Martin

Patrick Cockburn, föreställningen att teknisk innovation är nyckeln till militär framgång har alltid motbevisats av verkligheten. Den brittiska satsningen på en krigsmakt med mindre manskap men mer högteknologiska vapen sker för att USA ska se landet som en mer attraktiv partner men gör att de inte kommer att kunna utkämpa ett nytt Falklandskrig segerrikt.

Vi pratade för någon vecka sedan om brittisk... Det brittiska militärens nya atomvapenstrategi. Det är som att brittisk försvarspolitik har blivit lite av ett tema i Radio Bubbla. Ja, märkligt. Ja, vi pratade i alla fall om att de bestämde sig för att de ska ha 40% mer kärnvapen och försökte uttolka vad det handlar om. Och här får vi en litet ledtråd, sätts dit i ett annat sammanhang i den här krönikan av Patrick Cockburn, där han pratade om att Man genomför ett större program i den brittiska militären enligt en sorts modell som är bekant även från andra länder inklusive Sverige där man har väldigt stora neddragningar av antal anställda.

Målet är att antalet soldater i den brittiska krigsmakten ska ner till 72 500. Man ska bara skjuta 2 500 soldater, allt som allt. Men man ska göra stora investeringar. För att de här få soldaterna man har ska ha maximalt högteknologisk utrustning. Och för utom utrustning ska man ha då all möjlig teknik runt omkring.

Man ska ha drönare, man ska ha cyberkrigsresurser, rymdebaserade resurser, satelliter och annat. Och som sagt, 40% mer kärnvapen ingår också i strategin. Men, som Cockburn påpekar så är det inte så att stora investeringar i avancerad teknik automatiskt ger utväxling i form av militärstyrka.

Tvärtom så är det snarare så om man tittar på de krig som britterna har varit involverade i de senaste 20 åren. Så kan man se nästan ett totalt motsatt mönster i Irak, Afghanistan. Libyen, Syrien och så vidare. Där amerikanska och brittiska styrkor, eller superhögteknologiska apparaterna, har gått upp mot väldigt primitiva stridande miliser och terrorister och så vidare.

Och de har inte alls varit lika vältränade och givetvis inte i närheten så välutrustade som britterna och amerikanerna. Men de har gett dem en jäkla match med sina sådana här brittiska apparater. improviserade sprängladdningar, I.I.E.D. som de använder. Krypskyttar, självmordsbombare, den här typen av low tech-lösningar, men som är väldigt effektiva.

Så det man snarare har fått är väldigt stökiga guerillakrig, väldigt mycket så kallad asymmetrisk krigföring. Och då visar det sig att de här svindyra högteknologiska krigsapparaterna är inte alls någonting som haft sådana här fantastiska undergörande effekter under den här krigen. Patrick Cockburn säger att det här handlar mer om någonting annat.

Det är ett sorts diplomatiskt spel nästan mellan Storbritannien och USA. Att man vill visa upp en fin fasad för amerikanerna. Visa att man följer samma typ av doktrin och filosofi utvecklar militären som de gör. Men ett problem då är att britternas och amerikanernas antagonister världen över, de jobbar inte alls utifrån den här typen av idéer.

Kineserna och ryssarna till exempel. De har ju visserligen en hel del avancerad militär teknik givetvis, men de har inga illusioner om att det är den mest avgörande faktorn. De gör absolut inga försök att skala ner resten av sin militär arsenal för att förlita sig helt och hållet på high tech-lösningar. Ja, det finns mycket intressant att säga om det här. En sak som jag reflekterar över spontant när jag läser artikeln är att all den här tekniken...

En av konsekvenserna och en av de starkast drivande faktorerna bakom den som jag inte nämns tror direkt av avkockbaren är att den gör ju att man blir mindre beroende av människor och att de människor som är involverade tar betydligt mindre fysiska risker. Så att om du har en drönarpilot kan sitta på andra sidan jorden i något rum någonstans bara och styra som ett dataspel.

