Martin

Fnordspotting, den progressiva ideologi som både kallar sig och ser sig som liberalismen, flyttar fram sina positioner oavsett vilka prefix eller citationstecken vi använder. Att ta strid för begreppet ger bara progressivismen legitimitet. Låt liberalismen vara det självsord det är blivit. Vår vän Fnordspotting har skrivit ett inlägg här om en...

Men frågan om liberalismen som begrepp och liberalismen som positivt respektive negativt begrepp är en fråga som vi diskuterat ganska mycket i Radio Bubbla över åren. Och jag kan konstatera här med förnöjsamhet att Fnåls botting här ger en utmärkt formulering av den position som jag själv har förespråkat i ett par års tid i Radio Bubbla.

Men det är intressant att återkomma till. Liberalismen har blivit en sorts hegemonisk ideologi i en bemärkelse i vår tid. Det finns nästan ingen som inte gör anspråk på att vara liberal. Och det finns ständiga dispyter om vad som är den egentliga liberalismen, vem som egentligen är mest liberal eller snarare mest genuint liberal.

Det finns en politisk parti i Sverige som relativt nyligen bytte namn till Liberalerna. För att på sitt sätt göra anspråk på det här begreppet och säga att vi är de äkta liberalerna. Och så finns det då folk som allskars sätter det i en situationstecken, de så kallade liberalerna och som tycker att det är väldigt det är upprörande nästan att Jan Björklunds parti kallar sig för liberalerna, för de är ju inte liberala.

De är ju på sin höjd socialliberala i praktiken, ser de bara liksom sossar väldigt vänster och så vidare. Jag har ju gjort caset tidigare i Radio Bubbla för att för att Jan Björklunds parti i själva verket har ett starkt anspråk på att kalla sig liberalerna. Och att det inte är liksom upprörande eller ironiskt eller sådär utan att de på många sätt representerar den sanna den sanna samtida inkarnationen av den historiska liberala ideologin.

Eftersom den liberala ideologin alltid sedan den uppstod har varit en vänsterideologi. Idé att det har varit en opposition mot en äldre aristokratisk ordning. Idag så tänker vi ibland på det som att liberalismen är höger och som är motsatt till exempel socialismen som är en vänsterideologi. Men historiskt så var det liberalerna till vänster mot de konservativa till höger.

Eller de traditionalisterna, de som försvarade den existerande ordningen. Medan liberalerna bara... var liksom upprorsmakare, de ville omvälvande störta monarkin och införa republik, de ville luckra upp alla möjliga traditionella strukturer, de ville minska kyrkans makt och liberalisera på det området. När socialismen blev en maktvaktor så var liberaler och socialister allierade, det var liberaler och socialister i armkrok till vänster mot de mörkkrafterna till höger som inte ville som inte vill med på det här progressiva transformationsprojektet som liberaler och socialister höll på med tillsammans.

Det här är liksom den liberalismens, som jag tänker på det, liberalismens mörka historia som vänsterideologi. Samtidigt, det här är då problemet för en sån som jag. Samtidigt så är liberalismen, som Fnort Spotting också skriver i sin artikel, han skriver så här, att den, ja jag har inte framför mig det, men han skriver någonting i stil med att den moderna libertarianismen går inte att förstå på något annat sätt än som en gren av den brittiska liberalismen.

Så den ideologi som vi sitter här och dividerar om i röd i bubbla, den libertarianska ideologin, den kommer ju ifrån den klassiskt liberala traditionen. Men vi brukar inte tänka på oss själva. som exponenter för en vänsterideologi. Vi har tagit en annan riktning och hämtat mycket tankegods från anarkistiska strömningar som inte är lika...

Anarkism är också en vänstertendens kan man säga. Men det finns också en högre anarkism och vi hämtar mycket tankegods också från konservativt håll. Jag har försökt ibland att få till det att det används... Den moderna libertarianismen är egentligen inte så jäkla liberal som man kan tro. Den är mer liksom anarko-konservativ i praktiken. Men det där är faktiskt så mycket ordklyverier.

Självklart så är libertarianismen en klassisk liberal tendens. Självklart så kan man inte, precis som Fnordpotter säger, man kan inte förstå libertarianismen. om man bortser ifrån att den är en utväxt från den klassiska liberalismen. När Ludwig von Mises lade det teoretiska grundverket för libertarianismen så gjorde han det genom att skriva tegelstenar, en tegelstenare som hette liberalism till exempel.

Han var glasklart från Ludwig von Mises om att det var en liberal ideologi som han utvecklade. Och hela vägen upp via Rothbard. Även Hans Hermann Hoppe har det här perspektivet, att vi är de samma liberalerna och så vidare. Så det finns en inneboende spänning.

Och så har vi också den här som man pratar om ibland, liberalism i europeisk bemärkelse kontra liberalism i amerikansk bemärkelse. Då man säger att i Europa så betyder liberal fortfarande liberal, men i USA så används liberal för att beteckna vänstern i allmänhet. Då säger folk saker till mig så här, jag är, I'm a liberal in the European sense. För det visar att man är en klassisk liberal.

