Martin

Liel Leibovitz, under de 30 år sedan de tragiska raskravallerna mellan svarta och ortodoxa judar i Crown Heights har få läxor lärts förutom hos Vänstern och New York Times vilka förfinat och maximerat sitt användande av ras som tändmedel för att framma upp konflikter.

Raskravallerna i Crown Heights ägdes rum 1991 i Brooklyn i New York. Den utlösande händelsen var att två svarta barn blev påkörda av en bil. En av dem dog och den andra blev svårt skadad. Och det råkade vara så då, ja, råkade, det kan vi diskutera, men det var så i alla fall att bilen som körde på dem tillhörde en medarbetare till Rebbe Menachel Mendel Schneersson.

Den legendariska ledaren för de jazidiska judarna i New York. En mycket berömd uppuren person. En maximal superskärna i den judiska världen kan man säga. Och det här var hans... Hans cortege. Ett antal bilar som åkte åt honom. Så det var inte bilen som han själv åkte i. Utan det var någon bil som någon av hans medarbetare satt i. Och de körde extra snabbt för att de skulle komma ikapp.

bilen längst fram där Rebben själv satt. Men det vi recenserade var att de körde på de här två giansk-amerikanska svarta banen. Sen hände en sak direkt efter det här, efter den här själva trafikolyckan som orsakade väldigt mycket kontrovers. Det var nämligen så att det kom en privat ambulans.

Som jag förstår då var det en ambulans som var kontrakterad särskilt av den här judiska gruppen. Det kom en privat ambulans till platsen och de var enbart där för att förhöra sig hur det var med bilföraren. Alltså den judiske bilföraren som hade kört på med de här två svarta barnen. Och man ville plocka ut honom ur bilen och undersöka honom.

Medan det svarta barnet fortfarande låg fastklämd under bilen. Och sen en stund senare så kom det en kommunal ambulans och räddade ett av barnen då för en av dem dog i dem. Och det här väckte bitterhet, man började prata om apartheid, ambulanser och så vidare. Det som hände då, samma dag eller dagen efter, det är att svarta människor i Brooklyn, i det här området började attackera judar, judiska butiker, allting som var associerat med judarna.

Och minst en jude slogs ihjäl. Det var en till person som slogs ihjäl också, men det var tydligen inte en jude. Det var någon som såg lite judisk ut och visade efteråt att det var ingen jude. Två personer var av en ljudeslåg sig i alla kravallerna. Så att sammanlagt då, två eller tre döda beroende på hur man räknar. Många skadade och väldigt mycket ekonomisk förstörelse och så vidare. Och en sak som är lite minnesvärd kring hela situationen är Al Sharptons roll.

Den famöse kände och ökände aktivisten Al Sharpton. Pastor, radiopratare. Super, supervänster rasaktivisten, rasmånglaren Al Sharpton. Och det här var ju början av hans karriär kan man säga. Han var väl kanske ingen ungdom så där är jag lite osäker på hur gammal han var. Det här var ett av de tillfällen då han på den här tiden så gjorde han sig namn fortfarande.

Han var inte sån superkändis som han är idag. Men han gick längst fram i de här demonstrationerna i Brooklyn, inklusive när de skrek död åt judarna och såna här sköna saker. Han sa också själv saker, han sa ju inte död åt judarna så jag vet det, men han sa saker som att om judarna vill att slåss så se åt dem att sätta fast sina kippor extra hårt och komma hem till mig så ska vi göra upp det här.

Han säger att det var ingen olycka den här påkörningen. Han säger att det var en social olycka. En olycka för att låta en apartheid-ambulans köra i det här området. Så han piskade upp stämningen ganska mycket. I den här artikeln från New York Post som vi har på Bubbla så kallas Al Sharpton för USAs främsta pogromist.

Det skjutet finns på svenska. Och man säger att Crown Heights-kravallerna är den allvarligaste antisemitiska incidenten i hela USAs historia. Som nu firar 30 år. Det finns väldigt intressant kontroverser. Jag åkte till New York Times som hade en reporter på marken som jag förstått att de totalt ignorerade vad den här reportern sa och skrev helt andra saker i tidningen.

Han blev helt pafft när han läste i tidningen. Han trodde att det var han som var där och rapporterade. Det var väldigt mycket kontroverser och det uppmärksammas nu 30 år senare. Boris, i förra sändningen av Radio Bubbla, Så pratade vi om förvisningen av judar från Spanien 1492. Och då sa du en väldigt intressant sak, för jag gav en väldigt konventionell historisk bild av vad som hände.

Lite grann så här normig version, den man får lära sig i skolan av varför judarna kastades ut ur Spanien. Men du Boris, du har en annan förklaring och du sa att det är inte spanjorerna som ska be om ursäkt för att de kastade ut alla judar i landet, utan det är judarna som ska be spanjorerna om ursäkt. Mm. Så nu är jag givetvis väldigt nyfiken på hur det sker. Hur det gick till, hur det var 499 år senare i Brooklyn. Är det mån så att det inte är Alf Sharpton som är skurpten här? Kanske är det tvärtom, judarna som ska be Alf Sharpton om ursäkt?

