Martin

Annan tänkbar grundorsak till konflikten om Grönland. Har att göra med Trump, Trumps personlighet och hans stora intresse för prestige. Och att han har den läggningen det är ju inte en nyhet för nån. Alla vet ju, det pratas och skrivs väldigt mycket om det har alltid gjort. Så varför skulle det inte kunna vara åtminstone en stor del av förklaringen? Kanske lejonparten.

En sak som jag tänker på som folk bekvämt nog glömmer bort I vår tid är att det här handlar inte bara om Trump. Utan personlig prestige har alltid varit en central drivkraft för män som leder länder. Precis som det är för alla män I alla sammanhang. Det är lite fult att prata om såklart.

Man ska framför allt inte säga att man söker prestige och status. Och det ligger I sakens natur eftersom det inte är ett högstatusbeteende att säga att man vill höja sin status. Men verkligheten är att människor är statussökande varelser därför att status är den ultimata valutan. Vi tror att det är så, av biologiska skäl. Därför att status Status övertrumfar allt annat och människor föredrar status framför bekvämlighet, framför pengar, framför våldskapital och så vidare. Därför att vi har inget biologiskt behov av pengar.

Men vi har ett biologiskt behov av status. Och status avgör I hög utsträckning hur mycket man får av de andra sakerna. Och framför allt är det såklart så att en mans status avgör hur många honor han får betäcka. Och det är det som primater och djur I allmänhet verkligen är intresserade av. Det vill säga det som vi är biologiskt programmerade att eftersträva.

Så vår mest grundläggande programmering dikterar, givet att vi har någorlunda intelligens och agens, att vi ska maximera vår sociala status. Det finns en annan strategi också, att om är en individ med lite mindre finess så struntar man I status och så satsar man istället bara på att våldta så många kronor som möjligt. Och båda de här strategierna är giltiga från ett rent evolutionärt perspektiv. Men statusstrategin är den som har fungerat allra bäst för våra genetiska föregångare I miljontals år.

Så att det är inte det att status är så intressant eller så viktigt ur evighetens synvinkel. Status är ett avspel. Bokstavligt talat, det är en primitiv ritualistisk verksamhet som primater ägnar sig åt. Ja, så vem bryr sig? Jo, saken är den att vi har en extremt stark biologisk programmering att fokusera på social status och därför driver vi oss.

Så att vi kanske inte måste gräva djupare än att Trump är en stor och mäktig man. Han är alfahanannas alfahanne bland homo sapiens. Som givetvis vill bli ännu mer upphöjd, ännu mer särställd. Han vill vara den största av alla apor I djungeln. Vilket för människor också inkluderar historien.

Eftersom vi till skillnad från andra primater reflekterar över tidiga generationer. Vi jämför oss dem med dem och så vidare och vi tänker också på framtiden och vi jämför oss med människor som kommer att leva I framtiden. Vi tänker på vad kommer de att tänka om oss och så vidare. Och Trump har en riktig chans, som vi pratade om flera gånger tidigare, även tidigare I den här sändningen.

Trump är redan historisk. Och det är inte svårt att tänka sig, särskilt inte för honom själv, att han hamnar I historieböckerna jämte de största namnen. Alexander, Napoleon, Hitler och Trump. Förutom den här detaljen att han inte är en stor erövrare. Så han måste ju gå I konflikt med andra länder och ta deras territorium därför att det är det som stora män gör.

Det är den ultimata manifestationen av den biologiska territorialdriften som är grunden för för all mänsklig aktivitet och för allt framåtskridande. Som trogna adhd-bubbla lyssnare vet så är det min uppfattning att hela den mänskliga civilisationen är en sorts kristallisering av samma territorialinstinkter som får Lagtobacilus plantarum att utropa min surkålskruka till sitt rike och driva ut sina kusiner, salmonella och e-coli, mer med kemisk krigföring.

Vi ska inte tro att vi är så mycket mer speciella. Och vi ska inte alltid leta efter krångliga förklaringar av ganska enkla och väldigt universella fenomen. Är det så här enkelt, Boris, att det här bara handlar om att vi har en episk världshistorisk alfa-hanne här som dunkar sig för bröstet så hela världen skakar?

