Martin

Julian Bretonescu reaktionära rörelsens religiösa oenighet problematisk, bör skapa överbryggande metareligion med inspiration från vänsterns gemensamma tro på progression. Hörnstenar bör vara hierarki, storslagenhet, evighet och segrande. Vi pratade alldeles nyss om libertarianismens inneboende splittring, att den drar åt olika håll.

Här har vi delvis en liknande diskussion med utgångspunkt från en annan rörelse eller sfär av idéer och intressen, nämligen på den här visen. Det som man kan kalla för den reaktionära, neoreaktionära sfären. Så sajten som vi läser på nu, Social Matter, kan man säga, är det intellektuella flaggskeppet.

För en grupp personer är det fel att kalla dem för rörelse, och de kallar sig själva inte för rörelse heller. Det är en grupp människor som tillsammans tänker och utforskar idéer på ett väldigt långsamt, långsiktigt sätt. Försök komma fram till en ny grupp. Ny sorts reaktionär renaissance. Det här är ett försök att gå bortom samtida konservatism och definitivt bortom samtida libertarianism.

Hitta tillbaka till en mer traditionell och transcendent typ av idé. Det är en väldigt starkt högerorienterad idé. Definitivt på många sätt politisk rörelse. Men... De får problem här, därför att om man ska prata om reaktion och tradition så är ju religionen en oundgänglig komponent.

Precis som vi har pratat om nu i flera inslag på Raken i det här avsnittet, Radio Bubbla, så kommer man kanske inte ifrån religionen. Man ska skapa en fungerande gemenskap och man ska fylla ut det libertarianska idearbetet med någonting som är mer användbart. så kan man inte komma runt det, om man är en sån här reaktionär, en neoreaktionär person.

Så vad är problemet då? Du vill bara vara religiös. Ja, men problemet för de här människorna, det är vilken religion? Det är nästan lite halsbrytande, nästan lite lustigt va? För att det finns en gemensam idé här om att religion är viktigt, och att det är viktigt att ha en gemensam religion. Men alla de människorna som tycker det här, de har bara en olika religion. Ja, det är det. Så att de har katoliker, de är ortodoxa, de har ganska många med hedniska idéer.

Till exempel sådana här neopaganistiska idéer. De har till och med några protestanter, trots att de är väldigt kritiska till protestantismen och menar på att protestantismen är själva roten till den moderna ondskan. Det finns till och med några mormoner och några judar och så vidare. Och dessutom, Vilket är det mest problematiska av allt. Det finns rätt mycket ateister i den här sfären.

Och även till exempel Curtis Jarvin, som gav det intellektuella startskottet till den här tendensen på en blogg som han skrev under namnet Människens Moldbug. Han är ju ganska skriv från ett tydligt ateistiskt perspektiv. Så det här blir ett dilemma för de här personerna.

Boris

Men varför blir det ett dilemma? Jo, det menar jag, alltså den springande punkten här är ju att den här skribenten är fast i det här tankemönstret att vi måste erövra, vi måste vinna. Vi ska formera den här, gå ut på slagfältet, segra, ta över staten ungefär. Och då måste styrkorna formeras och de måste ha en enhetlig ideologi, i det här fallet en enhetlig tro. Yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy Och då bygger vi upp någon ny slags metareligion.

Den tankegången tycker jag är komplett befängt. Det är fel projekt. Sen tycker jag att han har, trots sin reaktionära anläggning, så måste jag säga att det är, framförallt slutet, tycker jag är väldigt bra. Han kunde bara broderat det här på en kudde och skickat till mig.

Martin

Om du tänker på det absoluta slutet så avslutar stricken med Deus vult.

Boris

Det tänker jag på. Nej, stycket som föregår detta.

Martin

Vi ska sprida reaktionens glada bud. Och i varje organisation som man ansluter sig till så ska man tala för hierarki och mot demokrati. Man ska alltid sträva efter storhet och mot medelmåttighet. Om man ska föredra långsiktiga vinster framför kortsiktiga njutningar?

Boris

Det där är en perfekt livshållning som borde prägla varje individ. Då skulle vi få ett mycket bättre samhälle. Med tanken på en... Övergripande religioner eller något konstruerat eklektiskt bygger skrämme nästan lite grann. Därför att varje troende eller sökande människa måste alltså utgå från sig själv och brottas med sina egna frågor.