Boris

Det har väl varit så att det var nog varmare känslor på just Alf Sharpton, men vi kommer in på det. Men det här är också en bra exempel när historieskrivning blir så väldigt underlig. Textning.nu Om man tycker att judiska journalister och skribenter bör ha lite bättre koll på sin egen historia.

Just där det citerar att journalisten skriver i en artikel, han citerar en amerikansk historiker, Shapiro, som säger att det är den allvarligaste antisemitiska incidenten i amerikansk historia. Men det är ju kocko, det är ju inte sant. Jag vill påminna om... Vad som hände 1862? Amerikanska inbördeskriget, nordstaterna, angripare och okkupant har under Grant lyckats erövra tre, ta kontroll över tre stater i södern då, Alicante, Mississippi och Tennessee.

Och efter några dagar så utfärdar General Grant en generalorder nummer 11 där han ger alla judar i de tre delstaterna 24 timmar på sig att packa och lämna 24 timmar och de måste lämna hem affärer och allt de har bakom sig.

Alltså en monumentalt genomförd folkfördrivning. Av judarna. När de hade packat sig och gett sig iväg så liksom... Efter han så ingrepp Lincoln. Han var lite påtryckt av den judiska lobbyn i... Sådär kunde man inte göra. Men det här är ju ett exempel på hur historien revideras. Hur man glömmer bort saker.

Det är för att det är oerhört knepigt för de som driver politisk propaganda idag......att låtsas att de har något grepp på omhettningen. Att ta upp den här incidenten. För nordstaterna och Grant är ju den stora befriaren. De befriade negrerna, hurra! Då kan man ju inte samtidigt säga att Grant fördrev alla judar i tre delstater.

Han gav dem 24 timmar på sig att packa. Det var liksom, skillnaden den tiden är total misär. Det går inte. Så då får vi hitta på att det här skulle vara en väldigt allvarlig incident. Ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö Det är ett tecken på att man tar en väldigt stor sak och suddar bort ur historien. Alltså inte låta sonden i dagstidningspropaganda för att det ska passa.

Och historisk grej i den här är väldigt knepig när det gäller förhållanden mellan... Man ska komma ihåg att förhållandet mellan judar i New York och de svarta kommer efterhand att bli ganska försämrat. Det fanns en allmän ilska från, alltså i begynnelsen, om man tittar på början av 19-talet, då var det där grupper som var lika utslagna och fattiga, och liksom östeuropeiska immigranter och slavar från södern, ättningar som tagit sig upp.

De levde i samma kvarter hade det utställt. Det som händer då är att den jydiska populationen, mycket målmedvetet, fostrar fram en medelklass. Och skaffar sig inflytande i det demokratiska partiet också. De blev ganska tidiga. Det är en tung faktor i New Yorks delstatspolitik och inflytande i Demokratiska partiet.

Man utvecklar också, förutom att man sprutar fram jurister, akademiker och författare vid den här tiden och fackföreningsledare på Lehore och Manhattan, så går man också in i Det sägs att ett tag var varannan specerihandlare i New York av judiska härkomst, även i andra områden som är lite liten.

Så var det juderna som stod och krängde salami och parmaskinka och tomater. En väldigt stark ställning i detaljhandeln. Och man hade det också i Halem och i de svarta, och här gällde också Brooklyn. Samma sak där. Och det där gjorde att... Det spelar ingen roll vad judiska politiker sa om raserbröding och allting sånt.

De svartas vardag, det var ju liksom att, nu tycker jag inte synd om dem, deras situation var på många, deras usla socioekonomiska situation som Morgan Johansson skulle sagt, var på många sätt självförvållad. Men deras vardag var ju liksom att de ofta... nästan alltid i Harlem och den här delen av Brooklyn som vi pratar om handlade av judar och kände sig då liksom, ja de skörtade upp och så vidare så att det fanns en rasmässig motsättning mellan dem betingad av att de var judar.

ljudarna kontrollerar mycket av till exempel speciell handel. Det gör att det inte är konstigt att det bubblar upp en sån här tragiska raskravaller. Men, du brukar också påpeka att man kämpar om platsen i lidande hierarkin här i Sverige. Och det gör man i USA också. Och här ser vi att det är en del som har Tittar man på New York Times som behandlar detta så kan man se att New York Times är ju liksom, det låter hemskt att säga, men det är ju en judisk tidning.

Redaktionellt och periodiskt också ägarmässigt. Men i den här tiden så har ju liksom demokraterna också ut... Det är då den här stora satsningen på de svarta att de ska bli en starkare massivt demokratiskt väljarblock. Då man utvecklar en stor... Och New York är väldigt framåt med hela detta bidrag och bostadsbyggande och så vidare för att de svarta ska få det bättre.

