Button-svg Transkribering

Förre partiledaren för Kommunistiska partiet, Frank Baude, avlider 84 år gammal

Martin

Förre partiledaren för kommunistiska partiet, Frank Både, avlider 84 år gammal. Kommunistiska partiets ordförande och viceordförande minns en stridbar ledare med håla nypor som alltid fokuserade på klassfrågor. Ja, Frank Både var ju en oerhört mångårig och legendarisk kommunist.

Han var som ung med och grundade, jag vet inte hur ung han var, men han grundade i alla fall KFML. Som alltså var, jag hoppas jag inte säger fel nu, men det var utbrytning ur Sveriges Kommunistiska parti som numera heter Vänsterpartiet. Och sen var han med och grundade även KFMLR som var en utbrytning i KFML.

Och sen var han partiledare för KFMLR som sen bytte namn till KPMLR och han var partiledare i 28 år. Så att, en av de mest långborga partiledarna. i svensk efterkrigshistoria. Sen på senare år blev han ju känd för att han lämnade partiet. Det var väl 5-6 år sedan som han skrev några artiklar och gav att han känner att kommunistiska partiet, som de heter numera, jag tror att de hette det även då de bytte namn från KPMVL till kommunistiska partiet en gång, att de hade utvecklats i en dålig riktning. Därför att... Vad var det egentligen som hände? Du kan förklara bättre än jag vad det var för invändningar som Frank Boland... Det var ganska vettiga, rimliga synpunkter, tyckte många av oss.

Boris

Ja, det var väldigt förnuftiga synpunkter. Dels har han menat att det kommunistiska partiet, framförallt i Göteborg, där det finns i någorlunda utsträckning, inte hade tagit strid mot islam, tiggeri, brottslighet i förorterna utan att man istället hade ägnat sig åt vänsterns modefrågor typ feminismen störde honom väldigt mycket och att man ägnade sig åt hbtq-frågor.

Det var liksom en urtida. Den urgammal göteborgske arbetarklass. Sånt punkt. Inget konstigt med det. Men han var ju ganska ensam om den. Så han valde att gå. Och kommunistiska partiet, dess har ju liksom... De är ju som vilken radikal mästerorganisation som helst. De är ju ibland så... innehåller proletärintressanta ståndpunkter men de är allmän vänster.

Och det beror ju väldigt mycket på att man har ju Frank Både och det ursprungliga KFN-ärendum och liksom växer fram i en väldigt speciell situation och en gammal göteborgsk arbetaradikalist när det alltid fanns folk som var lite extra till vänster liksom.

i hamnen på Varvet och på de stora verkstäderna som Volvo. Det fanns en speciell tradition drivna av sådana personer som Nils Holmberg och Frank Bode och andra. Och sen dess har vi den basen för det finns knappt några hamnarbetare kvar.

Det finns ett par hamnarbetare kvar i ingen världsindustri, begränsat. Volvo är begränsat i storlek, andra verkstäder borta. Hela grunden för den här gamla arbetarradikalismen är borta. Däremot så är och det framgångsrådde blev ensamstående. Därmed är det egentligen sådant som varje förnuftig människa tycker och tänker. Så att förbjud tiggeri, jaga fatt och låsa in brottslingarna i förorterna.

har det efter islam. Det är att det fanns ingenting att fortsätta vara kommunist kring för Frankfoder på något sätt. Och egentligen inte hans gamla parti heller.

Martin

Jag tycker det är intressant det här med de baserade kommunisterna. Jag har en tråd på BVS som, jag tror en gammal tråd men jag har sett dem dyka upp de senaste dagarna. Där folk spekulerar, ja men de här baserade vänstermänniskan, är inte det ändå bra liksom? Det är lite hopp för hopp. Det finns kommunister som säger nej till intersektionalitet, till hbtq och feminism och det finns även invandringskrisiska kommunister som menar på att invandring underminerar den inhemska arbetarklassanställning och så vidare.

Och att det är en beröringspunkt liksom med rimliga, högersinnade, traditionellt sinnade personer. Jag själv är inget stort fan av den här diskursen, men det är någonting som verkar högst levande, även i våra kretsar faktiskt.

Boris

Ja, men det där är problematiskt då. Det är för att jag som en gång i tiden fostrade sakkamrat Frank Båd och hans närmaste. Där jag fick min organisatoriska skolning. Och jag måste bara säga att man måste hålla Frank Både och hans generation i räkning för en sak till. De hade humor. Vänstern har aldrig haft någon jävla humor förutom Frank Både och hans göteborgsgäng.