Och då har man bara resa ett nytt ideologiskt bygge man ska ansluta sig till oavsett tvivel och grubbel och tankegångar. Och det blir liksom en intellektuell kastrering. Däremot, just den här formen av dygderegler som man ställer upp i slutet, det kommer man hur absolut än kan låta, extremt långt med som individ.

Martin

Ja, du gick rakt på slutsatserna här Boris, de korrekta slutsatserna. Härligt! Han har vunnit en ny bil.

Den här artikeln är ett jättebra exempel på hur de här människorna på vissa sätt är intellektuellt omogna och att de ligger långt efter vissa insikter som finns inom bland mer högerorienterade libertarianer. Här har man en uttrycklig idé som han leker med, att vänstern och progressivismen har varit så framgångsrik att vi kanske ska ta ett blad eller två ur deras bok.

Och använda oss av, precis som att vänstern ser sig själva som sekulär, men är i själva verket en sorts pseudo-religiöst fenomen. Och på samma sätt så kanske vi, för att vara framgångsrika, för att sprida våra idéer, vi också måste ha samma typ av, dels en pseudo-religiös inställning till våra idéer, och använda liknande metoder för att kunna påverka och infiltrera kulturen.

Om vi kan hitta en uppsättning i idéer som vi kan plantera i människor som obemärkt letar sig in i deras själar och när de väl har slagit rot så kommer de blomma ut till någonting som man inte såg från början vad det var för någonting. Men när man börjar dra de fulla konsekvenserna av de här fröna som har tagit rot så kommer det att bli en fullskalig reaktionär idévärld.

som man eftersträvar. Det finns en väldigt paradox som vi pratar om ganska ofta i Råd i bubbla i det här att försöka verka för ett högre perspektiv med hjälp av vänsterns metoder. Jag återkommer gärna till just den specifika punkten. Men det jag tänker sig här är att man ska skapa en metareligion eller en protoreligion.

där man inte behöver ta ställning till någon specifik religion. Så vi behöver inte säga, är katolicismen, eller ortodoxin, eller någon annan inriktning det rätta? För att alla de här idéerna visar gemensamma punkter. Kan vi inte bara ta de delarna och göra en religion av det? En väldigt talande dimension av det här är ett begrepp som används gång på gång i den här I den här texten, nämligen non.

Och non det sags G-N-O-N. är ett av den specifika lingon i de här neoreaktionära kretsarna. För att förklara begreppet Nån, vad det är för någonting, så är det ett exempel på själva den här konflikten. Därför att ordet Nån är ett begrepp, och nu får ni som kan neoreaktionära Sverige bättre än jag be om ursäkt, men Nån uppfattar jag som ett ord som man har för att hantera den här situationen att troende och attester Att de som är kvinnor gör gemensam sak.

Så det blir väldigt problematiskt att prata om Gud. Därför att då kommer inte ateisterna vara med på båten. Men de ska ändå vara en del av rörelsen. På samma sätt så blir det problematiskt att använda ateistiska typer av formuleringar. Till exempel att prata om naturen snarare än Gud. För då kommer de troende tycka att det är någonting som fattas. Och därför har man jobbat sig fram till det här begreppet Nån.

Och som ni har förstått det så är NON en akronym. G-N-O-N Och det står för God of Nature or Nature Alltså Naturens Gud eller naturen Så man får välja vad NON betyder För vissa betyder det Gud och för andra betyder det liksom mer naturen eller universum Men oavsett så har det samma ungefär samma referent menar man Men man har hittat på det här liksom Jag verkligen hittade på ordet som uppstod för tre, fyra år sedan i den här specifika sfären för att attatister och troende skulle kunna prata om samma sak. Så att redan här så har vi liksom en indikation på hur konstigt det är, vilken skvader som hela idébygget är.

Boris

Alltså det här med att man tar några sidor i vänsterns bok. Jag får ju mer känsla av att man har tagit den här riktningen bland några nyreaktionärer. Några sidor i Ante Jacke Lens bok.

Martin

Det är lite mer att det hållet. Och ett evighet, ett långsiktigt perspektiv, ett evighetens perspektiv. Och att man ska vara orienterad kring seger, att man inte ska vara defaitistisk, eller som det heter i den här sfären, black pill.

Det är alltid det här, blue pill, red pill, black pill, white pill och så vidare. Black pill är en sorts idé om defaitism eller hopplöshet, en oöverkomlig pessimism. Men Blackpill är egentligen bara Bluepill, säger han. De här idéerna är viktiga, om hierarki, evighet och så vidare, samtidigt som jag tycker att det finns problem med det här perspektivet. Bara för att nämna ett, så kan ingenting vara för evigt.