Boris

Alltså, du har rätt, men jag håller ändå inte med. Din teori är till 112 procent rätt, men det vi beskåda är inte en av historiens stora alfahannar som dunkar sig över bröstet. Det är en man som vill vara en av historiens stora alfahannar men inte riktigt tror att han är det själv.

Det är möjligt att jag kanske är den enda hela världen som ser högst osäker man som vill vara den här alfa-hannen. Alltså, just det här med prestigestatus och krav på underkastelse att det är jag som är flockens ledare? Det är oerhört viktigt. Och det finns ju ledare som lyckats projicera detta genom historien.

Jag menar, om man ska titta på honom med stort ego-presti känsla så är det ju min min en av mina privata idoler, Charles de Gol. Jag menar snacka om ego. Han kunde ju liksom välta vilka spelbrädan som helst om han inte bemöttes med respekt av de andra ledarna under andra världskriget.

Men det är framtoningen, personligheten och alltså, Trump har inte den där tysta styrkan som den riktiga alfa-handeln har. Alltså, sen är det på det planet att jag är helt med på teorin om alfa-handeln och det territoriella dränerar av makt. Men han är inte den personen. Och det är därför vi ser de här präglade hundarna liksom. De går undan och gnager på resten av köttbenet som tagits ifrån dem och liksom gaddar sig samman och väntar på en annan hundslädsförare än han som står upp I talarstolen. Han har inte den pondusen och styrkan helt enkelt.

Martin

Mycket intressant. Det ligger väldigt mycket I det du säger, givetvis, Boris och det finns ju nånting väldigt Det finns ju nånting patetiskt med Trump Och att han inte känns säger att han inte känns genuin. En av världens minst genuina personer givetvis. Man kanske skulle kunna leka med tanken om man vill koppla in det I det här med med alfa-individer och sånt där att det finns nånting Det finns en sorts inbyggd svaghet I alfa-handens position alltid per definition.

Bland annat för att alfa-hamnen alltid måste vara uppmärksam på sin status. Måste alltid försvara sin ställning, han måste alltid liksom som misstänksam, svartsjuk, titta på andra hanar som är på väg upp och så vidare. Och det finns ju ett annat sätt att operera där man inte bryr sig om det där alls. Där man inte tar nån hänsyn till det där alls. Och då kanske man med modern lingo skulle säga att det handlar om en sigmahanne.

En sigmahanne, sånt som du och jag bor I så. Som står helt utanför de normala spelen och dominerar på ett annat sätt från en helt oberoende position. Och som till och med alfa-handlarna är rädda för. Därför att alfa-handlarna vet att deras spel, det sociala spelet, rår inte på sigmahandeln för att sigmahandeln bara flyter, flyter över, flyter på sidan och ignorerar allt det där. Så att jämfört med en sigmahandel så kommer alfahanne alltid se lite patetiskt ut. Men då måste man också fråga sig på den globala scenen, där vi pratar om män som leder länder, min bild är att de tenderar att vara alfahannar snarare än sigmahandlare.

Boris

Men visst undantag såklart. Men så är det ju. Men jag tror att ett problem är Problemet ser ut så här va? Att att I så kallat demokratiska samhällen så blir det aldrig, vinner inte. Det är svårare för en verklig alfahanen att vinna. Det är den som försöker vara alfahanne och spela på människors känslor som vinner.

I ett auktoritärt, hierarkiskt samhälle, där kan ju en riktig alfahan ta och erövra makten. Jag menar, Putin är ju, vad man än tycker om, man väl säga, han är ju den sortens person. Han sitter och ler förbindligt vid sitt bord som är stort som en fotbollsplan och bryr sig inte om vad folk tycker.

Och är det någon som integrerar så försvinner de ut genom ett fönster där deras planer råkar störta. Det är liksom alfa-hanne. Men det demokratiska systemet tillåter inte alfa-hannar så lätt att komma till makten.

