Transkribering
Regeringen ändrar postförordningen så att brev ska levereras inom två dagar istället för en dag
Martin
Regeringen ändrar postförordningen så att brev ska levereras inom två dagar istället för som tidigare en dag. Krav att 95% av breven levereras inom två arbetsdagar. Jag vet inte om du Boris använder dig av post. Jag gissar att du faktiskt är en person som skickar en del papperspost och tar emot. Det här med övernattsbefordrande respektive två dagarsbefordrande. Du tycker att det funkar? Är det vanligt att breven går fram över natten?
Boris
Ja, jag postar rätt mycket och jag har varit paff på den här grejen. Jag visste inte att det fanns en regel om övernatsbefordran. För inte fan har jag märkt det. Jag kan ju posta saker och sen 3-4 dagar senare så... Då får man ett mail om att de här foton skulle skickas eller att tidningen har inte kommit. Och, aj, och sen två dagar senare. Så nu är den framme. Det här har inget med verkligheten att göra.
Martin
Det är ganska spännande och en riktigt typisk panöver va? De flyttar på något sätt målposten långt efter att den har brakat igenom fullständigt, många år efter att den har försvunnit kan man säga. Nu var det några år sedan, det var tre år sedan jag bodde i Sverige sist och det var ännu längre så som jag använde post på en egen basis, fysisk post.
Men att man kan räkna med att brev kommer fram nästa dag, det har jag aldrig upplevt. Om det då är så att man har en regel. Det måste vara så, måste det bli en post över natten. Det måste ju vara refs och rättarting dygnet runt på posten. Otroligt många straff som utdöms och vitan som måste betalas. Och brevbärare som piskas upp, jag vet inte hur det går till på posten. Ja,
Boris
det måste införas kroppssaga av brevbärare med tanke på servicegraden. Men studsar inte du också över siffran 2,3 miljarder brev? Ja, det är det. inkluderande reklamet skickade också. Det kan ju inte vara min typ av försändelse. Det är ju jättemycket. Men det kan ju inte vara reklam heller, för då är det ju för lite.
Martin
Ja, tror du det? Tror du det? Jag kan tänka mig att det är ändå 2,2 miljarder spamkuvert som går. Och sen 100 miljoner, vanligen blev det ett sådant här automatiserade fönsterkuvert och sånt där.
Boris
Ja, men det som är så konstigt är att de är inte inkluderade i postförordningen. De går ju som B-post. Mm. Så att det är därför siffran är mystifik. Ska du skicka ut reklamgrejer, massupyck och sånt där och så får du inte det. Eller även en vanlig massöversänare som kanske inte är reklam men vill ha snabbare än en B-post och tre dagar. Får det ju pröjtsa.
Martin
Ja. Märkligt. Jo. Papperspost är i alla fall en sån här gammaldags bransch som man hade kunnat räkna ut i vilket tillfälle som helst efter 1980. Att den kommer att försvinna mer eller mindre. Självklart kommer folk behöva flytta på fysiska saker fram och tillbaka. Men jag blev förvånad när jag såg den här siffran att mellan 2000 och 2016 så minskade antalet brev med 33,7 procent.
Det tycker jag är en ganska bortlig minskning. Då har vi ändå i Sverige, som jag har förstått det, ganska aktiva kampanjer för att folk ska till exempel ta emot myndighetspost digitalt. Nu säger du att det är B-post, så det kanske inte räknas in i samma siffra. Men som jag eventuellt har berört är, då det bubblat tidigare, och det är sådana här punkter du kanske kan upplysa mig Boris, men som jag har förstått det så var det förr i tiden, säg på 1800-talet i större städer i Europa, så hade man postgång.
två eller tre gånger om dagen. På morgonen kunde du skriva ett brev till en gentleman på andra sidan stan, skicka brevet, leverera det till honom vid lunchtid, han skrev ett svar, skickade det till dig som du fick på eftermiddagen. Det behövdes ju på den tiden då när kommunikationslandskapet inte var annorlunda. Men om man då tycker att övernattbefordran är någonting att hänga julgran och försvara, vad vill du göra? Vi ska ha riktigt postväsende som levererar brev nästa dag. Jag är ledsen att behöva säga det, men den riktiga posten försvann för hundra år sedan.
Boris
Martin
Boris
Lite grann så, de kanske insåg det också att det var ingen större idé att hålla på nu.
Martin
Kanske att pappersposten kan få ett uppsving igen i framtiden. Jag är ju teknopessimist. Jag tror inte att de här teknologiska nymodigheterna som vi håller på med nu, som sådana här e-mail och sånt där, jag tror inte det kommer finnas kvar för alltid. Så vi kan nog behöva ett nytt postväsende. Men jag hoppas åtminstone att det kommer ta sig andra... André, jag tror det finns en film, jag har inte sett den själv, men jag tror det finns en Kevin Costner-rulle där han spelar en postman i en postapokalyptiskt scenario.