Det är både en sorts fysikalisk insikt och en existentiell insikt. En människa som tror sig kunna bygga för evigheten i bokstavlig bemärkelse är drabbad av hög mod. och kommer att ledas fel. Och det här vet han också själv, när han ger exempel på hur man tar ervetensperspektiv så säger han att vi ska vara medvetna om den mänskliga bräcklighetens begränsningar och därför måste vi ibland nöja oss med bedrifter som bara räcker ett enda årtusende.

Män. Målet ska ändå vara san permanens, som han säger. The achievement of forever. Och jag tror personligen att det är en mer, kanske obskrivit filosofisk fråga, men jag skulle inte tänka att det här är ett uppbyggligt sätt att tänka. För att det är så uppenbart orealistiskt. Ordet evighet har en teknisk bemärkelse, och i en teknisk bemärkelse så kommer inte ens universum som vi känner det existerar för alltid om.

Vi ska inte gå in på de astronomiska sakerna, men alla känner till det här med att det är metaforiskt, symboliskt när man säger evigheten. Han säger, We plan for our children and our children's children. Ja, men ens barnbarn, eller ens barnbarns barnbarn. Visst, det är längre sikt än de flesta tänker idag, men det är inte riktigt den här ultimata långhål, som han säger.

Boris

Nej, och det är alltid farligt att ställa upp den där typen av... Det ligger hela tiden här under att det tvingande momentet, man kan alltid peka mot ett mål som är så in i helvete långt borta att det inte går att se klart. Och säga att nu måste vi göra så här just idag för att vi ska uppnå stabilitet eller kunna röra oss framåt mot målet långt där borta.

Alltså den... Man kan ju ställa den här texten mot Rode Drehers porträttet där man då möter andra typer av av kristna samfälligheter och som syns emellan vitt skilda alltså Drehers lilla ortodoxa församling som ställs mot den här nästan kalvinistiskt inspirerade Bruderhof-församlingarna.

Alltså det finns en oerhörd... Det är fullt möjligt att tänka sig kristna riktningar som upprättar samfälligheter som är vitt skilda sinsemellan eller vissa trosfrågor och social organisering och det skapar styrka och stabilitet i samhället ändå utan en härde. Metareligionen och evighetsperspektivet. Det ger mig lite kalla kårar helt enkelt.

Martin

Ja, och det är jättebra att du gör den parallellen från den sista länken till den första, för att Rod Reer-artikeln och diskussionen är i hög utsträckning svaret på den här idén. Alltså att det finns inget skäl till egentligen, inget rimligt skäl i alla fall, att söka en enenda.

gemensam religion. Vägen framåt är, precis som alltid, decentralisering. Det beror i grund och botten på att decentralisering är naturlig, självklar och oundviklig om människor lever på ett någorlunda naturligt sätt. Tanken att man ska ha en gemensam religion som alla människor förenas kring är något väldigt onaturligt från ett neoreaktionärt perspektiv till deras.

Till deras diskussion kan man då påpeka att det är också någonting som är väldigt nytt i historien. Och det finns ingenting i äldre historia som inbegriper att miljontals människor har exakt samma religion. Även till exempel i den kristna historien från kristendomens första dagar så har det alltid funnits olika grenar av kristendomen.

De har divergerat olika mycket från den ursprungliga läran. Man kan ge ett bra argument för att till exempel ortodoxin, som Rodreer själv ansluter sig till, är en mer autentisk, mer ursprunglig form av kristendom. Men även där finns det olika inriktningar. Det finns också en naturlig geografisk uppdelning. Och de här gemenskaperna, som Dreher intresserar sig för.

De har alla olika idéer. Och det här är inte ett problem. Och jag kanske har missförstått någonting med den nerektionära idén. Det kanske är att deras framtidsvision kanske på något sätt kräver att alla har samma specifika religiösa doktrin. Men det är någonting som jag i så fall har missat. Och jag förstår inte varför det skulle vara så. Utan Man måste kunna tolerera ganska mycket mångfald, inte minst eftersom den hur som helst är oundviklig.

Här känner jag att den här idén stöter på ett mer fundamentalt missförstånd när man börjar tänka i de här termerna. Eventuellt skulle man kunna relatera till idén om entropi, apropå universums slut i värmedöden och sådana idéer. Det fanns kanske en större andlig enhet i det förflutna.

