liberaler upp och säger att Nej, nej, nej, nej, nej.

Tidningarna är faktiskt privatägda. Du vill väl inte avskaffa den privat äganderätten och den fria åsiktsbildningen genom att staten säger åt tidningarna vad de tycker? Men i det här scenariet så är det bara ett enkelt faktum som alla förstår. Att en sån tidningsbransch är en fiende till Sverige. En fiende till det svenska folket och till och med en fiende till den svenska staten. Så att om den svenska staten bestämmer sig för att agera och stänga ner de här tidningarna eller kanske göra något mycket mildare som att förbjuda dem att censurera skribenter som inte är proryska eller något sånt där då är man bara en landsförädlare om man börjar gapa om ägande rätt och yttrandefrihet för att försvara den uppenbara fiendepressen. Ja, det är precis en sådan situation vi befinner oss i. Det är inte exakt en främmande makt som kapat västerländska medier utan det är en inre fiende. Men likväl så är det en livsfarlig fiende som måste bekämpas.

Boris

Ja, och det var så vackert chack så att vi borde egentligen stänga programmet här. Klokt sagt. Och ska jag ändå säga något så är det ju att vi måste ju lösgöra oss tankar. Jag tror väldigt många fast i tanken att man är rätt formaterad ändå. Även jag. På att det finns vissa givna spelregler och vissa utrymmen man kan röra sig inom och så vidare.

Vad man får och inte får göra. Problemet är ju att det är motståndarna som säger att så här är och till exempel demokrati är bra, gå till valurnorna och så vidare. De följer aldrig sina egna spelregler. Om vi gör det, då åker vi på stryk. Vi har själva valt att åka på stryk.

Martin

De kommer röra sig inom utrymmen och i den riktningen och på det sätt som de säger att det här är bra och fint och tillåtet. analytiskt och försöker vara rationell kring den här frågan.

Det kan inte komma åt någon annans slut, utan att vi befinner oss inte i ett fredstillstånd. Vi befinner oss inte i en diskussion av pluralism och diskussion och kanske genom politiska processer eller marknadsprocesser så kan vi se liksom åt vilket håll vi ska gå. Det är inte alls en situation vi befinner oss i, därför att vi är under attack från människor, precis som du säger, som inte bryr sig ett smack om de här reglerna.

Reglerna, spelreglerna. är enbart ett vapen som de använder för att kontrollera oss. De skiter i högaktighetsförhållanden, de följer alla reglerna själva, utan det är enbart till för att vi ska följa deras regler som de definierar och plackar på oss. Så att vi måste inse att vi befinner oss inte, det finns vissa regler som gäller i fredstid. Och regler kring diskussion, regler kring reciprocitet.

Men när man är under attack, när man befinner sig i en krigssituation, då gäller det inga regler längre. Det finns inga regler i kärlek och krig, det är inte så man brukar säga. Rent praktiskt så kan man inte vinna en strid, man kan inte vinna ett krig om man hela tiden är en gentleman och särskilt om man anpassar sig till regler definierade av fienden. Det sitter väldigt långt in, för västerlänningar generellt, moderna västerlänningar generellt och jag tror för svenskar i synnerhet så sitter det väldigt långt in Att dö, att dö. kasta handskarna och se det här på ett annat sätt. Men vi måste göra det.

Boris

Det är helt nödvändigt och det är som jag säger, det är inte lätt att bryta sig loss det där. Det är för att till vardags så ska man alltid diskutera och prata med folk som fortfarande är fast i det där. Och det innebär ju att man så att säga måste gå in i diskussioner som har vissa givna ramar. Och till slut sitter man där själv ibland och måste vända loss sig själv från det här formaterade tänkandet.

Och det gäller att vi skaffar ett sätt att argumentera som direkt ifrågasätter väldigt mycket av de givna sanningarna och själva ordningen. Precis på samma sätt som vi pratade om i USA-historia, till slut blir det beräkningslöst att gå in och smårätta som en sur historielärare.

Det är ett hopplöst företag. De ljuger ju. konstant och medvetet för att berätta vad de gör idag. Så det gäller liksom att återskapa den riktiga historien, säga så här är vårt shaftsson annastans och att diskutera hur en annan ordning ska vara. Alltså man får inte ge dem rätten att formulera problem och inom problem och de ramar inom vilka problemen ska lösas.