Martin

Brendan O'Neill, den som tvivlar på att miljörörelsen håller på att förvandlas till en sekt, bör titta närmare på Greta Thunberg, den apokalyptiska rädslan i hennes ögon. och den monotona rösten skapar kuslig känsla och påminner om 1600-tals pedikanter som talade om den helvdes eld som sades vänta för samlingsmedlemmar som ej ville ange sina häxor.

Greta ett av miljontals barn som pumpats med rädslor i syfte att godose vuxengenerationens sadomasochistiska djupa självförakt." Vår vän Brendan O'Neill har skrivit en drapa om Greta. En Greta Thunberg är ju ett stort fenomen i Sverige men börjar även bli ett fenomen internationellt och därför är det intressant att vi får läsa fler och fler analyser från bortom den svenska ankdammen.

Det brukar ju som är bekant alltid vara upplysande och välgörande ofta för svenskar att se hur omvärlden egentligen ser på de vansinniga grejerna som vi håller på med. Brennan och Niel tar upp bland annat att det är ett klassiskt fenomen att barn används för propagandism. specifik till hans val skriver han om domedagskulter.

Han skriver alltså om den monotona rösten, den apokalyptiska skräcken i ögonen, pratet om den stora elden som ska förtära oss, som straffar våra synder och så vidare. Som vanligt när det bränner och nilsar har han många träffande, slagkraftiga formuleringar om den. Han var och tittade på en Extinction Rebellion protest i London och såg millennialistisk skräck och borgelösa.

depression i sorglig förening. En annan intressant reflektion han gör är att de här protesterna, klimatflatterade protesterna, de är inte som det ändå är noggrunt och brukligt en protest mot etablissemanget eller staten eller inte ens mot storföretag eller något sånt där utan det är protester, man kan säga, mot folk i allmänhet mot vanligt folk och även mot mänskligheten i stort.

Brennan och Nil är ju naturligtvis... Han är naturligtvis en ivrig motståndare till de här sakerna. Han har ganska många slagkraftiga formuleringar mot Greta-kulten. Han avslutar med slagordet Sin against Saint Greta. Antar jag att man säger. Synda mot Saint Greta. Eberenon O'Neill är ju lite gammal bekant för oss.

Dels för att vi har hans artiklar på Bublado då. Men också för att han var en av talarna på KORAKS-Gonf 2017. Även om jag kanske inte är lika imponerad av honom som många andra verkar vara, så det är alltid lite fascinerande att någon som kallar sig vänster och ser sig som marxist kan skriva så glasklara saker som man utan vidare kan skriva under på, nästan vartenda ord.

Som inte annat kanske man kan säga att om vi är så rörande överens med en vänsterextremist som Brennan och Neal, så är saken ganska klar. Men... Min första fråga som jag tänkte försöka ta upp med dig Tobias det är hur pass mycket bör jag ta det här på allvar? För jag brukar vara ganska lättsinnig ibland nästan kan jag känna mig på de här frågorna.

Jag tenderar att inte ta den här miljö- och klimathetsen på allvar egentligen. Min inställning, jag skrev om det här i ett inlägg, jag tror det var tidigare i dag eller igår på BBSen om att handla om klimatet. Det handlar inte snarare om en delvis ny förevändning för att driva exakt samma vänsteragenda som de alltid har gjort.

Och då var det någon annan som skrev i samma tråd, ganska slagkraftigt tycker jag, fritt i minnet att 2015 så var det flyktingkrisen som var fake-grejen som de tryckte upp i ansiktet på. Sen 2016 så var det Donald Trump och all hysteri kring honom som också var en del av det. och sen 2017 så var det MeToo-rörelsen som också nästan bara var fake.

Kanske ett kon av sanning men nästan bara fake. Och sen 2018 så drog de igång med klimatet, ytterligare en sån här fake-grej som de tycker upp. Och då tänker man så här, 2019 så kommer de att skifta fokus på någonting annat och 2020 så kommer de att ha ytterligare någon grej som de hetsar över. Där det är som sagt nya förevändningar, nya rationaliseringar, delvis ny retorik men i grunden samma sak.

Det de vill ha, det de skriker efter, är alltid samma sak. Det vill säga en gigantisk kontrollstat som ska övervaka och disciplinera människor i oändlig utsträckning och gärna på global nivå. Så jag ser det lite grann som dagsländer, det specifika innehållet i protesterna. Jag tycker mest att de är uppenbara knäppskallare. Men på senaste tid så tycker jag att den här klimathetsen har blivit så intensiv.

