Martin

Erik Lackoma, inget svenskt parti har någonsin gått i val på strängare vapenlagstiftning, men aktivistiska och okunniga tjänstemän driver på utvecklingen utan väljarnas stöd. Befria den trångsynta polismyndigheten från ansvaret att bevilja vapenlicenser och ge uppgiften till några som kan något om jakt och skytte.

Det här är en essä på Smedjan, Timbros nättidning. Skriven av Erik Lackomay, ett bekant namn säkert för många som lyssnar på Radio Bubbla. En man med många strängar på sin lyra. Han är kanske mest känd nu för tiden som forskare i nationalekonomi eller ekonomisk historia på Handelshögskolan i Stockholm.

Det tror jag man ska säga. Han har också jobbat som politisk konsult eller finger med i spelet i många viktiga politiska skeenden i Sverige och har fått priser, internationella priser för sina insatser som politisk operatör och har gjort en hel del andra intressanta saker. Han är en unik person och briljant. Han är förmodligen Sveriges ledande expert på vapenfrågor och vapenpolitik och därför är det alltid viktigt att ha en kollektiv.

Väldigt bra och roligt tycker jag när han publicerar en ny text. Särskilt när det är den här typen av övergripande sammanfattande information, historiska tillbakablickar och så vidare. Den här texten om hur de svenska vapenlagarna har kommit till tar sitt ursprung för ungefär 100 år sedan när de första vapenregleringarna infördes. Och det var som en reaktion på revolutionen i Ryssland.

Då blev man orolig i Sverige för att... kommunister skulle kunna beväpna sig, bilda kommunistiska miliser, göra uppror och följa Rysslands exempel. Och därför började man förplocka fruer och stoppa att vapenhandlare sålde skjutvapen till ja, helt enkelt kommunistiska kuppmakare. Man kan ändå, även om det inte är i enlighet med det britanniska principet, kan man känna en viss sympati för motivationen som fanns på den tiden.

Nicholas

Man kunde ju bara skjutit kommunisterna också, så hade det varit det problemet överhuvudtaget.

Martin

Det fanns flera alternativa vägar framåt. Man valde tyvärr vapenregleringar. Och det här fortsatte, den här rädslan för att extremister skulle använda vapen, fortsatte i några omgångar från 30-talet och framåt. Så började man fundera på om det inte bara var kommunister, utan kanske även nationalister och så vidare. Man förbjöd också olovlig kårverksamhet i samma veva.

Så man fick ju sådana här regler. Men sen så hände... Någonting ytterligare, nämligen när man började informera mer om begränsningar av vilka vapen man fick ha i Sverige. Och istället för att hänvisa till de mer politiska skälen, där man då tidigare hade haft, alltså man hade oenigtvis redan haft politiska skäl för att begränsa tillgång till vapen, men, jag vet inte om vi kan gå in på det också, men man hade också politiska skäl att säkerställa tillgången till vapen.

Det stod också en positiv säkerhetsfaktor. Bland annat av ganska oväntade personer kanske för en samtida läsare. Men det som hände sen i alla fall var att man Man definierade någonting som kallas för Lekarshypotesen. Som är en idé om att Alla de här vapnen som används för att förbegå brott De måste ju komma någonstans ifrån Och alla olagliga vapen har någon gång varit lagliga.

Och det här är en sorts idé om att sättet att minska brottslingars tillgång till vapen är att se till att det är svårt för jägare och skyttar att ha vapen. Och teorin då är att brottslingar skäl vapen från jägare och skyttar och använder dem för brottslig tillverksamhet. Och det här togs väldigt länge som en sorts dogm.

Det tas fortfarande som en dogm av Rikspolisstyrelsen och andra delar av myndighetssverige. MEN När man väl började forska på saken så upptäckte man att det här var rent nys. Det var rent hittepå, inget stöd i verkligheten. Och det var just Erik Lackoma som började forska på det här. Han gjorde ett väldigt imponerande forskningsprojekt där han gick igenom alla, 100% av alla anmälda vapenstölder i Sverige under en lång tidsperiod.

2002-2010 och dessutom alla i Stockholms län från 1995-2010. En 15-årsperiod, han kartlägger 100% av alla vapenstölder och kategoriserar om dem. Då upptäckte han att väldigt många av de här inte ens var vapenstölder. Det var ett inbrott men inget vapen blev stulit, det var en felkodning och en helt annan sorts brott som blev taggad som en vapenstöld men som ingått i den statistiken.