Eller åtminstone någon någorlunda liberalistisk socialliberal, att man inte är som en demokrat i USA. Medan vi då har hävdat under lång tid i RadioBubbla att Den amerikanska användningen av orden är egentligen den mer historiska och realistiska, det vill säga liberaler till vänster och konservativa till höger.

Men Fnord Spotting, han säger att vi ska överge liberalismbegreppet. Det är ett negativt ord, ett självsord, det betyder bara progressiv. Och han säger till mig i slutet av sin artikel uttryckligen att ordet liberalism som sådan bör endast användas som det självsord liberalerna själva valt. att göra det till. Men vad hände då med den brittiska liberalismen? Kan du hjälpa mig, Niklas, att reda ut det här?

Nicholas

Ja, vi har väl slutat... När hörde du radiobubbla sist? När satt någon av oss eller någon annan deltagare och kallade sig själv för liberal här i radion?

Martin

Det har aldrig hänt. Förutom möjligen om Gustav Nilsson kallade sig liberal någon gång. Men jag tror inte han heller tänkt på sig själv som liberal. Nej. Så det är liksom... Det har aldrig hänt. Och jag har aldrig tänkt på mig själv som en liberal. Jag har aldrig identifierat mig som en liberal. Boris har nog heller aldrig gjort det.

Nicholas

Fast han anser sig vara en del av den sanna vänstern. Men inte den liberala vänstern då?

Martin

Jo, men han har ju gått från att vara ortodox marxist. Till att vara bara ortodox. Ja, om man frågar Boris själv så hävdar han ju ibland åtminstone att han fortfarande är ortodoxmarxist. Men han är ju ett bra exempel då, för där går man från en marxistisk position, som ju inte är en liberal position.

Och sen så kompletterar man den med anarkistiska idéer, konservativa och reaktionära idéer, och landar då i liksom marxistisk libertarianism. Men utan att passera gå. Utan att passera punkten då du står mitt emellan och tänker på dig själv som liberal. För mig var det så också. Jag gick från att jag såg mig själv som filosofisk anarkist till att jag var intresserad av marxistiska idéer, till att jag blev övertygad om libertarian.

och började utforska så småningom de mer högerorienterade konservativa strömningarna inom libertarianismen. Men det fanns aldrig någon mellanfas för mig där jag var liberal. Förutom då om libertarianismen ska ses som ett specialfall av klassisk liberalism. Vilket jag, och det här är nästan en dirty secret som jag får mörk hemlighet, som jag får lufta i röde bubbla, att jag tycker ändå att Jag tycker ändå att libertarianismen måste ses som en liberal ideologi.

Jag tror att vi gör det för lätt för oss om vi säger att vi bara ska säga att liberalismen är ett självsord och vi är någonting annat. För vad är vi då? Fine om man säger att jag är konservativ, jag är bara reaktionär, traditionellist, konservativ. Men problemet med det är ju att, som Snålsbotten är också inne på, att konservatism i modern bemärkelse och även i förra århundradet, förrförra århundradets bemärkelse är en liberal ideologi.

Det man vill konservera är en... de viktigaste delarna av den liberala ordningen och liberala aspekterna. Därför är man konservativ. Man vill ha kvar, konservera de liberala aspekterna.

Nicholas

Ja, och ja. Jag tror, alltså, det går väl inte att ha någon trovärdighet till att påstå att libertarianer inte har någon koppling till liberalismen. Det finns väl ingen som skulle tro på det, och det går ju dessutom inte sant. Det finns inga kopplingar till det. Alltså, det är ju bara att titta på... Jag menar, visst... Det går att anlända till libertarianismen på olika sätt, men väldigt många människor... Jag själv inkluderat har gjort det via klassisk liberalism och det är helt uppenbart att tanketraditionen vilar på gammal klassisk liberalism.

Dessutom, så... och det här har jag ju pratat om tidigare i radion. Liberalismen är ju mer nu bara än en uppsättning idéer. Den är faktiskt en tanketradition med flera hundra år på nacken. Med en egen litterär kanon. Med... initieringsriter i form av att hur ska lära dig ekonomisk teori. Så den har liksom vissa tendenser till till en kulturell tradition där och att bara bara strunta i den för att man inte gillar idéinnehållet.

Det är lite som att kasta bort kristendomen till exempel för att man inte gillar idéinnehållet. Kristendomen har ett väldigt liknande problem därför att det från kristendomen universalismen kommer. Om man någonsin har frågat sig, vad kommer det här tramset om alla människors lika värde ifrån? Det kommer från kristendomen. Det är på grund av kristna människor vi har det i Europa. Det är de som hittar på idén om att alla människor är lika. Det är framförallt den katolska idén om allmänkyrka.

