Transkribering
Människor behöver ingen högre mening utöver jakten på makt, status, pengar och sex
Martin
Richard Hanania Högre mening från exempelvis religion är varken nödvändig för individuellt välmående eller välfungerande samhällen. Den mening de allra flesta egentligen behöver är av mycket enklare slag och kretsar i hög utsträckning kring sex och våld. Vi har en rolig text på bubbla just nu av Richard Hanania Jag vet faktiskt inte hur han står.
Jag tror att han är en amerikansk akademiker. Jag känner mest till honom som bloggare. Eller som det kanske heter nu i tiden, nyhetsbrevsskickare. Det uppdaterade, coolaste med att blogga är att ha ett nyhetsbrev på Substack. Jag har sett Hanania, Substack, Alster. De har rekommenderats av folk som jag följer. Han är en sån här person som är väldigt rotad inom mainstream.
Jag tror att han är någon sorts samhällsvetenskaplig akademiker i grunden, kanske ekonom och sånt där, think tank typ. Men han är också relativt mainstream, säger han, en konträr och provokativ typ, och en högeravvikare. Så jag vet inte hur han själv ser på sin egen position, men han har också klara libertarianska tendenser. Verkar liksom hyfsat oberoende från politisk korrekthet. Alltså väldigt mycket så för att vara en etablerad mainstream akademiker, som inte är liksom giftstämplad eller något sånt där.
I den här texten attackerar han idén om att människor behöver en högre mening för att fungera mentalt och socialt. Och det är ju en ganska intressant måltavla, inte minst från ett högerperspektiv, därför att det är nästan ett mantra, något som ofta accepteras utan särskilt mycket reflektion, att människor behöver mening och att roten till många samhällsproblem vi ses hej till igen med alla samhällsproblem.
är att människor har blivit avskurna från traditionella källor till mening. Oftast syftar man givetvis på kristendomen. För att komma vidare så måste vi antingen återvända till kristendomen eller hitta något annat som kan förankra oss eller koppla upp oss och ge oss det där högre syftet utan vilket människan är ett röd för vinden och ett lätt byte för sinistra ersattsreligioner som vänsterism och politiskt korrekt.
Hananias text börjar med en anekdot om när han var 15 år gammal och hamnade i slagsmål och fick ansiktets sönderslaget av någon som var mycket bättre än han på att slåss, någon som tränade boxning och så vidare. Men han säger att han höll sig kvar i fighten och den tog inte slut förrän hans motståndare tröttnade på att puckla på honom. Och han säger att alla runtomkring var mäktigimponerade över hur mycket stryk han kunde ta Och det var ett av hans livsstoltaste ögonblick som han fortfarande har.
tänker tillbaka på. Och trots att han nu har framgångsrik karriär, meningsfull fritid och så vidare så saknar han ibland den här känslan som han hade när han var i slagsmål som tonåring. För han kände sig mer levande då. Och nu slåss han verbalt på nätet kanske för att försöka hitta tillbaka till en liknande känsla. Och sen pratar han om en känsla, eller en moral eller en estetik som förmedlas i vissa delar av kulturen.
En känsla av att det vanliga livet räcker. Man behöver inte ha storslagna saker som krig eller Gud. Det räcker bra med ett vanligt svenskans liv i ett villa förort. För att få sin beskärda del av lycka och sorg och allt det andra. Ibland är du glad, ibland är du ledsen. Ibland har du konflikter med människor. Men när du är deprimerad så handlar det om dig.
Det är personligt, inte existentiellt. Du är deprimerad över ditt eget liv. Du är inte deprimerad över allt som är fel i samhället och att hela universum är skevt av sådana här saker. Och det är liksom vad Hanania försöker torrföra här. Alltså hans recept är att... Han säger såhär, sex och våld när du är ung, äktenskap och barn när du är äldre. Och på det stället säger han så, så får man aldrig ens tid för andlig ängslan.
som ger upphov till det här ständiga meningssökandet. Och han säger också att de flesta människor faktiskt lever på det sättet. Han citerar diverse studier som visar att folk i allmänhet inte alls har en massa existentiella tvivel, utan de är ungefär lika lyckliga som de alltid har varit. Och det är den enda gången man ser ett rejält hack i kurvorna över hur nöjda och lyckliga folk är, är 2020. När hela coronabansinnet kom in i bilden med nerstängningar och maskton och så vidare.