16% av de anmälda stölderna var stölder men inte stölder av vapenstölder. av ett vapen, utan det kunde vara en stöld av ett luftgevär till exempel, eller en stöld av någon vapendelare, kanske av ett kikarskikt eller en ljuddämpare eller något sånt där. Och det han upptäckte var att dels att faktiska vapenstölder är extremt ovanliga, det händer väldigt väldigt sällan.

Han har siffran som är så här, är storleksordningen 100 stölder om året, vilket kan jämföras då med 20 000 årliga inbrott i bokstäder. Textning.nu Men det verkar dessutom som att det är extremt, extremt ovanligt att de här stulna vapnen används i brott. Så att de här siffrorna är liksom uppblåsta och överdrivna med extremt stora, stora faktorer.

I polisens då, liksom, propaganda för att bli av med vapen. Men den här forskningen som han och andra gjort visar att det är rent nonsens. Ja. Där är det man idag, som han påpekar, inga politiska partier har någonsin gått till val på kampanjet sökt mandat för att införa mindre restriktiva vapenlagar. Utan tvärtom, i enad front så går man för att till exempel implementera EUs nya mer restriktiva vapenlagar.

Som i stort sett redan är uppfyllda i Sverige. Han säger att Sverige behöver inte göra så mycket för att uppfylla dem. Att de redan infört extremt. extrem restriktiv vapenlagstiftning. Positiva signaler från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna tydligen. Återstår att se om de kommer ta ifrågan om de någonsin får politiskt inflytande. Men de skickar i alla fall några positiva signaler. Men ändå är situationen helt låst politiskt.

Och det finns några förslag om framförallt att flytta hanteringen av licensansökningar från polismyndigheten till en särskild myndighet som är mer specialiserad på det. Och som Eke Lackman påpekar i den här texten tycker jag det är ett intressant påpekande om incitamentsstrukturer. Att polisen har en sorts inbyggt incitament av att bara säga nej till så många licenser som möjligt.

För att varje extra vapen som finns innebär en viss risk att det används till någonting dåligt. Polisen får. På grund av att de jobbar med brott hela tiden. De möter hela tiden brottslingar, situationer där brott har begått och så vidare. Snarare än att se det som ett tvärsnitt av allting som händer i samhället. Vilket gör att för dem så blir vapen i icke-polisers händer väldigt tätt förknippade med brottslighet.

För det är det de ser hela tiden. De ser inte jägare, sportskyttare och folk som bara har en bussa i vapenskåpet och så vidare. Så att de är sällsynt dåligt lämpade för att överblicka de här frågorna. Okej. och erfarenheten visar att de gör ett extremt dåligt jobb. Så förslaget då i stället att man ska lägga över det på... En ny myndighet, Viltmyndigheten, som är tydligen bestämd i riksdagen att de ska skapa den nya myndigheten.

Men tanken är att man också ska ge dem ansvar för att hantera vapenlicenser. Att få en mer objektiv hantering utan de här sjuka förseningarna som politikerna håller på med, med större kompetens hos handläggarna och så vidare. Ja, en jäkla soppa men en intressant genomgång tycker jag här från Lacqua.

Nicholas

Ja, ehm... Jag vet inte om man ska räkna med objektiv hantering från en myndighet. Men det är intressant med incitamenten han tar upp. Det finns ett annat incitament han inte tar upp. Vilket är att om du lägger på någon annan viss typ av myndighet. Jag vet inte exakt vad Viltmyndigheten kommer syssla med. Men om du lägger den på en viss typ av myndighet. För att byråkrater älskar ju att redovisa verksamhet. Och om det är en typ av myndighet där vapenlicens är en väldigt stor del av verksamheten.

Då har ju de starka incitament att processa många. ansökningar. Det betyder ju såklart inte att de kommer godkänna alla, men de kommer ju åtminstone liksom snabba på handläggningstiderna. Och är det så att de avslår alla så kommer ju det i sin tur skapa politiska ringar på vattnet. Till skillnad från polisen som bara lägger i en skrivbordslåda i ett år, så slipper man ens hantera det liksom. Ett sätt att smygförbjuda vapen.

Martin

Och för dem är det bara en liten marginell sidoverksamhet att hålla på med vapenlicenserna.

