Martin

Alexander Bard och Viktor Wittblom Unga kvinnor som fylls av narcissism och saknar förståelse för omvärlden utgör idag det största hotet mot samhället. Prinsessan på ärten har i dagens maktvakum blivit flugornas drottning och kräver censur, tystnad och förbud mot oliktänkande. Unga kvinnor lider mest av den svenska faderns död i desperat behov av matriarker som kan leda dem.

Alexander Bard har begått död. Debattartikel i Nyheter idag tillsammans med en en Viktor Widblom, en för mig ny bekantskap, en person som inte talats om tidigare. Den artikeln har blivit rätt mycket uppmärksammad de senaste dagarna. Jag har sett en länka till på flera håll och folk säger såhär Åh jättebra, Alexander Bard skriver om kvinnofrågorna.

Sätt den i foten. Åh så bra skrivet och så viktigt. Jag kan samtidigt undra litegrann, är det verkligen så att den har blivit så bra skriven? uppmärksammad på riktigt. Den har blivit länkad definitivt men jag undrar om den har blivit läst. Det var lite den känslan jag hade när jag själv läste den efter att ha läst de här lovorden som ströslades över en. Det här är en otroligt lång artikel, väldigt lång och rörig text.

Den är väldigt mycket som en oredigerad medvetande ström som flyter ut på webben vilket jag tror att det kanske är också. praktiskt. Jag skulle säga att den här artikeln på ett sätt är ett exempel på att alternativ medier på internet inte alltid är bättre på alla sätt än traditionella medier. Därför att en traditionell debattsida hade aldrig släppt igenom en sån här illaskriven text.

Alltså var det sig som debattartikel eller som essä eller något sånt där. Längdbegränsningen som finns i tryckta medier den är lite grann på gott och på ont men i det här fallet så kan man tänka att Om någon hade sagt att den här artikeln är bara 200% för lång så kortar ner den till en tredjedel eller en fjärdedel.

Det hade förmodligen artikeln tjänat väldigt mycket på. Bara i ren prosa kvalitet. Jag vill kort sammanfatta vad artikeln handlar om innan vi börjar rycka lite mer in. Den handlar om det stora hotet mot samhället. Det stora hotet mot samhället är att vi har... Vi har fått en ny sorts kvinnor på halsen, prinsessorna. Prinsessorna är unga kvinnor som har uppfostrats utan stöd från kloka äldre kvinnor.

Matriarker som förordning på kvinnorna. Och den här bristen på vägledning och förankring gör att de här kvinnorna blir narcissistiska, högmodiga och maktfullkomliga. De tror inte att de behöver någon vägledning, utan de tror att automatiskt så har de alla insikter som de behöver ha.

Och de tror också att de förtjänar uppmärksamhet och välvilja i kraft av sin blotta existens, oavsett sina prestationer. Och de har ingen respekt för hur äldre personer eller föregående generationer, de är hänsynslösa och tyranniska. Och här droppas det en referens till Slavoj Čižek som har skrivit att vi lever i den kvinnliga hysterins tidsålder.

Och då är det här... PÅTÅMT Prinsessan är det största hotet mot demokratin och det öppnar samhället enligt Bard och hans medfattare. i alla fall. Och man menar på att det här är någonting som man skriver att det går tillbaka till 1970-talet jag läser igen en till nu, där den svenska vänstern övergav det autentiska fokuset på Karl Marx arbetande proletär och istället blev besatt av Jean-Jacques Rousseau's oskuldsfulla prinsessa som ideal.

Man pratar om hur feminismen har upphöjts till stadsideologi i ett sorts maoistiskt projekt, kallar man det för. för att stöpa om alla samhällsmedborgare, män som kvinnor får man anta, till ansvarslösa prinsessor. Det är ett stort problem, ett hot mot demokratin och lösningen är att vi måste ha matriarker, som vi hade förr i tiden, matriarker som ska hitta unga kvinnor och leda dem ut ljuset.

Vi ska gå in mer på innehållet tänkte jag och prata lite mer ingående om det här. För jag har några saker som jag skulle vilja prata om, det jag reagerade allra mest på. Vilket inte är någonting som nämns i artikeln utan någonting som inte nämns i artikeln. Som jag tycker är det mest anmärkningsvärda och talande av allt. Och jag vill säga en hel del om det men innan vi går in på de bitarna. Vad hade du Boris för initialreflektioner när du läste den här artikeln?

