Transkribering
Fredrik Haage: Konservativa har att förvalta arvet från den västerländska kristenheten
Martin
Fredrik Hage, konservativa, har att förvalta arvet från den västerländska kristenheten. Sevdoreligiös klimatalarmism och myrdalska daghem riskerar dikeskörning. I den här artikeln så... så pratar Fredrik Haga om väldigt snarlikt på vissa sätt det som du pratade lite grann om alldeles nyss.
Du pratade om Gretahysterin och den moderna domedagskulta centrerad kring klimatångest. Fredrik Haga han fortsätter här på sitt projekt som han hållit på med i många, många år är att spåra konservatismens återkomst. Vi har spårat Fredrik Hages utveckling, han har skrivit om det här.
Man skulle säga att han har gjort det långt mycket längre än bubbla-projektet har funnits. Även hans tidigare texter är ganska intressanta att läsa. Framförallt med tanke på att han är en respektabel person som verkar på insidan av åsiktskorridoren i mainstream-medier och så vidare. Och som i det här fallet då i E-Access. En sak som han säger i sin artikel är att den här typen av senmoderna sekulära...
idéer som vi har vant oss vid att ta förgivna i hög utsträckning i länder som Sverige är faktiskt inte lika självklara längre. Han skriver om så kallade generation Z som är ganska unga idag men som börjar bli politiskt medvetna och han säger att, vi pratade lite grann om det här några gånger tidigare av det bubbla, jag är själv lite grann skeptisk till de här uppgifterna för att man får sådana motridiga paradoxala uppgifter om den här så kallade generation Z.
Men... Fredrik Haglund har fastat på det som många säger, att de är mer konservativa än tidigare generationer. Det kanske inte säger så mycket jämfört med generation X och Y, eller vad de kallar det som kommer innan. Han ger som exempel att de värdesätter trohet och sparsamhet. De har en attityd som är pessimistisk och pragmatisk jämfört med andra generationer.
Han säger själv att man kanske drar det väl långt om man... Man tror att det här är någon typ av färdigkokt konservatism, men han tycker att det är ett talande tecken i tiden. Han pratar om konservativa idéer som ett svårfångat fenomen, som han skriver som ett skyckt skogsväsendet.
Vilket jag tycker är en intressant liknelse. Han pratar specifikt om att sekulariseringen har lett till inte en blomstertid. string för rationalitet utanför pseudoreligion, eller ersättningsreligion. Och han säger att i den meningen är Sverige fortfarande religiöst, för att vi följer samma typ av logik, samma psykologiska mekanismer i spel och så vidare.
Samtidigt så säger Fredrik Hagen, jag tycker att det är en intressant och väldigt en viktig reflektion att i konservatismens historia har det alltid funnits en sammanhang. sekulär strömning. Det har alltid funnits en sekulär version av konservatismen. Han räknar upp ett antal konservativa värden, konservativa positiva värden, som inte bara är den här mer negativa aspekten av konservatismen, att man ville skynda långsamt och motsätta sig moderna utvecklingar, utan vad är det positiva innehållet i konservatismen?
Han har en liten lista som är ganska bra. Han säger till exempel att ondska existerar. Det finns något som är ondska och det har bland annat konsekvenser för hur... hur man vill utforma ett rättssystem. Att rättssystem ska i grunden handla om straff snarare än omvårdnad till exempel. Andra värdena nämner ju att skönhet är viktigt. Civilisationens sociala kitt är mognad. Det finns två biologiskt konstituerade kön som är olika och komplementära.
Gränser är värdefullare än gränslöshet. Och identitet formas av ofrivilliga storheter. Vi behöver inte gå in på detaljerna här. Men poängen, som jag uppfattar Hages poäng i alla fall, säger att de här världarna har kanske burits av kristendomen historiskt, men är sticktaget inte kopplade till, de är inte nödvändigtvis grundade på kristendoktrin eller något sånt där.
Och han säger avslutningsvis här att, i nästa sista stycke skriver han att agnostiker och ateister kan inte resonera sig till tro, och det är fånigt att försöka, men det går att erkänna. Jag vill erkänna den konservativa insikten att livsekvationerna är tragiska och att dess existentiella matematik inte går ihop. Vid denna vägs ände har konservativa att förvalta kristenhetens politisk-filosofiska arvegods.
Oavsett om något därute behagar bjuda på förvissning om transcendens eller inte. Ja, vad tycker du om den här texten Tobias? Är det inte ganska spännande att läsa i en så pass mainstream svensk publikation som Access?