Boris
Ja, det var en väldigt jävligt lång film, minns jag. Man rider den kring hela tiden. Ja,
Martin
det var riktigt bra. som drev ett eget postföretag.
Han startade ett privat postföretag för att konkurrera med US Post, eller vad de heter, statliga postföretaget. Och de hade alla möjliga intressanta regler, till exempel att jag tror det var någonting i stil med att det var förbjudet för företag att transportera post per häst. De hade en sån här regel för att eliminera privata konkurrenter.
Så det var bara staten som glidde runt med brev. Då tog istället Spoon och hans företag och samlade ihop alla brev i lådor och satte dem på tåg istället och åkte till nästa stad. Det var en riktigt härlig agoristisk kamp när man använde marknaden för att spränga igenom statliga monopol och skapa fred. Det gick inte så bra i slutändan, som jag förstått det för postföretaget, men kanske ändå att det finns en viss... Det finns till och med kanske en revolutionär potential i det långa loppet?
Boris
Jag tror det ligger en revolutionär potential bredvid till sig och i andra distributionsformer. Men jag tror att den tilltagande allmänna fördumningen beror på att vi har slutat skriva brev. Tänk dig förrän man tittade på en författare samlade verk. Det var alltid, hälsosnålar och volymerna var ju alltid brev.
Dels spelar det en väldig roll att själva långsamhetens mekanismer... Thomas Jefferson sitter på sitt gods och skriver ett brev och han vet att om en vecka, vilket dåtidens USA ska jämföras med att det som de skickat brev i Stockholm i förtiden var ganska snabbt, så har det nått John Adams så han kommer att svara.
Och läser man spe... dyker det alltid ner i deras brev, växlar jag när jag behöver inspiration. Folk bemöder sig om att... Man kan formulera stora tankar även när det kanske bara var en mottagare. Och det är själva grunden för ett större offentligt samtal. Att man bemödar sig om att upprätthålla ett vettigt, skriftligt samtal med någon annan.
Att det tar tid. Och sen ska man inte underskatta det här med att man skriver för hand. Vi har varit inne på det förut, men det är en del saker som man kan göra. Det är som att träna vad som helst. Jag tror man blir dummare om man slutar skriva för hand. Jag har inga vetenskapliga belägg för detta.
Martin
Definitivt kommer man att se väldigt dum ut efter EMP-pulsen. När den kommer och bränner ut all elektronik. Visst, du kommer kunna skriva brev till dina kompisar och Kevin Kostner kommer leverera dem över och över.
Boris
Martin
Ingen kommer att förstå och alla kommer tycka att du ser ut som en idiot, en litet barn, för att din handstil är ett idiotiskt barns handstil.
Boris
Ja, och tänk om du fastnar liksom under, de följer upp EMP-pulsen med vanliga bomber och så fastnar du under någon bjälke så här. Och så ska du texta en skylt med hjälp på. Och ingen ser att det står hjälp. Textning.nu
Martin
Det är rent livsfarligt att inte ha ett snyggt handstil.
Ja, djuplodande saker eller allvarligt syftande saker. Om man bara är en mot... Jag förstår att det är många som inte gör det. De flesta människor skriver väl inte alls. Någon skriver väl ofta... Någon skriver mest blank. Men de skriver det på sin blogg. Som om hela världen ska läsa. Som om de kommer att ha tusentals läsare på sin blogg. Självverkligt så har de ingen aning om någon ens läser de där sakerna.
Och det blir inte så fokuserat, det blir inte samma intentionsdjup som man i alla fall potentiellt skulle kunna ha haft. Just om man diktar det till en mottagare, en väldigt kvalificerad mottagare. Jag vet att det för mig har alltid varit så att jag har gjort mycket av mitt bästa skrivande i just brev, e-post till andra människor.
Sen att igår skrev jag en lång grej som kanske... Kanske att du kan publicera det som en artikel någonstans. Tycker själv att det var ett bra text. Men det var bara ett medlem som jag skrev som en del av en korrespondans med en person som jag korresponderar med. En av talarna på KORAKS.com som jag har en sån här återkommande grej med. Och det där är jätteviktigt.
Det är den viktigaste saken jag skriver. Och samma sak numera på en bubbla BBS. Jag har skrivit 11 000 inlägg på Bubbla.bs 11 000 har jag skrivit och det finns folk som frågar du skriver så mycket bra saker, varför publicerar du inte dem i tidningen? Jag känner att det är lite grann där pärlor försvinner det som är slumpmässigt kastande av frön upp i luften.
Jag vill plantera idéer hos de människor som jag tror är viktiga. Jag tror att det betyder någonting. Jag tycker det är mycket mer intressant att skriva för de här små kretsarna. Jag vet att kanske de som i praktiken läser ett inlägg jag skriver på BBSen, det kanske är 50 personer eller 100 personer och sånt där, som verkligen läser en längre essäliknande inlägg som jag gör ganska ofta. Men det blir nästan ännu mer tillspetsat och intressant att bara skriva till en person, särskilt om det är den allra bästa mottagaren, den som jag tror har bäst förutsättningar att förstå och läsa.