Och det gör liksom att man kan inte framställa de svarta av politiska skäl som antisemiter som försöker slå ihjäl judar på Brookingsgator. Alltså tystar man detta. Och det här visar liksom att... Den här anti-antisemitismen som judiska organisationer och så vidare, Anti-Defamation League och också New York Times som är väldigt anti-antisemitiskt inriktad.

När det gäller en konkret politisk situation som den här, då struntar man i det. Det svarta som är vårt väljarblock. Låt dem köra på, vi låtsas inte om det här helt enkelt. Precis som man har politisk själ inte kan låtas om Grants judefördrivning. Så att det är på många sätt intressant och det finns ingen skäl att ta ställning i konflikten.

Vi har svarta som är förgrymmade på judarna för att judarna har det bättre. Vilket beror på att de har varit smartare affärsmän. Vi har judar som håller tyst om att svarta gör sig på judar. Därför att det inte passar deras politiska linjer imperiebyggande för tillfället. Men den här artikeln är ett exempel på att man hittar på hur det var, inte upp någonting om historia på riktigt eller grundläggande motsättningar.

Martin

En kul detalj i den här artikeln, jag ska inte säga att, jag vet inte om det är sant eller falskt, det får mig höga ögonbryn, det är att det fanns en konflikt som grätsade kring gentrifieringen av det här området. Det sägs i artikeln att det var faktiskt... Afroamerikanerna som gentrifierade Crown Heights. Därför att det var ett judiskt kvarter och sen flyttade afroamerikanerna in.

Och får man anta då hade det bättre ställt ekonomiskt än judarna som hade pratat om gentrifiering. Och sen så var afroamerikanerna som pratade om att det var också judarna som var där, inte skötte sig och så vidare. Jag vet inte om det faktiskt hände, men jag tycker att det låter som att författaren säger emot sig själv i nästa mening. Den säger att själva tanken att en normal och naturlig fastighetsmarknadsfruktuation på något sätt skulle ursäkta våld är motbjudande. Det skulle i så fall kunna ursäkta att judar tog till våld mot afroamerikaner men inte vice versa. Så vad svamlar de egentligen om?

Boris

Ja, alltså det han kallar gentrifiering det är jätteintressant. Det är ett mycket märkligt sätt att använda uttrycket. Det man gjorde och det som idag faktiskt är gentrifierat Det är att man byggde gigantiska hus i Europa. längs med huvudleden som går från Brooklyn Museum och sen förbi hela Crown Heights.

Där byggde man gigantiska tegelader, alltså sansla stora hus. som allmännytta i Crown Heights. Och dit flyttade man en massa svarta bidragsdagar helt enkelt. De hyrade man jättelåg och subventionerad. Alla kunde bo där. Och det kan man inte kalla identifiering precis. Det är som att säga att Rinkeby var en...

Nej, det är helt koko. Å-å. Och när de här svarta bidragsdagarna som bor nästan till gratis i de här stora tegeladerna, som kunde ha varit litade av vingård, ska ut och handla i Crown Heights, så är liksom alla butiker ljudiska och alla ska ha deras pengar. Då blir de sura.

Martin

Ja, jag hatar när det händer alltså, när butiker ska ha mina pengar. Ja, visst är det jobbigt. Tvivale. Då får jag lust att kavla upp armarna och...

Boris

Tänk på det när du går i Salahan nästan vid Budapest.

Martin

Jag måste säga att det som fångar min uppmärksamhet allra mest i den här artikeln det är den här berättelsen om en privat ambulans som rycker ut särskilt för den ena parten i en trafikolycka och ger fullständigt fan i den som ligger mycket mer i svårt skadat under bilen. Därför att de är en privat ambulans som är uppdrag av bilföraren.

Det låter nästan som en parodi på ultrakapitalistiska samhällsinstitutioner. Som man har kanske så här, de har kanske du vet i Ayn Rands idealsamhällen och sånt där. Jag visste faktiskt inte att det fanns, om det nu är sant, om det inte är bara en till pojkt och sak. Jag visste inte att det fanns det i New York.

Boris

Nej, och om det gör det, och man ser det väldigt mycket i Brooklyn nu, alltså de judiska ambulanserna. Speciella uttryckningsfordon.

Martin

Jaha, så ett privat ambulans är en omskrivning för judiska ambulanser. Ja,

Boris

exakt. Och det är på något sätt fullt rimligt alltså, att om de har byggt upp en... Eller jag vet inte om det är fullt rimligt, men det är inte konstigt. Om man har en församling som har byggt upp ett sjukhus och en akutstation och de har en jävligt mycket ambulanser nu och där senast. Jag vet inte vad de håller på med. Och liksom ledaren för allt det här sitter i en bil men det är ju ganska låg så att de går dit först.

Martin

Ja, judarna alltså. Vi har så mycket att lära oss av dem. Ja. Och nu har jag lagt ytterligare en sak till listan. Privata ambulanser. Det skulle jag också vilja ha. Jag skulle vilja att grupper som jag tillhör också har privata ambulanser. Så att hatten av för den innovationen faktiskt.