Martin

Hårdföre chefdomaren Ebrahim Raisi vinner iranska presidentvalet i överlägsen stil efter rekordlågt valdeltagande i den islamiska republiken. Sedan panel under Ayatollah Ali Khamenei vakande öga diskvalificerat Raisis tuffaste motståndare. Iran ska få en ny president.

De senaste åtta åren har som bekant presidenten hetit Hassan Rouhani. Vi har pratat om honom ofta i Röde Bubbla. Han tillträdde 2013 och hade suttit två fyraåriga mandatperioder. Det är bland annat därför som man inte ställer upp igen. Vi kan återkomma till hur mandatperioder funkar i Iran lite speciellt. En annan orsak då, där Hassan Rouhani inte är poppis längre, det är att han är en moderat politiker med iranska måttmätter.

Reformist, tror jag man brukar säga. Det vill säga han är en person som... Han ville att Iran skulle närma sig väst, att man skulle sluta fred. Det var han som förhandlade fram det här nukleära avtalet. The Joint Comprehensive Plan of Action som upphävde diverse sanktioner mot Iran i utbyte mot att Iran upphörde med sina planer. sin atomteknikutveckling.

Men det avtalet var ju väldigt impopulärt, bland så kallade hardliners inom Iran. Och det var alltid en svår balansgång för Hassan Rouhani. Han såg som en farlig, någon som kompromissade med fienden och sålde ut iranska intressen och så vidare. Samtidigt som det otacksamt är som resten av världen ser honom som bara en skummiranier i mängden.

En allmänt dålig person. Men, det verkar som att de här åtta åren under Hassan Rouhani var en parentes. Och nu går man tillbaka till någonting som politiskt är mer i stil med Hassan Rouhanis föregångare. Som hette Mahmoud Ahmadinejad. Som var också en mer konservativ person. Men den nya presidenten som tar över heter Ebrahim Raisi Han är som så många andra i Irans ledarskap en av de gamla revolutionärerna från 1979 Han var inte lastgammal då Han var ganska ung men han har varit med sedan själva revolutionen och fick tidigt diverse nyckelpositioner både i både i kan man säga den den religiösa Den religiösa sidan av saker och ting och den politiska och den juridiska.

Han har ena sidan gjort en karriär som är en juridisk-politisk karriär där han tidigt började som åklagare, blev känd som det, så småningom blev han riksåklagare, han blev en domare och han är idag högsta domare, ledare för högsta domstolen i Iran. Men parallellt med det så är han en religiös ledare och har gjort en religiös karriär.

Karriär. Han har bland annat en religiös titel som är Hoja Tolleslam tror jag det heter. Det är det finaste man kan vara i den iranska religiösa hierarkin näst efter Ayatollah. Ayatollah är namnet på den högsta religiösa ledaren, den högsta ledaren som de säger. Som vi är kamenej med allatojen. Men Ebrahim Raisi har nått upp till den näst högsta nivån i den religiösa hierarkin Han är också en sajid, det vill säga han är släkt i rakt nedstegande led med profeten Muhammed.

Vilket han har indikerat genom att bära en svart turban, precis som Kameneyer. Han har också haft stora religiösa förtroendetrag, han har varit förvaltare av en stor och viktig religiös fond. Bland annat som har förvaltat väldigt mycket pengar och har varit stort inflytande. Han har rört sig i båda de här parallella spåren och han är också en protege till. Han är också en person som beskrivs som en trolig efterträdare till Kamenei.

Och det mönstret stämmer precis med hur Kamenei blev högsta ledare då. För att när den gamla, jag tar den ursprungliga Alatollen, kom in i, när han dog 1989 så var Kamenei president. Och Hoja Tolleslam... Han hade också den här samma näst högsta religiösa titeln och sen uppsteg han till positionen som högsta ledare.

