Martin

H.V. Franciscus varnar för libertariansk infiltration av samhällsinstitutioner. Anser det vara en radikal, antisocial och fascionabel ideologi. Oförenlig med kyrkans lära om det allmänna goda. Det är inte varje dag som Påven uttalar sig, och inte bara med en kommentar i förbefarten, utan faktiskt lite mer utförligt diskuterar libertarianska idéer och libertariansk ideologi, som alltid är i fokus för oss naturligtvis, som driver en libertariansk nyhetskanal, men som sällan får särskilt mycket plats i den allmänna debatten.

Reflektionen som jag har gjort är att... Mainstream-media är mer och mer benägna att prata om våra idéer, diskutera våra premisser. Det är väldigt sällan att någon vill ta L-ordet i sin mun, det förhatliga ordet libertarian. Därför kan man till exempel skriva ett långt reportage om en libertariansk person eller ett libertarianskt projekt. Till exempel DN skrev om Liberland den sista, så jag har gett några andra exempel i Radio Bubbla det senaste halvåret.

De pratar om libertarianismen, men man säger det inte rakt ut, vilket jag tror är strategiskt smart av de här personerna. Påven väljer nu att ta en direkt konfrontation med det han kallar för libertarian individualism. Han har fått utstå mycket hån de senaste dagarna i den libertarianska sfären.

Jag tycker att det delvis är oförtjänt. Kanske att han inte använder ordet på precis samma sätt som vi libertarianer ofta gör, men han sätter ändå fingret på några frågor som är högst aktuella för libertarianer, som borde vara i fokus för oss och som vi måste ha i vårt uppdrag. reflekterade svar på för att vara ett seriöst alternativ.

Det knyter an till den diskussion som vi hade apropå profilen av Rod Rehr i blandatavdelningen av förra inslaget. Det påverkar att det finns en konflikt mellan en modern individualistisk idé om det goda livet och ett modernt perspektiv på allmänhetens intressen.

jämfört med en mer traditionell och kommunitaristisk idé. som utgår mer från en grupp och en gemenskap. Han kopplar det här specifikt till att det som ger värde till saker och ting är, i det moderna paradigmet, individers subjektiva värderingar.

Att det är individen som avgör vad som är gott och vad som är ont. Det här menar han kommer i strid med med idén om ett allmänt bästa och högre värden som går bortom individer. Han verkar syfta på att man skapar en falsk, en artificiell konflikt mellan individers intressen och gruppers intressen.

Det är för alldeles någonting som kloka libertarianer blottas med. Där man ser att vägen framåt är i själva verket en liten del av det som vi har. en harmoni mellan individers intressen och gruppers intressen. Just för att individer är beroende av att ha fungerande grupper. Så den här typen av modern, radikal individualism kan inte vara svaret på alla samhällsproblem. Definitivt inte slutpunkten för tänkande kring samhället.

Boris

Nej, alltså för mig är det ju som sagt libertarianism. För mig är det en defensiv försvarsposition man intar för att skydda sig själv och alla andra också mot ingrepp i friheten. Men en defensiv försvarsposition innebär ju också att den är till för att ingenting ska bli sämre. Man drar en linje i sanden helt enkelt och flökar gärna flytta den framåt för att utvidga människors frihet.

Men i... På rätt sida av sträcket så får man utgå från att det befinner sig mängder av människor som har vitt skilda uppfattningar om hur tillvaron i stort ska ordnas och det egna livet ska ordnas. Det man kan i en gemensam ståndpunkt är att hindra folk från att kliva över det där sträcket eller flytta där bakåt. Men ska någonting mer hända? så måste det till en uppfattning om ska något mer hända så måste de individerna som finns på rätt sida av sträcket ha och betyga tillåtts rätt syn på sig själva.

Då kommer man inte undan det här med frågan om tro och gud helt enkelt. Om någonting ska bli av svärd mening bättre och inte bara bli sämre.

Martin

Vi har två-tre artiklar i opinionsavdelningen som på olika sätt knyter an till den här diskussionen. Vi har till exempel en artikel av Henrik Alexandersson, Hacks, som har skrivit en kort kommentar till Påvens uttalande libertärism. Han uttrycker bland annat en idé som också återspelas i bubblorubriken, men jag ska citera Hacks istället.

Han säger så här... Det är väl där Skåne klämmer. Det är väl därför Pauwen väljer att kritisera just den i det tradition som mest av alla hyllar människan, hennes framsteg och hennes förnuft, den förbjudna frukten. Samtidigt så tillstår Hacks tidigare i texten att den libertarianska idén är möjligen sprungen ur det kristna kärlekssystemet.

kärleksbudskapet. Så det är lite av en paradox. Å ena sidan så kommer de här frihetliga idéerna i hög utsträckning från ett kristet idearv. Via kristendomens frihetliga idéer, den personalistiska idén som kom med kristendomen. Men å andra sidan... så upplevs det som att det finns en direkt konflikt, en rak antites mellan frihet och den underkastelse som religionen förväntar sig.