Och då som Hanania säger, om det vanliga livet räcker, då finns det inte så mycket eliterna kan göra för att ta ifrån folk deras lycka tills de hittar ett sätt att stänga ner det vanliga livet. Men sen, så säger Hanania, så har de här allmänna lyckonivåerna gått tillbaka till samma nivå som innan, nu när coronahysterin huvudsakligen har blåst över. Och vissa sådana här vanliga saker som folk tar upp, det är ju inte så att det är så att det är så.
Avfärder han säger att opiatkrisen till exempel, det är inget djupare fenomen än att folk torskar på opiater för att opiater är beroendefrånkallande. Inte för att opiaterna fyller någon sorts existentiellt hål eller något sånt där. Så en idé som man hamnar in i här är att vanligt folk är lika lyckliga eller olyckliga som de alltid har varit. Och att det finns en växande dysterhet och ständigt prat om existentiella kriser och så vidare.
Det är enbart ett elitfenomen. Folk på ledande positioner, intellektuellt och kulturellt, har eventuellt blivit mer pessimistiska och deprimerade. Och man kan se det som nyheter och populärkultur och så vidare. Och han tror att den elitpessimismen beror på sociala medier och mekanismer som gör att negativitet och skadliga idéer frodas på internet.
Och att till exempel identitetspolitiska idéer, simplistiska nysocialistiska idéer är väldigt gångbara på internet på grund av själva formatet för informationsspridning. Han tror att den här negativiteten som alstras på sociala medier har mycket större impact hos de som är nära innehållsproduktionen, till exempel journalister, än den har nedströms bland folk som konsumerar innehållet eller tänkte konsumera innehållet, om det fortfarande är någon som läser.
Men det är som han säger att journalister är de största konsumenterna av journalistik. Så att de de påverkar mest är varandra. Och han har en del andra idéer kring det här som att samhället blir mer feminiserat i takt med att kvinnor blir mer inflytande. Vilket också leder till att feminiserade män gynnas över mer maskulina män. Vilket gör att inflytelserika eliter består av mer och mer nevrotiska människor.
Därför att nevrotism och feminitet är nära. Och sen säger han att det var som ett tillfälligt uppehåll under kalla kriget tog slut. Då vände saker till en lite bättre riktning. Vänsteridéer gick bakåt ganska mycket för att de blev lite omöjliga. Men nu har det blåst förbi och man lyckats bli tillbaka i en mer normal tendens och man lyckats formulera om vänsteridéerna till mer former som fungerar.
Man har byggt om narrativen litegrann. Men som han säger, vänsteridéer skadar inte bara för samhället utan Det var också mentalt nedbrytande för de som tror på dem. Och tydligen finns det studier som visar att liberaler är mindre lyckliga än konservativa amerikanska studier. Och nu ser man tydligen att folk blir mer och mer deprimerade i parallellt med att the great awokening breder ut sig. Så man hade en liten anomali på 90-talet, det glada 90-talet.
Nu är vi tillbaks på den gamla trendlinjen igen. Han pratar om hur konservativa går mot en mer vänsteristisk världsbild för att de är mer pessimistiska. De tror att någonting är helt fel med hur den moderna samhället funkar och det finns de här stora hålen som måste fyllas. Han pratar om religionens roll för samhället, religionens roll för individer.
Behövs religionen? Han säger att man inte kan se några starka samband mellan religiositet och lycka eller tillfredsställelse med det egna livet på ett individuellt plan. Det är väldigt svaga, svaga och osäkra samband. Och sambanden blir svagare ju mer utvecklade länderna är där man undersöker. Han säger att folk verkar ha mindre och mindre nytta av religion i termer av nöjdighet med sina liv, ju bättre ställt de har materiellt.
Och sekularisering verkar inte ha gjort folk bättre. mindre lyckliga överlag. Och han menar på att sekularisering inte heller verkar leda till några allvarliga problem på samhällsnivå heller. Det här kan man ju då, vi kan återkomma till det här, men han säger såhär, moderna sekulära nationer, de är inte på väg att kollapsa. Ekonomiska tillväxten är ganska bra. Kriminaliteten är historiskt sett på ganska låga nivåer utom i stadskärnorna i amerikanska storstäder, säger han.
