Martin

Malcom Cheyune Managerklassen har helt tappat förmågan att styra. Allting de rör vid blir tio gånger dyrare och hundra gånger mer dysfunktionellt. Uttåget ur Afghanistan, ytterligare ett exempel i raden på hur deras flagranta inkompetens i sig självt är ett motbevis för den meritokrati de säger sig företräda, har därmed tappat sin legitimitet vilket förebådar manager-väldets stundande kollaps.

Malcom Cheyune har gjort en märklig resa. Det var bara några år sedan som han blev utkastad ur Vänsterpartiet för sina kopplingar till våldsvänsten. Sen blev han känd för sin medverkan i Malcolm Marcus. Det är en podcast som huvudsakligen handlar om lokalpolitik i Örebro men även ganska mycket om internetspelet World of Warcraft.

Och numera så är Malcolm Kyrjune en av den svenska borgerlighetens mest tydliga diskreventer. som bland annat publicerade sig på GPs ledarsida, Tidskriften Kvartal, den typen av plattformar. Och han är Mattias Karlssons egen huskommunist på tankesmedjan Oikos. Ja, det är en mycket märklig resa genom ett mycket märkligt land.

Den här artikeln då, det här ska vara hans analys av det amerikanska tillbakadragandet från Afghanistan som vi pratade om för en vecka sedan här i Radio Bubbla och som totalt har dominerat nyhetsflödet sedan dess. Personligen har jag totalt stängt av, jag orkar inte läsa alla de här analyserna, men det är förvånansvärt många som har ungefär lika många som har bett oss kommentera om Stefan Löfven och partiledare och sånt där.

Ungefär lika många har bett oss kommentera kring den här Malcolm Tjurine texten. För att som sagt, han är väldigt populär i den svenska högerkretsar, borgerliga människor, konservativa människor. Har Malcolm Tjurine som liten maskott och skickar länkar och är intressant. Ja, så att artikeln börjar med att Malcolm Tjurine säger att det amerikanska kaotiska tillbakadragandet från Afghanistan är en historisk händelse, en historisk vändpunkt.

Han säger så att det finns olika sorters historiska händelser. Vissa vet man bara i efterhand att de har viktiga historiska händelser. Och vissa händelser omvärderar man. Så vid ett tillfälle tror man att de inte är så viktiga och sen så säger man att de var kanske väldigt viktiga, en viktig vändpunkt. Kanske man nedvärderar dem igen. Men vissa händelser vet man bara i realtid att det här är stort och viktigt. Jag tror att han ger Murens fall i Östeuropa 1989 som exempel.

Och också 9-11 2001. Jag hänger inte riktigt med i hans övergripande resonemang hur allting hänger ihop. Å ena sidan finns ett resonemang med utgångspunkt i ett citat av Carl Schmitt. innebär det någonting i den här stilen, att en politisk ordning faller inte när den ersätts av någonting annat, utan det egentliga slutet är när dess anspråk på metafysisk legitimitet tappar sin kraft.

Ett exempel som Schmitt tar är den gamla monarkiska ordningen. Den monarkiska ordningen tar slut för att man överger eller tappar tron på principer om kungens status, kungens tillgivenhet och heder och så vidare. Och istället går man över till att motivera, legitimera monarkin på grundval av dess användbarhet.

Det är inte för att kungen har en särställning i tingens ordning som han ska styra, utan det är för att det leder till det bästa utfallet. Titta på hur duktiga han är, titta hur välordnat samhället är och så vidare. Och då blir kungen till en borgerlig kung. Borgeois kingshem i engelska översättningen. Lite osäker på hur man ska översätta det. Och då är det bara en tidsfråga innan det kommer andra borgerliga kungar som inte gör anspråk på någon unik legitimitet men som argumenterar för att de är mer användbara från ett praktiskt och pragmatiskt perspektiv.

