Transkribering
Högprofilerade neoreaktionäre skribenten, podcastaren Ryan Landry går i pension från offentligheten
Martin
Högprofilerade neoreaktionär-deskribenten och podcastaren Ryan Landry går i pension från offentligheten, uppmanar läsare att agera utanför internet och bygga nätverk och positiva exempel i fysiska världen. Det här är en av konsekvenserna av Charlottes vill som på många olika sätt har blivit en milstolpe för den amerikanska och den globala högern i vid bemärkelse.
Ryan Vandery som har skrivit det här inlägget är en av de flitigaste skribenterna på Social Matter, en sajt som vi pratar om ofta i Bubbla. Han driver också en podcast som heter Why America, We Are. Namnet ger en anspelning på att dagens USA på många sätt påminner om Weimarrepubliken i Tyskland under mellankrigstiden.
Och nu, Ryan Lady är en av de mest uppskattade skribenterna, jag är säker på att vi har haft många av hans texter uppe för diskussion i Radio Bubbla. Men nu drar han sig tillbaka från sin roll som offentlig opinionsbildare, vad man så kallar det för. Det beror inte enbart på Charlottes vill, men det var ganska tydligt när man gick in i den. Jag lyssnade på hans sista podcastavsnitt, och läste texten och andra texter han skrivit senast. Han är bland annat på grund av Charlesville.
Det var droppen som gick berggrunden rinna över för honom. Och nu byter han spår. Det är en ganska stor förändring för en av de bästa sajterna på internet. Jag pratade med flera människor när det här blev känt som sa att Gud vad tråkigt att ha en Landry, han är en av de bästa. Jag tyckte också att det lät lite deppigt först när jag hörde det. Men jag trodde att jag missade färgen. Jag fattade hans ställningstagande, även när jag lyssnade på podcasten.
I alla fall när jag läser det här inlägget. Så får jag ett annat intryck. Han säger bland annat att det är kristalliserat nu. Att jag är inte alt-right. Min syn på världen, mina lösningar och metoder är helt annorlunda. Jag fick först intryck att han ville bli mer aktivistisk, men han verkar snarare gå i en mer passivistisk, lokalistisk riktning.
Han säger att det spelar ingen så stor roll det vi håller på med, allt det här skrivandet och så vidare, för vi måste göra skillnad i våra lokalsamhällen. Vi har enorma sociala problem. i blue collar Amerika. Vi måste tillbaka till våra hemorter och bygga saker och hjälpa folk på plats. Vi kommer inte att få något gjort på de här politiska arenorna, utan det enda vi kan hoppas på och det som också är nödvändigt är att jobba med våra privata, mindre nätverk där vi kan ha en hög grad av tillit och hjälpa folk på ett mycket mer direkt sätt.
och han säger att vi måste nätverka och bygga infrastruktur inför den storm som är analkande. Jag vill särskilt betona en sak som han säger i näst sista stycket i den här artikeln. Han säger så här att vi måste absolut nätverka och bygga infrastruktur inför den här stormen.
Jag vill expandera nätverket så att du kommer undra om de kompetenta som är här. männen i ditt område tillhör oss, om de är en del av vår grupp. Sen säger han, de stora familjerna under medeltiden formades av de som var stabila och kompetenta under Roms fall.
Det här tycker jag är en oerhört välfunnen poäng, något som är viktigt att trycka på. Jag har försökt alludera till den här idén några gånger under senaste månaderna i radio. Det återspeglar precis hur jag tänker i alla fall. Vi står med stor sannolikhet inför en sorts, inte en total civilisationskollaps, men kanske någonting i stil med en medeltid eller en mörktidsålder, en mellantid eventuellt i mänskliga civilisationernas historia.
Så hur kan någonting nytt, hur kan någonting bättre komma ur det här? Hur gick det till förra gången som vi hade en sån här upplevelse? Det är en av de största civilisationerna i Europa. Då ska man titta på hur de stora familjerna formades. Det var i den kaotiska situationen när en civilisation var på väg att gå under.
De som hade stabilitet, kompetens och långsynlighet. Jag får nästan
Boris
gissa i de här texterna, du har ju varit inne på tankegångarna jag också ibland. Jag tycker det är så framför mig så. Så nobelt på något sätt som man blir lite såhär, det ryser till och med i mig när jag är så kallhammerad. Jag tycker den är jättebra, men man också ska ta bort det här tanken på att det skulle vara någon form av nederlag tror jag.
Inte när du eller andra pratar, men ibland när det är en lufta så blir det såhär att vi kan inte, att det är sådana extremt defensiva åtgärder och att det är dåligt. Men för mig är det därför det är faktiskt det förnuftiga sättet att leva livet. Alltså nästan oavsett samhällsförhållanden och fas i historien.
Du skapar ordning och reda omkring dig och bygger nätverk som man säger. Och valfrämst skapar helt enkelt vid sidan av de existerande strukturerna. Det är så civilisationer egentligen alltid har överlevt. Förnuftiga människor gör förnuftiga saker. Sen får det andra hålla på. Och så kan man då betrakta kollapserna och med veta att det omkring en håller.
Det enda som du måste uttolka för mig som jag kliar mig i huvudet över det är hans avslutning på hela texten. Mm-hm. Det här, We can only find a patron if we have something tangible to show them. Alltså, Innebär detta att vi också ska ge oss ut på jakt efter mecenater och beskyddare? Eller vad menar han? Jag har varit lite ställd där.
Martin
Jag kan förstås inte säga säkert vad han menar, men så som jag skulle tänka till den här frågan. Så ja, definitivt. så behöver vi hålla utkik efter mecenater eller patroner, kanske man faktiskt säger på svenska. I termer av det traditionella, antika patronagesystemet.
