Transkribering
Brad Birzer: Min katolska anarkism motiveras med tidiga kyrkans stora skepsis mot staten
Martin
Brad Beerser Min katolska anarkism motiveras med tidiga kyrkans stora skeptis mot staten, historisk förföljelse av kristna, kyrkans tradition att sätta familjen i centrum samt att dygd endast uppnås genom frivilligt individuellt handlande. Är det med kristinanarkism är det något som vi återkommer till då och då, men jag kan tänka mig att det fortfarande framstår som aningen dunkelt för en del äldre.
Vi har många lyssnare som är bekanta med kristna eller anarkiska idéer. Men det finns en koppling, som vi berört några gånger, som finns via personer som Tolkien. Tolkien skrev Sagan om ringen, som enbart du och jag inte har läst. Söderringen är någon typ av kristenallegori på den övergripande nivån som jag har förstått det.
Tolken såg sig själv som en sorts konservativ anarkist på kristengrund. Det är delvis via honom, tror jag, som den här traditionen lever. För alla de här kristna anarkisterna brukar hänvisa tillbaks till Tolken. Men här får vi också en lite upppunktad kristna. lista av vad det är som får den här idén att hänga ihop.
Dels har vi då frågan om familjen. Familjen som förstås är, ur ett krisnät perspektiv, en primär institution i samhället och som är viktigare än staten, som är överordnad staten. Om staten har något existensberättigande så är det för att skydda och värna familjen. Så att om, som står i artikeln här, om staten misslyckas eller underlåter att skydda familjen så är staten därmed inte legitim.
Han hänvisar också till Augustinus som menade på att alla stater bygger på rån. Rån är det stöld. Även en bra stat. bygger på stöld som i sin tur säkrar rättvisan, men inte desto mindre ett illegitimt förfarande i första ledet.
Det här hänger naturligtvis ihop med att under kristendomens första århundraden så pågick det oerhört mycket förföljelser mot kristna och de förföljelserna drevs av stater. Så alla de kristna martyrerna, så gott som alla skulle tro i alla fall. De dog vid statens händer specifikt, vilket gör att kyrkan från den tidigaste tiden har haft en stor skepsis mot staten.
Jag måste säga att jag vill ändå resa till ett frågetecken kring den här punkten. Det påpekas då att många kristna refererar till Romabrevet, Romabrevet kapitel 13, som grundval för att stödja staten, stödja den rådande politiska ordningen. Jag är ingen stor känner av Nya Testamentet, men i rådbrevet i det här kapitlet så säger Paulus, som har skrivit det, att man ska stödja den världsliga makten, man ska stödja staten och lyda lagarna, därför att det finns ingen auktoritet på jorden som kan som inte är av Gud.
Och han säger specifikt till exempel att man ska betala skatt. Och inte bara för att undvika dåliga konsekvenser, utan också på grund av sitt eget samvete. Så ska man respektera staten, lida av staten och betala skatt. Personligen så har jag väl mest tagit det här till intäkt för att känna en skeptis.
gentemot Paulus. Jag tycker inte att det är det enda exemplet på märkliga idéer som den mannen verkar ha haft. Men som sagt, jag är inte så lärd och den person som skrivit det här inlägget, Brad Beerser, han säger att romobrevet kapitel 13 är en extremt komplicerad text. Det är en väldigt komplicerad text och hela brevet är en serie av frågor om naturlig lag, judisk lag, till vad måste vi skyldigas värd att trohet och så vidare. Jag kanske inte tycker att det är ett jättestarkt argument att säga att ord är så komplicerat. Skulle du gärna sätta mer matnyttigt på den här punkten?
Boris
Ja, vi har ju en diskussion, eftersom vi är utsatta för att bakhålla, det finns ju Roma Brevet 13, det är väldigt populärt på bubbla.la. Vi har ju en senare text som också diskuterar Roma Brevet 13 i en kontext av andra bibelpassager och hur människan ska förhålla sig till rättsskipning och staten.
Martin
Jag tror att jag tänker på Brandon Adams biblisk förståelse av staten som rättmätigt instrument för rättsskipning börjar begränsas till romavrevet 13. Bibeln i sin helhet förorar privata rättsväsenden förankrade i de lokala samhällena. Här har vi ett mer ingående och detaljerat resonemang apropå en tidig diskussion med Med fler exempel på bibelpassager, framförallt då gammaltestamentliga, som beskriver de olika rättssystem som beskrivs och förordas i gamle testamentet.
Hur de har byggt exempel på andra metoder för rättsskipning som var mer hävdvunna då. Det är inte som att det är någon radikal utopisk narkokapitalism. Det var nog mycket så här saker och ting funkar helt enkelt på den tiden. Idén om en välfärdsstat till exempel var inte ens uppfunnen så den var otänkbar.
