Transkribering
Ben Judah: George Orwell kraftigt överskattad författare, gjorde lång rad felaktiga förutsägelser
Martin
Ben Judah, George Orwell, kraftigt överskattad författare som gjorde lång rad felaktiga förutsägelser om socialismens nära förestående triumf, samt hängav sig åt antisemitisk paranoia och makarthism. Här sparas det inte på krutet. Vare sig i artikeln eller i bubbla-rubriken. Vi hade för inte så länge sedan en kritisk perspektiv på Orwell.
Mattias Svensson The American Interest The View from England Han tycker att det gullas alldeles för mycket med George Orwell, att han har upphöjts till någon sorts halvgudaktig ikon.
Själva sinnebilden av en stor författare på det engelska språket. Att hans böcker är så unikt, profetiska. Att han har en sån djupblodande, stjärnskådande social analys. Och så vidare och så vidare. Men Benjuda menar på att det är fel på många sätt.
Han, Joshua, var ju inte så profetisk som många tror. Dels så är inte, att de har föddes i övrigt sedan 1984, som det ofta pratas om, och djurfarmen. De är på många sätt en rimlig beskrivning av det stalinistiska systemet. Men de... De är inte, och det är som jag försökt prata lite om i när vi pratade om den här artikeln för några månader sedan så står sig 1984 till exempel rätt slett jämfört med andra och mycket tidigare profetiska böcker av samma genre, till exempel Olds Huxley.
Men han påtrycker också, det kanske är mer intressant där, att George Orwell också gjorde en mängd förutsägelser som var helt åt skogen felaktiga. Bland annat för att han jämt och ständigt förutsåg att socialismen, den socialistiska revolutionen, stod inför dörren. Det brittiska klasssystemet kommer att kullkastas. Om bara några år så har vi en socialistisk statsfederation, Londonbörsen.
Han trodde att det här kommer att rivas omedelbart, stänga ner alla privatskolor överklassen sätter sina barn, införa läger där alla barn skulle uppfostras. Han trodde att det här stod inför dörren. Om vi stannar där så kan jag känna att det ligger något i det här. Om man gör så många usla förutsägelser så kastar det på en en skugga över ens verk som helhet. Vilken uppfattning kan man ha av den personens omdöme?
Boris
Ja, eller snarare så kastar det en skugga tycker jag över. Ben Judas förmåga att läsa innantill. Antingen har han inte läst Orwell och kanske stött på ett citat här och där. Men han har inte läst honom på ett någorlunda ordentligt sätt. Jag tror att det som driver Judah här är att han tillhör den här lite känsliga sorten.
Det finns ju alltså, och han hakar ihop sig på det ganska mycket, det är meningar från till exempel nere och ute i London och Paris där Orwell berättar om sin lust att klippa till en jude och så vidare. Som idag betraktas var det då också allvarligt. och talar om juda och sätter på juda som man tycker illa av.
Jag tror att det är det som är judas drivkraft. Och så vill han hitta Orwell på detta och så ger han en jävligt förvanskad bild av Orwell. Det man ska komma ihåg är ju att läser man, vilket jag gjort ett antal gånger, alla Orwells essäer också, så är ju Orwell en... Jag försöker liksom göra honom till någon slags jävla kryptobolshevik, vilket är obegripligt.
Han är ju en försvarare av det ursprungliga, traditionella. England, den klassiska ordformuleringen är den här när han skriver om att för honom är England två stycken äldre kvinnor som cyklar på väg till kyrkan med korgarna fyllda av smörgåsarvande som ska serveras i kyrka.
Han är ju en genuin traditionalist, det är han som har förklarat för oss hur man gör riktigt te och så vidare. Sen hade han en otrolig avskif för dekadansen och förfallet som han såg växa fram. Han klagade till exempel på att, han skriver i den södra, han klagade på att högvakten utanför Buckingham Palace var liksom Jag hade insjunkna bröstkorgar, vad har blivit av mitt gamla England?
Sen gillade han inte börsen för att han ansåg att den kunde gå att drivas. England var ett land som skulle, han beskriver till och med fysiskt hur människor skulle se ut, jordbrukarna skulle se ut på sitt sätt, lantjunkarna på sitt sätt. Man skulle ha driftiga, tjocka direktörer. Och han öste sjån över veganer och vegetarianer.