Och sen finns ett resonemang om att den nuvarande globala beordningen har kommit till en sån punkt. Exemplet som gestas är monarki och den gamla delen av monarki om att kungar härskar med en gudomlig rätt att härska över samhällen. Och sen det andra exemplet som ger sig är socialismen, det är sovjetunionen och så vidare som byggde på en messiansk, Det är en kryptokristen, messiansk idé om socialismens ondvikliga övertagande och upprättandet av tusenårsriket och så vidare.

Och det tredje exemplet då är vårt nuvarande samhälle, managersamhället, som där de styrandes legitimitet byggs på en föreställning om teknokratins oundviklighet. Något... Det är de exempel... Jag hänger med så här långt i resonemanget, tror jag. Jag kan ha en del synpunkter på hans beskrivning av historiska monarkier. Jag tror inte han beskriver deras legitimitetsskapande mekanismer på ett korrekt sätt.

Nej. Och jag är inte lika övertygad som han om att vi verkligen lever i ett så kallat manager-samhälle. Det här någonting. Det är en stor separat diskussion. Vi har haft samtal om BBSen. Vi har även pratat om James Burnham och hans idéer i en av våra interna poddar och sånt. Och förutom att jag inte tycker att det är den bästa modellen för att beskriva regimen så är jag kanske mer pessimistisk vad det gäller regimens legitimitetskris och dess nära förestående fall.

Men framförallt är det oklart för mig vad alltihop har med Afghanistan att göra. Det är nästan det konstigaste med artikeln. För att det finns en sådan här idé om att historien upprepar sig här med imperiernas kyrkogård, Sovjetunionens fall som påskyndades av ett ändå mer välordnat tillbakadragande från Afghanistan och att USA befinner sig i en liknande position.

Men det Malcolm Schirrune säger, det är någonting i stil med att Afghanistan, Ockupationen av Afghanistan är fokuspunkten för hela den här situationen. det historiska liberala projektet. Han oberopar till och med Hegel att säga att det är den liberala världsanden som han investeras primärt i upphöjandet av Afghanistan, befriandet av Afghanistans kvinnor och så vidare.

Och att man haft den här den här monumentala lekplatsen, lekplatsen där eliter har experimenterat och berikat sig till en kostnad av oräkneliga miljarder för. västvärldens skattebetalare. Och så långt är det sant. Det är ju med den här hegelianska metafysiska grejen. Det är väl en punkt där Malcolm Schiwener tappar mig.

Alltså den här idén om att ockupationen av Afghanistan skulle vara en sån central sak i det liberala projektet och att tillbakadragandet från Afghanistan skulle vara ett sånt enormt vakslag. Snarare är det väl så att ingen har någonsin trott på några av de här sakerna som man gjort i Afghanistan. Det är ingen som har hängt upp sin tilltro till regimen på att den ska lyckas i Afghanistan. För alla har alltid vetat.

att det man håller på med i Afghanistan är en stor bluff. Ett gigantiskt projekt för att mjölka västvärldens skattebetalare på pengar. Och ingenting som har manifesterat den liberala världsanden eller varit ett legitimitetsbyggande projekt. Boris, jag vet att du också har blivit uppmanad att läsa den här artikeln. Vad tyckte du om den?

Boris

Nej, men det är... Jag delar din kritiska hållning fast Jag tycker det här är genuint snömångs helt enkelt. Och jag förstår liksom att han har blivit den svenska officiella högerns, den tillåtna högerns, lilla marxist mentor och hustomte. Han är ju komplett ofarlig.

Och tittar man tillbaka på olika analyser han försöker göra. Så är det så uppenbart att hans analyser utgår ju inte från verkligheten eller någon faktisk kunskap om verkligheten. Utan grabben har ju ett bra väderkon. Han vet ju precis vad han ska säga och skriva för att nå den här positionen som omhulldad marxist.

Han är ju en fin maskott liksom. Han är svart, lite förvirrad, har mycket hår på huvudet. och kallar sig marxist. De älskar en sån. Och han gaflar in sig väldigt, väldigt exakt och väldigt, väldigt skickligt. Men om folk gillar den här artikeln så, jag vet inte, den innehåller så komplett obegripliga, om vi bara tar formuleringarna, om vi sparar analysen, så är det så här att, alltså, ett exempel på känslomässigt snömos.