[Speaker 3]

Det är flera små saker. Dels är det varit inne på det stilmässiga. Den är så lös i köttet och det slängs tankefigurer om. Hur som helst i texten, som inte betyder någonting. Och som skrämmande nog tycker jag visar hur fångade textförfattarna är i det här samtida tänkande som de säger sig vilja bekämpa.

Bara så här en formulering som att de materialkarna vi behöver mest när vi har plundrat och exploaterat planeten så hårt och fyllt den med så många massförstörelsevapen. Att vår egen överlevnad som art är hotad. Det är liksom en miljöpartitrams för mig. Och sen ska liksom matriarken komma. Och jag tänker direkt på det här med att i viss modern västerländsk homosexuell kultur, inte i alla grupper men i en del, så finns den här konstiga bilden av kvinnor överhuvudtaget.

Dyrkan av vampen till exempel. Och jag placerar in dyrkan av matriarken i samma kategori. Det är liksom en bild av något som är bortanför historien. De definierar inte vad som skulle känna tecknade som skulle vara ahistoriskt. Att det skulle ha funnits tvärs genom seklerna av tiden.

Det är bara ett ord, mer konstruerat ur en subkulturs bild av tiden. Någonting som finns på avstånd som man inte har något riktigt förhållande till. Det är jättekonstigt. Och sen ett sista exempel innan vi släpper dostig på den här texten. Alltså just det här med att det bara är ord som har strömmat fram. Att säga en sådan sak som någon drar det här med Slavoj Zizek, citat, att vi lever i den kvinnliga hysterinskriget.

på gott och på ont. Alltså, smaka på den. Det är en obegriplig formulering. Om vi lever i den kvinnliga hysterins tid. Vad finns det för gott med det? Absolut ingenting. Om man menar vad man skriver. Men här har liksom bara tangentbordet rasslat. Så, på dom bara.

Martin

Det jag skulle vilja prata lite om är att det här är en lång, lång, lång artikel om kvinnors ställning och kvinnofrågan nu i samhället och genom historien. Man tar sig för att ge en sorts fågelperspektiv och täcka in alla möjliga aspekter av den här frågan. Och onekligen så snuddar den här artikeln vid nästan alla tänkbara frågor som har med saken att göra.

Men, men, trots det så säger den inte ett enda ord. om familjebildning och moderskap. Och det på ett sätt är så komiskt magplask att redan där kan man avfärda hela artikeln som totalt stållig. Och jag ska ge författarna då en sak, och det är att det finns en enda referens till familjebildning, och det är en märklig mening i första stycket av artikeln, där författarna deklarerar att de älskar att...

Kvinnorna, jag citerar nu, de älskar att kvinnorna bär upp den andra halvan av världen in till oss män med det majestätiska monopol som naturen har belönat dem med som kallas återfödelsen. Vilket jag antar är en referens till familjebildning och barnalsting. Men det är nästan lite oklart va? Jag antar att det är tänkt att det är poetiskt, det är en poetisk vacker formulering men jag tycker inte att det är särskilt vackert skrivet.

Det är bara otroligt klumpigt och konstigt. Som om en blind person ska beskriva hur någonting ser ut. Vilket nog på sätt och vis inte är så långt från sanningen. Vilket då vi kan återkomma till. Du är redan berört lite grann Boris. Men, det nämns också allra sist i en sorts pliktskyldig lista på kvinnors positiva egenskaper. Som man liksom ska få överstökad innan artikeln egentligen börjar.

Och först tar man upp hur charmerande kvinnor kan vara i sällskapslivet. Och att dom har... magiska dofter och sedan lägger man till då sådana här lite pandang att det majestätiska monopolet åter födelsen. Det är väldigt abstrakt och avlägset och man kan tänka sig att det kanske inte är ett sammanträffande. att Bard själv inte har familj.

