Martin

Erik Lackoma, organisationers vänstervridning kan förklaras av vänsterns syn på politik som genomsyrande alla delar av samhället, viljestarka minoriteters oproportionerliga inflytande och konflikträdda politiker som prioriterar sämja med andra politiker framför att representera väljare. Här har vi en kort men intressant text från Timbros nätpublicationsmedia, en krönika skriven av Erik Lackoma.

Smart drag, bra jobbat av smedian att närma Erik Lackoma som krönikör. Mycket intressant. Här har han skrivit en text som handlar om Conquests andra lag. En av en princip, eller teori, eller aforism som vi ofta återkommer till.

Vi måste ha nämnt den minst tio gånger i Radiobubblan. För att bara kort sammanfatta vad det handlar om själva den här lagen. Det här är lite intressant, men jag skulle vilja bara uppehålla mig lite grann kring Robert Conquest och hans påstående lagar, för det finns en del missförstånd kring det här. Den vanligaste versionen är att det finns tre, Robert Conquest, tre lagar om om på.

politik och politiska processer och organisationer. Robert Conquest var en brittisk historiker, han är framförallt känd som historiker och författare av böcker om historia. Han var också verksam i andra saker, han var politiskt engagerad och han var poet och gav ut flera volymer på poesi och såna saker.

I våra sammanhang är han mest känd för de här tre lagarna. tillskrivs av de här. Den första är att alla är konservativa angående det som de känner till bäst. Också så här formulerats att alla är reaktionära om ämnen som de förstår sig på. Den andra lagen är att varje organisation som inte i uttrycklingen är höger blir förr eller senare över tid vänster.

Den tredje lagen är att det enklaste sättet att förklara hur en byråkratisk organisation fungerar organisation beter sig är att anta att den kontrolleras av en sammansvärdning av sina egna fiender. Men det finns lite oklarhet kring det här, därför att det visar sig att Conquests andra lag, som alltså den här krönikan handlar om, det är därför jag vill bara ta lite tid och prata om det, är i själva verket inte formulerad av Robert Conquest.

Utan den bör i själva verket kallas för O'Sullivans första lag, därför att den formuleras av John O'Sullivan. som är en annan britt, politisk typ skribent och författare. Det lär gå till att Robert Conquest och John O'Sullivan korresponderade med varandra. Det här var någon gång på 70-talet eller 80-talet.

Så skrev de brev till varandra och i den här korrespondensen så formulerade Conquest sin första lag. Att alla är konsolidativa om det de själva har bra kunskap om. Var på din egen sida. John och Sullivan formulerade den här andra lagen om att alla organisationer som inte är uttryckligen höger blir över tid vänster. Och efter det... Så i samma brevväxling så formulerade Robert Conquest den tredje lagen.

Men en liten vändning här som man kan tänka på det är ju att Conquest lag nummer två är ju på sätt och vis ett... specialfall av lag nummer tre. Det vill säga, du kan se de facto att alla organisationer som inte är höger blir vänster. Du kan se det som ett specialfall av principen att organisationer beter sig som om de styrs av sina fiender, av spioner med motsatt åsikt som har nästlats in och tagit kontroll.

Hur som helst, förlåt. Jag kände bara för att påpeka att det finns en viss begreppsförvirring. Och en av orsakerna till att vi vet det här är att man googlar runt lite grann så kan man hitta John O'Sullivans texter som han skrivit om det här. Och dessutom, John O'Sullivan han är fortfarande vid liv, till skillnad från Robert Conquest. Så han finns på Twitter och han har själv twittrat om det här och förklarat hur det gick till.

Och det är därför jag har senat till bakgrundshistorien för att jag har hittat det här. Vi kan lägga in en länk till hans tweet i dagens sändningsdokument. Ja förlåt, det kanske var lite onödigt utläggning här. Varje organisation som inte uttryckligen är höger blir för det senare över tid vänster. Med den här sentensen som utgångspunkt så resonerar Erik Lackoma kring varför det är på det sättet.