Tobias
Jo, det är absolut en intressant text. Inte minst för att den är ett uttryck för sin egen tes på något plan. För förhärdade haverister som oss är den kanske såklart delvis rätt mellanmjölkig, men att sådana här texter än skrivs är något nytt. Och det kan väl förhoppningsvis bidra till att fler påbörjar sin radikalisering.
Det är ju väldigt intressanta synpunkter du tar upp här, inte minst om de här värdena och hur de förhåller sig till kristendomen. Om man nu återvänder till Evola så beskriver han ju väldigt mycket kristendomen som en, från början väldigt dekadent religion, men som sedan förenade sig med riddeliga europeiska värden och därmed blev stark.
Vilket man sedan förlorade mycket tack vare reformationen och andra vatikankonsiliet. Vad jag är rädd för här är väl kanske att vi har fått det sämsta av båda världar som jag var inne på tidigare. Det vill säga att vi har fått alla de här dåliga aspekten av kristendomen, utan att få dem som genomsorts mening och riktlinje i tillvaron.
Han skriver ju här en formulering som jag fastnade för. Det är det sekularisering träder in. Öppnas inte för rationalitet utan för pseudoreligion. Och det finns väl en lite djupare dimension där. Nämligen hur det rationella, det vill säga rationalistiska, samhället väldigt mycket dränerat människors liv på mening.
Man har avskaffat vidkepelsen och gamla tabun, men vad har man fått istället? Jo, den till synes ganska paradoxala kombinationen av nihilism och hedonism. En kombination som inte minst Wellbeck och Polanyck beskrivit fantastiskt träffande i sina romaner. Och jag tror att det kanske stora problemet här är att det är svårt att få det här ogjort.
För min egen del så skulle jag väldigt gärna vilja vara troende. Jag vet att när jag läste Kynel Plydén så kände jag nästan sorg över att inte vara troende katolik. Men jag kan verkligen inte förmå mig att tro på Gud. Hage tar ju upp en del av det här och han skriver till exempel om att man kan lyssna på Bach istället för veckelsäsonger och det är kanske inget dåligt grundtips.
Det finns en del andra bra sätt att till exempel utmana sig själv genom att göra sådant som är väldigt svårt och att förkobra sig och så vidare. Men jag tror bara det där funkar till en viss gräns. Och det här är kanske det största problemet som moderniteten har åsamkat oss. Själv har jag svårt att se några bra lösningar på hur vi ska tas ur det.
Martin
Definitivt är det en svår fråga och det är någonting som vi ofta återkommer till och pratar om. Jag har själv tänkt mer än vanligt på senaste tiden på de här sakerna och försökt Delvis har jag försökt att ransaka och omvärdera en del av mina egna tankar. Också saker som jag faktiskt har sagt i Radio Bubbla som jag inte längre är så säker på att det kanske stämmer. Du säger såhär att man kan göra svåra saker, utmana sig själv, förkova sig själv, men det funkar bara till en gräns.
Jag tror att jag förstår vad du är ute efter, men om man till exempel tänker på det på ett personligt plan. Orsakar det här några problem i ditt liv? Jag känner till exempel du Tobias att du har svårt att upprätthålla en sund moralisk kompass för att dina etiska resonemang inte är grundade i någonting bortom den materiella världen.
Tobias
Nej, jag anser ju mig ha en ganska sund moral, åtminstone numera. Och en vidare bemärkelse så kanske jag om jag ska vara ärlig tycker att de här sätten jag pratar om, att det funkar ganska bra för min del. Problemet är väl att de förmodligen inte funkar för alla. När jag ser mig omkring i samhället så ser jag verkligen ett samhälle där människor desperat letar efter mening.
De läser horoskop och de tittar på docusopor och de intresserar sig för orientaliska religioner och så vidare. Det är en väldigt tafat men ändå desperat jakt på den där meningen som har gått förlorad. Och som sagt, jag tycker att läsa svårböcker kan vara ett bra motmedel, men det tror jag definitivt inte är någonting som funkar för alla.
Martin
Nej, det är en knepig fråga förstås, men jag tycker ändå att det är intressant att Det som kändes för mig är nödvändigt att utgå från min egen erfarenhet. Åtminstone som en första utgångspunkt. Jag ställde en retorisk fråga till dig alldeles nyss. Jag själv till exempel kommer från en totalt sekulär bakgrund. Jag växte upp i en sån familj och jag känner inte att det har gjort mig... Det har varken skapat problem för mig med att navigera moraliskt.
Det har inte gjort att jag har ett stort problem med att känna mening med tillvaron. Att hitta högre syften, syften bortom mig själv. Det är väldigt motiverande att arbeta för så att jag kan gå upp i och så vidare. Och därför undrar jag om det verkligen är så, ytterligare en retorisk fråga, jag ber om ursäkt på förhållande, om det verkligen är så att det är en naturnödvändighet att om folk inte är religiösa så måste de bli vänsterextremister istället.