Folk är generellt ganska lyckliga. Det finns inte så mycket externa hot. Han oroar sig lite för fertilitet. Det finns vissa tecken på att sekularisering leder till att folk får skaffa färre barn. Kanske är religionen en av de få krafter som kan få folk att skaffa barn i en sekulariserad värld. Men han kommer i slutändan fram till att det finns nog ännu inte så mycket man kan göra åt fertilitetsmönster. Vare sig politiskt, religiöst eller kulturellt.
För att det helt enkelt handlar om biologiska evolutionsprocesser som har sin gång. Det han kommer fram till i hans centrala test är att människor behöver inte någon högre mening. För den mening vi behöver är så totalt hårdkodad i vårt DNA. att den egentligen aldrig kan saknas i våra liv. Han tar också upp krig. Han säger att krig har uppenbarligen starka effekter på folk.
Man hade Ukrainsk nationalism som var ganska sömning, inte en så jättestor grej egentligen innan kriget. Nu är folk plötsligt ivriga att offra sig för en nation som de inte var så väldigt engagerade för, bara några år sedan. I blod har man ett krig som piggar upp, om man inte har krig så skapar man ersättningskrig, en sportkonkurrens mellan sportlag, sporthuliganism för de som verkligen vill slåss.
Han menar också att de här kulturkrigen som utspelas politiskt och kulturellt också kan förstås i hög utsträckning som sport, som ersättningskonflikter. För att vi inte har riktiga krig att utkämta. Men han menar att det är ganska bra och rimligt att vi har de här. Han menar det här som en kritik både mot högern som antingen vill sälja på folk nationalism som högre syfte eller att religionen ska ha en större roll i samhället, men också mot vänstern som vill höja upp jämlikhetsideal som ett högre syfte i sen sådana stora projekt för att hantera historisk skuld för oförrätter och så vidare.
Han säger att folk inte behöver någon sån här storslagna meningsskapande projekt. Vi behöver ingen storslagen kam och så vidare. I den mån vi behöver sådana känslor kan vi få dem genom våra normala liv. Och vi behöver absolut inga intellektuella som ska berätta för oss vad mening är och hur vi ska uppnå den. Lämna folk i fred och de kommer att hålla sig sysslosatta och stimulerade i jakten på makt, status, pengar och sex.
Och det är vad folk är byggda på och folk är rätt bra på det. Och alternativet Att man har eliter som försöker ge massorna ett högre syfte. Det leder i bästa fall till ineffektiva lösningar på problem. I värsta fall till tyranni, kaos och världskrig. Skriver jag. Och djupa tankar om existensen och mänsklighetens inriktning och allt det där. Det är ingenting som vanligt folk överhuvudtaget ska ägna sig åt.
Det är ett jobb för ett litet antal särskilt intelligenta och särskilt mentalt stabila personer. Och meningen som avslutar den här artikeln är... For everyone else, sportsball is good enough. Som ni kanske märks så gillar jag den här texten ganska mycket. Jag ska gärna säga mer om varför. Jag kan hålla låda säkert en bra stund om det också. Men jag har pratat jättemycket nu innan jag eventuellt börjar ranta om det. Så jag är väldigt nyfiken på vad du tyckte om den här texten, Boris.
Boris
Nej, men jag tror inte du tycker om den egentligen. Du hade väl ett anfall av god mod när du läste den. För du kan inte tycka att den är bra. Alltså, den är... Dels har den ju inte så mycket med verkligheten att göra, alltså. Han viftar ju bort just det här med att människor, jag kommer att hoppa lite hit och dit, just det med att människor skulle, allt de behöver är sex och lite våld i ungdomen och sen stabiliserar de sig.
Så viftar han bort det faktum att människor i västvärlden uppenbarligen inte bara är rätt ointresserade numera. Det är inte ett för starkt uttryck. Rätt ointresserade av att svetta barn tyvärr. De är faktiskt rätt ointresserade av sex också i levande, svettig, köttig form. Sexindustrin finns ju, men inte liksom... Vi ser ju en allomfattande degradering av sexualiteten till internet och köpesex.