Han lägger fram ett antal huvudsakliga förklaringar. Dels då att vänster och höger har olika idéer om vad politik egentligen är för någonting och hur man använder politik. om man genererar lite grann, ser politik som någonting som handlar om relationen mellan staten och medborgarna.

Det är en ganska avgränsad roll. Om det inte handlar om statens relation till medborgarna så är det egentligen inte ett politiskt problem, utan det är någonting som man löser på annat sätt. Men vänster anser som bekant att allt är politiskt. Till exempel, det finns en sån här klassisk vänstersendens, som man säger att det personliga är politiskt. politiken ska genomsyra allting. Och det gör naturligtvis att man har olika inställningar i politiska organisationer, byråkratiska organisationer och så vidare.

Att vänstern vill som premiss och instinkt använda de här organisationerna till allting, medans högern har en syn då att de här organisationerna har en med avgränsat syfte. Den andra förklaringen som Erik resonerar kring. Det är en idé som vi också pratar om ganska ofta. Vi brukar ofta prata om det som minoritetsregen och det är en formulering som kommer från Nazim Nikolas Taleb.

Det vill säga att de som vinner och sätter tonen i en organisation eller i ett politiskt spel är inte de som är flest. Och det är verkligen inte de som har bäst argument. Utan de som vinner är de som är mest viljestarka, mest högljudda, mest intoleranta. Så det är väl nånting som vi pratar om. Det finns bara en liten, liten minoritet, men som är väldigt bestämd i sina åsikter.

Så kommer de att bli tonsättande och de kommer att vara mer inflytande än en annan fraktion inom samma system som kanske är många fler och kanske har bättre argument. Men de känner inte lika starkt för sin idé. Så på grund av, jag tror att man kan säga att det är samma idé som minoritetsregeln från Taleb. Så det bidrar också till den här tendensen.

Okej. Avslutningsvis tar Erik Lackholm upp ett exempel från sin egen forskning som han har skrivit om. Då har han studerat och försökt isolera den här tendensen i en avhandling som han har skrivit. Han kallar det för närhetseffekten. Den har att göra med att människor tenderar att jämka sig i hög utsträckning med människor som de är nära.

mycket kontakt med. Och om du är politiker så sitter du ju jämt och ständigt och pratar med andra politiker. För det är liksom ditt jobb, det är en sak som du åtminstone sysslar mycket med på fritiden och du träffar andra politiker. Så det händer mycket oftare att du träffar politiker från ett annat parti än att du träffar väljare från ditt eget parti. Alltså de som satte dig i kommunfullmäktige eller riksdagen eller vad det handlar om.

Så att om du går emot dina väljare. synpunkter. Det kommer inte vara så stort problem. Kanske i valrörelsen, du står vid en valstuga och sånt där, du har blivit utkommenderad och delat ut lite flygblad. Kanske ett sånt läge att någon blir sur på dig, men i stort sett kommer du inte märka av det. Men om du hamnar på kant med de andra politikerna, då kommer det vara dålig stämning när du sitter och fikar på nästa möte på kommunhuset.

Så det kan vara ett mycket större problem för dig. Det här gör att politiker har en stark tendens att utveckla en mycket starkare lojalitet med sina politiker. med olika kollegor än med de väljare. som satter dem på den politiska positionen, men som i praktiken är väldigt avlägsna i deras liv. Niklas, vad tycker du om de här förklaringarna av Osalibands lag?

[Speaker 3]

Jag tycker de har en ganska slående svaghet och det är att de inte förklarar slagsidan åt vänster. För det första kan vi tänka på att närhetseffekten den går att tillämpas i kommunfullmäktige där du inte kan slänga ut kommunfullmäktigeledamöter enligt lag. som har rätt att behålla sitt mandat tills nästa val.

