Martin

34-åriga Marion Marichal kastas ut från Erikssämmors parti Reconquette efter att ha försökt förhandla med sin moster Marine Le Pens parti Nationell Samling som i sin tur nått överenskommelse om gemensam lista inför kommande parlamentsval med republikanerna. Som nu på grund av överenskommelsen försöker avsätta sin partiledare Erik Chiotti.

ganska rörig lätt obegriplig rubrik där och det har ju en orsak som vi har pratat om det var väl två veckor sedan som vi pratade om Emmanuel Macrons oväntade drag att utlysa en ny val i Frankrike det är inte alls uppenbart att det skulle vara till hans fördel en spekulation som vi luftade senast var att han kanske gjorde det här för att utöva ett misstvott av kontroll över en situation som han i grunden har tappat kontroll över.

Så att han vet att han kommer förlora makten. Men han kan åtminstone själv bestämma när och han kan välja tillfälle som kommer att vara maximalt opraktiskt för motståndaren. Och mycket riktigt då, det utlöstes en rejäl kris, en serie kriser inom den franska högern. Man var tvungen då snabbt att sätta ihop en valkoalition mellan de olika partierna för att det fanns en deadline för valsedlarna.

det blev väldigt stökigt, bland annat då i Erik Semours parti där Marion Maréchal som är barnbarn till Jean-Marie Le Pen men alltså jobbar för ett annat parti än det som han grundade och jag tror att Jean-Marie Le Pen själv faktiskt också stödjer det partiet, alltså Erik Semours parti han har gjort det vid något tillfälle i alla fall men nu kastar hon sin partiledare Semour under bussen i Direkt sen TV och sen blev hon själv utkastad från partiet jag tror att de har fått ihop någon sorts koalition nu trots att det gick lite vilt till.

Men jag har inte förstått alla detaljer. Till vänster så verkar effekten ha blivit precis den motsatta. Alla vänsterpartierna sluter leden, bildar en energisk valkoalition. Men i slutändan så är frågan hur går det i valen? Just nu så ser det ut som att det är på väg att gå väldigt bra för både höger och vänster i Frankrike.

Jag såg en undersökning där de fick 35 respektive kvällar. 27%. Men det går inte så bra för Macrons centrister. De fick 19% i samma undersökning. Och Macron han är ute och vevar nu om att om inte fransmännen säger nej till de politiska extrema alternativen och väljer den trygga centristiska mittlinjen så finns det en risk för inbördeskrig i Frankrike.

Alltså om antingen höger eller vänster vinner. Boris, kan du berätta mer om vad det är som har hänt här? Jag misstänker att jag fick några detaljfel där vad gäller Le Pen-familjen, Eriksson-mor och så vidare. Du får gärna korrigera mig och berätta mer.

Boris

Det var rätt. Det här är väl egentligen en fortsättning på det vi sa förra gången. Det här var uppe. Jag tror att Macron utlöste nyvalet därför att det är... Du var inne på det också förra gången. Det kommer att skapa kaos. Och presidentmakten som De Gaulle skapade, den är ju sådan att man kan göra jävligt mycket och man kan göra det lättare som president att utöva sin presidentmakt om det råder kaos i parlamentet.

Alltså kaos i parlamentet gör att Macron framstår som... dugligare och handlingskraftigare än han är. Därför att du kommer att se en jäkla massa kattrakande i parlamentet. Oavsett vem som bildar regeringen. Och de här allianserna som finns på ömsesidor är ganska bräckliga. Och Macrons egen rörelse är ganska bräcklig.

Så det är ett ganska rationellt drag av... De Gaulle gjorde ju så ibland också att han såg till att det skapades kaos i parlamentet. Så att han liksom kunde titta föraktfullt på dem, peka med hela handen, vända sig i folket och säga Men titta på de här jävla idioterna, nu gör vi så här. Och jag tror att det betydligt klenare Macron försöker göra än de Gaulle här. Att framstå som en stark ledare och peka på partiernas svaghet. För han har inget eget parti som han kan styra upp. Det kan bli väldigt intressant det här.