Det är en växande sektor. Det är uppenbarligen något fel med det här. Sen har han ju en liten poäng i att givetvis finns det folk som är synnerligen nöjda med tillvaron de har. De har familj, barn, hus och ett jobb att gå till. Men det är också en krympande sektor, även i hans hemland i USA. Gör han en nöjdhetsundersökning i rostbältet så kan han få en ny del av det.
Ni får fixa ganska mycket med siffrorna för att få det här att gå ihop. Och att vifta bort... Ingen har hävdat att folk tar opoider, fentanyl eller... eller trank, det är för att de känner existentiell ångest. De tar det därför att de inte får de grundläggande behoven uppfyllda. Och det är klart som fan folk är olyckliga oavsett faktiskt vad undersökningar visar.
Det är för att han missar ju totalt, totalt, totalt, totalt det stora skiftet som inträffar under 18 år. och som går tvärs över hela det politiska fältet. Det är inte bara vänsterliberalerna, även de konservativa säger det. I ökande utsträckning, alltså som tiden går. Att du kan bli vad du vill. Och du måste bli något annat än den du föddes till.
Du måste utvecklas. Alltså han nosar ju på det här men han förstår det inte riktigt. Det finns ju en massiv påtryckande ideologisk våg som alla jäkla håll på en enskilda individen att vara om man har påbjudit på sig att du ska bli någon annan. Alla kan inte bli någon annan, alla ska inte bli någon annan. Men givet, vi skapar detta en känsla av att jag är misslyckad.
Det blev ingenting annat av mig än det är nu. Och att man ständigt måste utvecklas. Och jag förstår inte vad hans recept är. Han är ju en Pangloss-variant. Vi lever i den bästa världen, folk är egentligen ganska nöjda och så vidare. Det här är ju liksom... Lite mer komplicerad Mattias Svensson-kille, men inte mycket mer komplicerad. Så att, och lösningen är givetvis förstås en politisk rörelse som ser åt folk att nej men alla ska inte utvecklas utan se till var sak på sin plats.
Ett organiskt samhälle helt enkelt. Och han nosar på detta också men vag och luddig och ogenomtänkt och jag vet inte riktigt vad. Alltså han är ute för att hacka på alla gnälliga, deprimerade, neurotiska... och så vidare. Men utifrån detta, det som driver honom där, eftersom han fick stryk när han var liten, var så klen, så ska han nu ge igen på de här neurotiska kulturarbetarna.
Och då strukturerar han hela sin beskrivning av verkligheten och historien. utifrån att han tycker illa om dem och dem har fel och då går han i den fälla som han säger att det andra har gjort. Så att, ja jag tycker det var en eländig text.
Martin
Det lyckas som att du och Richard Hania egentligen är, det lyckas som att ni är ganska överens om saker och ting. Vad gäller sex så skulle han ju anta att han skulle säga att det är jättedåligt att folk tappar siktet på sex och har mindre sex. Det rättigheterna för honom vore att ha mer sex, åtminstone när man är ung då. så borde man ha mer av sex och våld istället för andra saker som folk har blivit distraherade av nu.
Och sen det mer intressanta kanske det här med, som du beskriver det här med den här moderna... Den här moderna ideologiska driften att människor ska bli någonting annat än de är, det måste väl ändå vara, han skriver inte om det här men jag tycker det är ganska lätt att tolka in i hans ramverk, att det måste vara ett prima exempel på den här typen av elitpessimism och elitneuroticism, alltså en stor pessimism om att människor kan inte bara vara det de är, vi kan inte bara lämna saker till, åt den mänskliga naturen, därför att den är väldigt tvivelaktig och så vidare, Då måste vi hela tiden förbättra människor och förändra människor och skapa ny människa och så vidare.
Jag antar att han skulle klassificera det som den här typen av pessimistiskt deprimerande elitprojekt som vi bara ska dra ett streck över och istället hålla på med sex och våld och lite sport.
Boris
Ja, alltså när jag läste den första gången så var jag välvillig. Sen läste jag den en eller två gånger till. Och... Jag tror att precis som jag gjorde första gången, så... Alltså, du läser in saker som inte finns där. Alltså, han tänker inte som du säger att han tänker. Han ser inte den här frågan riktigt överhuvudtaget. Och det tror jag, man kan dristas att säga det för att han är så förbannat positiv till hur världen ser ut idag.