Mördarmaskinen som åker runt över Afghanistan och släpper bomber och så vidare. Och poängen med det är inte bara att man ska slippa betala löner till soldater, utan poängen är snarare att västerlänningar har inte mage längre för personliga uppoffringar. Folk i den kultur som unga människor då som skulle vara soldater växer upp i nu.

Så finns det ingen sån förväntan. Så på ett sätt är det en möjlighet som man hade tidigare men som nu är en möjlighet. stängd tills vidare. Pendeln kan ju vända såklart, men det verkar inte vara i korten i närtid. Delvis för att vi har ett mycket mer som mediedrivet samhälle och dödsfall är mycket mer kostsamma ur PR-synpunkt, om man ska prata om det lite cyniskt. Man kan inte smussla undan de sakerna lika mycket, utan när någon dör så kan det bli sådana här mustiga tv-bilder och så vidare.

Så att det jag försöker säga här är att det är inte bara det att de är korkade och inte fattar vad som pågår. Eller ska man säga, det är inte bara det att de är korkade, utan det handlar också om en kalkyl som oundvikligen förändras av ett genommedialiserat, uppkopplat, ihopkopplat samhälle. Så det innebär en del nya begränsningar, även nya attackvektorer, kanske vi kan prata lite om också.

Den poängen försöker jag, det är inte nödvändigtvis någon enkel fråga om stora högteknologiska krigsmaskiner är sårbara för asymmetrisk, irreguljär krigsföring. Hur ska man då istället möta ett sådant håll? Ja,

Boris

alltså det är också en fråga om skillnader i de politiska målen för olika länder i västvärlden. Borta är ju de gamla tankarna på att bygga kolonier, imperier och bevara dem. Och istället har vi ju fått en västerländsk politik som...

Följ den amerikanska utrikespolitiken i spåren, där du inte lägger länder under dig som man gjorde förr när man byggde imperier. Man skapar tillstånd av ständigt krig, kaos och elända och misär. Och dominerar genom att uppmuntra kaoset helt enkelt.

Till exempel Västasien, där man har inte så målat att bygga ett brittiskt eller franskt imperium. Och det är lite intressant just det här med att Cockburn missar ju en sak i sin text. Han säger liksom att det är på något sätt så får man intrycka av att västerlandet alltid är dumt att förlora i den här typen av krig där man ställs inför en...

En inhemsk motståndare som har en krigsmakt på en lägre teknologisk nivå, milt uttryckt. Vietnam och fransmän är ett utmärkt exempel. Där en ganska välutrustad fransk armé fick stryk och fick ge upp 1954, dras tillbaka från franska Indochina. Men då ska man komma ihåg att sex år senare så vann faktiskt den franska krigsmakten slaget om Algeriet.

De kuvade, de krossade faktiskt upprorsmännen, fängslar dem, avrättar dem, isolerar dem i läger. De hade liksom återtagit kontrollen över Algeriet. Det var för att man hade en oerhörd mängd soldater på marken. Att man gav upp Algeriet var ett politiskt beslut. Man insåg att man skulle inte mäkta stå emot trycket från USA, FN, Storbritannien och andra europeiska länder om att man skulle avkolonisera.

Därför drog man sig tillbaka. Så det är fullt möjligt för västmakter att skapa ordning i Västra Asien eller Afrika om man vill det. Men det vill man inte längre.

Martin

Det är det grundläggande problemet. tydliga strategiska mål, vad det egentligen man vill. Och det är ju en skillnad mellan... Det finns ju en diskurs som kan vara intressant att knyta an till. Jag är ingen expert på det här, men jag kan försöka återge lite av de saker som jag tror mig har snappat upp.

Man pratar ganska mycket om nya generationer av krigsföring. Man pratar om fjärde generationens krigsföring, kanske femtet. Jag har hört prat om sjätte generationens krigsföring. Och det handlar då om situationer där... där det inte är två stater som bedriver konventionellt krig mot varandra, utan det är minst en av parterna i kriget är någon typ av icke-statlig aktör.