De hade till och med självironi och distans vilket är extremt ovanligt bland kommunister. Men det här med att det skulle finnas en baserad vänster som man kan... ligera sig med. Alltså, det finns ju, det kräver att det finns, att vänstern faktiskt är vänster i gammal mening.

Att ha en tjänst därför, förnuftvetenskap, europeiska idéer och europeisk tradition och ha någon slags faktiskt bildning. Då kan vänster och vänstermänniskor ingå i ett sammanhang som bidrar till att rädda och skydda Europa. Men det räcker inte att man är en sur socialist eller en sur vänsterpartist som tröttnar på feminismen eller på att folk är vegetarianer eller att invandrarna tar bidrag som skulle gå till ens morsa.

Det är en helt annan sak. Då kan de tillfälligt hamna rätt, liksom. Kör ut dem. Men det är ingenting att bygga ordentliga allianser på. Det gör man bara med riktig världsskolad vänster. Och den är tyvärr ganska sällsynt.

Martin

Jag har försökt att läsa och lyssna med ett öppet sinne på en del av de här profilerna som folk uppmärksammar. Jag heter han i Malmö, Litorin heter han så, Nils Litorin, som har gjort en utbrytning, jag tror en utbrytning, på kommunistiska partiet. Ja. Så jag har följt honom lite grann och kollat vad han säger och jag har också lyssnat på Marcus och Malcom, deras podcast, för att de omnäms ju ofta som baserade kommunister och så vidare.

De har ju sitt projekt i Örebro som är kul med Örebropartiet och sånt där, vilket du får tummen upp från mig och även en tumme ner. Malmölistan eller vad det heter som Nils Glitterin håller på med. Men om man tittar på själva innehållet i deras politik eller deras åsikter så tycker jag att det är, det är inte alls imponerande men att de säger enstaka saker som är rimligare än resten av vänstern.

Men det är det, ribban är så otroligt lågt satt att om du kan säga en mening som är märkbar rimligare än vänstern då ska man liksom ha applåder. Det känns lite grann som att sitta och applådera åt ett utvecklingsstört barn som lyckats lyfta upp och vända ut en hink.

Det är också sånt, lyssna på Mark Hörsjön. Han säger något jättebra och jättesmart sak till synes, men sen fortsätter han. Han kan ju inte prata i mer än tio minuter utan att han plötsligt säger något som är totalt retarderat. Jag har aldrig stött på någon sån här baserad vänsterprofil. som som har någon typ av kohärent, rimlig idé.

Och det är inte för att jag är totalt stängd från alla vänsteridéer, men jag är nyfiken, jag lyssnar, jag är öppensinnad. Och det finns även mer äldre vänsterprofiler som jag definitivt kan ha respekt över. Ta ett extremt exempel, ta Noam Chomsky. Det är inget fel på hans intellekt. Det är inte det att han sitter och pratar skit och är helt inkohärent utan han ser emot sig själv. En idé nu, någon helt annan idé tio minuter senare. Då kanske man lägger ribban lite orättvist högt, om man nämner just honom. Men jag har inte alls blivit imponerad av de här baserade världsmänniskorna.

Boris

Nej, men det beror på att alla är ju, inte bara de, utan alla, utan vi är några till i fångan. Det är en slags parlamentarisk kretinism helt enkelt. Och att det gäller liksom, och ingen ifrågasätter de grundläggande premisserna. Alla tävlar om att de så kallade baserade vänstermänniskorna är en slags populister som vänder sig mot invandringen.

Det är därför att den tar pengar från de svenskar som ska ha bidragen egentligen. Man ifrågasätter inte strukturen i samhället. bidragsberoendet, statens roll. Det finns ingen vänster i Sverige idag som kan tänka sig ett organiskt samhälle som fungerar på ett annat sätt än ett samhälle som är styrt av någon slags parlamentarisk demokrati.

Det finns ingen vänster i Sverige idag som har några historiska band bakåt. Som liksom ser sig som bärare av ett europeiskt DDR. Mitt favoritexempel på hur vänster och höger kan mötas är en historie jag alltid tjatar om. När Fältpar Schark von Paulus diskuterar med Görgel och Katz i ett omskovningsläge utanför Moskva om Nietzsche var bra eller dålig.

Det heter en konkret situation när vänster och höger möts. och står på samma grund och har liksom Europas bästa frögon. Men det vi pratar om med en baserad vänster i Sverige, det är någonting helt annat. Det är tillfälliga allierade i kampen för planskilda korsningar ungefär. Om vi nu vill ha planskilda korsningar.

Martin

Ett ämne som jag tror jag får tillfälle att återvända till, med tanke på det omdiskuterat, det är