Boris
Och vi skulle ha det nu formulerat på det där sättet, därför att det personliga brevet och utbytet av tanken att vara en person, det visar ju faktiskt paradoxalt nog att man är självsäker och vet sitt eget värde och att man åsätter den andra människan ett värde också.
Men det här med att de flesta människor, alltför många människor i alla fall, anser sig bara vara värda något om de uppmärksammas av andra. Alltså det är en fråga om kvantitet som du är inne på. Om många ser mig, hör mig, så är det bra. Och det är inte alls givet. Vi är en miljon gånger bättre än Alex och Sigge, till exempel. Även om vi bara skulle ha en lyssnare.
Martin
Jag har inte bara lyssnat på Sigrid, jag kan inte uttala mig om den frågan. Men jag håller inte förut i slutet att du har rätt, Boris. Jag har lyssnat på ett avsnitt i år, det var länge sedan. Jag har ingen minnesbild av det riktigt. Nej, men det är så. Jag tror att folk ofta tänker fel. De borde tänka mer på Jefferson och Adams. Och fundera på om de verkligen slösade sin tid. Där de skrev till varandra, okej, de flesta insiktsfulla människor nog vet att de inte är Jefferson och Adams.
De är inte på väg att grunda. Jag har en kärlek till att vi ska bygga ett imperium tillsammans. Men till exempel det här med bloggandet. Det kanske låter paradoxalt. Jag är naturligtvis en varm vän av att folk bloggar och skriver. Men ibland så tror jag att folk inte har någon tillräckligt bra tanke om det där.
Jag känner ju att jag är ganska... Ibland har jag ett ångest. Ibland tänker jag så här, shit, jag har skrivit 11 000 inlägg på UBSen. Det är ingen av förbundna premier som vet vilken skarpskribent jag är och alla såna saker. Jag kan känna att det är lite ego-grej, va? Jag känner att jag skulle vilja att fler kunde se den här produktionen. Men jag tänker att kanske vid någon gång så kan jag lägga upp dem på någon publiksajt. På min egen blogg som jag faktiskt har, men aldrig marknadsför.
Så att de finns, jag kan hänvisa till dem, ja men det här har jag förklarat redan i ett långt inlägg här och där. Men jag vill att texterna ska uppstå genom att jag riktar dem till en liten, liten spetsig publik.
Boris
Det där är ju en variant helt enkelt på det jag talade om i början. Alltså att när författare och intellektuella föreskrev brev så föds de i samtalet med en annan person, i skriftliga samtalet. Sen utvecklas ju detta till ett sånt värde så att det definitivt är värt att inkludera i deras samlade verk i ett antal breda volymer.
Det är samma sak som man redan nu beskriver. Man kan liksom delta i konversationer i en mycket mindre sammanhang. Och ur detta föds något som definitivt är värt att ge mer allmän publikation senare. Man ska inte vara rädd att dra sig ur de så kallade stora sammanhangen för att... Fota sina tankar och ge dem större tyngd och mer näring.
Martin
Det handlar ju också om att bara kunna åstadkomma texten, formuleringarna i första rummet. Ett trick som jag fick lära mig, jag vet inte om du tycker om det Boris, men ett trick som jag fick lära mig rätt tidigt och som jag använt mig av nästan varje gång jag skrivit en text sen dess, sen mellan stadietider och sånt där, det är att text blir mycket bättre om man har en... en tilltänkt eller en avsedd eller en tänkt mottagare.
Man skriver texten med en viss person i åtanke. Det är möjligt att det är en sorts arketyp, men man har en tanke om vem som ska läsa den och skriver till den parten. Snarare än att skriva för världen i allmänhet, vem som helst vill läsa och sånt där. Och det finns många tricks som man kan göra med det. Men texter blir mycket bättre i min erfarenhet om man riktar dem väldigt specifikt. Och de blir mer intressanta för andra människor också då.
Boris
Ja, men så är det. Och det var ju vanligare förr, 17-18-tal, att skriventer och tänkare dels formade sina texter Antingen som fiktiva brevromaner eller att man faktiskt talade direkt till läsaren. Och vi ska inte glömma bort det som är en variant av detta, dialogformen också. Det är ganska betecknande att så få skriver dialoger numera. Som ett sätt att sprida kunskap och vädra idéer.
Martin
Ja, du kanske tänkte kära lyssnare när vi valde att ta oss an ett pressmeddelande från regeringen om postlagstiftningen. Att det här skulle bli ett väldigt tråkigt och oinspirerande inslag. I sådana fall kan jag bara anta att du är en alldeles nytillkommen lyssnare på Radio Bubbla. Varmt välkommen!