Martin

Italienske vänsterfilosofer Antonio Negri avlider vid en ålder av 90 år i Paris. Medförfattare till boken Empire tillsammans med Michael Hart och inspirerade generationer av vänsterakademiker och aktivister menade 2015 att demokratin styrs av en politisk klass som är väldigt svag och inkompetent.

Antonio Negri, Tony Negri som han alltid kallas. Han var ett stort och viktigt namn i den italienska vänstern i många år till och seder mer även i den internationella vänstern. Vid det här laget, nu när han dog för några veckor sedan, så får man nog säga att han är en av de allra största och viktigaste vänstertänkarna i världen. Alltså i nivå med kanske Chomsky och Zizek och de här riktigt stora kännerna.

Kanske inte riktigt på den nivån, men han är väldigt känd och väldigt inflytelserik skulle jag säga. Framförallt är det intressant att se... Hur hans intellektuella tentakler har spridit sig. Den italienska bakgrunden kan vara lite svårpenetrerad. Det finns speciella strömningar i Italien, speciella konflikter som inte riktigt har någon motsvarighet i andra länder.

Utvecklingen från 70-talet och framåt. Tony Negri var involverad i italienska strömningar. En av dem kallades för operaismo som betyder arbetarism. arbetarism och operaism och utvecklingscentrum som kallas för autonomismo.

Arbetarism och autonomism om man ska direkt översätta till svenska. En av de centrala idéerna eller kanske den centrala idén i den här strömningen är att arbetarklassen, arbetarna är inte ett passivt offer för kapitalets härningar som det kanske ibland stereotypt framställs utan arbetarklassen har en aktiv för att förändra Snarare än en passiv roll.

Och det är istället kapitalet som är reaktivt. Sen arbetarklassens agerande särskilt såklart klasskampen är en aktiv kraft som formar kapitalismens utveckling. Och man tar exempel då till exempel att När arbetarna strejkar så forcerar de kapitalister att ändra produktionssättet. Till exempel att kapitalister ökar graden av automatisering i fabrikerna eftersom maskiner inte strejkar.

Och såklart att arbetarkamp har påverkat arbetstider till exempel. Tidigare kunde man använda arbetskraften fler timmar och sen kom det 12 timmars arbetsdag och 8 timmars arbetsdag och kanske 6 timmars arbetsdag. Vilket förändrar spelreglerna för hur kapitalet fungerar. Så det här är en idé som löper genom hela Tony Negris verk där fokuset på grupperna som motsätter sig i systemet och diverse idéer om att det är dem man ska studera för att förstå hur saker kommer att utvecklas snarare än att fokusera bara på det som de gör upprop mot.

Och det leder vidare sen till den här autonomismen där som handlar om att Att gå bortom politiska partier, fokusera mer på decentraliserade sociala rörelser som de säger. Bygga alternativa institutioner för att utmana kapitalismen. Och där finns det också en sorts militant dimension. Alltså Italien på 70-talet gick ganska vilt till.

Det kallas för Blyåren. Och det var väldigt mycket politiskt våld. Väldigt spännande period. Anni di Piombo. Det mest berömda som hände då var att man kidnappade, vänsterextremister kidnappade. Italiens premiärminister Aldo Moro. Det höll honom gisslan. Jag vet inte exakt hur länge men jag tror att de hade honom i flera veckor. Och sen så dödade de honom. Och jag tror att det var 1978. Och Tony Negri åtalades bland annat för det brottet och andra sådana revolutionära våldsamma projekt för att man trodde att han var ledare för röda brigaderna.

Som det kallas. Brigatte Rosse. Och han dömdes till 30 år i fängelse. Han satt inte 30 år. Först satt han kanske fem år på 70-talet. Och sen levde han länge i exil i Frankrike. Men till slut återvände han till Italien. Han gjorde någon sorts deal med dem. Och sen satt han 5-6 år till. Och det här var runt millennieskiftet. Sen kom han ut i fängelse till slut. Men han blev bland annat...

Han blev... En celebritet, en martyr kan man säga. För han hade suttit i fängelse och varit i exil och så vidare. Och förföljde den italienska staten. Och i samband med det, i grund av millennieskiftet så blev han en av världens mest berömda vänstertänkare. Inte minst efter att han skrev de här böckerna tillsammans med Michael Hart. En amerikansk filosof eller vad han är. Och sen det första hette Empire. Och det andra heter Multitude.

Och sen kom det tredje som jag inte vet lika mycket om som heter Commonwealth. Jag kan komma tillbaka till deras böcker lite senare kanske och försöka beskriva vad de handlar om. Det är faktiskt ganska intressant. Men först är jag nyfiken på vad du Boris har för relation till Tony Negri och den italienska autonoma marxismen.

Boris

Alltså jag är gärna tyvärr nu blockerad av ett märkligt numerologiskt sammanträffande. Hawking hade ju ALS i 55 år. Aldo Moro var kidnappad i 55 dagar.