Men så funkar det ju inte i vanliga ideella föreningar. Där kan du bara utesluta medlemmar om du tycker att de är för jobbiga. Då kan man tänka sig att det är dålig stämning om man ska starta uteslutningsärende. Är det också en form av närhetseffekt? Inte egentligen, därför att det går utmärkt att utesluta folk som är väldigt långt åt höger. Det är mycket lättare att kasta ut nazister än att kasta ut kommunister, som vi känner till, även om det har hänt.

att sossarna en gång i tiden slängde ut en massa trottar. Samma problem är det med minoritetseffekten och att det bara handlar om intolerans. Om det bara handlar om intolerans, varför har inte Nordisk motståndsrörelse genomfört en regulatory capture av hela det svenska föreningslivet? Varför har inte Vera Åredsson blivit statsminister?

Varför blev inte nazistpartiet det mäktigaste partiet i Sverige? på 40-talet. Nu kanske jag har dålig koll på dem, de kanske är liberala mesproppar allihop, men något säger mig att de var något mer intoleranta än gemene sosse. Det verkar ju mest vara åt vänster som de här principerna fungerar.

De fungerar inte att dra organisationer åt höger. Jag skulle lansera en alternativ hypotes och säga att det här handlar om en slags religion. De här föreningarna och de här organisationerna är på vissa sätt troende och människor som är vänsterut är mer djupt troende än människor som är högerut. Människor som ser sig som opolitiska är liksom lite sekulariserade och är en bit ut på högerkanten, men då kanske rent av är en avfällning från religionen och det säger sig självt att i en religiös organisation är det mycket lättare att utesluta en kättare än en.

rätttroende. Och vänstern är då om religionen är demokrati och allas lika rättigheter, vilket det väldigt ofta är. Fråga människor, vad tror du på? Så säger de, jag tror på demokrati och allas lika värde. Då är det klart att det är mycket lättare att utesluta människor som kanske ifrågasätter eller säger saker som implicit ifrågasätter de principerna än någon som är en djupt troende demokrat, vilket såklart också förklarar glidningen vänsterut och det förklarar också undantaget för organisationer som är uttryckligt höger.

Därför att då har du oftast, ja men då kanske du har en annan religiös övertygelse som du kan applicera istället. Det förklarar också varför muslimer klarar av att genomföra organisationsövertaganden enligt såna här intoleransprinciper. Därför att de har ett eget trosystem som de värderar högre. än demokrati och alla likas värde.

Kristna människor gör det väldigt sällan. Det finns undantag, det finns kristna samfund som sätter de egna religiösa trosatserna högre än socialdemokratins trosatser och det är mycket riktigt också de kristna organisationerna som står pall mot vänstervridningen och klarar sig undan den. Du måste ha en alternativ, konkurrerande, andlig, anonymerande princip.

för att kunna klara dig undan från övertagande av demokratins universalister. Det är det som krävs. Och många högermänniskor har inte det. Många högermänniskor har bara köpt en light-version av socialdemokratin. Titta på den här principen även i mer bokstavligt religiösa organisationer så ser man samma sak.

Att du kan kasta ut människor som inte är tillräckligt religiösa. Det är mycket svårare att göra det av med människor som är väldigt djuptroende. Det händer ibland, man kan hitta undantag. Så är det, katolska kyrkan slängde ut Savvinarola. I Sverige under 1800-talet så var det mycket tal om så kallat svärmeri, alltså frikyrkor och sådär. Men då handlar det om människor vars trosystem är liksom konkurrerande med det som är djuptroende.

kärnan i det egna systemet. I Sverige till exempel under 1800-talet var en väldigt viktig grund i den officiella svenska kyrkans tro, var tron på auktoritet i alla led i samhället. Det var inte bara kung av guds nåde, det var drängen ska vara lydig, husbonden, för det är också en ordning bestämd av Gud.