Och det här exemplifierar vi i alla fall att det finns en konflikt, åtminstone med någon typ av libertariansk eller liberal idé. Och då kommer jag att tänka på en artikel som Lars Anders Johansson skrev för inte så länge sedan, som vi också hade i opinionsavdelningen, där han påpekade att liberalism görs till en religion av debattörer som häcklar kristendomen.

Ideologin är sprungen ur kristenhumanism, men förutsätter vare sig tro eller atheism. Så var vår rubrik på bubbla. Den skrevs 19 april, kom den här artikeln. Det var en bit innan den här påverkade debatten. Men jag gör åtminstone en association när jag läser Hacks inläggar. Det vill säga den här idén att det finns en motsättning mellan liberalism och gudstro.

Eller det finns en annan kommentar. Som jag tror också får ses som väldigt träffande. Nu ska vi se om jag hittar den. Den tror jag fortfarande ligger bland de topp 10 i opinionsavdelningen. Det är Nicodemus Ung som, jag tror en eller två dagar innan påbjudet av sitt uttalande, skrev en intressant text som jag tror man kan säga ansluter till det här. Bubblorubriken är Förväxling av subjektiv värdeteori med påbud om hur individer bör agera får libertarianismen att framstå som omoralisk kristend voletarism och högre andlighet högst kompatibla med frihetliga ideal Kan det ha varit så att Nicodemus på något sätt kunde känna av i eten att Poven var på väg att göra det här uttalandet och i förebyggande syfte förklarade hela saken?

Vi får hoppas att den gode Franciscus läser Nicodemus' blogg, skymningsmamnen.wordpress.com. Men jag är inte säker på att han kan svenska som Nicodemus skriver på.

Boris

De kanske brevväxlar på påvens modersmål. Nu vet jag inte om Nicodemus kan spanska, men det är inte omöjligt.

Martin

Det skulle inte förvåna mig så oerhört mycket om det finns ett språk som de har gemensamt och de kanske utbyter ett mejl då och då. Men Nicodemus påverkar att det finns en sorts filosofisk förväxling när man pratar om libertarianismen. Man förväxlar dels det som man kallar för subjektiv värdeteori, som vi förknippas inte minst med Ludwig von Mises och hans idé om praxeologi, som är ett sort teoretiskt ramverk för att förstå hur människor agerar.

De är fokus på att människor agerar på ett egennyttigt sätt, och att det är ett sätt att förstå hur saker och ting fungerar. Men å andra sidan så finns det en tendens att lyfta upp den här typen av värdesubjektivism till ett moraliskt postulat som Nicodemus skriver att Ayn Rand gör. Att man istället gör egoism, rationell egoism, till centralpunkten i en moral filosofi.

Och som Nicodemus uttrycker det, genom Den här rörelsen via till exempel Ayn Rand, framförallt hon i modern tid, så blir libertarianismen förknippad med dålig moral, som han uttrycker det. Medan från hans perspektiv då så är det istället så att friheten är en förutsättning för en sund moral för att möjliggöra en frivillig altruism. Men det är det som är poängen. Men libertinismen, libertinismen fastnar ibland halvvägs kan man säga.

Boris

Ja, men definitivt. Nicodemus har en extremt stor poäng där. Problemet tycker jag är att man inte kan få en frihet som den som är fri. Inte problem med hans resonemang, men i alla hans organisationer. I början av programmet sa jag det här om att man vinner så jäkla mycket kraft när man insätter. Man kan faktiskt välja bort samhällsinstitutioner och bygga andra former av samfälligheter och samband.

Hur mycket mer tid och ork man får att göra förnuftiga saker. istället för att strida om samhällets, nationens, själ och vilka strukturer eller hierarkier som ska upprättas. Det är för att det är så att sunda, goda hierarkier och strukturer upprättas av sig själva, inte genom att man diskuterar och sedan inför dem. Det kommer av sig själv, de kloka individer i rätt saker. Jag kan ibland känna en viss, jag tycker de här samtalen är jättekul, men ibland kan jag känna när jag sitter på min kammar och läser en viss motvilja mot den här typen av lektioner för att...

Då har man bara flyttat beteende till ett annat område. Då har man slutat prata om vad som ska vara nationens struktur, statens struktur eller hur samhället ska ordnas. I stort till att diskutera vad som är libertarianismens skäl och... Det finns på något sätt en inbyggd, en mekanism som gör att vi hela tiden pratar om hur de stora systemen och ideologierna ska ordnas.

Martin

Mm, man kan säga att det är problematiskt med de här diskussionerna, jag håller helt med om det. Samtidigt kan man ju säga att både Påven och Nicodemus i det här fallet pekar på den problematiken. Och det är någonting som vi inte har sett tidigare. som vi måste vara uppmärksamma på. Och det är viktigare att vi inte sopar det under mattan. Vi som ägnar oss åt libertariansk agitation, dessutom en sån som jag som gör det som mitt yrke numera. Och liksom dygnet runt kan man säga.

Boris

Har du det på visitkortet alltså?

Martin

Ja, libertariansk propagandist. Härligt. Så det är nonstop, agitprop.

