Transkribering
Argentina med budgetöverskott för första gången på 123 år tack vare president Javier Mileis aggressiva ekonomiska reformer och åtstramningar
Martin
Argentina har budgetöverskott för första gången på 123 år tack vare president Xavier Millais aggressiva ekonomiska reformer och åtstramningar. Det var ett tag sedan vi pratade om Xavier Millais och hans fantastiska projekt i Argentina. Det kan vara värt att ta en titt på hur det går för honom. För nu i dagarna, en vecka sedan ungefär, så hade det gått precis ett år sedan han tillträdde som president.
Jag tror att det var 10 december 2020. 2023. Vi pratade mycket om det här innan han tillträdde och efter. Vi var förväntansfulla och gjorde förutsägelser. Det kan vara värt att ta en titt. Blev det en så stor succé som vi hoppades på? Eller har revolutionen kommit av sig? Har han fått plukt med inflationen? Har han fått ordning på statens ekonomi? Finns det ens någon stat kvar efter att den arachno-kapitalistiska motorsågen har gått varm i ett års tid?
Jag sa då, helt och hållet baserat på libertariansk teori, att om han lyckas genomföra sitt program så kommer Argentina genomgå ett ekonomiskt mirakel. Kommer gå in i en guldålder som kommer överglänsa det mesta som händer på jorden i termer av politiska reformer, ekonomisk utveckling och så vidare. Men det är givetvis en extremt svår utmaning och det som verkade mest sannolikt var att han skulle få väldigt stora problem.
för att han inte hade parlamentet med sig. Han har vissa befogenheter som president men han har bara 15% av rösterna i parlamentet. Vad han än får gjort är en bedrift bara av det skälet. Är han faktiskt en skicklig politiker? För det är det som delar nu. Så hur har det gått? Till att börja med vad gäller det politiska hantverket som vi har berört i några tillfällen tidigare.
Han har överraskat något mycket, positivt. För det visar sig att den libertarianska knäppskallen också är en av världens mest skickliga maktspelare. Vilket är en kombination som världen nästan aldrig har skådat, men som världens alla makthavare bör frukta. Millé har navigerat en enormt svår situation på ett mycket imponerande sätt. Och det som allt handlar om i slutändan är förstås, har han levererat?
Och det har han ju. Folk pratar mycket om de här makroekonomiska nyckeltalen. Inflation, BNP och så vidare, budgetbalans. Och Milley har väldigt imponerande bedrifter på de punkterna. Han har fått ordning på statsfinanserna. Argentinska staten har budgetöverskott för första gången på 123 år. En enastående bedrift, hur man vrider och vänder på saken. Den enda tänkbara kritiken man kan ge Milley på den punkten är om man skulle ta ett riktigt utrerat libertarianskt fanatiskt perspektiv och säga att det är fel för att staten ska aldrig gå med överskott för då tar den mer pengar i skatten än den behöver.
Man måste verkligen vrida till det för att få det här att se ut som ett misslyckande för Milley. Inflationen, där får vi kanske gärna blanda ett betyg. Inflationen har gått ner väldigt mycket från de jättehöga nivåerna. som han var på för ett år sedan men inte så mycket som han hade hoppats på och den är fortfarande väldigt hög jämfört med vad den borde vara och vad den är i många andra länder så han har inte lyckats genomföra sina mest radikala åtgärder på den punkten och eventuellt så bör han kritiseras för det jag kan inte bedöma riktigt den saken för det beror också på vad som har varit politiskt möjligt och så vidare men...
Om man ska vara strikt här så måste man ju ställa frågor om det. Och man kan fråga sig varför existerar ens det argentinska PSOM fortfarande? Skulle inte Argentina ha genomfört en total dollarisering vid det här laget? Så det måste jag ändå säga om mig att det var några saker som kom av sig där på det penningpolitiska planet.
Tittar man på BNP-tillväxt så är det mer entydigt. Argentina har nu, de senaste månaderna, enormt hög tillväxt. Du får gå till kanske någonstans i Afrika eller nåt sånt här. Något ställe i Latinamerika som precis har hittat massor med olja eller nåt sånt där för att hitta den typen av tillväxt som de har i Argentina just precis nu. Och det är upp från en väldigt svag tillväxt, negativ tillväxt, en riktigt svacka som de redan har tagits ur och har en väldigt fin utveckling nu.