Låt oss lägga det åt sidan lite grann. Förutom den här lilla brasklappen finns det inga som helst referenser i hela artikeln till att familjebildning är en del av kvinnors roller. Enligt min ödmjuka mening så gör det här att den här artikeln i slutändan bara är en gigantisk hög med feministiskt dravel. Man utger sig givetvis för att kritisera feminismen i spänn.

Och det är därför de har delat den. Åh, Alexander Bards, hans modiga ställningstagande mot feminismen och så vidare. Men, i praktiken så köper man med hull och hår feminismens mest centrala idé. Nämligen att vi kan lämna våra traditionella könsroller bakom oss. Familjebildning. Det är bara en av många olika saker som kvinnor kan ägna sig åt. Det är någonting som de kan hoppa över om de inte känner för det.

Utan att det har några särskilda konsekvenser. Kvinnor kan precis lika gärna göra något annat. Och det är precis lika rimlig och värdefull väg. Och ingenting som de behöver till exempel varnas för eller utbildas om. Alieneringen från moderskapet har absolut ingenting att göra med samtida problem som har med kvinnor att göra. För då skulle man rimligen haft någon liten referens till det i den här artikeln.

Och en intressant detalj tycker jag som är att, alltså, moden som arketyp. finns inte ens med i bilden. Därför att det inte är mödrar som ska leda i sådana döttrarätt, utan det är matriarker, som är en faktiskt ganska annorlunda sorts arketyp. En matriark som kanske finns i en bygemenskap eller något sånt där, eller i ett nätverk, men inte nödvändigtvis i en familj.

Det är per sent symptomatiskt. Om man ska säga någonting då som kontrast, om vi ska skissera ett någorlunda rimligt perspektiv på den här frågan. Mycket av det här är kanske självklart för de som lyssnar bra till Bubbla, men det kan vara värt att diterera saker. Då är det förstås så att familjebildning och moderskap är den absolut och ojämförligt centrala frågan. Orsaken till att kvinnor är så dysfunktionella, vilket de verkligen är, det är verkligen ett stort problem det här.

Både för hela samhället och även för kvinnor osv. Det som beskrivs i den här artikeln. Orsaken är att man har fått kvinnor att tro att familjebildning är någonting godtyckligt. Någonting som de kan hoppa över om de vill eller de kan skjuta upp det flera årtionden för att syssla med annat först osv. Och det har också skapat en enorm press på kvinnor att de måste göra andra saker. Det är okej att skaffa barn enligt den här världsbilden.

Men det är inte okej att dedikera sig på heltid. Att dedikera sitt liv. till att ta hand om barnen för då är man en svag, dålig och förtryckt person. Man står på förtryckarna sida, utan man måste först skaffa sig en utbildning, en bra karriär. Sen får man skaffa familj man vill. Men med andra ord så måste varje kvinna först bli en fullvärdig man.

Sen kan hon få omgivningens medgivande att vara en kvinna, men ännu inte helt och hållet, därför att hon måste alltid fortfarande lägga energi på sitt liv som man och. Så snart som det bara är möjligt så ska hon lämna över sina barn till staten och återgå till sin karriär som alltid måste prioriteras över barnen. Det här är den moderna feministiska synen som alla säkert vet.

Den centrala dynamiken och grundorsaken till problemet har givetvis att göra med staten. Den moderna staten uppfattade tidigt, och det ska sägas helt korrekt, att familjen var dess största motståndare. Så länge familjer var självständiga, uppfostrade sina barn efter eget huvud, så fanns det kvar potentiellt fickor av reaktionära tankesätt som var i vägen för statens projekt att omdana samhället.

Så man började systematiskt bryta ner familjen, ersätta den med staten på punkt efter punkt. Och det här är ju ingen konspirationsteori som jag tål för det här, utan det var ju ett helt öppet projekt som Socialdemokraterna i Sverige och motsvarande grupper i andra länder. ägnade sig åt helt öppet. Man ansåg att familjen är en reaktionär atavisp.

Familjen är ett problem. Och lösningen är att staten tar över familjens roll och särskilt kvinnans roll. Barn är inte längre i familjens andelägenhet utan statens. Barnen ska så fort som möjligt lämnas över till staten så att de kan indoktrineras till 100%. Kvinnor ska ut i arbetslivet, generera BNP-tillväxt och skatteintäkter. Och du Boris, du får gärna ge mer bakgrund där för att du är mycket mer kunnig än jag om de specifika förloppen.

