Martin

Svensk kulturkanon ska tas fram efter beslut av regeringen. Lars Trädgård som blir ordförande i den ansvariga kommittén säger att Sverige är på många sätt extremt och att vi har på många sätt förnekat existensen av en svensk kultur. Svensk kulturkanon, en diskussion som vi har fört till och från i Radio Bubbla över åren.

Och äntligen så har Sveriges regering hörsammat våra samtal och ska tillsätta en kommitté, göra en ordentlig utredning och få ett korrekt politiskt byråkratiskt svar på frågan om vad är egentligen en svensk kultur? Finns den? Det är nästan som att man tagit det som premiss, det är väldigt modigt, men nu ska man diskutera vad den innehåller. Jag har många frågor om det här till dig Boris. Kan vi börja kanske med Lars Trädgård. Är han rätt man att leda definieringen av en svensk kulturkanon?

Boris

Ja för regeringen. Alltså oavsett vilken sorts regering han har så är han alldeles rätt man. Och alla har ju sagt det också. Och att han är rätt man beror på att det är en jäkla obehaglig figur. Han är ju den som... mest har utvecklat teorin om statsindividualismen. Det vill säga att svensken kännetecknas av en så oerhört stark frihetslängtan som individ.

Att han genom historien har strävat efter att uppnå det här tillstånd där alla personliga band till familj, släkt och så vidare och omsorg om de egna ekonomiska besluten. Inte behöver ta som hand av staten. En mycket raffinerad teori alltså. Vi vill alla bli omändertagna av mamma staten så mycket som möjligt. Det är hans uppfattning om svensken. Och det är gjutet att regeringen tycker att den här killen ska verkligen ta fram en svensk kulturkanon.

Martin

Vem borde man sätta i spetsen för det här arbetet egentligen? Vem borde egentligen den idealiska personen? Det är ett ganska stort jobb, ett komplicerat jobb. Man måste ha... Väldigt speciell sorts bildning, överblick. Så vem skulle man egentligen vilja se på den här posten? Du får inte säga det själv Boris. Vi får inte säga att det ska egentligen ha Boris. Men om du tackar nej av något skäl, vem ska få det här jobbet?

Boris

Ingen. Jag har motstånd till tanken på en kulturkanon av två skäl. Det ena är ju att det här är mer eller mindre uttryckt. Att en svensk kulturkanon, hur den nu än konstrueras, på något sätt också ska vara det stora förlösande integrationsverktyget. Och det kan den aldrig bli. Det är därför att de som det tänks ska integreras kommer från helt andra kulturer som snarare kan betecknas som okulturer.

Det finns inget verktyg i världen som kan integrera dem i kulturell mening. Det är det ena skälet. Och det andra skälet är att... Alltså vi har inte något behov av en kulturkanon. För under själva begreppet kulturkanon ligger tanken på att kultur på något sätt gör oss noblare, ädlare, till bättre medborgare och så vidare.

Alltså det måste vara emot av två skäl. Dels finns det en jävla uppfostrande tanke där. Och det andra är att du blir inte en bättre människa av kultur. Jag behöver jättemycket kultur. Bara för att jag gör det. Men jag har inte blivit. Jag kan inte säga att jag är en bättre människa för detta. Jag har vänner och bekanta som är. I min mening totalt okultimerade. Som i princip aldrig har läst en bok.

Och som är oerhört goda. Och samhällsbärande människor. Och goda familjemedlemmar. I olika familjer. Alltså det är ett sentida påfund. Det här med att. Lyssna på rätt sång, läs rätt bok, ditten datten så blir du bättre på något jävla sätt. Så är det inte alls det. Man kan gå igenom livet utan att läsa en bok och ändå vara en människa som är till båtnad för andra. Så det här är ett märkligt bild av människor och ett märkligt bild av samhället som ligger bakom tanken på kulturkanon.

Martin

Det var ett intressant perspektiv tycker jag. Jag själv har ju ingen sån här idé om det stora förlösande integrationsprojektet förstås. Däremot så tycker jag en intressant fråga, mer från ett personligt perspektiv, en reflektion som jag gör när jag tänker på svensk kulturkanon är att jag tror att jag vet mer om andra kultursvärldskanon än om den svenska.

Framförallt om man tänker sig en sorts europeisk eller västerländsk. kanon. Där har jag intresserat mig en del för det och jag har ganska bra bild av var man börjar. Inte minst för att jag är intresserad av den gamla europeiska civilisationen, gamla Grekland och så vidare. Jag har läst Iliaden och jag har läst de gamla grekiska tragöderna och intresserat mig för att spåra linjer därifrån framåt och så vidare.

Men svensk Speciellt svensk kanon. Jag tänkte lite på när jag läste den här om den här nyheten. Vad fick jag till livs i skolan egentligen? För det var ju så att de pratade om att man skulle läsa vissa böcker och det handlade om att man skulle tillgodogöra sig, lära känna svensk kultur och så vidare. Och jag minns att den författaren som det trycktes mest på var Selma Lagerlöf som man skulle läsa x antal verk av.

Och det var väl okej. Läste några Selma Lagerlöfs böcker. Men bakåt, man fick inte läsa någonting äldre. Det äldsta vi fick läsa i skolan var Strindberg. Och det var lite grann som att svensk litteratur uralstrades för 150 år sedan. Först var det bara runristning ett tusentals år och sen kom det runt. Det är liksom bilden av svensk litteratur som jag fick av att gå i skolan.