Martin

Det kan ju inte vara ett sammanträffande.

Boris

Det där ska jag fundera. Nej det kan faktiskt inte vara det. Det är någonting. Och jag är född 1955. Ja. Nej alltså jag har aldrig gillat Antonio Negri. Jag skulle nästan vara... tro att han liksom Röda Brigadernas ledare Moretti stod i den italienska säkerhetstjänstens håll. Nej alltså det är... Jag tycker till och med rent instinktivt illa om honom.

En del har läst av honom. Jag har alltid undrat. Vad vill han mig? Vad vill han att jag ska göra? Jag har en enkel själ. Jag vill veta vad som bör göras. Jag vet inte hur tolv jag ska gå. Jag har aldrig någon aning om det. När jag läser Negri. För mig har den italienska marxismen. Alltid varit. Berlinguer. Och de här. Tunga trötta grabbarna. Som faktiskt står på att komma överens. Med Aldo Moro.

Och Matt. Och vad fan vi kan väl sitta regeringen tillsammans och styra upp det här. Och det var därför Aldo Moro kidnappades. Den italienska staten ville inte det. Och definitivt ville inte den italienska extremvänster detta. Sådana som Negri. Negri skrev om detta så att det hemskaste som kunde hända. Det vore ju liksom att han hatade staten så mycket.

Han insåg att... Staten skulle legitimiseras om man fick en samlingsregering mellan kristdemokraterna och kommunisterna. Allt borde göras för att stoppa det. Det är därför man ska också... Där kom ju också den här annars svårförklarliga anklagelsen att han var skyldig till att ha inspirerat till mordet och till terrorismen. För mig är en egen person som i praktisk politik alltid har hyllat sådana här idiotiska dödfödda projekt som attack.

Occupy Wall Street. De här indianerna som med jävla välda rum går upp och ner genom Mexika utan att närma sig amerikanska gränsen för vissa. Det är positivt. Det har aldrig kommit. Jag stannar där så länge. Avskydd och karn.

Martin

Ja. Det är mycket det här fantasifulla stödet för väldigt ineffektiva rörelser. Jag för min del kan ju tycka att det är väldigt bra. Det är väldigt positivt. Jag vill ju inte att en galen militant kommunist som Tony Negri ska ha en framgångsrik strategi. Så jag kan ju liksom luta mig tillbaka under tummarna och säga bra, fortsätt flumma runt med de här idéerna.

Men det jag tycker är lite intressant då med den här idén, och jag ska säga att jag känner inte till så jättebra Tony Negri's tidigare verk, men jag känner till Empire och Multitude, den här nya... Moderna er, som jag förstår det, så bygger det väldigt mycket på samma idéer som han har alltid hållit på med. Och det jag tycker är intressant är att de har en analys som, åtminstone grundanalysen, är på många sätt mer realistisk än många andra delar av vänstern.

Det finns, ibland kommer jag i kontakt med gamla folk som lever i en ortodox, marxistisk, kvantasivärld. Kommunister som ska organisera arbetarklassen på fabriksgolven och man ska göra revolutioner precis som man sa för hundra år sedan. Men Negli och Hart försökte skapa en ny verklighetsbeskrivning under begreppet empire.

Där de bland annat säger att världen domineras inte längre av nationalstater och de här politiska strukturerna i nationalstater. Som vi är vana att tänka på. På grund av den globalisering som har skett. Makt har blivit centraliserad i de här övernationella strukturerna. Dels storföretag som är oberoende av enskilda länder.

Men också de här transnationella politiska organisationerna. NATO, Världsbanken, IMF, Världshandelsorganisationen. De här sakerna som de här ineffektiva rörelserna protesterar mot. Men det finns några intressanta tankar där tycker jag. En är att man säger att det som vi har att göra upp med det är inte längre nationalstaterna och kapitalisterna som kontrollerar dem utan det är något mer diffust och något mer universellt.

Och på grund av den här Diffusa och universella vändningen så kan inte heller motståndet definieras som ideologiskt eller nationellt. Imperiet kan inte erkänna sina motståndare som ideologiska utan måste definiera dem som brottslingar, som terrorister. Det är den enda strategi som finns kvar från deras sida.

Man kan inte säga att de motsätter sig en ideologi eller en nation, för det finns ingen ideologi det finns inga nationer längre, utan de motsätter sig bara lagen och de är bara brottslingar. Och det här tycker jag är en väldigt träffande beskrivning av vad som faktiskt händer. Det är bara det att det inte är Tony Negris kompisar som blir klassificerade på det här sättet. Så att de har till en viss punkt så har de en korrekt analys.

Men de förstår inte alls vem det är som är ett hot mot systemet. Vem det är som faktiskt gör motstånd mot det. Och alla de här, liksom Världsbanken och Storföretagen har ju i... I väldigt långa stycken precis samma funderingar som Tony Negri har. Han har jobbat hela sin karriär med att bygga sådana här begränsöverskridande intersektionella allianser.