Och Kaminej är, tror jag han är 82 år, han är över 80 år i alla fall. Så han kommer inte vara kvar för alltid. En annan utmärkande sak för Ebrahim Raisi är att han är den första iranska presidenten någonsin som är föremål för amerikanska sanktioner redan innan han tillträder som president. Så han är redan då uppsatt på listan och personerna gråter och ekonomiskt på gränser och sånt där.

Och det säger den officiella orsaken är att han var en del av en så kallad dödskommission på slutet av 80-talet. Så det här var efter Iran-Irak-kriget. Så sägs det då att de orkestrerade hemliga avrättningar av tusentals oppositionella politiker, politiska fångar och så vidare. Och han satt med i kommissionen som valde ut människor.

på dödslistorna och organiserade det här. Men det var inte från 2019 som han blev satt på på den här sanktionslistan, men som jag har förstått det så är det med hänvisning till det här som hände i slutet av åttiotalet. Han kandiderade redan 2017 mot Hassan Rouhani, men förlorade. Trots då att han har stöd från religiös etablissemanget, han är en superväl etablerad person i Iran och så vidare.

Men den här gången vann han och en bidragande orsak till det då, nämns det då. i bubbla rubriken, kanske på lite ironiskt sätt. Men i dag fungerar det så att man kan anmäla intresse för att kandidera till presidentposten inför ett presidentval men för att faktiskt bli kandidat så måste man bli godkänd av Väktarrådet som är en av de jämta ajatollanden över myndighet.

med religiösa förtecken i Iran. Och det finns ett antal starka kandidater som har fått sina kandidaturer diskvalificerade av väckande rådet. En av dem var faktiskt Mahmoud Ahmadinejad som har försökt ställa upp i alla presidentval efter att han slutade vara president men som varje gång blev diskvalificerad som kandidat. Han fick inte vara med och den kanske mest inflytelserika personen som fick ställa upp Och som har någon annan politisk linje är den förrätta centralbankschefen Abdo Nasser Hemmati som också är en sån här moderat reformist typ.

Men i princip då, man hade liksom fixat nu, eftersom de inte lyckades få det i sin vald för fyra år sedan så fixade man kandidatlistan den här gången så att det inte var så mycket motstånd. Och så vann han med en övertygande majoritet, jag tror han var inte så. Jag tror att de har en sån här två stegs val. Medan han vann redan i första, han fick majoritet redan i första omgången.

Han vann jättestort men valdeltagandet var väldigt lågt för att folk har inte superstort förtroende för den här processen givetvis. Han tillträdde i augusti och några saker som man håller utkik efter det är bland annat förhandlingarna kring atomavtalet. Det kom till ursprungligen 2015 och sen revs det upp av Trump, jag tror tre år senare.

Men nu under Biden-administrationen så har man förhandlingar igen. De sitter i Wien och förhandlar om att återställa avtalet. Och de försöker hitta rätt villkor för det och sånt där. Och Raisis position kring det här avtalet har varit ambivalent. Men i slutändan så har han sagt att han stödjer avtalet och att man ska återställa avtalet. Men med vissa reservationer.

Det måste ske på vissa villkor som är gynnsamma för Iran och så vidare. Men det finns också en möjlighet att Hassan Rouhani kan ro det här i land innan hans efterträdare tillträder i Iran. i augusti. Eventuellt finns det en sådan ambition om att spika de nya versionerna av Joint Comprehensive Plan of Action innan Ebrahim Raisi blir president. Ja, det var ett försök till överblick av presidentskiftet i Iran och vad det kan tänkas betyda.

Boris

Man blir lite dyster när de här jökarna hänger kvar. Han är ju som du säger den gamla hårda skolan. Och det knepiga är ju att han och hans lilla grupp vet ju att hårdhet lönar sig.

Jag grubblar en del på det här som hände i slutet på 80-talet i Iran. När man faktiskt i... I princip i ett slag utplånade Iransk Vänster, alltså de tre stora organisationerna. Kommunistpartiet, Tudeh, Folkets Fedayen och Folkets Mujaheddin också. Man tog koll på dem.

