Martin

Norditalienska regionerna Lombardiet och Veneto planerar hålla folkomröstningar för ökad autonomi. Tidigare krav på omröstning av cessition stoppade av författningsdomstol. Ja, det börjar ta fart igen i Norra Italien. En av Europas allra mest aktiva självständighetsrörelser.

En av dem som man kan säga är på riktigt, ungefär som i Katalonien. Vissa andra är mer i teorin. Intressant att prata om, men det finns inte ett orätt starkt folkligt stöd för att till exempel bryta loss Bayern ur Tyskland. Utiltalade den idén än är i teorin. Däremot i norra Italien, det som ibland har kallats för Padanien, så finns det en väldigt stark opinion.

Det finns en stark opinion. Vissa opinionsundersökningar indikerar att det är mer än 50% som säger att de skulle vilja att deras region blir självständig från Italien. Men i en artikel som finns under olika siffror, en är en väldigt ovetenskaplig nätundersökning som Indipensa Veneta, ett politiskt parti, ordnade.

Där 89% sa att de ville ha totalsjälvständighet. Det finns också andra lite mer pålitliga opinionsundersökningar som de sätter, 51%, 54%. Lombardiet som är en av de största kvinnorskapen i Sverige.

Italiens absolut rikaste regioner står för 20 procent av Italiens BNP. Det är långt större proportioner än vad befolkningen skulle indikera. Det är en region som ligger allra längst norrut i Italien, ungefär i mitten av landet, centrerad kring Milano.

är centralorten och Milano är naturligtvis en av Europas ekonomiska motorer och definitivt en av Italiens. Veneto som är regionen där Venedig ligger som huvudort och där gäller i hög utsträckning även Piemonte med huvudorten Torino.

Det här är väldigt rika regioner som står för oprofessionell studerande. Lavitanens BNP och årligen betalar en siffra som nämligen är 80 miljarder euro om året. Som görs i då transfereringar till övriga Italien, framförallt då de väldigt fattiga regionerna i södra Italien. Det här är ju, om man ser på Italien som helhet så blir det väldigt förvirrande.

Italien är ju ett konstigt och onaturligt land som inte fanns för lång tid. 150-200 år sedan. Det är ett alldeles nybildat land. Så vi tänker på Italien lite grann som... I ekonomiska termer så kanske vi tänker på det lite grann som ett genomsnittligt rikt europeiskt land eller något sånt där. Men det är egentligen missvisande, därför att södra Italien är ett väldigt fattigt land.

Om man bröt upp det här så skulle man säga att södra Italien är ett av Europas fattiga länder. Det händer inte så mycket där i termer av industri och innovation. Akademiska verksamheter, vad det kan vara. Medan Norra Italien, om det var ett oberoende land, så skulle det vara ett väldigt, väldigt rikt land. Det skulle vara något mer i stil med Schweiz. Väldigt mycket ekonomisk verksamhet, framstående universitet, högstående kulturella verksamheter.

Det är mycket så att de bra sakerna, de rika framstående sakerna som vi ser från Italien, kommer ofta från Norra Italien. Och de dåliga sakerna, när vi ser till exempel att statsapparaten kollapsar och funkar inte och gatorna fylls av sopor för att mafiorganisationerna kommer inte överens. Det är allt från södra Italien som de berättelserna kommer.

Boris

Det är viktigt att komma ihåg också att om Gud är god och Lombardiet och Veneto bryter sig loss, då kommer det vara till fördel för södra Italien. För innan det här förbannade upprättandet av den italienska nationalstaten så var ju Sicilien och Palermo, alltså Palermo var en rik och levande stad.

Och vi ska bara inte tala om Neapel och Kungariket Neapel, det var en egen metropol i sig och övergländs till Rom och Milano. När det kommer enandet upprättande av den starka centralmakten och allt går åt helvete så bryter sig de här två regionerna loss. Då får de andra klara sig själva, vilket är alldeles utmärkt för dem. Då kommer de i sin tid återupprätta sin forna glans.

Cecilia kan vara lite svettig, men Neapel är för tidig. Men det är intressant också att tänka sig att det kan vara så att vi under ytan börjar se ett samspel här, alltså, mellan olika europeiska regioner. För att Katalonien och Barcelona är ju väldigt sugna på gulas och de kommer att lyckas en dag.

Men det finns ett väldigt nära och ekonomiskt samarbete på alla nivåer mellan just Lombardiet, Milano och Katalonien. Och vi har ju det här... Det finns något regionalt samarbete mellan de fyra rikaste regionerna i Europa och inom EU.

Och där ingår Katalonien, Milano-regionen och Baden-Württemberg också tror jag. Sen kommer jag inte ihåg var den fjärde är för något. Men man kan ju mycket möjligt tänka sig alltså att den dynamiken om Spanien bryts sönder så blir det ännu mer fart på dem i Milano. Jag hoppas i alla fall på det.

Martin

Det är en viktig poäng, du gör Boris, att det skulle vara väldigt bra även för södra Italien. För regioner är det precis som för individer. Om man får en massa pengar, en massa stöd som man då ofta vill tänka på utifrån, kommer det försämra ens egna möjligheter att försörja sig själv, att utvecklas. Det har att göra med det vi pratade om i det första inslaget innan sändningen.