Martin

Men är det inte, det är jätteintressant på det, men är det inte så att det här är lite grann Det här är lite grann den här speciella dynamiken som finns kring Trump, därför att han är en alfahanne. Och att en alfahanne har lyckats bli ledare för ett land, det är numera lite ovanligt, det är lite anakronistiskt och det är väldigt upprörande. Därför att vi har politiska strukturer som är konstruerade för att föra fram en annan typ av personer till makten. De som har lekt med den här Vox Day-modellen för typerna, då kan man säga att det kanske är delta individer, delta delta-hamnar som egentligen är tanken att det är de som ska styra länderna nu. Och alfa-hamnarna ska vi se åt sidan, de får hålla på I näringslivet och köra företag och sånt där, men de får inte vara I politiken därför att det är för farligt.

Så nu ska vi APEX-delta-individer som styr I politiken. Putin skulle jag säga direkt, han är helt gammal. Han är en gamma individ. Ganska utpräglad. Som sitter på bästa sändningstid och håller så här långa, 30 minuter lång utläggning om medeltidshistoria och såna saker. Så är det inte det? Är inte det här lite grann det som är det speciella med Trump? Att han faktiskt är en alfa-individ, vilket numera är väldigt ovanligt I statsledningen? Vilka andra exempel finns det ens?

Boris

Jag kommer inte på några men Jag skulle vilja säga så här

Martin

är en typisk, han är en riktig sigma, han är givetvis, kanske bukele, bukele har lite alfa-vibbar, han kanske är en sån. Kanske finns det några stycken. Men det är väldigt ovanligt och framförallt I Europa så är det väldigt väldigt ovanligt och det är någonting som är. Som folk är väldigt negativa till och väldigt rädda för. Ja. Det är väldigt intressant, alltså där skulle man kunna gräva ner sig och alla möjliga intressanta Tygger I dem. Och kanske har skrivit om det också, han som har gjort den här populära alfa-brabo, gamma-delta-sigma-lamda-omega-typologin. Han kanske skriver nånting om det själv?

Boris

Vi måste undersöka. Nej men jag tror också att ett test på alfahannen, det är ju faktiskt att alfahannen lyckas dra till sig Vi har pratat om det förut men jag tycker det hör ihop med det här. Alltså den starka staben, de kompetenta handläggarna, utförarna och så vidare. Och det tycker jag inte han har lyckats med vare sig period ett eller period 2. Jag vet inte att jag har överdrivet gnälle, men jag tycker det.

Jag skulle vilja säga att Trump visar för mig snarare alfahanens sönderfall I det demokratiska systemet. Att om en alfa-handel kommer till makten så har han att välja på att riva skiten. Kör gasen I botten, stäng ministerierna, utnämn dig själv till verkliga befälhavare eller knatar runt I korridorerna och ägnar åt att bygga valsalar. Och då faller det sönder personlighetsmässigt som Alfa Hane. Och det är det vi ser.

Martin

Om jag ska fortsätta leka lite grann med Wocktays typologi här. Han kallar det för the socialsexual hiheroky eller sånt där. Så är det så att en alfahanne för att fungera naturligt måste vara omgiven av det han kallar för bravohannar. Sen jag inte beta-hannor utan bravohannar. Det jag menar med det är män som är ungefär som alfahannar, män som är specialiserade på att bilda ett sorts brödraskap runt en alfahanne.

Så de är stora och starka dominerande och får mycket kvinnor och sånt där. Men då framför allt så är de där för att supporta sin storebrorsa som är den riktiga alfa-handeln. Och Trump har inga såna människor överhuvudtaget. Ingen sån energi alls. Kanske Steven Miller, kanske Steven Miller har nån sån stil liksom. Möjligen några till som kan ta en sån roll, men I stort sett finns det ingenting utan det är bara liksom så här gamla delta-omega-individer som man har omkring sig. Förvånansvärt många såna här totalt hopplösa omegotyper

Boris

liksom. Ja, myllers skulle jag vilja köpa, men det är också allt faktiskt för det där blekt.