Nu finns den inte längre på grund av splittring, på grund av sekularisering och så vidare. Det är något fullständigt annorlunda än att bryta upp den. Man kan jämföra med ett klassiskt exempel. Man har två behållare med två olika vätskor.

Jag har en kanna med kaffe här framför mig och en kanna med kaffe. Jag har en kanna med kaffe och en kanna med kaffe. Det är något fullständigt annorlunda än att bryta upp den. Eftersom jag är en vekodegenererad person så blandar jag nu de här två vätskorna i en kopp. Så jag häller upp hälften kaffe och hälften mjölk. Vi har fortfarande lika mycket kaffe och lika mycket mjölk. Men det finns ingen möjlighet längre att separera kaffet från mjölken i den här koppen.

Det finns en... Då känner jag en okänslighet inför den entropin i den här situationen. En annan beliknelse som bara slår mig är en helt annan typ av idé. Ibland när man pratar om datorer och mjukvara så pratar man om olika standarder.

Olika inkompatibla sätt att göra saker, olika mjukvaruprotokoll för att utföra en viss uppgift. Det är ett problem att det finns många olika protokoll. Om du gör en ny mjukvara som ska göra den här saken så måste den anpassa sig till och implementera alla de här olika gränssnitten eller protokollen. Det finns fyra sätt att göra saker, fem sätt att göra saker. Då och då så kommer det någon som säger att vi löser det här problemet genom att skapa ett nytt protokoll.

Vi skapar ett nytt förenande protokoll som har all funktionalitet hos de existerande. Men som då kan ersätta alla de existerande. Så att du gör ett nytt protokoll som ska omfatta de tio protokoll som existerar. Problemet är bara att den situation du hamnar i då, det är inte att du har ett protokoll som har ersatt de gamla tio, utan nu har du istället elva protokoll.

Så att man kan inte av nästan av grundläggande, utan av fysikaliska, entropiska skäl, så kan man inte ha ett nytt protokoll som har ersatt de gamla. införa en ny typ av religion eller metareligion eller protereligion som på något sätt omfattar de andra. Det här kommer bara att öka. Det är kaos, den entropi, den splittring som är det reaktionära själva idén att komma bort ifrån eller åtgärda.

Och för att återknyta till en tankegång för några minuter sedan här. Det påminner ganska mycket, tycker jag, den här idén om en annan idé som är mer modern och som är ganska välkänd och som vi har diskuterat tidigare. Alltså att försöka... en idétradition som säger sig vara traditionalistisk och vilja vrida klockan tillbaka och återskapa ett mer traditionellt och naturligt sätt att leva.

Men som gör det genom att helt och hållet låna vänsterspelregler. och på ett kulturradikalt sätt hitta på en egen tankevärld. Jag tycker att jag... jag gillar inte att spela det kortet, jag brukar kritisera andra för att göra det, men... men det är en lite nazistisk vib till den här idén.

Boris

Det är det ju faktiskt, och... ett tecken på detta är ju att det inte bara är en liten vib, utan... han citerar ju... Cornelius Kodriana i början. Han har nog vissa böjelser åt det hållet. Och det leder sällan rätt.

Martin

Det finns i alla fall några ganska fundamentala problem med fascism och nazism. Så även om man har en revisionistisk och mycket mer förstående syn, åtminstone för de här idéernas ursprung och vad de kanske väl vill tolka syftet till, så finns det ändå väldigt fundamentala problem. Som vi har pratat om tidigare, till exempel när vi hade ett inslag om den här delen av anarchofascism, som vi hittade någon artikel om och hade en liten utläggning av.

Det finns ett väldigt stort inboendeproblem i att använda, för att förenkla det, använda vänsterns metoder för att verka för högerns idéer. Och nu till Brettanescus försvar så är ju det, han gör ju inte det omedvetet, i det här fallet så säger han rakt ut att det är det han ska göra. Men samtidigt så tror jag att idén är förfelad på fler sätt än vad han kan identifiera själv.

Det är nästan bara på Social Matter där man får läsa den här typen av essäer. Folk åtminstone gör ett försök att ta sig an så stora frågor och ta de här breda greppen. Jag hoppas verkligen att de kämpar vidare. Jag sitter här på läktaren och petar ner en del av idéerna och påpekar när de är fåniga och ägnar sig åt vänsterism. Som någon säger i kommentarna, LARPing, det är en sån levande rollspel. Eller med dagens Radio Bubbla-temat, där man kan säga att det blir Käpphästridning. Exakt.

Boris

Nu knöter du upp det också.