Men det här är vad vi måste prata om. Det är statens krig mot familjen som har satt kvinnor i deras nuvarande situation. Det är därför kvinnor är berövade, det som de är biologiskt ämnade för och det som nästan alla kvinnor mår bäst av. Det vill säga att under den första delen av sitt liv fokuserar primärt på att skaffa barn och uppfostra barnen. Alla de här märkliga, destruktiva beteenden som kvinnor har.

Bra på! Att den energi som är till för att ta hand om barn istället riktas i alla möjliga andra riktningar. Och det är också förklaringen till att det är många av de här specifika problemen som Bard tar upp i artikeln. Till exempel kvinnors sätt att kommunicera och agera i samhället. Så orsaken till att kvinnor inte fokuserar på logik utan på känslor till exempel eller att de påverkar genom grupptryck och förmaningar istället för andra metoder.

Det beror helt enkelt på att de behandlar alla omkring dem som om de vore barn. Och det är därför till exempel att kvinnor kan vara väldigt tjatiga och använda tjat för att påverka folk istället för kanske logisk argumentation eller sånt där förhandling. Det är därför att kvinnor är programmerade att interagera med småbarn och småbarn behöver mycket repetition för att lära sig.

Men det blir inte särskilt bra när sådana strategier transponeras och appliceras på andra personer som inte är barn. Den enkla uppenbara lösningen på problemen är att lära sig att förändra. Låta kvinnor använda sina naturliga drifter och talanger för deras egentliga syfte, det vill säga att ta hand om barn. Och då kommer man genast se att kvinnorna slutar förgiftade i offentliga rummet på det här sättet som beskrivs i artikeln.

Och värt att säga också tycker jag att det största konkreta hindret för att det händer är förmodligen, så vilket jag kan bedöma i alla fall, det är andra kvinnor. Den primära mekanismen här är grupptryck, skambeläggning av kvinnor som satsar på... sina familjer. Det finns givetvis feministiska män, socialdemokratiska strategier och så vidare. Men enligt min erfarenhet så är det som kvinnor till 99 procent är bekymrade över.

Det är, vad ska mina väninnor säga? Kommer de räkna mig som en sämre sorts människa? Eller kommer de se mig som en förädare om jag gifter mig tidigt och skaffar barn tidigt istället för att göra karriär? Och eftersom feminismen har gått några generationer, nu för tiden så är mödrar också ett stort problem. problem. Alltså att en mamma säger till sin dotter att visst, visst kan du skaffa barn. Men men först av allt så måste du måste du för allt i världen se till att skaffa dig en karriär så att du aldrig någonsin är beroende av en man för din försörjning, vilket i grunden är en en sjuk idé.

Totalt orealistisk om man vill ha normala, välfungerande familjer. Jag tror inget av det här är nytt och en fantastisk uppenbarelse. Ingen som lyssnade på Radio Bubblos skulle säga så här Åh, jag hade ingen aning om att det här var problemet. Men det intressanta var att det berörs inte med en enda mening i den här artikeln som ger anspråk på att analysera och förklara kvinnofrågan. Helt otroligt.

[Speaker 3]

Ja, nämen alltså författarna och Bard och Bidblom rör sig helt inom de ramar som feminismen tillåter. Det är ett krig i vårt fiendläge, sorgligt nog. Och just där du sa om att kvinnor är det främsta hindret för kvinnors möjlighet att utvecklas naturligt.

Jag tror att det har gått så långt så att män, väldigt många män är så pass förstörda också. Att de blir skamsna vid tanken på att frun inte arbetar. Så långt har av det här med kvinnor. Om man tittar på det kallt, klart och naket hur Sverige ser ut idag så är det så att staten har en enda förväntan, några förväntningar på oss.

När det gäller barn så är det liksom att kvinnor ska leverera barn helt enkelt till staten. Men skär man bort alltid lullul och pratar om barnets tidsålder så är det vad som gäller. Född barn, precis som du sa, lämnar ifrån det, ut och jobbar igen. Och som ett brev på posten, den yttersta grejen som kommer där, det är ju att man har ett skulpturschef i morse som skriver en drap om att Man ska sänka rösterättsåldern till 10 år.