Tack till elever och personal vid Bostadshuset. Vi vet vad resultaten kommer att bli, men vi kan känna att någonting stort händer. Det där är typiskt för någon som spelar för mycket dataspel och sedan sitter för mycket framför tvn. Det är liksom känslöst att tala om för sig på scenen när någonting stort händer. Och då tycker Malcolm också att det är någonting stort som händer. Det är inte speciellt mycket kall analys.

Men sen kom vi in på det här med Afghanistan som du tog upp. Och han har väl läst någon om Kolumnin i Osik där de beklagar sig om bristen på ordning av uttåget och så liksom kört. Jag har några vänder på detta med lite egna formuleringar. Han tar det här med det kaosartade uttåget som ett exempel på något stort, man har kommit tillväxt ändå och så vidare.

Varför hanterade det sig inte hela snyggare? Svaret på det är att amerikanerna hade inte något behov av att hantera det snyggt. Det här är inte ett exempel på det amerikanska styrande skiktet. Deras misslyckande, det är ju tvärtom. Alltså det styrande skiktet hos demokraterna är, vi har pratat om det många gånger, intimt förbundet med det militärindustriella komplexet och Silicon Valley.

Och de här pojkarna och väldigt mycket flickor numera, de är kompetenta, tuffa, hårda byråkrater. De har liksom vandrat mellan militärindustrin, Vita huset, Silicon Valley och nu är de tillbaka i Vita huset. Vi gick igenom i programmet. vilka nyckelpositioner de har. Silicon Valley och militärindustrin köpta små toppbyråkrater i politiken.

Och vad då misslyckade? De har lyckats organisera valfusk av enorma proportioner och vunnit. De har återtagit alla nyckelpositioner i Vita huset. Och... De har nu genomslagat en av republikanerna för att det krävs en högteknologisk upprustning på alla militära plan för att möta Kina och att det krävs en ökad närvaro i Afrika och att det behövs en bevakning av Latinamerika för att man liksom ska kunna gå in där också och skydda den delen av världen mot Kina.

Om man vänder blicken från tv-skärmen, där Malcolm är fixerad och får idéer om vad som händer i världen, så ser man ett helt annat mönster. Att man vill att uttåget får den här formen, det beror ju på att man har ingenting mot kaos. Vi pratar ju ofta om det, att det är en del i deras politik. Tidigare har de haft strategin att skapa kaos i Västasien.

Och nu när de drar sig tillbaka på det här sättet, vad har... och liksom alla larmrapporter kommer om att talibanerna har slaktat varannan kvinna och sådär. Vad har svenska ledarsidor och amerikanska ledarsidor för budskap då? Det här visar att USA behövs som världspolis. De har alltså stärkt sin position genom det kaosartade uttåget.

Deras ledarsidor säger att det här är beviset på att vi behöver USA som världspolis. De borde ha stannat. Och sen drar han ganska mycket på det här med att nu kanske Kina går in och fyller utrymmet. Jo, det kanske är deras idé också, USAs idé. De är inte dumma, de har gjort samma sak en gång förut.

När ryssarna befann sig innan ryssarna var i Afghanistan, Då bestämdes ju Carter, Brzezinski och CIA istoppa för att nej men vafan, det vore ju jättesmart, det här är väldigt välbelagt i Memora och annat. Det vore ju väldigt bra om vi fick ryssarna att gå in i Afghanistan och stötta den här regimen.

Så det var på IQ-uppror då. utan någon större inblandning av USA. Så ett år innan ryssarna går in så börjar ju USA mata på med utbildar och vapen till de muslimska upprörsmännen. Därför att målet var att dra in dem i skiten. Som Brzezinski sa, vi ska ge sovjetinomierna deras eget Afghanistan.