Någon gång så blev jag också instruerad att läsa en bok som hette Det går an. Vad heter han som har skrivit den? Almqvist. Tack. Men det tror jag var mer av politiska skäl snarare än litterära. Att det var en del av undervisningen om feminismen och sånt där. Jag minns inte exakt men jag är själv lite nyfiken på om jag vill gå så långt, men verkligen gå till rötterna. Av en svensk kanon. Ungefär som jag gör i europeisk kultur när jag börjar med Iliaden. Var ska jag börja någonstans då?

Boris

Det är en bra fråga.

Martin

Jag har ju läst Eddorna också. De gamla skrifterna. Gudasagen och sånt där. De är inte specifikt svenska. Det finns en del tvivlaktiga. Det finns inte problem kring dem. Som början på en kanon.

Boris

Ska man göra lite förlagsreklam i sammanhanget? Kulturrättatets gula serie ska ju just vara för dem som är intresserade av att läxa om. Det spårade svenska intellektuella livet både nu och några hundra år tillbaka i tiden. Och vi kom ju strax med en utgåva av ett urval av Victor Ryderberg skrifter.

Alltså du vet han med tomten och lite annat. Dels hans berättelser om de gamla gudasagarna. En fin omtolkning. Men sen också några av hans politiska... Det säger bland annat när han varnar för vad Kina kommer att... för gula faran helt enkelt på ett väldigt väl genomtänkt sätt och diskuterar den vita rasens möjligheter att alls överleva.

Och går man till handskrift eller skap då? Då talar vi andra halvan av artatalet och Inga Strindberg. Så är det väldigt rikt alltså. Dels finns där hans stora studier och essäer över Grekland, kulturliv, mytologi och även över Rom. Och kanske i min mening hans mest fascinerande skrift om medeltidens magi.

Under den titeln löljer sig en mycket intressant... Lång utläggning om kampen mellan kristendom och ursprungliga europeiska religioner, riter, kulturer och seder. Väldigt fascinerande.

Och han var ju dels en storstilist, dels en oerhört spränglärd person alltså. Så skulle man tvinga mig att ha en kulturkanon skulle jag nog ha med Rideberg. Och innan honom Bellman. Och i en svensk kulturkanon skulle jag också ha med Gustav Vasas brev.

Några urval där. För de är ju inte skrivna men de är ju dikterade av honom. På en oerhört kraftfull ursprunglig svenska. Så det är några exempel.

Martin

Kul, intressant. Jag gillar Viktor Rydberg jättemycket, så fascinerande person. Sade du att Kultur är etatisk ska ge ut Fädernas gudasaga?

Boris

Ja, den kommer i nästa volym då, Fädernas gudasaga och några politiska essäer av honom. Man skrivs tack innan sin föd.

Martin

Fantastiskt. Fennels gudessaga är ju lite speciell bok som hålls högt av många. Men det har varit lite svårt att få tag på en bra utgåva. Jag själv vill gärna hitta ett extra fint ex. Och jag vet att det finns folk som har hittat antikvariskt gamla fina gamla läderband. Jag blev väldigt avundsjuk på folk som hade hittat dem.

Själv hade jag det skulle vara väldigt fint med en En väldigt gedigen och vacker vad ska man säga högtidlig paketering av just den boken.

Boris

Ja, det blir det. Det blir fint.

Martin

Det är nästan lite grann som en helig skrift, något åt det hållet om man vill läsa mer andagsfullt de gamla gudessagorna. Så det är en väldigt bra ställe att börja på. Men från 1800-talet så finns det ju till och med jag som är ganska obildad har tagit del av till exempel Werner von Heidenstam som jag är väldigt förtjust i. Gustav Fröding. Ja. Hela det gänget. Men återigen, det är saker som jag kan förklara. Bellman kan jag också. Det är lite tidigare. Gustav Vasa är intressant. Det ska jag fundera mer på. Jag har aldrig läst någonting som han har skrivit eller dikterat. Så det ska jag försöka göra.

Boris

Otroligt massivt och kraftfullt. Men jag tror att skulle man upprätta en... Du skulle nog uppskatta Ola Hansson. Han kom om hundra år. Om 200 år så kommer han fortfarande. Då kanske man har börjat läsa Ola Hansson och den.

Martin

Från vem är Ola Hansson?

Boris

Skånskt geni litterärt och filosofiskt gick i landsflykt till Tyskland. Levde en stor del av sitt liv och egentligen mer alltså Ola Hansson var ju en stora niche. Det är han som introducerar niche i Tyskland. Han är den som gör honom mer allmänt känd och sen återvänder han till Sverige också.

Men totalt märkligt bortglömd alltså. Både hans filosofiska skriftellarskap och hans skönlitterära skrifter är väldigt bra. Han intar en hederplats i min bokhylla. Men han ingår definitivt i en svensk kulturkanon.

Martin

Tack för det tipset. Jag upphör aldrig att försäkras över mina bildningsluckor. Vem är den senaste mest kanske samtida eller sentida författare som kan tänkas platsa i en svensk kulturkanon?

Boris

Det är nog Lars Gustafsson.

Martin

Det är ett svar som jag blir väldigt nöjd med förstås.