Och vi ska inte skratta bort det där va. Det... Idiotier på kultursidorna förverkligas förrän man anar alltså. För tre år sedan skrev Jens Lidje Strandexpressen att vi måste ta tag i det här i Sverige med att vi har så många förtryckande statyer. Och då liksom honflyder man lite. Ja, han måste fylla sidan.

Var befinner vi oss nu tre år senare? Generationer av svenskar har skänkt sina barn till staten för programmering. Och de är livrädda, skrämda, indoktrinerade, perfekt röstboskap. Där befinner vi oss och det enda värnet man har är familjen. Och som du säger, det är fruktansvärt att barn inte ser det.

Att han är så kodad att vara blind för det här. Men tvärs genom historien har det ytterst alltid varit så. Familjen som är individens vän, helt enkelt. Det klassiska uttrycket, alltså. Det är den trygga hamnen. Och det är en relation som bestäms mellan man och kvinna och man hanterar sina liv genom detta.

Och det är så skrämmande att även de som, jag har noterat att även de som angriper feminismen i Sverige idag. gör det på feminismens egna villkor. Man pratar om jämställdhet istället för feminismens syn på förordnat man och kvinna.

Men man vågar inte gå till motattack med hjälp av att hävda att kärnfamiljens dominans är det enda möjliga om ett samhälle ska överleva. Så vi har en lång väg att gå där helt enkelt. Och det är liksom absurt att familjen i verklig mening är en motståndsficka idag. Men där är vi.

Martin

Det är ändå svårt att komma runt det här med att Alexander Bard själv, han har inga barn och han är, jag vet inte exakt, men han är någon sorts bög. Och jag tror inte att han är liksom helt ointresserad av kvinnor, men han är totalt ointresserad av att skaffa barn. Det har han sagt i olika sammanhang, att det passar liksom inte alls för honom, hans livsstil. Så han hoppar över den där tråkiga biten under de första 15-20 åren och sen så går han in och blir en kvinna.

En spännande onkel till andras barn och på det sättet tycker han att han är jättesmart och han plockar röstnader och kakor och så vidare. Och på ett sätt kan man väl säga att det är inte nödvändigtvis något fel med det. Folk gör olika livsval och det kan man kanske respektera men problemet är ju att hans perspektiv blir så skruvat. Dels kanske det finns saker som han inte förstår om föräldraskap för att han inte upplevt dem själv.

Men mest tror jag att det handlar om ett sorts perspektiv. Den sker ur ett perspektiv. Föräldraskap är något han har valt bort. Han vill inte ha med det att göra, han vill inte tänka på det. Och sen rationaliserar han den blindheten med de märkliga idéerna och de poetiska formuleringarna. Men för oss så låter det som att det är en utomjordling som har landat på planeten och och försöker orientera sig, men svamlas.

För de flesta av oss som inte är bögar och så vidare. Vi är inte ointresserade av familjebild. De flesta av oss ser det som det mest centrala i hela tillvaron. Särskilt för kvinnor så är det en så omisslig del av livet att kvinnor blir sjuka om de inte får utlopp för den här driften. Att bilda familj och skaffa barn och ta hand om barnen. Och det är precis det som är det stora problemet med kvinnor. Att den här driften är så hämmad.

Sen har vi förstått den lilla detaljen att ett samhälle som inte skaffar barn upphör att det existerar efter en eller två generationer. Vilket det ger det till. till alla möjliga andra problem, hur man hanterar det. Men jag vet inte helt av allt om Alexander Bard tycker att det är något större problem.

[Speaker 3]

Nej, men det är jag övertygad om att han inte tycker. Men det är just det här att i det grundläggande förhållningssättet till liv och historia så ser jag ingenting som skiljer Alexander Bard från de här som han kallar hysteriska prinsessorna på ärten. Det är jaget i centrum, det är omedelbar drift, utlevelse.

Alltså hållningen är densamma. Det som skiljer Bard från de här prinsessorna på ärten, det är att han är intelligentare och mer bildad. Men annars så ser de ju på samma sätt på livet. Och bildning och intelligens är att han inte är lika känslig. Men annars är det liksom jaget i centrum, och man ropar väldigt högt, men det finns ingenting. Det finns inte någon insikt om att...