Att det ska inte bara vara arbetarklassen, det ska också vara kvinnorna och bögarna och transmänniskorna och allt vad det är. Den här koalitionerna och sociala rörelser och så vidare. Och på andra sidan, dels finns det imperiet och på andra sidan finns och imperiet är den nya versionen av... Av det kapitalistiska systemet. Och på annat så finns den nya versionen av arbetarklassen.

Eftersom arbetarklassen inte finns längre så har man istället den här delen av multituden. Eftersom den traditionella arbetarklassen som definieras av sin kamp mot i stora fabriker med löpande band arbetarna är utbytbara, kuggar i maskiniet och så vidare. Vi lever inte i den världen längre. Postfordism brukar de säga, de här människorna. Alltså att vi inte befinner oss längre i Henry Ford-eran av kapitalismens historia.

Så att proletariatet var de som gjorde uppror mot den fordistiska kapitalismen. Men de som gjorde uppror mot imperiet det är någonting annat. De kallar det för multituden. Som är den mycket bredare och lösare koalition än bara arbetarklassen. Men de här idéerna dyker upp och det är något som vi inte vet. dyker upp på de mest oväntade håll.

Jag nämnde några exempel för dig Boris tidigare från svensk horisont. Ett exempel är AFA-gänget och till exempel Mattias Våg. Mattias Våg var så intresserad av Tony Negri att han flyttade ner till Italien och lärde sig italienska och bodde där i flera år för att bara studera negriismen, autonomismen och så vidare.

Så de här idéerna har haft ganska stort inflytande i den svenska vänstern den vägen. Jag kom i kontakt med de här idéerna via en mer städad gruppering kring en tidskrift som heter Fronesis. Eller kanske heter det, jag vet inte om den finns kvar. Där man tog de här idéerna på väldigt stort allvar. Jag var med på ett väldigt litet hörn under en kort period och hängde runt kring den tidskriften.

Men där såg jag helt nyligen att... Att en person som heter Anders Kallat, som var en av de främsta teoretikerna som höll på och importerade Negris och Harts idéer till Sverige och elaborerade dem i tidskriften Fronesis och så vidare. Han har dykt upp igen och han har precis skrivit en bok tillsammans med Jan Emanuel Johansson. Vilket är bara så här totalt knäppt.

Jag ger bara här som exempel på att de här idéerna, Negri och Harts idéer, de verkar dyka upp lite överallt. Det är nästan som trottar. Så fort man vänder ryggen så dyker det upp en trottor någonstans som har infiltrerat, lagt ut sina tentakler. Jag undrar litegrann, varför har de blivit så framgångsrika och framträdande? Varför finns de överallt?

Boris

Det är för att de utgör ett... De lyckas ju faktiskt beka ut fienden på ett ganska strukturerat sätt i sina två första verk. Och... De har ju faktiskt skapat en politisk strategi som precis som du säger spelar motståndaren rätt i händerna. Alltså det är ju... Det är USA och globala företag som tar tag i det här med mångkulturens fördel och vikten av att de kämpar sig till en plats i samhället.

Parallellt med detta så har ju Negri, det är inte bara så att de säger att nationerna spelat ut sin roll. Vilket kanske inte är rätt om man tittar på Ryssland, USA och Kina. Utan hon säger också, ni höger ju här att alla försök att mobilisera någonting bakom nationen är onda och reaktionära.

Och det är också någonting som spelar de övernationella organisationerna direkt i händerna. Så att dessa vänstermöppar, från verkligheten isolerade vänstermöppar, skapar en ideologi som är perfekt alltså för... För både staten i Västerlandet och överstatliga organisationer. För de har ju gett dem en plattform. En ideologi. Men jag är jättenyfiken på den där boken. Jag har inte läst den. Alltså Jan Emanuel och Kallat-boken.

Martin

Nej. Jag såg den bara i... Jag hörde talas om den i en podcast. Jag höll på att skumma... Det var någon som tipsade BBS om en ny podcast. Som hette... Jag har glömt vad den hette nu. Men jag blev nyfiken. Det var en svensk podcast som hade intervjuat Curtis Jarvin. Så var det. Och då skummade jag några till avsnitt av det jag lyssnade på, deras Cartesian-avsnitt. Jag tyckte det var väldigt intressant. Och ett av avsnitten var med Anders Kallat.

Och det är en person som jag känner honom men jag har träffat honom och känner till honom. Så då lyssnade jag på Anders Kallat-avsnittet och där berättade han att han har skrivit en bok om... Med Jan-Emanuel Johansson. De är tydligen kompisar. De är tydligen uten barndomskompisar. Eller skolkompisar och sånt där. Men det är ändå väldigt konstigt eftersom Anders kallat dig en sån här väldigt teoretisk person. Superteoretisk person som sitter och beskriver idéer. Jan-Emanuel är kanske en person som man skulle beskriva på ett annat sätt. Det kanske inte kommit ut det. Jo,

Boris

det verkar vara ute.