Jag ber om ursäkt för att jag inte har ögonkoll på terminologin här. Men det är så som europeiska samhällen har varit strukturerade i årtusenden egentligen. Till exempel i antika Rom eller Grekland och så vidare så fanns det här systemet att medborgare, även fria människor, hade en patron.
De hade svurit någon sorts trohet, gav till exempel politiskt stöd genom att rösta på olika sätt och i utbyte så fick de beskydd. Det vi idag skulle förvänta oss att få från en stat, en rättsstat och även saktjänster som vi får i Sverige. Det är en del av det här.
Hans makt var beroende av att han hade många människor som stod under hans beskydd. Till att börja med skulle jag göra poängen att just den här olika systemen av patronage, där man själv söker och väljer en herre, en framstående person, som man kan hjälpa och som kan hjälpa en, är något som är väldigt naturligt.
Det har varit sättet på vilket sätt. Europa har fungerat. Åtminstone fram till 1600-talet var de här strukturerna väldigt viktiga, och i viss utsträckning efter det också. Men framför allt under antiken och även under medeltiden. Jag skulle definitivt tänka att om vi i någon sorts långsiktig lösning, om vi har en sån här fantasi i alla fall om att kanske en ny aristokrati skulle kunna komma och börja bygga en ny kultur.
nya saker, kanske bygga en ny civilisation. Nu tror jag att det kanske är någonting som ligger några några generationer framåt, men det är inte desto mindre viktigt att vi redan nu tar till oss den här idén att vi när det eventuellt kommer en ny aristokrati så måste det finnas några av oss som kan identifiera den som kan se att nu är det på väg att hända.
Nu finns det framstående människor som försöker bygga saker och då är min uppfattning i alla fall det jag vill göra det att jag vill hjälpa de människorna. Jag vill säga Alex... Jag ser att du är en väldigt bra person och du försöker göra bra saker. Vad kan jag göra för att hjälpa dig? Om vi då har ett decentraliserat nätverk av enklaver där vi bevarat civilisation genom att dra oss undan, vara ekonomiskt oberoende, skydda våra barn från massamhällets indoktrinering, kanske vi då har resurser, både ekonomiska och andliga, för att faktiskt stödja nya ledare när de kommer. nya, verkliga aristokrater som kan börja bygga upp samlarna igen.
Boris
Där kan jag se vissa problem där, för som samhället ser ut nu. Jag gillar ju tanken oerhört mycket på att vi skulle få tillbaka forna tiders brukspatroner och en dag ringer någon på mobilen och säger Boris, vi behöver dig här på gården och bruket. Du kan få bli skomakare eller någonting sådant där, så kan du få skriva lite åt mig också. Oerhört tilltalande tanke.
Men jag kan inte se den nya... Alltså forna tiders aristokrati som också hade mark och gods och industrieanläggningar dit de kunde bjuda in folk. Jag ser inte hur de skulle kunna uppkomma smärtfritt i dagens samhälle. Så på något sätt måste det där... Där tror jag vi kommer ha skillnader mot hur det har varit i historien tidigare.
Martin
Det är i alla fall fullt möjligt att köpa och äga mark, bygga ett slott, bruka jorden och göra alla de traditionella aristokratiska sakerna. Man kan till och med ägna sig åt militära verksamheter och fysiskt försvar av det territorium som man är verksam på. Jag tror, det kanske kan låta lite märkligt, men jag personligen har inga särskilda ekonomiska medel.
Jag kan ju inte köpa en jättestor bit mark någonstans. ett gammalt slott och sätta upp ett litet kungadöme där, ett grevdöme. Jag kommer nästan säkert aldrig kunna göra något sånt där. Men det finns människor som har de resurserna, men jag tror inte de har de idéerna riktigt. Det finns enstaka miljölärare som intresserar sig nu för det här med privata städer till exempel.
Men kanske, det här är bara en liten tanke som jag har, om några av oss vanliga, enkla, fattiga människor vi kanske kan visa vägen. Genom att indikera, vi kan experimentera med vissa aspekter av de här sakerna. Jag kan ha en liten gård där jag bygger min egna hus och odlar mat och har bra relationer med omvärlden och så vidare.
Kanske det kan inspirera någon som har mycket mer resurser att försöka göra någonting liknande, men i större skala. Kanske om vi har en spillre av människor som tänker på det här sättet, så kanske någon, jag vet inte vem det skulle vara, Peter Thiel eller någon sån där, han är säkert helt förlorad till Silicon Valley-neuroser för allt jag vet och han verkar bli väldigt politisk nu för tiden. Men om man tänker sig en ännu bättre Peter Thiel eller någon sån där, kanske att man skulle kunna lite grann puffa dem längs vägen, att försöka axla en sån här mer traditionell aristokratisk. och använda alla sina resurser till att börja bygga upp nya samhällskirakier från rätt perspektiv.
Boris
Mycket intressant tanke jag om. Fan, du har funderat mycket på det där.
Martin
Det här är en grej som jag har gått och lurat på över sommaren, för jag har varit politiskt frustrerad. Jag har klagat över att jag varit politiskt oinspirerad ända sedan presidentvalet. Det här är en sån här grej som jag går och ruvar på nu för tiden. Jag har en kandidat för det här också. Jag har kommit på en person som jag tror är den absolut mest lämpliga personen, om det finns någon som lever idag, som man skulle kunna lyfta fram som en sorts aristokratisk person. En bättre Peter Thiel. Jag har faktiskt kommit på en sån person. Jag är en annan person men jag spar det till en annan sändning. Vem jag tänker på.