Massvis med sådana intressanta indikatorer i stort och smått. Men det mest intressanta enligt min mening det är att Milley har faktiskt avvecklat stora delar av staten. Allt det andra är småsaker i jämförelse. Inflationen går upp och ner, statsbudgetar fram och tillbaka mellan överskott och underskott. Men den totala storleken på staten går bara en riktning. Den växer och växer tills den konfronteras med någon enorm kris.
Superstor ekonomisk kris, ett stort krig, en asteroid slår ner mitt i huvudstaden. Det är ungefär så ovanligt som det är att stater faktiskt krymper. Och det är ännu mer ovanligt att stater krymper. frivilligt att en ledare väljs på ett program för att avveckla staten och sen så gör han det faktiskt. Det är svårt att nog understryka hur speciellt just den saken är och hur mycket mer intressant det är än inflationsbekämpning eller budgetbalans.
Belay har lagt ner sju, åtta departement tror jag. Det slogs ihop med. Jag tror att det är fyra, fem departement som bara... försvann helt och hållet. Antalet ministrar i regeringen gick ner från 18 till 8 för att de alla hade inte så mycket att göra. De har lagt ner ganska många andra myndigheter, statliga institutioner, den statliga mediasfären har avvecklats. Det är såklart väldigt, väldigt viktigt på sikt.
Privatiserat massor med företag. Tiotusentals statsanställda har sagts upp. Oräkneliga subfunktioner har avskaffats som har varit en jättestor del av Argentinas ekonomi. stora statliga projekt som har avbrutits. Jag såg en grej från Keito Institute häromdagen som sa att de har räknat hur många regulatoriska reformer, hur många regleringsreformer som de har gjort det senaste året.
Och de får till 672 stycken. Där 331 var rena avregleringar och 341 var omregleringar. Och det är helt otroligt. För tänk på hur många dagar är det på ett år? Hur många arbetsdagar är det på ett år? 200-250 och sånt där. Så att under det här året så har Milley gjort mer än en avreglering per dag plus en omreglering per dag.
Två såna här regleringsreformer om dagen. Många genomfördes initialt i det här megadekretet som han utfärdade första dagen eller sånt där med 300-någonting reformer. Men han har fortsatt under året och Cato Institute, de säger att han har accelererat avregleringsvågen under hösten. Så att han reglerar mer nu. Det är helt otroligt liksom. Och ja, allting verkar peka rätt riktning just nu i Argentina.
Jag tror att de har någon sorts val, mellanårsval till parlamentet nästa år. Och det är svårt att tänka sig någonting annat än att Milley kommer stärka sin ställning i parlamentet rätt rejält och få ännu större spelrum för att han har liksom konstanta sådana här... approval rating på 50% han är jättepopulär för han är en argentinsk politiker och för att vara galen libertarian så är han enormt populär Boris, vad mer kan vi säga om Millets första år?
Boris
Att det jag är faktiskt mest fascinerad över det är förstås det här med staten, någonting händer på riktigt Vem kunde tro att någon vågade gå så här hårt fram. Men det jag minst lika imponerad över. Det är just det här med manöver. Och frågan att man nu regerar när man väl tar makten. För alltså han tar makten i Argentina.
Ett latinamerikanskt land. Där folk alltid är tokiga i huvudet. Och så fort det är något. Då ska de ut och demonstrera och slå på kastruller. Eller genomföra någon kupp av en slag. riks-och tala den som har makten. Alltid alltså. Och han har gjort dessa nedskärningar, stängt ministerier avskedat så folk hamnar på gatan i detta genom klientiliserade land.
Alltså utan några ordentliga protester. Jag skulle vilja liksom studera det här på nära håll, men det måste ju ha... oerhört mycket att göra med hans framtoning. Att han är liksom som ett lok. Ingen vill ställa sig i vägen för loket helt enkelt. Och den där kraftfullheten har ju politiker oerhört mycket att lära av dem. De som vill ha en förändring. Men jag är också stillsamt fascinerad över allas ögon liksom.