Man måste själv ha nånting på spel, annars så förslappas man och fattar dåliga beslut. Och så är det precis med Södra Italien. Då lever i hög utsträckning bidrag som kommer från Milano. De utvecklar inte nånting på basis av det som är bra, deras styrkor, deras komparativa fördelar. Istället halkar de ännu mer efter hela tiden.

Det kanske låter som att jag dissar Södra Italien. Men det finns väldigt mycket fantastiska saker där. Jag bor ju själv ganska nära Sicilien och har även rest en del i södra Italien. Blivit väldigt imponerad av saker som jag har sett. Men det är i hög utsträckning den här onaturliga italienska stadsbildningen som håller den här regionen nere.

Det är verkligen uppmuntrande nu att man ska få till äntligen folkomröstningar. Man har försökt ha folkomröstningar tidigare, men då har den italienska centralmakten sagt nej, man får inte ha det för det strider mot Italiens konstitution att ha en folkomröstning som handlar om att, ja inte bryta upp konstitutionen då, men att utträda.

ur den konstitutionella gemenskapen. Man kan tycka att det är paradoxalt. Från deras perspektiv antar jag att det är en sådan folkomröstning som är paradoxal. Nu har de löst det här problemet genom att ändra på formuleringen på frågan. Så i Veneto kommer frågan vara om de som deltar i omröstningen vill att den här regionen ska få ytterligare former och specifika villkor för autonomi.

En oerhört byråkratisk och kryptisk formulering som betyder exakt samma sak som att ta steg i riktningen mot självständighet, men som tydligen är mer aptitlig för Italiens konstitutionsdomstol. Man vet inte vilken fråga som kommer ställas i Milano än så länge, men någonting liknande.

Och eventuellt så kommer en liknande omröstning även i Piemonte. Jag tycker det blev duktigt. Det är kul också att det inte är den här... Vi hörde att det finns ett parti i Italien som heter Leggan Nord som verkar för mer autonomi för norrregionerna. De har åtminstone tidigare haft den här visionen om Padanien som jag nämnde tidigare.

Det är tänkt av namnet på en ny stadsbildning. Men det är lite onaturligt. Det har såvitt jag vet aldrig funnits ett land som heter Padanien. Det finns väl för all del en sorts naturlig geografisk och ekonomisk gemenskap för de regionerna som ligger längs Padanien. Längs påslätten, de ligger runt samma flodgång som vattnet rinner från Alperna ner till Venedig.

Men det här är ju distinkta regioner, det är inte ett och samma land, de har olika kulturer. De äter olika mat och de har olika språk. Det är värt att påpeka.

Boris

Jätteviktigt! För att vi har ju till exempel frioliområdet, där man talar ett helt eget språk, alltså, som skiljer sig från alla former av italienska i övrigt. Där det också finns ett starkt slaviskt inslag i befolkningen. De vill vi gärna ha över på vår sida. Men som du säger, Padanien i sig bygger bara på en slags administrativ ekonomisk motsättning till södra Italien.

Det här är en vida bättre rörelse om varje italiensk region går lossbyggd på sin egna kulturella och ekonomiska förutsättningar och sin historia. Då kan det hända jättemycket. Och sen vill jag nog återkoppla också till den sak som du var inne på i... Det här om att Italiens så lever som en helt annan kommunal struktur än i till exempel Sverige och de flesta andra länder.

Där det även har, alltså där små kommuner lever kvar. Och Veneto är ett jättebra exempel, det är väl någonting på 1500 kommuner i området. Och det minsta har 33 invånare. Och jag tror att just den saken att folk faktiskt till vardags har invånare. kan bara kliva över torget och skrika åt borgmästaren spelar en jävla roll sen för viljan att bryta loss det hela från en onaturlig stadsbildning. Det är den styrka tror jag.

Martin

Risken med Podalien är att det blir ännu en onaturlig stadsbildning, precis som Italien. Därför är det mycket bättre att man nu tänker i termer av de här uroldriga. regionala identiteterna och till exempel i Venedig, att man tänker i termer av det venezianska språket som är en väldigt speciell form av italienska.

Och samma sak i exempel Piemonte, man pratar Piemontesiskt språk som man kan säga är en blandning mellan italienska och franska och kan dela i eget egna inslag. Och det är mycket mer uppmuntrande och det finns också andra saker man kan göra. Pågående process, därför att frågan är i vilken utsträckning kan man betrakta de här grupperna som nationella minoriteter? Och det där kan man tycka är lite sådär byråkratiskt och polis och sådär.

Men det är ju till exempel, får man prata venecianska i skolan, i myndighetskontakter och så vidare, man önskar att de frågorna aldrig ens skulle uppstå. Men som det nu är så blir det ändå relevant för människor som inte nödvändigtvis vill prata mainstream italienska. Länge lever de självständiga regionerna i Italien. Må de bryta sig loss. Ja. Så fort det bara är möjligt.

Som jag sagt i Drag det Bubbla, det är en av de delar av världen dit jag själv skulle vara mycket, mycket frestad att flytta och bosätta mig med permanenta avsikter om den politiska situationen förändrades bara lite grann.

Boris

Ja, då kan jag också tänka mig att skaffa mig en liten lägenhet i Trieste faktiskt.

Martin

Jag gör som Nietzsche och flyttar till Piemonte.

Boris

Ja. Då kan vi ses då och då, ganska enkelt, det är fysiska sändningar.