Och det är också en sak som stör Judah. Hans berömda Essay om hur han avskiljer pacifister och vegetarianer och folk med fotriktiga skor. Så det är en förbannat lomsk bild han ger av Orwell. Och sen en sak till som gör... som stör juda och som liksom visar vilken politiskt korrekt person du är.
Den tar upp det här med att Åre var ju kolonialtjänsteman i det brittiska imperiet Indien och Burma. Och där hakar Giola upp sig på att det finns beskrivningar i Orwells texter och romaner om hur han förfasar sig inför den bruna massan och deras hysteri i massan.
Till exempel i en hängning, en väldigt berömd och bra text. Eller när man skjuter elefanter och så vidare. Att han ibland beskriver de koloniala folken som styrde av en massa kvinnor. känslor och hysteri och vidskäpelse. Och det menar att, så kan man ju inte skriva, men jag vill nog hävda att, vad säger vi om det var så att de var döda?
Jag tror det är en ganska riktig beskrivning, just i de fall som Orwell tar upp. Sen kan man också säga att Orwell var i Det är inte alltid en riktande som jag har sagt förut när vi pratar om Orwell. Bäst i sina essäer och sitt skrivande av folklig kultur. 1984, som du sa, inte den allra bästa dystopin. Det finns många bättre. Men det som stör mig mest och som gör mig vreden, därför jag kom med den här utläggningen, Det är att juda utnämner Orwell som en moralisk dålig person.
Orwell höll sig med en angiverilista som Orwell hade då. Där han antecknade kommunister, sovjetiska medlöpare och så vidare. Och så delarlistan gav han till myndighetspersoner som man ville rensa ut BBC till exempel.
Och så här får man inte göra, menar Jona, den dålig människa som gör så. Men grejen är ju att den engelska offentligheten var ju fylld med sovjetiska medlöpare vid den tiden. Som hade också gjort livet jävligt surt för Orwell. Jag har förbannat svårt att se varför man inte skulle upprätta sådana lister om man är en kämpande intellektuell. Jag har mina svarta böcker, ja också. Det måste man ju ha. Det är en jävla idiot den här vännerna som har skrivit. Så,
Martin
jag tänkte jag om till mig att du möjligen skulle ha en kommentar till den här artikeln. Så intressant. Jag håller med om att det verkar finnas en sorts underliggande agenda i den här artikeln. Det verkar som att han framförallt är intresserad av en specifik fråga. Det är många uppräkningar av årsreferenser till...
till judar och det judiska i sina romaner och handteckningsböcker och så vidare. Jag vet inte varför Ben Judah hänger upp sig så mycket på det här, eventuellt har någon personlig koppling. Men det är det som det är med det där, vad jag tycker är mer intressant, det är den här frågan om socialism. Och jag är nyfiken på ditt perspektiv, Borg, så jag tänkte försöka ställa en full fråga.
Det... Sån som Orwell, det blir komplex när man tittar på honom därför att han kommer från en svunnen tid. Det är bara några årtionden sedan, men från vårt perspektiv så känns det som eoner i hur saker och ting har förändrats. För att den tidens vänster var inte alls, var inte liknande på något sätt, det vi kallar vänster idag, som du ofta brukar påpeka, Boris.
Så då har vi en sådan som Orwell som till exempel har en, som du säger, traditionalistisk kultursyn. Det är definitivt en mycket mer... traditionell eller konservativ kultursyn än vad någon som kallar sig vänster idag har, utom möjligen du själv, Boris. Och vi har också den här situationen att vänstern hade intensiva interna konflikter, eller konflikter bland andra, som också såg sig som vänster.
Ofta hittar man den allra skarpaste kritiken av till exempel stalinism eller bolshevism från personer till personer. Vänster. Och nu är det här lite grann... Delvis så har vi fortfarande interna stridigheter mellan folk som ser sig som vänster. Men det är en ganska mild sak jämfört med... Jag tror att det är många unga människor nu som inte ens vet vilket intensivt hat det fanns mellan sovjetvänliga kommunister och kinavänliga kommunister genom hela det här.
i hela världen, alla typer av vänsterrörelser. Så att den allra hårdaste kritiken av Sovjet kom ofta från Maoister och vice versa. Ja. Så att det kan verka för oss som att till exempel säger George Orwell då han måste ju ha ganska rimliga utgångspunkter eftersom han är så jäkla bra på att kritisera det här, säger, stalinistiska samhällsparadigmen.