Nicholas

Precis. Intressant är med läckagehypotesen han tar upp också. Jag hade inte hört talas om den tidigare, men när jag hört talas om den nu så påminner den väldigt mycket om gateway-teorin bland narkotikaförbudsivrare, det vill säga en hypotes som är påhittad och helt saknas stöd i forskning. Jag får intryck här av att när Lackoma har forskat på det här, det är inte så att han har försökt motbevisa någon gammal typ av forskning, utan det verkar snarare som att det finns ingen gammal forskning. Rikspolistyrelsen har bara suttit och hittat på. Vilket väl är så Rikspolisstyrelsen brukar göra? Det är så de brukar... Så de kom på Gateway-teorin. Man satt och fabulerade fritt lite.

Martin

Ja, alltså jag tror att... Han har helt enkelt bestämt sig för att göra forskning på området. Och han var väl den första i Sverige som gjorde den typen av sak. Man kan tycka att det är en uppenbar grej att bara gå igenom alla anmälda vapenstölder och se vad som hände. Men, och det säger väldigt mycket om situationen, att det tog så lång tid för någon att faktiskt få den idén och vara motiverad att göra det. Och det ska han kanske till, liksom en extra pigg forskare.

Och i det här fallet en forskare som också är en politgubbar-tör, han är ju som en... En företagare i en bransch, en lobbyist kanske man skulle säga, konsult. Så han kan även det politiska hantverket.

Nicholas

Nätverket och drivet att få ut informationen.

Martin

Ja, och precis. Och han är inte... Ja, man säger inte för mycket om man säger att Eklakoma var inte i sina personliga åsikter neutral i förhållande till vapen och stiftning när han påbörjade forskningen. Men saknyttan att forskningen han har gjort Den är ju liksom, det är ju by the book riktig forskning. Den är peer reviewed, den är publicerad, det är liksom en prestigejournal. Ja. Internationell forskning.

Nicholas

Man kan ju inte börja gnälla på urvalet direkt när det är 100%.

Martin

Det är väldigt smart faktiskt att inte använda samplet, utan välja 100% av domarna. Så jag tror att den här forskningen är solid och det är liksom som många vet så är Jack Maja en hyfsat briljant person. Extremt beläst, otroligt intelligent och... Han har en sorts skoningslös stil, så han är definitivt en sån som man vill sätta på sådana här kontroversiella grävjobb där de också måste göras med absolut akademisk vederhäftighet.

Nicholas

Också ett exempel på sådana här sjuka saker som svenska rättsväsendet har för sig. Vi pratade tidigare i inslag av att man tar bort rätten och försvarar sig. avväpna svenska folket och se till att de även förlorar den praktiska möjligheten att försvara sig. Samtidigt så rullar man ut en massa restriktioner mot vapen som inte har stöd i lag.

Parallellt med det så har vi ett rättsväsende som vägrar utdöma de högsta straffsatserna i brott. När brottslingar går runt och gör saker de inte ska, då ger man dem så låga... Det är poliskår och domare som håller brottsligheten om ryggen.

Långt innan han var statsminister så var han, som alla andra människor, ung en gång i tiden. Då var han med i SSU. SSU hade en väldigt intressant vapen- och försvarspolitik efter sekelskiftet. I likhet med Moderpartiet, Socialdemokraterna tyckte också det här officiellt, det var att deras syn på försvaret var att man skulle stärka folkbeväpningen, som det kallades.

Det här innebar i praktiken, och man säger det också ganska tydligt, att man ska ha en... Folkmiliser, det vill säga du ska i princip ha ett helt privatiserat försvar. Staten ska inte ägna sig åt militärverksamhet. Man ska inte lägga offentliga medel på det, utan du ska ha privata folkmiliser som ska vara beväpnade. Vanliga medborgare ska vara beväpnade. Och så ska de sköta rikets försvar. Underförstått då att de även kan sköta försvar mot riket.

Martin

Förlåt, säg igen. Var det Rothbart som sa de här sakerna?

Nicholas

Eller var det Lysander Spooner? Nej, det var Per Albin Hansson som tyckte det. Han försvarade den här linjen i SSU när de hade kongress och ville riva upp den här politiken, vilket de tyvärr gjorde och sen även fick igenom i Moderpartiet. Men under de diskussionerna så var Per Albin Hansson försvarare av folkbevälpningen. Så därför kan jag säga att jag står för en klassiskt socialdemokratisk försvarspolitik i Sverige.

Martin

Vad fasen, jag älskar såsarna nu! Ja. Ibland är det så förvirrande, framförallt när man försöker sätta saker och ting i en historisk kontext.