De är så lika varandra också i självgodheten att jag ska höras och jag ska synas. Och det finns inte den här... Slipningen som faller sig, som kommer utan bråk och krångel i en naturligt fungerande familj och medföräldraskap som fungerar.

Martin

Det konstigaste av allt tycker jag ändå att de skriver, att de överhuvudtaget skriver en artikel om ett område som de egentligen är så intresserade av. De är inte intresserade av familjefrågor, könsrelationer, de är inte intresserade av kvinnor. Visst, de tycker att kvinnor har magiska dofter och så vidare. Ja. De får väl ha det snäva perspektivet och välja bort en hel dimension av tillvaron om de vill. Jag har inte jättemycket synpunkter på det.

Alexander Gebara gör andra saker som är bra och så vidare. Men frågan är varför han håller på och skriver dem. Det är som om jag skulle skriva en lång debattartikel. Jag skulle sätta mig och skriva liksom 3000 ord om schlagermusik. Det skulle ju bara bli pannkaka av alltihop såklart. Men skillnaden är att jag skulle aldrig få för mig att göra det. För jag skulle bara säga att schlagermusik är någonting som jag inte ens kan förstå. För jag har inte dem till mig. De kopplingar till den världen, det är en blindfläck för mig. Jag stannar en bra bit bort från det.

[Speaker 3]

Men vi kan skriva gemensam, om Kiefer Sutherlands storhet. Men där är Bard, vi pratar bara om Bard men det får bli så. Den andra mannen har säkert också bidragit. Ett annat sätt som de är fångna på är just det här med att ta sig fram till en kärlek som är en del av en kärlek. De är faktiskt också fångade i HBT-kulturens sätt att... har rätt att kriva över skranket på något sätt och ha synpunkter på eller till och med helt bortse från det här fula heteronormativa.

Normala heteromänniskor har ju väldigt sällan synpunkter på subkulturerna. De får liksom hålla på. Man har ju fullt upp med hem och familj och barn och allting sånt. Men utmärkande för HBTQ-rörelsen Det är ju att en så förmätet tar sig rätten att ha synpunkter på de som inte tillhör subkulturen.

Och det är oerhört svårbegripligt. De får leva sitt subkulturliv. Men där finns den här expansiva lusten att omforma hela samhället till förståelse och gärna till en upplösning av alla de saker som präglar heterosamhället. Det är ganska farligt. Det är lite märkligt att han inte ser hur fångaren är i det han påstår är fiendens tankemönster.

Martin

Det finns också en dimension i det sista du säger som är att för oss som är normala heterosexuella familjebildande människor så är det på ett sätt lättare att hantera problemen därför att vi har lösningen på problemen i våra händer. Jag vet att vissa människor är liksom handfallna och förvirrade och frustrerade men vi har haft en diskussion bara nu dagarna på BBS sedan, en tråd som handlar om feminism och sådana saker.

Och det var bara. Någon person som uttryckte frustration, så att säga, ja vad ska man göra, hur ska man hantera de här feministiska kvinnorna, hur ska man liksom, ja men det är ändå så att tänk om din dotter kommer hem en dag liksom och sätter vid köksbordet och hon har blivit feminist och nu har du liksom innanför hemmets fyra väggar och så vidare. Men faktum är att om man är en person med någorlunda agens så finns det enkla strategier för att hantera de här problemen.

Till exempel om du är en man, bli inte ihop med en rabiatfeministisk kvinna. eller vad gäller dottern då, se till att uppfostra dina egna barn. Låt inte någon annan, staten eller någon annan, uppfostra dina barn och sätta sådana idéer i huvudet på dem. Så att man kan i sin lokala sfär, i sin egen familj, i sin bekantskapskrets och så vidare, så kan man lösa de här problemen om man är involverad i reproduktionen.

Så jag tror att om man inte är det, då har man, då kanske man försöker få utlopp på något annat sätt. För att man har inte den här sfären när man själv bor. Man kommer inte ens i kontakt med många människor förrän de är tonåren äldre eller börjar komma ut i världen.