Martin

Hur kommer det gå i valet då? Vem blir nästa premiärminister? För just nu antar jag att om det blir så att högradiansen får 35% och blir säkrast störst då blir det den här Jordan Bardella som blir premiärminister. Alltså nationell samlings... Som jag förstår då så är han deras premiärministerkandidat och Marine Le Pen är deras presidentkandidat i nästa presidentval.

Och han tror jag är partiledare. Men han verkar ganska intressant. Jag vet inte så mycket, men han är 28 år gammal. Han har inte en typisk fransk politikerbakgrund som jag förstår. Han har någon sorts arbetarklassbakgrund. Han verkar inte ha gått på någon sån här grand école som de har gjort. Han verkar vara en liten udda fågel på mer än ett sätt. Men han ser också ut att vara intelligent, karismatisk. Han är väldigt stilig såklart, den här unga mannen. Är det han som kommer bli nästa premiärminister i Frankrike?

Boris

Ja, han kommer att bli nästa premiärminister och det ska bli väldigt intressant. Jag har lyssnat på några tal och tittat på några debatter. Alltså han har ju en jävlig utstrålning och är en sällsynt skicklig debattör. Och han håller ju på och anständigerar. nationell samling än mer än vad Marine Le Pen gjorde.

Så man vill gå hem i stugorna, man vill erövra makten. Sen är det så att det är en sak att han har utseendet i karisma, att han funkar i tv. Men han har ju inte gjort så mycket vid Asenasi som EU-parlamentariker utan snarare ryckte om sig att det var liksom tyst och valhänt och att bli premiärminister och samla ihop regeringen och bo ihop med en slipad räv trots allt som Macron det är jag tror han kommer att gå på grund där det är en sak att vinna tv-debatter av och gå fram genom rutan en annan sak liksom att hantera ett bökigt parlament och en listig president.

Martin

gå upp mot Jupiterhjärnan med Macron.

Boris

Ja, det är inget man vill göra själv än.

Martin

Vi ska bli väldigt spännande att se. Håll i tummarna såklart. Jag är inte säker på vad jag håller tummarna för. En sak som jag tänkte på när jag satt och läste om det här är att för varje år som går så blir jag mer och mer imponerad av, intresserad av Frankrike och fransk politik. Det är ingen nyhet för dig Boris. Du har ju Länge haft en frankofil inriktning man får säga så och förmedlat många intressanta insikter om Frankrike i radion under alla år såklart.

Men en sak som slår mig om och om igen är att Frankrike är i en klass för sig i att producera intressanta personligheter i de ledande politiska skikten. Ta en sån som Macron som är Frankrikes president här och nu. Oavsett vad vi tycker om hans politiska linjer och så vidare så har han en intelligens, en karisma och en strategisk förmåga som man i stort sett aldrig ser i ledare för andra länder.

och många av de senmoderna franska presidenten har varit sådana Sarkozy var också en fascinerande person och Jacques Dirac och det finns många exempel. Om vi går längre tillbaka så har vi såklart en del verkligt stora män av verkligt historiska mått som De Gaulle och Napoleon och så vidare. En sak är att Frankrike är ett stort land med en större pool av talang att dra ifrån.

Om man bara har några miljoner invånare så är ju sannolikheten såklart mycket lägre att man kan vassa fram stora ledare. Så det är inte förvånande att till exempel Sverige alltid har mediokra och ointressanta ledare. Men en annan sak är att Frankrike är ett så pass stort land att mycket står på spel. Det finns faktiskt saker att göra. Så att i det stora hela så spelar det ingen större roll vad Sveriges ledare gör.

Därför att Sverige är i ett större perspektiv ett irrelevant bakvatten. Så att om du är en Verkligen kapabel person i Sverige Så söker du dig inte till politiken Utan förmodligen till näringslivet Där svenska företag höjer sig långt Över Sveriges nivå Som politiska aktör På engelska säger man att Punch above their weight Det är verkligen sant om svenska företag Så det är där man kan göra saker i Sverige Till svensk politik söker man sig bara Om man är en medelmåtta Om man inte har några riktiga ambitioner Men i större länder så är det inte fullt så snedvidet vissa mycket kapabla personer faktiskt söker sig till politiken men då återstår frågan ändå varför Frankrike producerar så mycket mer intressanta ledare än till exempel Tyskland.