Han säger egentligen att läget är gott. Det är bara gnälliga kulturarbetare som tycker att det inte är gott. Och det är icke gott, därför att vi har haft... Den här idiotpåverkan i över hundra år, alltså från alla håll och kanter, som har rivits sönder samhället. Jag tror inte, alltså du säger att han ser det, men jag är rätt säker på att han inte ser det för då skulle han inte beskriva verkligheten som han gör det.
Martin
Det finns ju några exempel definitivt på att han har gigantiska blinda fläckar som är väldigt provocerande, framförallt från ett europeiskt perspektiv. Han är ju en kvinna givetvis, det kanske mest. Det mest uppenbara tycker jag i hela hans text är att han helt och hållet kringgår massinvandringen, folkbytet som pågår inte bara i Europa utan i USA också givetvis i hela västvärlden. Och det där, han verkar inte se det som ett problem överhuvudtaget, vilket förmodligen beror på att han är som du säger en Mattias Svensson-typ.
Men å andra sidan, alltså i den frågan, knäckfrågan här, det är egentligen inte med avseende på tesen som diskuteras. Det är inte hurvida massinvandringen är ett problem. problem, utan hur det är ett problem som beror på till exempel sekularisering och den typen av tendenser. Det är lite grann en kanske en separat fråga.
Jag har argumenterat tidigare i Radio Bubbla, eller om det kanske var något avsnitt av BBS eller Bokpodden, att det finns egentligen ingenting inneboende i sekularismen som leder till acceptans för massinvandring. De länder i Europa som för den mest restriktiva invandringspolitiken är väldigt sekulära. Till exempel Tjeckien, som är Europas minst religiösa land, men som är totalt ointresserad av massinvandring.
Ungern, som också i praktiken är ett väldigt sekulärt land, även om det på pappret är kristet. Samtidigt kan man se att kristna grupper är väldigt pådrivande för att öka massinvandringen. Det finns också filosofiska skäl att förvänta sig att kristna skulle vara relativt okritiska till invandring, eftersom... Det finns teologiska skäl att kristna är ålagda att se alla människor som bröder, alla lika inför Gud, alla som har möjlighet att komma till Gud och så vidare.
Alltså kristendomens karaktäristiska universalism. Så där om jag försöker lyfta in den, han uppenbarligen har en gigantisk blindfläck, men jag försöker lyfta in den i sammanhanget, när han kringgår den frågan, så tycker jag inte att det liksom blåser ett gigantiskt hål egentligen i hans argument. Det jag gillar med den här texten Boris, jag kan förklara lite psykologiskt varför jag tror att jag gillar det här.
Dels tycker jag det är uppfriskande att få lite alternativ till de här väldigt pessimistiska, dystra idéerna som är i cirkulation. Inte för att jag är en pessimistisk och dyster person men jag vet att folk blir lite deppig av även sånt som du och jag pratar om i Radio Bubbla. Jag brukar tänka på det är kanske lite orättvist. mot flera personer. Men jag brukar tänka på det lite grann som den emblematiska exponenten för det här perspektivet är Jordan Peterson.
Jag tänker på det lite grann som Jordan Peterson-generationen av unga högermän som är deppiga för att livet känns meningslöst och desperat försöker man fylla med hål i sig själv med idéer. Ofta kristna idéer, men kan också vara andra idéer. Och jag har ju försökt ge alternativa perspektiv genom åren här i Radio Bubbla. Inte minst såklart genom mitt grundläggande perspektiv, mitt ganska råa biologistiska perspektiv, som på många sätt är min intellektuella basplatta för att ta mig an både samhällsfrågor och personliga frågor.
Alltså, folk tenderar att ha alla möjliga flummiga idéer om mening och så vidare och ignorera biologiska realiteter som egentligen är så självklara att det är svårt att förstå hur folk inte kan vara medvetna om dem. Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat! Till exempel den enkla faktorn att människan är en biologisk varelse som formats av evolutionsprocesser som först och sist handlar om reproduktion.