Och också kännetecknande då för fjärde- generationers krigföring är att krig bedrivs på andra premisser än att till exempel ta över styret i ett land. Så typiskt exempel som alla känner till från de senaste åren är att målet snarare kan vara att skapa kaos och underminera ett annat styre. för att få en fiende att bli demoraliserad och utmattad och dra sig tillbaka självmant utan att bli krossad.

Det är en metod som till exempel i de här situationerna i Irak och Afghanistan och så vidare så har man haft effektiva motståndsrörelser mot den utländska interventionen som har jobbat på de premisserna. Att säga liksom talibanerna har inte haft som direkt omedelbart mål att nu ska vi ta tillbaka den här provincien i Afghanistan. utan man har jobbat på ett mer långsiktigt och indirekt sätt.

Man pratar om de här sakerna, om hybridkrigföring är ett annat ord som finns. Det börjar man prata om i den offentliga debatten i väst mycket efter det rysk-ukrainska kriget 2014. Där pratade man ganska mycket om dels Rysslands politiska operation i Ukraina givetvis, men också att de använde det man kallade för små gröna gubbar. soldater som i praktiken var ryska soldater men som inte hade uniformer som utmärkte dem som ryska soldater.

Det vill säga en typ av irrigerad krigsföring som man normalt sett inte ser som. Den är inte konventionell, den är kanske inte tillåten enligt vissa konventioner och så vidare. Och sen säger man så här, ja kriget förändras, det är nya saker som händer, nu är det fjärde generationen, hybridkrigsföring och så vidare. Men ett perspektiv som jag tycker är intressant och värdefullt är att de här begreppen, de här typerna av krigsföring är givetvis mycket äldre.

Militära i världen över har såklart någorlunda koll, men det verkar finnas en skillnad i hur snabbt man tar till sig att Hur den här utvecklingen händer. Så jag har bläddrat lite den senaste tiden. I en bok som jag fått rekommenderat av mig. Som är en kinesisk bok som sägs vara skriven av två stycken höga officerare i den kinesiska krigsmakten. Xiaolang och Wang Xingzhu. Jag får försöka slakta kinesiska namnen här.

Bokens titel översätts på engelska ofta till Unrestricted Warfare. Man ser ibland att det är en kinesisk militär manual, men det är mer en sorts militär strategisk avhandling som analyserar hur krigsföring har förändrats under de senaste åren. Det beskrivs ibland sensationalistiskt, som Kinas manual för hur man ska knäcka USA och så vidare.

Men det är en ganska intressant bok som är relevant för den här Kockbarn-diskussionen, därför att de tar avstamp i den här boken. Jag är ledsen att det blir lite rörigt här, men de tar avstamp i den här boken i prat om krigsföring. Gulfkrig, det första gulfkriget på 90-talet. Den här boken är sig som skriven 1999. Och de beskriver då gulfkriget där det finns en allmän bild av att det var det första superhögteknologiska kriget.

Och där de högteknologiska metoderna, framförallt avancerade flygplan, GPS-teknik och allt sånt där. Men också målsökande robotar och så vidare. Alla de här superhögteknologiska medierna var väldigt framgångsrika och gjorde att amerikanerna och deras koalition kunde vinna guldskriget väldigt snabbt. Så det här togs då som intäkt på att nu har vi definitivt gått in i en högteknologisk fas av krigsföring. Men här säger de här kineserna att sakta i backarna, så är det inte alls.

Och då säger de istället, och då märker du att det här var då 1999, långt innan man började prata mer öppet och tydligt om hybridkrigsföring i väst. Så säger man att framtidens krig inte alls den här typen av... fokuserade högteknologiska militära insatser, utan det är snarare en kombination av många olika sorters krigföring. De listar i den här boken och pratar om, förutom då rent militärt krig, så pratar de om handelskrig, finansiellt krig, finansiell krigföring, där de tar George Soros som exempel, alltså att orkestrera finansiella kriser genom finansiell manipulation.