Att uppenbarligen så är det inte så. Det finns ju... Det är oräknliga motexempel. Du och jag är två av dem på ett individuellt plan, och hundratals människor som lyssnar på det här programmet helt säkert. Men jag känner att jag kanske själv har lagt för mycket fokus på den negativa aspekten, det som har försvunnit. Religionen är borta och det skapar det här vakumet som vi pratar om. Men det är väldigt viktigt att tänka också på vad som har kommit istället.
Vi pratar om den här pseudoreligionen, ersättningsreligionen. Kanske är det oundvikligt att någonting annat... fyller det där vakumet. Men det måste ju inte nödvändigtvis vara det som vi har haft under de senaste åren, det vill säga att de senaste århundradet, om man ska säga. Det vill säga att vi har haft en konstant, massiv bombardering av hela västerlandet av vänsterpropaganda i alla tänkbara sammanhang.
Och om man tänker sig ett samhälle där vi inte längre har religion, men vi har heller inte den här intensiva och konstanta vänsterpropaganda. Hur desillusionerat och depriverat skulle ett sånt samhälle behöva vara? Och vad är egentligen orsakerna till att man inte kan göra det?
Tobias
Nej, det är ju flera väldigt bra frågor du ställer där och förmodligen så ligger det rätt mycket i det där. Jag kan ändå tänka mig att det finns ett visst samband här. Dels att den här ateismen är en sorts riskfaktor för allt det andra. Dels då att det kanske är lite av kommunicerande kärl att ju mindre religiöst ett samhälle blir desto mer får vi de här progressiva vänstertendenserna. Så det kanske, religionen kan säga, äkta religion kan säga ett motmedel mot allt det där. En försvarslinje.
Martin
Ja, kanske. Kanske, men samtidigt har vi faktorer som problematiserar det synsättet, inklusive saker som du själv har nämnt redan i det här programmet. Därför att om det är så, till exempel, att de här modernistiska, väldigt vansinniga ideologierna vi har, om de på många sätt är någonting som kristendomen eller protestantismen har muterat till, ska vi då skydda oss mot en dålig sak som drabbar oss nu, genom att omfamna den?
det som föregick och orsakade eller ledde till det problemet. Det finns åtminstone en potentiell risk här att vi säger någonting i stil med att vi måste nu omfamna socialdemokratin därför att det är det enda sättet att mota kommunismen i grind. Förstår du vad jag är ute efter?
Tobias
Jo, det är ju en bra poäng. Och vi ska naturligtvis inte återgå till den ursprungliga luttranismen utan... Vad jag förespråkar i så fall är snarare en medeltida katolicism. Men då kanske man också behöver bränna en del religiösa urkunder som de såg ut från början innan man hade fått den här goda syntesen med riddliga ideal.
Så att på något sätt så får man... Förstöra allting som man kan ha till intäkt att göra om reformationen på nytt. Och nu är jag naturligtvis väldigt akademisk. Det där går väl säkert inte att göra i praktiken. Men vad man behöver kanske är att gå ännu längre tillbaka till någon hedendom eller så vidare. Men det känns ju också väldigt långsökt att faktiskt driva igenom i praktiken. Så det finns en uppenbar brist på goda lösningar här. Det är i alla fall ett som är klart.
Martin
Ja, men jag börjar tänka lite grann när jag försöker liksom försöker tänka mer mer fokuserat på det. Undra om vi inte ibland i de här diskussionerna har en sorts liksom lite nostalgisk romantisk idé om religioner och kanske överskattar deras betydelser. Men det finns ju uppenbarligen risk i alla fall för att man gör ett felslut av typen post hoc ergo pro.
eftersaken därför på grund av saken. Och i hög utsträckning, men det här är inte på någonstans originella idéer. Det är på ett sätt mindre originella idéer än vad jag normalt brukar säga om det här i Råd i bubbla. Men religioner har på många sätt approximerat många sunda idéer. Till exempel de här konservativa värdena som Fredrik Hager pratar om. Men egentligen har inte religionen kunnat, de har kunnat försvara de här värdena i viss utsträckning, men inte kunnat förklara dem.
förklarar de egentligen. Vi brukar säga ibland att jag har glömt nu vem som originerade citatet men det har liksom fastnat lite grann i våran krets. Jag har hört upprepat många gånger att en tradition är lösningen på ett problem efter att du har glömt bort vilket problemet var. Men om du tar bort lösningen så kommer problemet tillbaks. Och det är väldigt catchy, det är väldigt minnesvärt och tänkvärt och intressant och det förklarar varför traditioner kan vara viktiga.