Boris

Det paradoxala är att jag anser att det är långt viktigare att diskutera vad som är libertarianism än hur statsapparaten ska struktureras. Samtidigt kan man känna sig lurad ibland i efterhand att fan, ägna tid åt detta. Men det är viktigt. Libertarianismen med om 70-talets vänster, alltså att man har någon slags gemensam grund men plötsligt drar alla väg åt olika jävla håll.

Och lite grann upplever jag liksom libertarianismen ibland i dess värsta stunder som samma sak. En del rör sig åt någon slags, faktiskt nästan framförallt i USA, uttalat socialliberalism och lite gott kan väl staten göra. I Sverige kan man väl miljölagstifta lite och sedan kryddas detta med socialdemokrati. för att alla ska få röka på, knarka, supa, ha sex på vilket sätt de vill.

Det blir de stora kampfrågorna liksom. Det blir den positiva värdeladdningen i libertarianismen. Libertarianismens moral blir frånvalen av moral. Och det är oerhört problematiskt.

Martin

Samtidigt så är det ju så att det är både en styrka och en svaghet som frihetsrörelsen har. Det finns splittring, ja. Men det har ju väldigt mycket att göra med att det är väldigt olika disparata grupper som har hittat varandra och ibland hittat beröringspunkter. Det ser väldigt splittrat ut om man tänker sig att det en gång i tiden var en förenad rörelse med gemensamma idéer.

Men så har det aldrig varit. Därför att de har människorna till exempel som har en väldigt livsstilsliberal inställning. Det betyder ju också att de har en väldigt Emotionellt så drivs de i hög utsträckning av just de här frågorna. Det är det som gör att de får energin att engagera sig. Medan de tycker till exempel att ett stillsamt kristet liv på landet, det tycker de låter dötråkigt.

Och hemskolning som idé och att ett politiskt projekt försvarar hemskolning, tycker man att det kanske man måste gå med på av principiella skäl som libertarian. intresserad av att driva den frågan och det är ingenting som ger dem den här känslomässiga impulsen att engagera sig. Medan det finns andra människor då som ser libertarianismen framförallt som ett sätt att, som du var inne på, om en försvarsmekanism, libertarianismen som försvarsmekanism.

För dem är det ett sätt att försvara till exempel möjligheten att hemskola sina barn eller möjligheten att ha en kristen gemenskap. när man är omgiven av ett samhälle som har övergett kristendomen. Det här är människor som har fullständigt olika bakgrund, olika vekelsegrunder, men som ändå har vissa idéer gemensamma. Vilket gör att vissa av oss försöker prata om det som en rörelse eller ett gemensamt idé.

I själva verket, och jag är en av de personerna som ibland åtminstone gillar att tänka i termer av Big Tent. Och att alla ska kunna vara en del av den här gemenskapen. Oavsett om du är råkonservativ, kristen, isolationist eller om du är en hippie nyliberal. som gillar knark och prostitution och bögar och såna grejer. Och kanske de här lägerna liksom.

Men oftast så känner de, alltså de här liberalerna, som drar åt mer social-liberal, listeliberalhåll, de tänker ju ganska ofta att konservativa människor är fienden. Det är ju hela poängen med liberalismen, är att det är ett uppbrott från traditionella konservativa idéer. Vilket också är en historiskt korrekt beskrivning av liberalismen, som jag ser det. Medan de konstruktiva libertarianerna ofta säger att vi har ingenting gemensamt med de nyliberala livsstilsliberalerna.

Vi är inte alls en del av samma rörelse, vi har inga beröringspunkter, vi vill inte umgås med dem. Så det finns ett ömsesidigt avståndstagande mellan de här grupperna. Så på ett sätt kan man ju säga att det är inte helt... Det är inte helt realistiskt eller sanningsenligt när en sån som jag sitter och säger att det här är den stora breda frihetsrörelsen där många olika disparata grupper förenas för att gemensamt kämpa.

Det är inte så det funkar i praktiken. Utifrån så kan man se att det finns de här gemensamma idéerna. Men i själva verket så är det en salig blandning. av bakgrunder, bevekelsegrunder, filosofiska motivationer. Och det finns ett liberalt idearv, det finns ett konservativt idearv, det finns ett anarkistiskt idearv. Men det är en ganska tunn liten sak i mitten som alla är överens om.

Boris

Ja, och risken är att den också sprängs. Och man tänker så att alla... som befinner sig i tältet eller på rättssida sträcket är ensam att det är Tältet har rest och sträckor har dragits för att det är som en defensiv åtgärd för att få vara som man vill. Då ställs det också inför frågan att problemet är ju att omvärlden låter oss inte vara som vi vill.

Vi har en globaliseringsprocess, vi har en moderniseringsprocess, hur modern den nu är. Men utvecklingen rör sig som en del menar framåt. Och om man ser den här... Men i det här tältet så finns det då människor som säger att utvecklingen är alltid bra. Och så finns det de som säger att den är inte alls det. Den är definitivt inte alltid bra.

Då är det jävligt svårt då, om man inte ens är om att man ska upprätthålla sin defensiva befästning. Då vet du falsk inom tältet eller finns sträcket alls är draget i sanden på riktigt.