Från ett biologiskt perspektiv så är det helt uppenbart vad meningen med livet är. Det finns en sak som vi mer än något annat är programmerade till att göra, nämligen att reproducera oss. Det är det allting i slutändan handlar om för biologiska varelser. Så att meningen med livet är, om man vill uttrycka det, att man är en biologisk varelse. Kanske lite mer poetiskt kan man säga en kandostil, men meningen med livet är att skapa mer liv.
Att förlänga livsprocessen från generation till generation. Man kan också uttrycka det på enklare, mer grova sätt. Men svårare så är det inte att förstå från den basala nivån. Och rent praktiskt kan man konstatera att unga män, enstaka unga kvinnor som går runt och nojar över meningen med livet, de har nästan aldrig barn. Och dessutom så har de väldigt sällan fungerande karriärer, de har överhuvudtaget sällan några materiella ambitioner i livet.
Vilket är en essentiell del av reproduktionen, därför att om du inte har några resurser så är det ingen poäng att du ynglar av dig. Reproduktion för en koselekterad art av människan handlar inte bara om att skaffa barn utan att uppfostra dem. Att uppfostra barnen är den i särklass mest komplicerade tidskrävande och resurskrävande delen jämfört med att bara ta upp dem. Det är därför jag ofta pratar om att unga män måste fokusera på sig själva.
måste göra sig ekonomiskt gångbara, bygga någon sorts karriär för sig själva och gärna avstå från allt vad både kvinnor och barn heter tills de är ganska etablerade och ganska resursstarka. Sen kan man gå över till familjebildning och bygga en riktigt bra familj och så vidare. Men det är väldigt sällan som de här förvirrade meningssökande unga männen har en bra plan för att ackumulera resurser. Och sen kan man såklart fråga sig varför vi måste acceptera den här biologiskt givna meningen med livet och det här med att vi måste acceptera Det är i en viktig bemärkelse den objektiva meningen med livet.
Men det är såklart inte obligatoriskt att anamma den som den enda meningen eller den högsta meningen. Människan har förmågan att tänka ut andra syften och dedikera sig till dem. Och det är väldigt bra att vissa människor gör det, för nästan allt framåtskridande i världen kommer av att människor tar sig för diverse ambitiösa projekt som går bortom deras biologiska reproduktion.
och ofta till nackdel för deras individuella biologiska reproduktion. Det som vi pratade om tidigare här i radion och på BVS'en så skaffar genier sällan barn och de är aldrig bra föräldrar. Så att ja, jag är positiv till att mänskligheten har ett reproduktivt segment och ett icke-reproduktivt segment som kanaliserar reproduktionsdriften till andra syften, högre syften, som de själva skulle tänka på saken, utifrån sitt.
subjektiva, lite pretentiösa perspektiv. Men det man måste förstå är att nästan alla människor tillhör det reproduktiva segmentet. För 99% av alla människor så är det fullt rimligt att fokusera på att bara leva ut den normala livscykeln som kretsar kring biologisk reproduktion från början till slut. Skaffa resurser, skaffa barn, hjälpa barnen att bygga bra liv för sig själva, hjälpa barnen att skaffa fler barn och kvitto till slutändan på ett vällevt liv är bra.
Barnbarn och barnbarnsbarn som mår bra och inte har blivit totalt fördärvade av det omgivande samhället. That's it. Det är meningen med livet. Att söka efter någon mening utöver det är bara någonting som ett litet fåtal ska syssla med. Och de kommer göra det oavsett. Så att om det... De har inget alternativ. Så att om det någonsin uppstår en fråga om hurvida man bör söka efter en högre mening eller inte, så är svaret alltid nej.
Om du inte måste göra det så ska du inte göra det. Om du kan göra något annat så ska du göra det. Och om man söker efter en högre mening utan att ha en klar bild av vad det egentligen betyder och om man på någon gång känner att man blir osäker och olycklig av det då ska man nästan definitivt sluta. Sluta och ägna dig åt ett riktigt liv istället. Satsa på din karriär om du är man.
Bygg en familj om du är kvinna eller en materiellt väletablerad man. Och för dem som eventuellt är lite bittra är det verkligen inte att kalla det till. sökandet efter högre mening. Så kanske det kan vara en liten tröst att veta att det där sökandet, det handlar inte om att hitta någonting som finns där ute, som en absolut mening med livet som existerar bortom människornas värden och sånt där, utan det handlar snarare om att uppfinna någonting nytt.