Men, för mig blir det ändå ett problem lite grann som jag tror att men Jura Dielus hinner på. Om du frågade dig själv, hur tror du att samhället borde vara organiserat? Så var ju hans idéer såvitt jag kan bedöma, ungefär lika galna som de idéer han kritiserade. Han var också socialist. Han ville också avskaffa kapitalismen. Det var ju odrivånvikligt. Riv ner alla klasssystem och designa ett nytt samhälle med indoktrineringsläger som skapar ett klasslöst samhälle.
Vi behöver ingen tramsig marknadsekonomi och privategande för nu ska vi skapa en ny och fantastisk socialistisk värld. Bara inte exakt på det sättet som den här socialisten vill. Och det är i alla fall någonting som jag har ett problem med. Det är som att det blir ett rosengimmer över gamla tider socialister, bara för att alla var mycket rimligare på den tiden. Ja, precis.
Boris
Jo, jag kan förstå invändningen. Men jag har lite svårt, jag har ju svårt för året på en del punkter, men just den här judokritiken har jag lite svårt för. Man ska komma ihåg att när man kritiserar... på grund av egna erfarenheter. Utgångspunkten för hans kritik där är ju att han hade upplevt det här som tämligen kom från relativt sätt fattiga förhållanden.
Han växer upp periodvis på internatskola och utsätts för en total penalism. Han konstaterar efteråt i sina texande att själva inrättningen är fruktansvärd. Varför ska man riva upp, varför skicka överklassen? Och de som vill upp till överklassen eller övre medelklassen som har skrivit sina barn och isoleras och växa upp i miljöer där man har någon slags kamratfostra som definitivt inte är kamratlig.
Och jag tror också att det var vedervärdiga inrättningar. Och hans medicin är att riv skiten och sen omvandla det till vad som är nog det som är mest kvalitativt. Man beskriver dem inte som indoktrineringsläger utan mer det vi hade i Sverige förr, vilket var ganska bra inrättning. Att Arbetaplas klassens barn på sommaren kunde få lämna städerna och åka på sommarkollo.
Inte för att jag skulle vara så sugen på det men många verkar ha uppskattat det. Så vi talar ju inte om en slags... om en slags införande av lite schysstare femårsplaner och sådana saker. Men när Orwell talar om ett nytt England så är det ju för mig alltid, han har ju väldigt levande beskrivningar av det, det är alltid ett återupprättande av det England som var.
Han drömmer sig tillbaka till ett annat England där det var en ny England. Han har ju fan inte nånting ens mot kungahuset, bara det är ett sorts kung han som styr. Och han har alltid ställt sig inför valen mellan nationen och nånting annat än att det här är min nation, rätt eller fel. Så han är jävligt speciell. Jag tror vi alla ska akta oss för att inrangera honom i något slags ideologiskt läge egentligen.
Ja, det är det. En egensinlig jävligt stark individ och man ska även räkna in en sån här psykologiska faktorer som extremt sjuklig, smått att sociala, lätt att komma på kant med folk. Han är jävligt speciell helt enkelt. Man får ta honom för vad han är.
Martin
Ja, mittanat så är det en intressant illustration av just hur komplexa människor kan vara. Han är inte unik i att det kan bli en ganska förvirrande bild som tecknas. Vi kan se att det finns synbara motsättningar.
Om det verkar vara motsättningar eller inte, det vet jag inte. Så kan det vara i alla fall. Det kan vara värt att påminna sig om när man kanske till exempel vill avfärda en person eller gruppmänniskor med hjälp av dem. Nu säger jag emot mig själv lite grann här, för jag vill avfälla Orwell för att han var socialist. För han trodde ändå på en sorts revolutionär omvälvning av samhället.
Han ville avskaffa liksom... Det var inte det han sa. Jag gick på de här skolorna så att min rekommendation till andra familjer är att de inte skickar sina barn till de här skolorna. Utan det han sa var, riv skiten. Så fort kriget är slut så måste Iton och Herrhoff bort. från kartan liksom. Oavsett om han förespråkade att det skulle ske med statligt tvång så var det inte det att han rekommenderade folk att inte sätta sina barn där utan han sa att skiten måste rivas.
Så han hade uppenbarligen en väldigt dålig attityd, skulle jag säga, i många av sina frågor. Och ändå så var han så otroligt rimlig i andra frågor. Man kan inte direkt förutsätta ett samband mellan de här sakerna. Det är bra. Rimligen inte heller då i nutida människor?