Martin

Matthew McCaffrey, redan Shakespeare skildrade politikers krigslust och likgiltighet för människors liv i pjäsen Henrik den 5. Finns paralleller till Trumps katastrofala agerande angående Afghanistan. Det här är en liten bloggtext från det amerikanska Mises-institutet som försöker använda sig av Shakespeare's P.S.

Henrik V. Från samtida polisman. Det är en ganska populär genre. Jag är inte så inläst, men är inte den här texten lite missviktad? Jötski känns i alla fall som att han försöker läsa in sina egna samtida politiska idéer i den här texten. Väldigt optimistisk, tycker jag.

Boris

Exakt, det går liksom inte att göra det. Det är en småbildad och puttrig text. Framtids ankommer det som det ska vara. Det är poängen att överheterna alltid struntat i menighetens liv och varit beredda att offra dem i skyttegravar och på slagfält. Det är förvisso sant. Men parallellen mellan det här gamla kriget mellan England och Frankrike och dagens USA och Afghanistan blir ju helt, det blir faktiskt koko.

Kriget mellan England och Frankrike pågår ju därför att man har en väldigt stark krig. Frankrike är ju ett rejält hot mot England. De vill ju faktiskt lägga England under sig. Och ur Frankrikes synpunkt så är England ett rejält hot mot Frankrike. De håller ju och kontrollerar ju stora delar av Frans territorium.

Så det är två jämnbördiga parter som slåss om inflytande på varandras territorium och gärna vill utvidga det än mer. Det kan ju inte riktigt jämföras med USA i Afghanistan idag. Det blir en mycket märklig historisk parallell. Så man ska tassa lite försiktigt när man gräver i stolen av litteraturen och säger att kolla här, det här hände för 700 år sedan och det händer idag också. Det gör det möjligtvis på ett mycket ytligt plan. Så den där var inte så bra tycker jag.

Martin

En annan sak som jag tyckte som bara fångat min uppmärksamhet var att han är inne på att Shakespeare har en sorts anti-autoritär undertext. Att fraser som han på ytan lovprisar kungar och deras handlingar är i själva verket mer mellan raderna, en sorts subtilt fördömmande av samma ord.

Samma monarker och han tar fasta på iakttagelser från 1915 om att Det är inte så stor skillnad mellan en kung och kungens undersåtar, förutom olika godtyckliga ceremonier och sånt där. Det känns för mig som att han läser in ett sorts samtida, libertarianskt budskap i Shakespeare. Dessutom ett sorts antiroyalistiskt budskap. Vad säger du Boris? Kan man hitta det hos den gamla barnen?

Boris

Nej, det kan man alltså inte. En av hans stora styrkor är att han är ju... Han anlägger ju inte det perspektivet, alltså tar ställning för till exempel folket mot kungarna och så vidare. Han beskriver situationer och är intressant därför att oavsett samhällsklassen skildrar eller situation eller krig eller intrig, så är det landar alltid tillbaka till ljutmänskliga och eviga problem som vi alla ställs inför.

Men det är ju en sjuka, inte bara när det gäller Shakespeare, att historiska texter ska alla liksom läsa in någonting i att Machiavelli menade egentligen så här, Machiavelli var en frihetlig människa och en stor demokrat eller åt det över, och så vidare och så vidare. Vi skulle må mycket bättre alla om vi bara tog texter utifrån att de i stort sett handlar om det de säger sig handla om. Det ger oss tillräckligt mycket kunskap tycker jag.

Martin

En reflektion som jag själv har gjort när jag läst historiska verk är att de blir så enormt mycket mer intressanta om man försöker läsa dem på deras egna premisser, snarare än att enbart trycka in dem i ett visst fyrkantigt klosshål som man har med sig från sin samtida kontext. Det finns historiska verk som jag har läst som jag tyckte var helt menlösa, oavsett om jag liksom höll med om åsikterna som uttrycks eller inte höll med.

...om åsikterna. Så blev de enormt intressanta när jag kom tillbaks femtio år senare. och hade mer kunskaper och förstod att det här faktiskt inte ska tolkas utifrån en samtida kontext. Utan man måste förstå utifrån vad var det Platon förhöll sig till och vad kan han tänka sig att säga som inte har någonting att göra med, till exempel, dagens politiska diskussioner.

Då blev plötsligt verken tio gånger mer intressanta, hundra gånger mer intressanta. Jag tror att det kan vara en av nycklarna till varför. Varför vissa människor tycker att det är tråkigt att läsa sådana här historiska verk? De förstår inte hur annorlunda de faktiskt är.

Boris

Och det där är jätteviktigt påpekande. Det borde vi köra i varje program, alltså inleda med. Man tappar ju också så mycket... Alltså vi förlorar så mycket av vår historia och kunskap om vi prompt måste läsa. Leta efter användbarheten hos gamla författare och tänkare och människor överhuvudtaget. Det förtar rikedomen i det som har varit.

Om vi ska pressa in saker som har skrivits och gjorts förr i tiden under andra förhållanden in i vår tids jävligt trista samhälle och kultur och förhållanden. liv som människor lever så var de faktiskt i ganska många meningar och ännu mycket rikare och mer spännande förre.

Martin

Ja, som sagt du får återkomma till det ämnet. Det håller jag fullständigt med om.