Tyskland är ett större och rikare land än Frankrike. Och också mycket mer intressanta ledare är Storbritannien, som är ett stort och rikt land. Globalt inflytelserikt land. De har gamla kolonier, de har kärnvapen. Hela Fadrullan, precis som Frankrike. Men Storbritannien har inte haft en intressant ledare på flera generationer. Med lite god vilja kanske Tony Blair eller sånt där, men ja, det ska till lite god vilja. Och vi har kanske enstaka andra exempel i andra länder. Kanske Berlusconi, kanske Putin. Men nästan alla intressanta ledare verkar vara fransmän. Vad beror det här på Boris?

Boris

Alltså jag har ingen jäkla aning. Det bara är så helt enkelt. Och titta på, om man jämför med de synnerligen klena varelser som... leder Tyskland och Storbritannien men Scholtz och Sonak det är du kan räkna upp 15 franska politiker som är liksom mera nationella ledare än dem det är märkligt men och det kommer ju alltid fram dels har man systemet med elitskolorna men samtidigt så dyker det alltid upp sådana som Bardella och Klanen Le Pen till exempel.

Barella invandrad för orten. Le Pen typisk representant för småborgerligheten. Det finaste man kan göra är en militär karriär ungefär som pappa Le Pen. De Gaulle kommer också från den stränga katolska distrikten i norra Frankrike och väljer militärbana.

Det är socialt sammanhållna miljöer som skickar fram sina egna ledare och sen har man lite... elitskolorna. Som i verklig mening är elitskolor. Alltså jämför de skolorna med, man brukar tala om Cambridge och Oxford alltså. Det går inte att jämföra med de franska elitskolorna.

Boris Johnson är liksom en produkt av de engelska universiteten. Macron, Sarkozy och några till är en produkt av elitskolorna. Och de har ju dessutom haft en räcka brutala premiärminister också. Så det är en speciell politisk kultur. Sen är det väl värt att grubbla på vad som när denna kultur.

Martin

En sak som jag tänker på när jag försöker. funderar på frågan, vi har också varit inne på det tidigare, att Frankrike är unikt på det sättet att det är egentligen den enda nationalstaten i Europa som fortfarande verkligen spelar roll för att det är inte bara det här med att de har helt och hållet egna kärnvapen, de har riktig krigsvakt i alla dimensioner de har fortfarande sitt afrikanska imperium de har autonomi och agens på den globala scenen på ett sätt som inget annat enskilt europeiskt land har.

Tyskland är totalt stukat av efterkrigsordningen. Storbritannien är kuvat under USA. De har släppt greppet av sina gamla kolonier. De har inte mycket till militär kvar. Och om jag förstår saken rätt så har de inte ens att de har sina kärnvapen mer eller mindre på nådor av USA. Det finns en sån amerikansk involvering i hur kärnvapen kan användas. Så att Frankrike är kanske det enda land där något faktiskt står på spel i politiken. Utöver diverse provinciella anlägenheter. Och det är därför som det är den sista politiska scenen i Europa som inte är en järskårsliga.

Boris

Det tror jag spelar en väldigt stor roll. Och det lockar också de starka personligheterna och intellekten. Precis som du sa, jämför med Sverige. Stark personlighet och intellekt. Det är väl en av... statsminister i Sverige är det så jäkla stort. Men president eller premiärminister i Frankrike med kärnvapen, en helvetes armé och som du ser agens i världen.

Det är lite annat alltså. Där blir makten en magnet för dem för de politiska genierna och de starka personligheterna. Det spelar roll. Och sen ska man aldrig underskatta det här med. Faktum att ta upp med mermen, krigsmakten, det är... Den finns där hela tiden. Vi ska inte glömma bort att delar av armén faktiskt ett antal gånger under slutet på 50-talet gjorde uppror mot centralmakten i Algeriet-frågan.

Och därefter när man slogs ner där så gick delar av den militära ledningen under jorden och försökte ett antal gånger mörda presidenten. det är det är lite romariket över det hela. Det är som sagt en speciell kultur.

Martin

Ja, det är väldigt fascinerande. Och jag ser ju det här som en som en livslång inbiten frankofob. Jag känner mig tagen på sängen över att över att ha de här tankarna och känslorna om Frankrike. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.