Det var inte bara att man lagstiftade de vuxna religionerna. fråga och kommer det då någon annan typ av protestant och säger att nej nej, vi alla är lika inför Gud eller något sånt där, då är det givetvis en avfällning från den officiella religionen. Och då kan man göra sig av med dem, men det hade varit väldigt svårt att göra sig av med någon som bara tror ännu mer på den officiella, auktoritära teologin än man själv gör.

Och samma sak är idag. Du kan göra dig av med någon som bara tror inte på den officiella religionen. med folk som är väldigt långt ifrån socialdemokratin, men du kan inte göra det av med folk som är mest djupt troende på den socialdemokratiska religionen. Därför att de har på sätt och vis logiken på sin sida.

Om du väl har accepterat de socialdemokratiska trosatserna, då är det ju klart att någon som tror på dem mest också kommer ha lättast att framföra resonemang som är logiskt konsekventa. Folk som accepterar en lite version kommer ofta behöva göra en massa kompromisser och pragmatiska avväganden. De kommer skapa en massa interna motsättningar och självmotsägelser.

Egentligen det enda hållbara sättet att klara sig undan från de effekterna är som sagt att bara skapa ett konkurrerande trosystem. Förkasta demokratin och tanken om allas lika värde. Då kan det komma någon... Men så länge du accepterar dem så kommer det alltid glida åt vänster. Och du kan försöka använda intoleransprinciper och närhetseffekter så mycket du vill.

Men om du försöker applicera dem i någon annan riktning än mot kärnan i organisationens religiösa uppfattningar så kommer du att misslyckas.

Martin

Jag tror jag förstår hur du tänker. Det är svårt eller omöjligt för högerna att bli dominerande i de här politiska... i och med att de överhuvudtaget är inne i det politiska spelet så spelar de på vänsterns planhalva.

[Speaker 3]

Ja, inte bara i det politiska spelet utan väldigt ofta, även i själva partiapparaten. Det skulle ju teoretiskt sett kunna ha, eller sådana partier finns väl som förkastar demokratin. De har ju av andra skäl svårt att komma fram. De har media emot sig, de har rent krasst, inte särskilt stort väljarstöd. Det är inte så många väljare idag som vill rösta bort demokratin.

Men själva organisationen i sig klarar sig oftast från... vänstervridning. Vill du bygga din förening för kulturlivet i lokalsamhället, skriv inte in demokrati och allas lika värde i värdegrunden då, för då kommer det förr eller senare dyka upp någon galen feminist som kommer förstöra hela organisationen. Det blir dålig stämning och rätt som det är så springer hon iväg med organisationskassan.

Då får man se till att inte ha sådana principer. i värdegrunden och så. Men det här är en odemokratisk organisation. Den finns inte till för att främja antirasism och allas lika värde. Den finns till för att göra vad nu organisationen egentligen är till för. Bygga skateboardramper eller odla skog eller vad det handlar om.

Martin

Ja, jag förstår. Några reflektioner som jag gjorde när jag läste den här krönikan, det var att som jag tänker på i alla fall, jag funderar på hur skulle jag förklara Conquest och Sullivans första lag. Det slår mig att det finns några sådana här förklaringsmekanismer som jag brukar använda mig av. Som man kan nämna som tillägg till de som E.

Klackmo nämner. Jag vill ta och påminna dig lite om det som du har pratat om, Niklas. När människor befinner sig i de här politiska sammanhangen så har det redan gjorts ett urval av människor. Det är en särskild sorts människor som... De som söker sig till politiken. Och en sak kan vara sån här fråga om graden av trosvisshet och så vidare. Men en sak som vi brukar prata om då och då i Radio Bubbla är att de som söker sig till politiken är, som jag brukar säga, är folk som har gjort bedömningen rätt eller orätt, att de inte har så stora förutsättningar att ta sig framåt.