Terrorism som kombineras med moderna högteknologiska medel, så nya former av terrorism. Ekologiskt krig. Nätverkskrig, underrättelsekrig, resurskrig, informationskrig, biståndskrig, regleringskrig. sanktionskrig, smugglingskrig, narkotikakrig och mediakrig. Det är inte alla, det var bara några exempel av de som de listar i den här boken som de beskriver. Och det de säger är att framtidens krigföring måste präglas av en mer Machiavellisk attityd.

Det är vad de använder i uttrycket. Att man måste vara som Machiavelli måste vara väldigt pragmatisk. Man måste inse att ändamålen helgar medlen. Det som förr i tiden handlade om att man skulle ha en kombination av militära vapenslag och det är den här klassiska klassisk militär doktrin eller modern militär doktrin att nyckeln till framgångsrik krigföring är den rätta kombinationen av infanteri, kavaleri, artilleri och så vidare.

Men de här kineserna säger då att nyckeln är istället kombination av militära och icke militära resurser utan några begränsningar. Man ska ha ett full spektrumtänk och de verkar antyda att amerikanerna har varit inne på det här. Amerikaner pratar om full dimensional operations men de har inte riktigt fattat grejen de har inte kommit hela vägen fram och den doktrin som de föreslår kallar de för beyond limits combined war alltså gränslös kombinerad krigföring Det är ett väldigt intressant inblick i hur kineserna tänker på det här.

De har ett helt annat fokus, det synes, om man ska ta det här som en representativ text. Men det som de påpekar också, som är kanske mest intressant, det jag skulle försöka leta mig fram till är att egentligen så är det inget nytt, den här typen av hybridkrigföring, utan det är egentligen den ursprungliga formen av krig. De går tillbaka till Sundsuden.

klassiska kinesiska militärfilosofen och visa på hur redan han beskrev han beskrev hybridkrigföring, han beskrev asymmetrisk krigföring till exempel så skrev Sun Tzu att om om man har ett krig där där den ena sidan krigar men den andra sidan vet inte om att det bedrivs krig så kommer den sida som som vet om att det är krig nästan garanterat vinna.

Och Sun Tzu säger också att om om den ena sidan i ett krig låter sig bindas av regler som den andra sidan inte bryr sig om så kommer det uppenbarligen finnas en väldig stor obalans där. Och det är det vi ser då när små relativt otröjda styrkor kan dra på de här stora högteknologiska militärapparaterna. Men egentligen, och det här då, förlåt det är lite rörigt, men det här är en intressant grej som jag vill lufta, som jag har försökt läsa lite om, att egentligen så är det här en återgång till det historiskt normala.

Alltså det här med fjärde generationen, hybridkrigsföring, gränslöst kombinerad krigsföring och så vidare. Det är absolut inga nya företeelser, utan det är så krig historiskt har bedrivits. De framstår som nya nu, därför att vi i ett antal århundraden har befunnit oss i ett undantag. Nu håller det undantaget på att ta slut och vi är tillbaka till att den moderna formen av krig följer egentligen ur gamla mönster.

Så jag tror att när man pratar om fjärde- och tredje- generationens krigsföring, så är första, andra och tredje generationen syftar på... Förste generationen syftar på saker som hände under 30-åriga kriget, andra, första världskriget och tredje generationen, andra världskriget. Och under den hela epoken, den moderna epoken från 30-åriga kriget och framåt, som är ju väldigt mycket paradigmer som vi lever i, inte bara militärt utan även i termer av den moderna typen av stater till exempel som uppstod.

Man brukar datera det till 1648, Vestfaliska fredagen efter 30-åriga kriget. då den moderna typen av nationalstater skapades. Men på den militär sidan så hade man, man har de väldigt stora, välorganiserade statliga armerna. Det är staterna som är de stora aktörerna och de har en jäkla ordning och disciplin på sina militärapparater.