Vad ska hända i USA, den nya regeringen? Där ska den och den ingå. Det kommer att bli jättebra. Här pågår liksom Jesus är här. Han har dykt upp i Argentina av någon jäkla anledning. Obegripligt. Den som tränar över New Jersey. Men nu är han där i alla fall. Det är ju honom man konstant ska peka på och kolla. Man kan genomföra 1,8 eller vad det nu var avreglerade om dagen. Man kan stänga ministerier över en natt. Man kan avskaffa en statlig mediasektor. Fantastiska exempel. Det händer på riktigt.
Martin
Det är underbart faktiskt. Det börjar ju få ringar på vattnet internationellt. Vi har ett dogerprojekt i USA inspirerat av Milley. De samarbetar med Milley och hans avregleringsministern Federico Sturzenegger som är hjärnan bakom Milley praktiska agendat till stor del. Och det som händer i USA, någonting händer i USA det tenderar att spridas i resten av världen.
Men jag tycker också det som är så intressant är att folk tar det med sånt jämn mod i Argentina. i resten av världen. Milley, han framställs aldrig som någon djävul. Folk gapar inte med att han håller på att förstöra Argentin och så vidare. När jag googlade lite för att hitta allmänartiklar så hittade jag några sådana här artiklar från vänstersajter. Det såg ut som en trottessajt eller någonting. De hade ett långt reportage om de hatade ju honom såklart, de var emot honom.
Men det var ändå ganska beskedligt. Jag öppnade den här i någon tab i bakgrunden. Så när jag kom till den då fattade jag inte att det var en rabiat vänsterartikel för en halvväg senare. Så till och med de verkar ta det med ro. Det är nästan som att de inte fattar hur radikal han är. Men så aningslösa kan de inte vara. Så det är någonting annat. Det är som det här med Trump. Att folk också tar bara med jämn mod att Trump blir president. Det är som att det är nästan uppgjort i förväg. Folk vet att det skulle bli så den här gången. Det är hans tur. Jag har lite svårt att förklara. exakt varför det är så, även om jag har misstankar. Men det är ju bara tack att ta emot.
Boris
Jag tror att det är jättemycket. Folk vill ju bli ledda. Det är liksom karisman. Den som står upp och säger nu går vi däråt, jag ska föra er till det förlåade landet. Vi ska bara vada över den här floden först. Bara den personen i den verkliga mening sätter sig i rörelse så börjar folk gå. Det är massan väntar på att ledas och det där har ju Milley uppenbarligen fattat. Eller så bryr han sig inte utan han tänker göra det här. Och det räcker ju. Och många fler skulle kunna göra det när han sitter i makten men han törs ju liksom inte.
Martin
Det bådar väldigt, väldigt gott i alla fall för frihetliga reformer i framtiden i alla länder. Det är hög tid att vi börjar ta fram en konkret libertariansk reformplan för Sverige. Ett miljöprogram för Sverige. Inte bara så här att vi ska sänka skatterna, minska staten. Utan exakt vad vi ska göra. Exakt vilket departement ska läggas ner. Exakt vilka myndigheter ska avvecklas.
Vilka företag ska privatiseras. Hur ska alla regleringar ändras. Det där är ganska tråkigt byråkratarbete. Men någon borde verkligen göra det. För det vore väldigt häftigt att ha en komplett millejplan, en dågeplan för Sverige. En bibba, en utredning som man kan ha som inspiration och slagträ. Det skulle kunna få fart en del diskussion.
Boris
Och så skulle vi få motorsåksillverkaren Husqvarna att sponsra projektet också.
Martin
Det är perfekt. De kan ta fram den här rapporten. Man skulle hoppas på statens offentliga utredningar att någon joker skulle kunna beställa något från dem. Kanske någon politisk vilde skulle kunna fixa det. Annars är det väl att Timbro borde göra sånt där. Det är sådana tankesmedjor, Timbro och vad som nu finns. Men de är väl alldeles för förslappade. Så när inte de ställer upp, då är det ju Husqvarna som är kvar. De tar fram den här rapporten, den här utredningen som... PR-grej helt enkelt.