i den riktiga världen. Det är folk som till exempel har en avortion ofta mot marknadsmekanismer, att göra affärer, att vara utsatta för konkurrens, att göra vinst och tjäna pengar. Allt sånt där är fula ord i deras ögon och saker som de gärna vill undvika. Om de hade varit starka, självständiga människor som gärna tog lite konkurrens för att testa sin egen kapacitet, agera på en marknad.

ta risk i förhoppning om att tjäna mer pengar och så vidare. Då hade de aldrig stögt sig till politiken. Så det är en sorts, vad som jag brukar säga, bottenskrap i det avseendet. Och det gör ju att det kommer vara svaga, korrupta, fega, dåliga människor i politiken. Även då folk som representerar nominella högerpartier.

Givetvis samma sak om det är en kvinna. Moderaterna, Sverigedemokraterna eller vad det kan vara för någonting. De bästa personerna i MUF eller Moderata Studentförbundet, de skaffade riktiga jobb. De som blev kvar och gjorde en politisk karriär av sina ungdomsengagemang i de här organisationerna och sen blev avlönade byråkrater i partiet eller riksdagsledamotor.

Det är inte de bästa av de gamla MUF-arna utan tvärtom de sämsta. Just det. En annan sak som jag tänker på också, man kan formulera den här poängen på olika sätt, men när vänsterna argumenterar för sina ståndpunkter så använder det sig överlag av osanning. Och osanning är billigare än sanning.

Man kan säga så att högerns politik är svårare att förklara eftersom det kräver att man förhåller sig till verkligheten. argumenterar man för genom att bara hitta på saker. Flum, helt pågitade påståenden, värderade känslor och så vidare. Så det är till sin natur mycket svårare och mer kostsamt att argumentera för en relativt sett sundare politik.

Men om man är vänster så har man per definition gjort det väldigt lätt för sig. Man skulle kunna se det som en parallell till den ekonomiska principen att dåliga pengar... driver ut bra pengar från marknaden. Eller om man tar en mer vardaglig metafor kanske man kan säga att man kan säga att alla kök som inte uttryckligen är dedikerade till att servera nyttig mat kommer över tid att börja servera onyttig mat.

Om man inte aktivt anstränger sig för att vara ren så blir man över tid smutsig. Man kan se det som en väldigt mer generell formulering skulle kunna vara att man Det är en fråga om entropi. Entropi kontra lokala försök att reversera entropin. Man kan kanske säga extropi.

Men vänstern förespråkar de här enkla lösningarna. I princip vänsterns affärs är i princip parasitism, att legalisera parasitism. Budskapet är att du behöver inte anstränga dig, du behöver inte arbeta och göra rätt för dig. Vi kan se till att de här rika jävlarna får betala istället. Du har rätt i deras pengar. De rika har stulit allt de äger från folket och så vidare. Och där är ju, givet att folk är lätt lurade, givet att din publik är lätt lurad, så är det mycket, mycket lättare att argumentera för det, än att argumentera för att nej, men du måste klara dig själv, du måste vara disciplinerad, du måste göra uppoffringar och så vidare.

Och det här är en fundamental skillnad mellan en ideologi som helt och hållet bygger på osanning, och en ideologi som bygger på sanning. Eller om vi pratade om samtida svensk borgerlighet. En politisk linje som i en viss marginell utsträckning bygger mer på sanning än alternativet.

[Speaker 3]

Det är väldigt viktigt, den aspekten med sanning du tar upp. Inom libertarianismen har vi ju icke-aggressionsprincipen som på engelska brukar uttalas i form av att man inte ska initiera force or fraud. Force-delen, alltså fysisk våld, är ju väldigt... välutforskad inom den teoretiska litteraturen bland libertarianska författare.