Så det är raka led, kolumner av soldater, disciplinerad rörelse i intrikata formationer, strikta hierarkier, formella strukturer, alltså definitiva strategiska målsättningar. och ett sorts av en sorts hypersystematiserad uppifrån ner industriell militär ordning Krig är de starka staternas tidsålder Men alla de här reglerna, de applicerar inte på samma sätt när vi börjar lämna staternas tidsålder Det är krig, allt oftare handlar det om kollapsade stater, inte de här klassiska välfungerande monolitstaterna, utan svaga kollapsade stater inbördeskrig, etniska konflikter Så jag tycker det var en intressant tanke, att den speciella sortens krigföring, det är bara det vi hade från 30-åriga kriget fram till nu.

Nu går vi tillbaka till den ursprungliga formen, den eviga formen av krig, som inte alls är välordnad, välstrukturerad av tydliga parter från stora stater och så vidare. Utan som är fullspektrumkrig, där man gränslöst och principlöst använder sig av krig. alla olika resurser och metoder som man har tillgängliga och kombinera dem på ett pragmatiskt sätt.

Boris

Och det är då jag tror det är, det var en väldigt bra genomgång, jag tror det är viktigt där också att komma ihåg att just när tankegången rör dig och du för att den förlorar som inte fattar att det pågår ett krig och ett bra exempel på att det pågår ett krig som jag tror få är medvetna om det är ju flyktingströmmarna.

Jag tror de flesta människor betraktar flyktingströmmar som någonting som uppstår oavsiktligt. Det råkar bara bli så därför att det pågår krig på olika håll i världen. Men nu har man börjat tala om Weapons of Mass Migration som är någonting nytt, alltså att olika stater använder och dirigerar flyktingströmmar för att skaffa sig politiskt inflytande eller för att bryta ner stater.

Men det är ju också en återgång till hur det har varit tidigare i historien. Då har det alltid använts som ett sätt att skaffa sig politiskt inflytande. Att föra krig, skapa flyktingströmmar, driv flyktingströmmar åt ett visst håll. Och det modernaste exemplet i stor skala är ju kanske, eller tydligast, det är ju hur USA erövrar.

Hur de styrande skikten i USA driver ut, indianerna är ett tydligt exempel. Man gav sig på också spanjorerna genom att locka migranter från Europa. med löften om frigjord eller skapade guldruschen för att driva spanjorerna bort från Kalifornien bland annat.

Så att det finns länder som är väldigt vana att använda sig av metoden att skapa flyktingar och använda dem i politiska syften. Ett mycket först exempel har vi Turkiet idag. Och det är där man ska betänka att det kanske inte är, råkar det bara bli så att halva jordens befolkning söker sig till Sverige, vad ska vi flyktingar här? Det kanske ingår i ett mycket större spel.

Martin

Ja visst, det är intressant för oss att det här med. Det här Sun Tzu-citatet som jag hittade i den här kinesiska boken, det är lyssnare bara för att det här är en idé som jag har formulerat och propagerat för jag vet inte hur många gånger det har debubblats, jag har sagt det minst fem gånger det har debubblats, du säger att det pågår ett krig men det är bara den ena sidan som är medveten om att det pågår ett krig och det är väldigt förutsettbart vad som händer då. Så innan vi kan göra någonting annat överhuvudtaget så måste den andra sidan inse att de är involverade i ett krig och de är den ena sidan och de måste bli en...

också en krigförande part, inte bara en bekrigad part. Det är väldigt lustigt att givetvis finns det en sentens från Sun Tzu som exakt uttrycker den här insikten. Jag skäms lite grann. Jag läste Sun Tzu när jag var, det var länge sedan, när jag var yngre så läste jag den som en intressant klassisk bok. Jag skaffade mig också Klaus Zewits klassiska bok, den har jag bara bläddrat i, jag har tyvärr inte läst den.