Men det innebär ju inte att det är omöjligt. möjligt eller på något sätt icke-önskvärt att faktiskt vara medveten om de problem man står inför. Och det är möjligt för oss att skaffa oss väldigt djuplodande kunskap om till exempel varför de här konservativa värdena har uppstått.
Och de beror faktiskt inte på religiösa doktriner. För att om man tar till exempel moraliska föreställningar som ett exempel, någonting som är intimt sammanlänkat med religion i människors tänkan. Och det finns den här idén sen, åtminstone sen Nietzsche, så finns det nästan en sån klischéaktig idé i kulturen. Av att om religionen försvinner så drar man undan själva fundamentet för moraliska föreställningar.
Men, nu för tiden så vet vi, vilket vi inte visste på Nietzsches tid, men nu vet vi att moral har i mycket hög utsträckning en biologisk grund. Så till exempel mänskliga beteenden eller paradigmer som altruism eller socialitet och olika typer. Det finns instinkter, det finns till och med hårdkodat i hjärnan mekanismer för att ge oss de här beteendemönsterna.
Så att alla såna här saker, gemenskap och solidaritet och så vidare, är naturliga fenomen som har en biologisk grund och en evolutionär förklaring till varför saker och ting är på ett visst sätt. Till exempel biologisk vetenskap, inte minst biologisk vetenskap, är extremt viktig därför att det är inte bara moral som visar sig ha en biologisk grund. Vi vet till exempel att vi vet en massa saker om könsskillnader och reproduktionsstrategier som gör att vi kan ge ganska detaljerade förklaringar av maskulina respektive femlina egenskaper och beteenden.
Så om man tar till exempel en ganska konservativ, arkaisk idé om en patriarkal samhällsordning, en patriarkal samhällsordning. så finns det egentligen inte särskilt mycket skäl längre att motivera en patriarkal ordning genom till exempel någon typ av gudomliga eller bibliska påbud. Utan man kan, om man så önskar, se det som dikterat av evolverade biologiska system.
Och det är den ena poängen. Den andra poängen är helt enkelt att även om man dycker undan det som tidigare då har setts som den kulturella bäraren av de här värderingarna så kan det bli... Kan det mycket väl vara så att de här värderingarna är så pass hårdkodade att de ändå kommer tillbaka i väldigt hög utsträckning även om vi inte har den kulturella överbyggnaden?
Tobias
Nej, framförallt det sista där. Du säger det väldigt intressant och hoppingivande för den delen. Det är definitivt värt att tänka på. Annars tror jag just då att religionens roll, mycket av varit just som du var inne på, att vara en bärare av de här värdena som egentligen... inte är religiösa. Det är ju naturligtvis alltid bra om. Människor kan hålla sig i ledet och man kan motivera det med att de åker till helvetet.
Annars är det ju ett rätt bra sätt att få folk att respektera de här traditionerna. Försöker man då ange förnuftiga, logiska och biologiska faktorer så blir folk betydligt mindre benägna att lyssna. Det kanske är mycket där det här problemet ligger. Ett annat problem är ju naturligtvis att vi har det här oskrivet blad-tänket från upplysningen där man insisterar på att bortse från alla de där biologiska förutsättningarna vi faktiskt dras med. Och det är ju en annan kandidat till källan till allt, roten till allt ont så att säga.
Martin
Precis, om man på något sätt kunde fokusera och attackera idén om tabula rasa och egalitarism och demokratisk kandidens så kanske man skulle kunna komma till roten med vissa av de här sakerna på ett annat sätt. Jag funderar nästan på om jag ska göra en till monologsändning av Radio Bubbla där jag bara sitter och pratar i en timme om de här sakerna, för det har jag haft så mycket tankar som har bubblat upp om det på senaste.
Tobias
Det låter ju som en väldigt intressant idé. Det är säkert en betydligt mer framkomlig väg än att försöka få folk att tro på Gud igen i alla fall.
Martin
Ja, alltså kontentan för mig är att jag har blivit påtagligt mer optimistisk. Jag har känt mig mycket mer optimistisk efter att jag börjat omvärdera de här sakerna och funderar på hur jäkla mörk är egentligen den här vakuumavgrunden som vi står inför. Och sen har jag börjat söka efter positiva exempel, alternativa perspektiv och jag har helt enkelt blivit mer optimistisk. Jag tror att det är en av de saker som jag har blivit mer optimistisk efter. Jag ska nog försöka några gånger framöver att dela med mig lite grann av den optimismen.