Jag vet inte hur mycket av det där som har neddärfts i den mer österländska kristna traditionen. Det vågar jag inte säga faktiskt. Å andra sidan så är det ganska många reaktionära personer som ser ett värde i kristendomen därför att vad har man annars? Och det är lite av ett sånt problem vi sätter på också att om vi inte lutar oss mot den liberala tradition vi faktiskt har vilken tradition lutar vi oss mot då? För om vi inte ska luta oss mot någon alls då är vi väldigt dåliga traditionalister liksom.

Martin

Det låter vanskligt av alla möjliga skäl, tycker jag. Och det låter ju nästan som att, ja, som du är inne på, man blir nästan per definition vänsterradikal. I sådana fall. Jag läste en intressant text för ett tag sedan från en ny nätpublikation som heter Palladium. Palladium Magazine. Och det är en... Det är liksom i den här genren, vi hade Social Matter, vi har Social Matter.

Och sen hade vi Termidor Magazine som jag tror är nedlagd nu. Vi hade Jacobite som var lite halvt om halvt, jag vet inte om de fortfarande håller på. Och nu i samma genre, samma sfär kan man säga, så finns det en ny som heter Palladium. Palladium Magazine. Och deras tagline som förklaras också i en sorts portal-essay på sajten är sökandet efter Jag hoppas jag kommer lagda rätt.

De säger sökandet efter en postliberalsyntes. Det tycker jag är ett ganska intressant grepp för att komma ändå från den här NRX-sfären. Att de menar på att vi kan inte vara, vägen framåt är inte att vara antiliberal och helt och hållet liksom klippa banden med och motsätta oss liberalismen. Utan vägen framåt måste bygga på ett erkännande av det liberala arvet och en sorts modulering.

Det är inte antiliberalism utan postliberalism där liberalismen är en del, en tes eller en antites som leder till en ny postliberalsyntes. Det är en ganska intressant sajt, jag har läst några av texterna på den förutom den här inledande artikeln om den postliberala syntesen för det är temat för hela sajten. Där har vi till exempel Konstin Alamario, en bekant skribent som vi minns från.

Social Matter och jag tror Thermidor Magazine också. Han skriver nu på Palladium. Han skrev en jättebra artikel i Tv-festen om Jair Bolsonaro precis innan valet som var spännande. Det visade sig att Constine Alamario, lite off-topica, men Constine Alamario han har tydligen bott flera år i Brasilien och har väldigt bra koll på brasiliansk politik. Så han har skrivit en väldigt bra SMD på Palladium.

Ja, sök bara på typ Palladium Magazine och sånt där så kommer ni hitta det. Eller Post Liberal. palladiumpostliberal.se för att vad ska komma istället.

Det är lite som vissa andra diskussioner vi har att man, det finns en risk att man kastar ut bebisen med vadvattnet och att man säger till exempel, ja men om vi ska kasta ut om vi kastar ut kanske religiösa föreställningar, för att på filosofiska grunder så är vi inte längre inte längre tister.

Att digister eller agnostiker säger, okej men vad händer då med... med det moraliska ranverk och fundament som har väglätt människors liv och samhällsbyggande. Kan det vara så att vi ovetande slungar oss ut i en nihilistisk avgrund? Måste vi åtminstone stanna upp och fundera lite grann. Det skulle inte vara så katastrofalt om samhället blir illiberalt. Utan

Nicholas

De har en hel del bra idéer om äganderätt.

Martin

Ja, definitivt. Så har jag en del genuintliberala idéer, självklart. Och många dagar så tänker jag på mig själv som, om jag pratar med en vanlig svensong på gatan och de frågar vad jag står politiskt och jag vill ge dem ett svar som gör att de förstår, att de får ett hum om vad jag står, så säger jag Jag kan säga att jag är liberal, jag är liberal på riktigt.

Jag är jätte, jätte, jätteliberal. Jag är mycket mer liberal än någon annan som du tror är liberal. Och det är från deras perspektiv en jättebra beskrivning av vad jag står. Det gör att de kan, bättre än någon annan kort beskrivning än en mening, så gör att de kan approximera vad jag kommer tycka i olika frågor. Så jag tror att vi... Jag gillar den här idén om ett systematiskt varsamt arbete i riktning mot en postliberal syntes, snarare än en upprorisk antiliberal riktning.

Nicholas

Ja, det tycker jag låter som en sund inställning. Vad har de för tankar om... Vad är det man ska syntetisera den med då? Är det med reaktionära idéer, eller?

Martin

Ja, delvis. Jag läste den här precis när sajten kom ut. Det var väl en månad sen, så jag har inte det färskt minne. Vi kanske får tillfälle att återkomma till det. Kanske till och med bubbleredaktörerna vill hålla lite koll på... Jag kollade upp den nu. Palladiummag.com heter den. Governance Futurism kallar de det för. Det har lite social-matter-estetiken. Kanske om bubbleredaktörerna vill hitta lite bra artiklar att länka så kan vi... Där kan vi ha en liten övergripande diskussion om den postliberala syntesen. Här är en liten önskning där, från Radioredaktionen till Bubbla Redaktionen.