Långt ner i organisationen till och med. Brutalt och tämligen snabbt alltså. Och jag vet inte någon någon regim som har gått fram med liens hot alltså. Och det här lärde ju Raisio och några till att vill du behålla makten, döda dina motståndare, gör det ordentligt. Och alltså det finns ju inget riktigt motstånd mot regimen i I Iran.

Och dessutom så ser man ju på hans uttalanden om att öka självförsörjningsgraden när han ska bli president. Att han har sagt att ingenting ska kunna påverka Iran. Alltså naturkatastrofer, sanktioner eller något. Vi ska alltid kunna stå på egna ben hur mycket vi än inser att vi lever i sådana omvärldar. Det i kombination med beredskapen att döda sina politiska motståndare.

Det talar för att det där landet kommer att se ut som det gör ett tag till. Och att man kommer att, om sanktioner och sådant. Andra saker innebär att folk får det sämre så får de ta det helt enkelt. Det är därför man inte släpper fram Ahmadinejad och ställer upp för att han hade nog kunnat ge rejs i en match. För att Ahmadinejad är en klassisk populist och vill lova att alla ska få det bättre. Så att honom kan man inte ha i nuläget. Ja, dystra tider där borta.

Martin

Det är dystert på så sätt att den islamiska republiken är inte den regim man helst skulle önska sig i Iran, uppenbarligen. Det är ett stort problem att den här ärvördiga iranska civilisationen har blivit kapad av islam på det här sättet. Det sticker framför allt i ögonen så mycket när man tänker på att det var så kort tid sedan revolutionen inträffade 1979.

Och innan dess så hade man en, åtminstone i jämförelse, en fantastisk modell för hur Iran skulle kunna fungera och utvecklas. Det vill säga ett sekulärt och monarkistiskt Iran med en stark och karismatisk kung. Så det är en väldigt fantasiäggande idé och att Iran kanske någon gång i framtiden också skulle kunna göra sig fri från islam.

Till och med, om det blir ett sekulärt land eller... kanske till och med åtgå till någon soroastrisk inriktning. Det finns, tror jag, väldigt stor potential i landet och den civilisationen. Men med det sagt så är det ju lite som du är inne på också, Boris. Man måste ju vara lite imponerad av hur den här gruppen har tagit över landet och styrt landet. Ändå så klarheten i tanken och hårdförheten och effektiviteten.

Hur de hanterat sina motståndare internt men också externt. Medan Iran är i en hopplös situation. De är stenhårt motarbetade av alla och USA och Israel och andra länder behandlar Iran på, även om man kan tycka att det är rättfärdigt för att man vill, för att det är bra att attackera islamistiska regimer och så vidare. Men det är ändå liksom väldigt hårda och oschyssta metoder hela tiden som Iran utsätts för.

Men de navigerar det här med stor kompetens och till skillnad från vad som ofta sägs i vad som antyds i media. USA-influerade medier, så har Iran enagående haft en väldigt måttfull och välavvägd respons till alla attacker från väst. De är taktiska, de gör precis så mycket som de kan göra utan att det blir krig eller att de totalt dukar under av sanktionerna och så vidare.

De verkar sköta sina maktskiften, vi får se vad det blir för generationsskifte så småningom. Men det känns mesmat. Ja, den här strukturen de har, den är imponerande välfungerande och det skulle inte alls förvåna mig om den iranska regimen överlever alla sina fiende regimer i USA och Israel och så vidare.

Boris

Ja, men det är nog det där man måste sätta sina pengar på, man är benägen till vatslagning. För man kan motvilligt bara bli imponerad av hårdfriheten och klarsinteten, om man nu regeringsförmågan är inne på när det gäller utbyggd politik. Och så har det bima givit sig. Det är så deprimerande att tänka på hur islam har förrött en gammal högkultur.

Och förråt den. Samma sak med Egypten. Det är en nordafrikansk kultur. Det är ett elände. Till och med afrikansk kultur har de förrött. Alltså det är... ja... dystert.