Frådbiten, bedrägeri och lögn, skulle jag säga är underutforskad. Det finns alldeles för lite, nu kanske vissa slår bak ut över att jag efterlyser mer libertariansk teori, men faktiskt på den punkten skulle det behövas lite teori bygga, därför att om du har rätt att använda självförsvar mot. rätt att använda självförsvar mot folk som initierar fysiskt våld eller bedrägeri då är det ganska viktigt att vi utforskar hur ska vi egentligen behandla lögnare och hur, om man kan teoretisera kring en ordning där man har vissa sätt att göra sig av med våldsverkare, då behöver vi också fundera på hur vi gör oss av med med människor som ljuger och som inte ljuger Och även om vi inte har någon möjlighet att skapa vår anarkokapitalistiska utopi, så kan vi bestämma hur vi agerar i vårt eget liv och i vårt eget liv så kan vi försöka hålla distans till människor och framförallt till institutioner som är involverade i våld, alltså olika typer av statliga apparater som liksom lever på skattepengar och sådär.

Men det kanske är dags att vi också tar och fundera några varv kring hur vi förhåller oss till. håller oss till människor och institutioner som bygger på lögner. Därför att det är en ganska underutforskad del av den libertarianiska teorin.

Martin

Jag håller helt med, underutforskad i ordet. Min känsla är att folk börjar intressera sig lite mer för de här aspekterna på senaste året. Det här är en av orsakerna till att många libertarianer... många i våra kretsar och så vidare, som har börjat bli lite intresserade av Kurt Doolittle och hans idéer. För han börjar från en sorts libertariansk, hoppiansk position.

Och sen så utvidgar han, han förändrar äganderättsbegreppet och vad egentligen en kränkning av ägande är och så vidare. Och en av de saker som han säger, som är väldigt kontraintuitiva kanske första gången man hör det som en libertarian, men som är intressant och väl värd att låta sjunka in. är att lugner, att säga någonting som inte är sant, att säga någonting som man inte själv kan gå i god för är sant, är en form av parasitism.

Det är en form av parasitism ungefär som stöld. Och det man skäl ifrån i det fallet är att man parasiterar på en allmänning. Den allmänning som består av en gemensam kollektiv ambition att vara sanningsenlig och upprätthållande. en samhällsordning som bygger på hög tillit.

Och det är någonting som jag själv har funderat mycket på senaste åren av andra skäl egentligen. Framförallt för att vi håller på mycket med att det bubblar och det är vårt jobb hela tiden att analysera saker som folk säger. Och mer och mer så blir jag medveten om att att folk ljuger. Folk ljuger och ljuger och ljuger. Och tanken som återkommer till mig väldigt ofta är att jag vet inte varför jag ska acceptera att människor ljuger.

Varför ska jag överhuvudtaget tycka att det är acceptabelt? Och... Det finns en slentrianmässig, libertariansk idé som har att göra med individuell frihet och yttrandefrihet och såna saker. Man tänker att självklart så är det tillåtet att säga vad man vill, även om man ljuger. Det är ett individuellt val och man reglerar det på andra sätt. Men jag vet inte.

Jag är förbannat trött på lugnare. Jag vet inte varför jag ska acceptera dem eller varför man inte skulle ta till... Ja, varför man skulle ha någon särskild begränsning på det. på hur man hanterar den typen av parasiter och brottslingar. En till grej som jag tänker på apropå varför Conquest och Salomons första lag tycks vara en faktisk lag, det är en sak som jag ofta återkommer till, som liknar den första punkten, att det finns olika sorters människor som söker sig till olika sorters politiska idéer, men jag tror ju att det finns många fler människor som är naturligt vänstersinnade än en natur.

Jag tror att naturligt högersinnade människor är en liten minoritet. Och jag tror att det har biologiska orsaker. Det har inte att göra med att vi ännu inte nått ut med alla våra fantastiska argument övertygat vänsteristerna om att bli konservativa. Utan jag tror att det har med grundläggande biologiska orsaker ungefär som att det finns alltid fler alfa-individer än beta-individer.