Alltså tonläget har skruvats upp så mycket att jag har faktiskt börjat undra om jag kanske överskattar dem eller underskattar dem. Eller hur man nu ska se på det. Är det här en sorts apokalyptisk, en domedagskult som är farligare än de sedvanliga vänsterdumheterna? Eller är de faktiskt bara som min magkänsla säger en bunt psyksjuka clowner?

Tobias

Det finns många konstiga aspekter av det här. Ett är att Gretas budskap går på många sätt ut på att politikerna inte tar sitt ansvar. Och vad som är roligt med det där är att politikerna älskar det och delar Gretas inlägg när hon säger just det. Vilket är ju jätteknäppt egentligen.

Men det illustrerar väl väldigt mycket poängen. Nämligen att det här handlar inte om sakfrågan överhuvudtaget. Utan det är behovet av hysteri som är konstant. Eller kanske till och med tilltagande. Och naturligtvis är det så att många politiker kommer här passa på att höja massa miljöskatter. Inte för att de bryr sig om miljön, men för att de får en chans att höja skatten.

Sen när det kommer till sakfrågan så kanske man inte helt ska utesluta möjligheten att koldioxidutsläppen kan vara ett problem som inte minst Fai påminner oss om. Så vore det dessutom bra att minska vårt oljeberoende med tanke på vilka länder vi köper oljan från. Men det är ju inte så att det är så. Allt det där är egentligen av underordnad betydelse i sammanhanget.

För det här har aldrig handlat om miljön. Jag har egentligen rätt länge tyckt att det var uppenbart att det här har varit ett utslag av apokalyptisk kryptokristendom. En sorts ersattseskatologi om man så vill. Och allt fler börjar uppenbarligen få upp för ögonen för det också. Vilket ju är en intressant utveckling.

Öh... Det här Brandon O'Neill skriver om, som även förekommer i rubriken, att man kan lätt föreställa sig henne i en enkel kyrka i 1600-talets Plymouth-koloni, där hon varnar församlingen för helveteselden som väntar om man inte överlämnar sina häxor. Det är väldigt talande för vad det här rör sig om.

För vad det här är, är det klassiska kristna domedagsnarrativet. Vi har här samma uppmaning om att göra botobättring som religiösa fanatiker har hemfallit till i alla tider. Vad som däremot är nytt här då, det är ju att domedagsprofeterna den här gången intalar sig själva att de är sekulära. Det är i vetenskapen och inte i Bibeln de finner sina bevis.

Men ändå blir resultatet nu ändå identiskt med resultatet då. Och det finns naturligtvis väldigt konkreta anledningar till det. Människor är helt enkelt mycket mer religiösa än vad de tror. Protestantism är många och har avskaffat Gud men den fortsätter ändå att genomsyra det mesta som händer i Sverige. Förutom att klimatfrågan är vårtidseskatologi så är den strukturella rasismen vårtidsarvssynd.

Intoleransen mot politiska dissidenter är bara en lätt förklädd variant av fornatiders intolerans mot kättare. En rolig sak är att Evola och även Spengler om jag inte minns fel, intressant nog har liknat protestantismen vid islam. De ser då stora krav på lydnad, konformism och underkastelse som uppenbara paralleller mellan religionerna.

Och här har egentligen ingenting förändrats. Vi må ha avskaffat Gud, men de här sociala mekanismerna är kvar. Vi har på många sätt, tycker jag, kombinerat det sämsta med protestantismen med det sämsta med atheismen. Ett annat exempel på det här är ju att människor jobbar hårt bara för att se en stillatigande åse hur politikerna slösar bort deras pengar på de mest motbjudande av sätt.

är ju en rätt intressant omständighet i sammanhanget. Jag skulle också tro att Lafferkurvans maximum ligger onormalt högt i protestantiska länder av precis samma anledning. Och här kommer vi då till vad Schwengler, Weber, Kynel, Ledin och inte minst Molbagg naturligtvis har skrivit om. Nämligen att vår tids progressiva överideologi helt enkelt är vad protestantismen har muterat till.

Och i ljuset av det så blir väl både klimathysterin och Greta Thunberg plötsligt väldigt förståeliga. De är liksom bara den senaste versionen av en domedags masochism som har varit med oss sedan väldigt många århundraden, om inte ännu längre.

Martin

Jag är benägen att tänka som du naturligtvis. Vi har haft den här diskussionen ganska länge och det tänkte jag också på när jag skrev det här inlägget på BBS. Man kanske ändå måste skrapa ännu lite mer på ytan och gå lite djupare.