Men nu har jag börjat tänka att jag måste fördjupa mig lite mer i den här. militärhistoria och militärstrategi, läsa om Sun Tzu, läsa Klausowitz. Jag tyckte det var jäkligt intressant att tumma igenom den här kinesiska boken som jag köpte för några månader sedan. Och jag har en liten läslista nu med även de moderna militärstrategiska verk som jag tror, om jag tar mig igenom dem, så kommer de vara upplysande på alla möjliga sätt för att förstå samtiden och kanske också väga framåt.

Boris

Är det deprimerande också när man... Risken att man är insatt har pågått, det här kriget har pågått väldigt, väldigt länge. Och att vi kanske befinner oss i dess slutfas. Och de som är utsatta för krigföringen har inte riktigt fattat, milt uttryckt, att kriget har pågått.

Martin

Ja, men den potentiellt optimistiska saken som kan komma ut ur det är ju att vi känner oss ibland som väldigt, väldigt små och utsatta och då tänker jag typ nöntes på kanske liksom svenskar eller européer. i förlängningen, men de av oss som är mer medvetna, de av oss som förstår vad som pågår. Vi är en sådan liten grupp, vi är marginaliserade och bespottade även av våra landsmän som bara skäms för att tycka att vi är besvärliga, för att vi är onda rasister och allt det där liksom.

Så vi gör vårt bästa, det är mitt tänk, jag är inte intresserad av politisk förändring utan jag vill försöka få folk att organisera sig utanför de etablerade strukturerna. Då säger folk att vi är så väldigt få och vi isolerar det. Hur ska vi ha någon makt? Hur ska vi kunna åstadkomma någonting? När vi står utan samhället, när vi ger upp våra ambitioner om politisk makt och så vidare. Ja men, här har du det ju. Fjärde, femte, sjätte generationens, sjunde generationens krig för hur blir det för?

Den här asymmetri-tanken. Att väldigt små grupper kan göra väldigt mycket. Om de bara är klarsynta, pragmatiska och beredda att göra vad som krävs. Även om det är i strid med gentlemanemässiga konventioner. som har som har gällt under den senmoderna epoken. Och givetvis så säger inte att att vi ska bli självmordsbombar.

Sånt där är ju diametralt motsatt vad jag tänker. Men. Genom en väldigt smart, aggressiv, asymmetrisk användning av högteknologiska redskap, vi kan vända de här högteknologiska strukturerna mot människor som eventuellt utgör ett hot mot oss, så finns det en potential i att väldigt små grupper, men som är intelligenta och dedikerade och resursstarka, i viss utsträckning, kan faktiskt bjuda en hel del motstånd.

Kanske tillräckligt mycket för att faktiskt freda sig själva och karva ut en nisch. där vi kan överleva. Även om vi är omgivna av en allt galnare värld så kanske det här ökar sannolikheten för att vi kan ha öar av små öar av civilisation som kan överleva några generationer till.

Boris

Ja, inte bara det. Nu ska jag gå in i en optimistisk fas. Europas historia visar också att de mycket små och mycket medvetna grupperna inte bara kan karva ut områden där man överlever och behåller kulturen och civilisationen, utan man kan också under vissa givna förhållanden gripa makten. Så att det är också något du har i bakhuvudet att bara man förstår vad som pågår, som du är inne på, så kan man sikta väldigt högt.

Martin

Visst är det en väldigt bra poäng. Revolutioner genomförs aldrig av folkflertalet. Det är väl sällsynt att revolutioner ens har moraliskt stöd från folkflertalet, utan det handlar om små, dedikerade minoriteter, i praktiken ofta elitgrupper i samhället som genomför saker på egen hand och inte väntar på befolkningen som enlighet.

Så det är också en typ av asymmetrisk krigsföring på den politiska arenan. För det är också något som vi har pratat om att vi ska studera lite mer och återkomma till i vår andra podcast-serie utanför. Radio Bubbla fördjupade oss lite i sådana frågor. Hur man rent praktiskt skulle kunna göra vissa saker, rent hypotetiskt. Vad kul att få hjälp av.