[Speaker 3]

En av de första sakerna vi ska göra när vi tar över är att stänga ner kultursidor och förlag. Det finns ju, alltså tittar man på nyutgiven litteratur så är det ju alltid så hemska skildringar av äktenskap och parförhållanden. Jag vet inte när det skrevs en bok om en lycklig stark familj senast.

Så att barn och ungdomar och även vuxna människor indoktrineras ju med tanken att äktenskapet i sig är en fälla. Om något innehäller att vara ständigt på din vakt. Och jävligt många människor beter sig på det här sättet. Det här blir ett självspelande piano, därför att det blir väldigt mycket lättare att indoktrinera barn i sådana familjer i skolan och redan på dagis.

Familjen är farlig, familjen är en fälla, människor blir olycklade med familjen. Det är för att de här barnen ställs inför föräldrar. som lämnar bort dem, som alltid är stressade för att de ska hinna med sina jobb. Ingen har riktigt tid med barnen. Och barnen kommer väl självklart och så upplever de gräl om vem som ska göra vad och så vidare. Och barnens faktiska upplevelse är att familjen är bara jobbigt.

De grälar hela tiden om vem som gjorde vad och vem som ska lämna och så vidare. Och då blir man väldigt mottaglig för den här idiotpropagandan. Så de har byggt det här väldigt snyggt alltså, tyvärr.

Martin

Ja visst, och precis som du säger så är det en sorts självförstärkande, självuppfyllande profetia. Vilket gör att, det är väldigt ironiskt, det gör att feministerna har rätt i långa stycken när de pratar om hur dåligt äktenskapet är och hur dåliga familjer är. För att nutida äktenskap och familjer är ofta väldigt dåliga. Och de kan inte höja perspektivet om det. Men det här var ett liten exempel. På andra sidan, motsatt polaritet jämfört med feminismen, det är de här MGTOW-killarna som helt avsvär sig relationen med kvinnor.

De säger att de vägrar bilda familj, de vägrar ha relationer och så vidare. Det är omöjligt att hitta en bra kvinna, det är omöjligt att ha en bra relation och så vidare. Vilket jag tycker är en mycket mer begriplig och respektabel ståndpunkt. Men en ståndpunkt som jag absolut inte delar. Jag är ju ganska engagerad i de här frågorna då. Jag känner att om det är någonting som jag skulle vilja prata mer om och verka mer för genom bubbla och kanske på andra sätt så är det att steg för steg försöka locka desillusionerande människor att förstå att det är inte kört.

Det är inte nödvändigtvis en livsfarlig fälla att gifta sig och bilda familj, tvärtom är det någonting som fortfarande, även i den feministiska eren som vi lever i, trots att staten har slagit sönder familjeinstitutionen i mångt och mycket, så är det ändå det bästa och det viktigaste som man kan syssla med. Vi behöver lyfta fram fler positiva exempel och verkligen resonera, också analysera de här frågorna mer teoretiskt så att folk får hjälp att tänka sig igenom varför saker och ting är som de är, hur kan man bryta cyklerna och så vidare.

Ja. Ja, det om det. Det är kul faktiskt ändå att gå på en sån här debattartikel och spalta upp den och sånt där. Vi måste inte alltid bara prata om artiklar som vi, där vi bara sitter och håller med. Några snåliskottningartiklar eller något sånt där. Det kan vara kul att plocka något från en mer mainstream håll och peta lite.

[Speaker 3]

Det är härligt när jag ser att ni är tre dagar något från. mainstream hållet.

Martin

Jag vet inte, det är väl det mest mainstream som jag läser i alla fall.

[Speaker 3]

Ja, jag tuggar i mig lite mer mainstream, men den rör sig mot mitt foran.

Martin

Du är oerhört modig och härdig som kan ta dig igenom mycket mainstream. Men för mig är nog, ni vet idag är nog, i den svenska mediesfären så är det nog så nära mainstream som jag kommer i min daglig informationsdiet. Och de har, jag brukar säga, ni vet idag också, de har ju en ganska bred politisk profil. Jean Frick har ju alltid haft som ambition att ta in alla sorters röster från höger och vänster och mitten, och alla sorter liksom. Det är inte tänkt att vara en ideologisk, liksom såhär, renordade högerkanal eller något sånt där. Så att, den har en mer blandad profil.