En ny mening för varje sökare som ger sig ut på den resan. Det handlar mer om att alstra en särskild sorts existentiell energi för att skapa nya saker, så att man kapar. De här normala biologiska systemen för att uppfatta mening, alltså reproduktionsdriften, så kanaliserar man dem till andra saker. Men det är saker som särskilt funtade människor gör istället för att reproducera sig.
Nu babblar jag på igen då, Boris. Ja, men det är jättebra. Det här är liksom mitt grundperspektiv. Och det känns uppfriskande att nu är inte Richard Nahling, han kanske inte är någon sån här fanatisk biologist som jag är, men... Det känns väldigt uppfriskande med en diskurs som är mycket mer kompatibel och dessutom ännu mer aggressivt delvis i den riktningen som jag är.
Bara säga liksom, lägg allt det här åt sidan och sök hand efter mening, framförallt om du blir minsta lilla. och vara lite mer, sluta vara så pretentiös, vara lite mer realistisk kring hur vi människor egentligen funkar.
Boris
Det där var en lysande utläggning, därför jag menar att du är fortsatt på ett väldigt gott humör när du interagerar, när du får Hanania, heter det säkert, ställa sig bakom dig i ledet. Han är inte så jäkla klarsynt. Alltså, han... Du formulerar distinkt, han är ju synnerligen vag i detta. Och jag är inte säker på att han skulle tycka att ni stod speciellt nära varandra.
Men just det här med att söka meningen med livet, det är ju ett förbannat sentida fenomen. bland intellektuella och folks mängder så att olika vetenskaper eller konstarter. Mycket sentida. Den här procenten som du pratar om, hur stora de nu kan tänkas vara genom historien varje given tidpunkt. Förr i tiden ägnade de sig åt att utforska saker och förstå materiella sammanhang.
Sen börjar flera och flera av dem att fundera på det här med existensen och högre syften och mål och mening och så vidare. Och det är liksom att skriva böcker, det är ett perverterat fenomen. Så tillbaka till det gamla. Och det behövs absolut ingen... Som vi pratade om någon gång förut, att folk överhuvudtaget tror att man kan läsa sitt...
Till exempel det här med revyong, att man överhuvudtaget skulle kunna läsa sig till en religiös uppfattning är ju jävligt märkligt. Det går liksom inte, och det går inte att gå kring och söka. Man svassar efter den. Indisk visighetslärare eller liksom en präst i Västerlandet.
Det går inte. Det är snarare en slags uppgivenhetsfenomen om man vill kunna studera sig till en tro. Att man behöver något att hålla sig till. Det grundläggande politiska är att få... Det nosar han ju ganska nära på. Ska man vinna politisk makt, eftersom jag alltid kommer in på hur man ska göra det. Det är liksom, och tillbaka till Henry IV, han bytte religion och så där.
Men han sa att det som behövdes för att han skulle få makten var att han lovade alla. en höna i grytan på söndagarna. Han blev en älskad och framgångsrik kung. Och så jävla mycket svårare är det inte. Alla håller sig på sin plats, och så ska ni få en höna på söndag. Det garanterar jag som kung.
Martin
Vad gäller det här med religion och hur man söker religion och sånt där, jag håller förstås med om allting som du säger, Boris, men en sak som är värd att tänka på från ett mer sånt här från en prosaiskt perspektiv. Det är att religionen kan säkert ha en del riktigt bra effekter. Framförallt tror jag från mitt perspektiv att religion är ofta bra för människor för att det får folk att gå i kyrkan och det innebär att man träffar folk.
Man kommer med i ett naturligt sammanhang, en typ av gemenskap som människor inte har nu för tiden. Särskilt bra tror jag att det funkar om man är med i en sån här skön frikyrka och verkligen går in i den livsstilen. Det funkar ju inte om man bara sitter och läser om teologi på internet eller om man går med i en skumkirka full av massa invandrare som man inte blir personligt bekant med för att det finns massa kulturkrockar och sånt där.
Så att i den bemärkelsen så tror jag att religionen kan ta människor närmare de här naturliga sambandena och de naturliga cyklerna inklusive reproduktivt. Det är också en faktor som gör att man kan bli mer trygg i projektet att reproducera sig själv om man har ett starkare socialt nätverk runt omkring.