Förlåt, tvärtom. Det finns alltid fler. naturliga följare, en naturlig ledare. Vilket du enkelt kan se om du tittar på en apflock eller något sånt där. Du kommer ha en alfahande, en silverrygg gorilla. Och sen kommer du ha några andra hannar i flocken som gör anspråk på att ta den positionen. Och då då utmanar ledargorillan och så vidare. Men de kommer alltid vara en liten minoritet, de allra flesta i flocken.

De kommer vara så att säga beta-individer, för att lite då slarvigt spepande anmäla den terminologin. Och på samma sätt... Det är Det handlar inte om alfabeta tror jag, men jag brukar beskriva det i termer av territorialinstinkter kontra flockinstinkter. De flesta människor är väldigt starkt drivna av sina flockinstinkter, som är väldigt sociocentriska.

Det är bara en liten minoritet av människorna som drivs i högre utsträckning av sina territorialinstinkter. De flesta människor är relativt ärselekterade. och de som är starkt koselekterade i sitt beteende, de är helt enkelt en liten minoritet och därför kommer de alltid att finnas en stor risk att de blir överkörda av de är selekterade, sociocentriska, intuitivt vänsteristiska personerna.

Och för att få en generell bild av vad jag pratar om, hur många sammanhang kan man överhuvudtaget nämna, alltså alla kategorier, där höger och höger är så att man kan säga att man är en kategori. högerskinnade människor har varit dominanta. Hur många sådana organisationer eller samhällen eller kontexter finns det överhuvudtaget? Jag tror att det är ett historiskt undantag. En bedrövande bild du målar upp här.

Jag tror att det är ett historiskt undantag. Någonting som händer då och då, små bubblor av av sans och förnuft som uppstår. Och saken är ju den att när högerskinnade människor koselekterade territoriella människor får fritt spelrum så skapar de fantastiska saker. Inklusive vetenskap och... och litteratur och civilisationer och sådana där saker.

Och de består ofta i hundratals år, även efter att de här ursprungliga skaparnas dominans har har ruckats på. Och sen fortsätter alla människor, inklusive alla reselekterade parasiter, att leva av den här civilisationen som har skapat. Så att bara ett litet mått av frihet och spelrum för de bra människorna räcker för att hålla hela mänskligheten igång i många generationer.

Så därför kan vi. Därför kan vi överleva i ett tillstånd där för det mesta dominerar vänsterister hela tiden. Det räcker med att vi en gång vart 500 år har ett litet fönster. Då vi tillåter genuin intellektuell verksamhet framåt skridande uppfinningar och så vidare. Så jag tror att det är ett naturligt tillstånd på många sätt. Därför att den mänskliga arten är naturligt vänstersinnad överlag.

[Speaker 3]

Är det här en delförklaring till det? till apokalypsromantik man kan hitta bland vissa högerskinnade kreatörer i konst och litteratur och sådär. Zombie-apokalypser, postapokalypsen efter kärnvapenkriget, den här typen av grejer. Att det har en eugenisk effekt där det är fler parasiter än genier som stryker med.

Martin

Jag tror att det finns en... Ja, kanske det. Jag tror att den här liksom... som zombie-arketypen har definitivt att göra med en genuin insikt som människor har om hur de flesta människor egentligen är funtade. Det finns ju en... Folk pratar inte om det så rakt ut, men de uttrycker det på andra sätt. Att de har en väldigt pessimistisk syn på människor och vad som skulle hända om man till exempel lättade på den sociala kontrollen.

Om man inte hade lite... Läggs av med lagar och en stor stat som kontrollerar människor och så vidare. Jag tror på många sätt att det är en realistisk bild. I alla fall, det var några tankar som jag hade kring det här med Osullivans lag. Definitivt tycker jag är intressant och det verkar som att det är en ära nog en lag. Det är ett nästan universellt mönster som går igen och igen och igen. Vi får tillfället att reflektera över varför det är så. Det är väldigt kul tycker jag att Smedjan publicerade den här kröniken.