Om man lyckas med den taktiken så är det en stor fördel. Amerikanerna kan Afghanistan ganska bra. De har inte lyckats hantera alla motsättningar som finns. Men de vet att nu är ju Kina på väg in i full fart och de kommer få ett helvete. En sak att Talibanernas ledare säger är att vi välkomnar kinesiska investeringar.

Men flytta blicken lite bort till Pakistan. Vi har en intressant länk där. om hur Balochistans befrielsearmé, våra vänner, nu liksom har inlett en militär kampanj och självmordsbombningar mot den kinesiska närvarande i Balochistan. Man vill ha ut kineserna. Man menar att de förstör för mycket de tjuvfiskar och skärderåvaror.

De är rasistiska och de skapar inga jobb. Och det här kommer kineserna, åker de på det här i Balochistan, väntar bara när de ska försöka få personer att lägga det hälste ingen rätt uppgift. Så här tror jag är väldigt medvetet och blottar tanken på att USA inte skulle ha uppnått någon slags mål.

Det är så här otroligt idealistisk och formalistisk. Det styrande skiktet har uppnått sina mål. Som du var inne på, de har plockat tusen miljarder kronor av skattebetalarna och öst in i krigsmaterielindustrin. De kan inte vara lyckligare. Det är verkligen mission accomplished. Så att allt det här är fel, det är ingenting som tyder på att världsordningen håller på att rämna eller att USA håller på att försvagas eller att det stirrande skiktet håller på att kollapsa.

Det är tvärtom. Det vi ser nu är att de fungerar fortfarande tyvärr alldeles utmärkt. Och sen har han det här underliga om legitimiteten, att det styrande skiktet, att i slut så... Alltså det märks ju ibland ganska ofta att han är den allra fåningaste sorten av deterministisk marxist.

Den sorten ropar alltid när det är kris och katastrof att det här är kapitalismens undergång. Nu kommer det gå åt skogen. Men det har inte gjort det än och det här systemet är... Zenilkapitalismen kommer överens i det här liksom Alzheimer-staden. Det kommer visa sig uthålligt och robust. Och vi ser att det styrande skiktet i USA är otroligt skickliga på att skaffa sig ständigt förnyad legitimitet som representanter för olika förtryckta grupper i USA.

Först var det egrorna, sen var det... De skiftade grupp hela tiden. Och nu är det absurt nog att HBTQ-gänget är en så här stor grupp. grupp som man ska representera och kvinnor och puertorikaner och you name it somalier. De är jättebra på, de har lämnat sin ursprungliga bas, vita arbetare medelklass och klickat ständigt skaffa sig ny legitimitet genom att appellerat till de påstått förtryckta massorna.

Inget tecken som tyder på att de är dåliga på det. Så att löst hopkoll kommer ett udda exempel. Man försöker spela bilder genom att... Folk som ska spela bilder släpper alltid in romariket. Det måste Malcolm också göra. Det här med att han spelade fiol medan rom brann.

Det är en myt. Jag vill inte vara gnetig, men han spelade inte fiol. Den uppfann han tusen år senare. Han spelade på en liten harpa, sitaran. Dessutom är ju faktiskt historikerna i efterhand, när de har rensat bort propaganda, ensamma att han ilade tillbaka till Rom och försökte stoppa bränderna. Han var inte på långa vägar som Galen som det påstås.

Men han plockar sådana här grejer som han tycker ser snyggt ut. Men han gör det inte speciellt bra. Han är liksom en... Grindvakt helt enkelt. Han ska liksom se till att ge högern ett vitsint ansikte och säga saker som är rätt. Men han går ju aldrig hela vägen någonsin. Nu ska jag sluta skälla på honom.

Martin

Ja, jag hoppas att alla ni som tyckte det var en fantastisk artikel och ville att vi skulle prata om den. Jag hoppas ni är till freds i alla fall, för nu har vi gjort det. Vi skulle knappast ha pratat om Malcolms skrivande text om det inte vore för efterfrågan. Vi lyssnar på våra lyssnare och levererar när vi kan det ni efterfrågar.

Boris

Nu kommer ingen någonsin mer att be oss prata om en text.