Men även där så gäller det att förstå den mer konkreta prosaiska inneböden i det man håller på med när man närmar sig religionerna. Att åtminstone förstå den aspekten också. För att som sagt då, om man mest sitter och kufar ortodox teologi på internet, så kommer man inte få någon av de här De här fördelarna och om man inte tillhör den här mikroskopiska promillen av människor vars kall det är att göra det där så kommer man bara bli väldigt olycklig av det.
Boris
Om man går dit för att man har spalan in någon i kyrkokörerna så kan det vara ett rationellt val.
Martin
Ja, i alla fall. Jag håller med Borges om att Richard O'Neill han är en Hall-typ, han är en Mattias Svensson-typ. Jag tänker på honom som en sån här... Jag har namnet på tungan nu, den här olidliga libertarianen som har skrivit den här boken om att egoistiska skälar skaffar fler barn. Det är totalt hjärnsläpp nu att jag inte har hans namn på tungan. Men det är många som lyssnar och vet precis vad jag menar.
Boris
Men just när man lägger ut texten måste jag säga, alltså Det du la ut texten nu... Det var ju glasklart. Det ska fästas på pränt. Inte Hananias rätt dimmiga grejer. Jag tror definitivt att tiden är sen länge mogen att säga saker på det där glasklara sättet. Och det är inte så att de här 90 procenten blir stötta.
Det är en befrielse av att det duger alldeles gott att sträva efter. efter hus och familj och hund om man inte alldeles gick er. Det är helt okej. Och det är helt okej att vara nöjd om man får en där hönan i grytan på sandan. Och slippa allt det här andra. Det är ett utmärkt politiskt program. Och ingen skulle liksom, eller få skulle välja sig mot biologistiska perspektiv och anläggningar tror jag. Om man säger det ordrätt och rakt ut.
Martin
Nej, jag hoppas det som du säger Boris. Jag tror att det är sant. Jag känner bara en viss frustration över att det är så stora delar av... Jag rör mig ändå i högerkretsar både socialt men också intellektuellt. Läser skriventer som jag följer på internet och sånt där. Framförallt de senaste två åren har det verkligen slagit mig mer och mer. Hur deppiga folk känns, hur passiva folk känns, hur mycket de går i cirklar.
Och... Jag vet inte, lite energin som kommer i mig nu när jag läser den här texten och kanske blir lite överentusiastisk. Kanske har det en poäng i det Boris, över den här texten som vi har framför oss. Tror det har lite att göra med hur jag själv kanske har börjat omvärdera saker och börjat hitta lite ny energi och lite ny optimism. Jag vet inte hur mycket det har märkts i diskussionerna i Radio Bubbla och så vidare. Men jag känner mig mer optimistisk.
Men det har att göra delvis med att jag kanske... Jag känner mig inte lika deppig över sekulariseringen, meningskrisen och hålen som ska fyllas i människor. Jag känner att det finns mer och mer att göra med det vi har. Exakt. Jag ser möjligheter som jag tidigare var ganska pessimistisk kring. Nu är det mer intressant att utforska de sakerna.
Det är rätt mycket bråte. högre ideologiskt bråte som faktiskt verkar stå i vägen för de här sakerna. Och jag känner att jag har nog blivit mer modernistisk, mer progressiv i vissa bemärkelser, mer benägen att omfamna, som sagt, till exempel sekularism. Och det har varit en väldigt positiv psykologisk utveckling för mig själv och inspirerad av intressant läsning av vissa tänkare som jag nämnt tidigare i radionet.
Jag har bekänt mig i flera dagar och sånt där. Det är väl det som gör att jag hakar in i det här. Richard Ronanian, jag vet inte så mycket om honom. Jag har läst kanske 5-6 texter från hans penna. Han verkar vara ute efter att provocera och röra upp känslor och sånt där. I det här fallet är jag tacksam att han lyckades röra upp något i mig. Han fick mig att tänka och känna. Jag blev lite provocerad arg, jag fick ganska glada känslor. Det funkade ganska bra den här gången. Ja, vi sa ju att vi skulle ta i tur med meningen med livet och förklara den här sändningen. Och nu har vi gjort det.