Förutom att den förstås trivial står i motsättning till. Skulle jag tänka även den nytestamentliga idén om att följa sitt eget samvete, vilket ju invalideras fullständigt av att vi en välfärdsstat tvingas att göra goda handlingar, såsom det är tänkt i alla fall.
Boris
Jag måste bara säga i förbegående att den texten var intressant, den tog ju upp... Jag har visat grundläggande skillnader som jag inte har funderat på när det gäller tidig judisk lagstiftning och de omkringliggande ländernas lagstiftning eller synen på hur man hanterar mord, dråp och hur det kan gälldas och ersättas.
Men det var en sån här, läs det igen på www.slu.se Men rent allmänt sett så är det ungefär som abortdiskussion vi hade. Det är lite knepigt därför att jag känner att väldigt mycket av diskussionerna ibland så far diskussioner iväg och hamnar i Bibeln och det gamla Nya Testamentet där man ska diskutera dagspolitik och och mejsla ut en personlig politisk linje.
Och ibland kan jag känna att även om jag känner en viss njutning av sådana läsningar och sådana diskussioner så finns det ju en fara där också. Det är ungefär som att vi kommer hamna i samma, eller inte vi, men människor riskerar att hamna i samma folla och... Som de som år ut och år in diskuterar vad som egentligen står i den amerikanska konstitutionen.
Hur den ska uttolkas. Och det kan bli lite impotent och kraftlöst det hela faktiskt. Jag tror man har nytta av att läsa den här typen av texter och diskussioner. För att brottas med sina egna personliga uppfattningar och just mejsla fram dem. Att få ett inflöde och en uppfattning. och bli klokare av det hela och väga veta med deras egna argument.
Man ska akta sig för att tro att man hittar en uppenbarande sanning vare sig i uppenbarelseboken eller i Roma brevet 13. Men det är en nytt intellektuell övning.
Martin
För min del, som inte som barnsben har väldigt starka känslomässiga band till de här specifika texterna, så är det inte ens särskilt främmande eller... eller underminerade tanke att olika delar av de här texterna kan ha olika status. Vi vet till exempel att de är skrivna av olika personer. Det kan också vara så att vissa ord som tillskrivs Jesus är fullständigt autentiska och fångar kärnan av det jag försöker säga, medan andra Jesus-ord skulle kunna vara förvanskade eller bara...
kanske gjorda med ett urval från ett annat perspektiv. Att man har lyft fram en sak som han sa, som den förelänkande sa, att man måste sätta det i kontext. Det där kan jag tycka är lite märkligt liksom. Men jag kan ju tycka att det finns stora kontraster mellan olika saker, som Jesus säger så sagt. Men å ena sidan så finns det här... som jag uppfattar som enormt radikalt individualistiska, anarchiska perspektivet.
Allting återförs till individen. Allting återförs till dig och till ditt hjärta. Och det där är för mig en enormt kraftfull, explosiv, individualistisk, frihetlig idé. Och just det är inte en anarchistisk idé, det är en anarchisk idé. Och jag tror att den har haft oerhört stor betydelse. historiskt. Jag tror att det är en av de här grundbultarna som har gjort att det västerländska samhället har blivit så annorlunda.
Att det har blivit möjligt att göra en massa andra intressanta saker under de senaste 2000 åren som aldrig har hänt i andra civilisationer. Men det är inte andra saker som Jesus sägs ha sagt i Neretteskriventet som verkar vara mer delvis i konflikt med det här, men också ganska triviala, platta, konstiga saker. Ta till exempel...
Jag har så dåligt minne, jag kan tyvärr inte citera så här bra eller ens säga var det står någonstans, men det finns en passage. Där Jesus säger någonting i stil med att, ni får verkligen be om ursäkt nu för det är väldigt dåligt refererat, men han säger någonting i stil med att om en person begår en oförrätt så ska du prata med honom och resonera med honom och försöka få honom att förstå vad han har gjort och sådär.
Om man inte tar sitt förnuft i fånga, om man inte godtar din förklaring, då ska du samla upp det. Så och så många andra personer tar dit dem och förklarar inför de personerna varför han har gjort fel och så vidare. Och om inte det funkar, då ska du ta honom till torget och ha hela den här folksamlingen som ska lyssna på det ceremonget och delta i att tycka till om vad han har gjort.
Och den idén att man ska ha en större och större krets av människor som ska tycka till och därmed avgöra. Hur är den personen gjort rätt eller vad som ska hända med den personen? Det är ju en idé som i mina ögon går helt på tvärs med det här radikala individualistiska budskapet. Jag kanske är selektiv, jag kanske plockar russländerkakan på ett orättvist sätt, men jag känner att det här budskapet om att man tar andligheten, tillbaks till den enskilda människans hjärta.
Det är något väldigt radikalt, unikt och kraftfullt. Medan den andra idén som jag gav exempel på, det finns fler sådana exempel, det känns som något mer konventionellt som har letats in där, men som jag åtminstone vill tro, inte var en lika viktig del av Jesusläror. Vackert sagt.